Äventyrscykling med Jens

Alltså jag kom ner i källaren inför dagens pass och upptäckte att ingen hade tagit hand om min cykel efter Cykelvasan?!

Jag trodde att Jens hade planerat typ grusvägar, men det skulle visa sig vara helt fel. Istället blev det stigletning och äventyrscykling. Långt ifrån något "kvalitétspass" men helt klart bra för livskvalitén!

Akta gruvhålet! Vilket gruvhåååååååååååååååååååååååål...

Det spårade snabbt ur...

Men det var inte bara våtmarker och ängar med brännässlor.. Vi såg en hel del fint också. Här är en stuga där någon verkligen bestämt sig för att läget var perfekt. Stenvärme är det nya bergvärme.

En häftigt placerad sten.

Undertecknad. Foto: Jens Westergren.

Jag fick ihop lite drygt två och en halv timme på min Garmin men jag var ute i lite drygt tre timmar. Det är inte alltid bra med autopause på cykeldatorn... En rätt skön känsla att vara lätt och cykla. Men, det saknades tryck i åkningen och jag blev rätt snabbt svagare. Sista timmen var jag rätt klen alltså men nu ska jag försöka komma igång med träningen så jag kan cykla snabb igen.

Nu ska jag styra upp en middag åt oss som är hemma. Imorgon börjar barnens skola igen och jag ska jobba ca: 12 timmar, heja!

Ska väl ut och cykla

Eftersom det hör till att lägga ut bilder på sig själv och OS-guldmedaljören så vill inte jag vara sämre. Det här är väl också ett bevis för att "hellre bra än brun" inte alltid fungerar. Bevisligen så går det att kombinera.

Hej och godmorgon cykelvänner!

Sitter här och äter en frukost och ska snart rulla iväg för att möta upp Jens, som har lurat ut mig på ett pass. Det blir andra cyklingen sedan Cykelvasan och detta på en ganska tom kropp, kan bli intressant! Det finns ju olika grader i helvetet och igår hade jag faktiskt lite aptit för första gången på länge.

Har fått så kallad gravidhjärna. Vet inte om det är pga dåligt energiintag eller bara att hjärnan konstant går på högvarv. Utöver mitt småröriga kaosliv så är denna tid på jobbet den allra mest intensiva också. Så nu glömmer jag saker hela tiden, jag vet inte vart jag ska eller vad jag ska göra, kör fel och måste be folk att upprepa vad dom just sagt. Stökigt.

Jaja, nä. Nu ska jag väl ut och utöva OS-guld-sporten mountainbike i några timmar, vi hörs!

OS-Guld till Jenny Rissveds!!!!!!!!

OMG vilket imponerande lopp hon just genomförde, det såg ut att vara full kontroll hela vägen fram till OS-guldet. Grattis Falun, grattis Falu CK och GRATTIS JENNY RISSVEDS!!!!

Frågan är nu bara hur vi firar detta här i Falun? Ska det badas i rådhusfontänen? Ska gatan utanför hennes hus målas? Det lär bli en mottagning på Stora torget när hon återvänder hem i alla fall... Kvarteret Stenslund i Falun har i år tagit två VM-guld och ett OS-guld i MTB, mäktigt!

Familjedag på Dössberget i Bjursås + se MTB i OS

Hej och god eftermiddag kära vänner!

Idag har det varit familjedag på Dössberget i Bjurs och Ebbah och jag bockade av samtliga aktiviteter under dom dryga tre timmarna som vi var där. Riktigt trevligt var det och vi träffade några bekanta här från Stennäset också.

Efteråt så handlade vi lite på Coop i Bjursås innan vi styrde hemåt. När jag kom hem så hängde jag tvätt och nu är Ronya på jobb, Filip fiskar, Ebbah tittar på Filip som fiskar, Frida sover i vagnen utomhus, Emily är på sitt rum och svärmor dricker the.

I eftermiddag ska jag göra något tappert försök att se Jenny Rissveds köra för medalj på OS. Viasat äger rättigheterna till OS och har tydligen lagt denna tävling på sin kanal Viasat OS5 från 17:25. Loppet startar 17:30 och från 18:15 ska det gå att se även på TV3.
Om man saknar kanalerna ovan så är det inte helt enkelt att hitta någon livestream, OS brukar vara rätt bra på att släcka ner sådana möjligheter. Det man måste göra då är att ladda ner typ hola.org, hitta en sida som sänder live på nätet och sedan ange via Hola att du surfar från det landet. Som till exempel Kanada och sedan kika på denna sida: http://olympics.cbc.ca/index.html.

Jobb, coachning och sånt

Hej vänner!

I eftermiddag så stod jag på Knutpunkten i tre timmar för att informera om trafiken. Gjorde det i måndags med och då var det fullt ös under dom där tre timmarna. Idag var det desto lugnare och det var inte alls mycket att göra. Sista timmen så ösregnade det också vilket tömde stället rätt rejält.
I måndags när jag var där så kom tidningen så jag fastnade på bild i en artikel:

Foto: Mikael Hellsten. Läs artikeln här: http://www.dt.se/dalarna/falun/lugn-start-for-dalatrafiks-nya-tidtabell

Vill man få uppleva den unika händelsen av att se mig i reflexväst igen så är jag på plats på måndag kl. 06-09 och även på eftermiddagen. Vi räknar med mer att göra då eftersom skolorna börjar, vilket kommer öka antalet resenärer i trafiken rejält. Eventuellt är jag på plats redan efter lunch för eftermiddagspasset, men åtminstone 15:00-17:30.

___________________

Alltså jag skrev ju i onsdags om att jag tänkte ta tag i coachandet och undrade om någon ville ha mig som coach. Alltså gensvaret?!?! Jag hade hoppats kunna få ihop tre. Inom ett dygn så hade jag fyra långtidsbeställningar och några intresseanmälningar. Så jag börjar redan nå mitt tak. Jag vill inte ta på mig för mycket, dels för att jag inte vill jobba heltid med detta utan behålla mitt vanliga jobb. Jag tror också att om man har för många adepter så blir det svårt att göra ett riktigt bra jobb med var och en.

Några timmar innan jag skrev det där inlägget om att bli coachad av mig så fick jag faktiskt ett mejl från en som jag valde att inte träna i år men ändå gav några tips. Personen i fråga tackade för tipsen och meddelade att mina ord hade peppat och hjälpt många gånger under säsongen och att den var riktigt nöjd med hur Cykelvasan som var det stora målet, hade gått. Kul och bra tajming på det mejlet!

Elitcyklisten som jag coachar läser tydligen också min blogg och frågade om den fick skicka in några ord om hur jag skött mig. Det gick givetvis bra och här kommer det mejlet (varning för humble brag):
"Under dessa månaderna som Henrik Öijer har varit min träningscoach har han alltid sett till mitt bästa. Gett mig ett roligt och utmanande träningsschema, precis vad jag behöver för att utvecklas. Har jag haft invändningar eller önskemål har han lyssnat till dem.

Jag började med motivation mycket lägre än vad den brukar vara under våren och har haft mer problem med cyklingen än normalt under dessa månader, men Öijer har peppat, brytt sig och varit ett fantastiskt bollplank. Han har lyckats vända negativa tankar och styrt dem rätt mer än en gång.

Att han skulle kunna lägga ett träningsschema och veta vad som gjorde att utvecklingskurvan går uppåt är ju en del av dealen. Men att han skulle vara så kunnig inom allt som rör idrott, prestation och hälsa har förvånat mig gång på gång. Oftast har han haft svar innan Google."

Ja, det behövs lite sådana där ord ibland och jag tackar och bockar!

___________________

Nu är det dags att lägga Frida. Imorgon kommer svärmor hit och det skulle ju kunna bli hur stelt och konstigt som helst med att ha svärmor till kvinnan jag ska separera ifrån här hemma. Men jag älskar verkligen henne och är övertygad om att det kommer bli bra, om än något mer känslosamt än vanligt kanske..
Planen för morgondagen är att åtminstone Ebbah och jag ska åka till Dössberget på familjedag om vädret är okej.

Har inget riktigt cykelsug, men känner att jag måste genomföra något pliktskyldigt pass för att inte tappa för mycket till jag är piggare på träning och tävling igen.

Att använda kroppsvikten som hälsokontroll

Hej och godmorgon cykelvänner!

Sedan december 2012 så har jag mer eller mindre regelbundet registrerat min kroppsvikt på Garmin Connect. Jag gör det inte för att jag liksom vill gå ner i vikt, utan det brukar vara för att se så att kroppen är i balans. Tappar jag snabbt i vikt någon gång så är det en tydlig signal på att jag ätit eller druckit för lite. Vanliga anledningar till att man snabbt går ner i vikt är ju att man druckit för lite eller tömt kolhydratdepåerna. Likaså använder jag vikten för att ge mig själv lite dåligt samvete om det börjar sticka iväg uppåt. Då vet jag att det är dags att skärpa till mig. Jag ser att jag går upp ca: 1-1.5 kilo inför en tävling då jag dricker och äter lite mer. Jag ser också att jag dagen efter ett långt/hårt pass visserligen är lite lättare men dagen efter det så har jag gått upp så jag väger lite mer än dagen för det långa/hårda passet.

Jag väger mig alltså ganska ofta och i perioder även varje dag. Alltid på morgonen efter toalettbesök.

Så här ser min viktkurva ut för den senaste tiden. En väldigt tydlig nedåtgående trend och en signal på att allt inte riktigt står rätt till.

Faktum är att jag aldrig varit så här lätt. Åtminstone inte i vuxen ålder. Inte ens magsjukor har fått mig så lätt. Det enkla svaret är ju att jag saknar aptit, men jag vet ju också att den kommer att komma tillbaka och att gå upp i vikt igen är lätt. När jag var förstaårsjunior (året man fyller 17) så vägde jag ca: 62-63 och när jag blev andraårsjunior så gick jag upp till 68 ungefär. Där har jag sedan hållit mig. Man kan säga att jag vägt mellan 67 och 71 sedan dess. Med några toppar över 71 och några dagar även under 67.  Det minsta jag vägt sedan jag började registrera min vikt är 66,7 och idag noterade jag 66,1.

Inför Långlopps-SM 2009 som blev min sista tävling som elitsatsande så försökte jag verkligen tänka på allt, även vikten. Tyckte att jag var riktigt lätt inför tävlingen och då vägde jag ändå 1,3 kilo mer än idag.

Dagens viktiga blogginlägg det, vi hörs lite senare!

Tur att jag har mina barn...

Hej och godkväll!

Denna dag har bestått av Le Peloton, jobb och sedan barnaktivitet. Direkt efter jobbet så åkte jag till Ronyas jobb där jag hämtade Frida, vi åkte sedan till Filip och Ebbahs fritids och därefter raka vägen hem. Där kastade vi oss ett mellis innan vi drog vidare till Ebbahs ridning.

Idag var det skogstur med shettisarna som gällde.

Alltid lika "spännande" att vara med Frida på 90 minuters ridlektioner. Jag brukar ju undvika att ta med henne till ridningen, men när Ronya ska jobba så blir det ju svårt. Ändå en helt okej ridlektion med mycket barnbärande. Lite som styrketräning...

Fiskade med Filip och Ebbah igår. Fast det var mest dom som fiskade och i synnerhet då fiskar-Filip .

Alltså när man separerar så blir det ju 1000 gånger värre om man har barn, tycker jag. Så därför har jag väl mått lite extra dåligt. Å andra sidan så är det ju tack vare dom som jag inte sitter ensam hemma och stirrar in i en vägg och deppar.

Igår så berättade ju vi om separationen för dem. Efter en stund med tårar så återgick dom till relativt normalt liv. Det var bara Filip, Ebbah och jag hemma från eftermiddagen så vi fiskade lite och Ebbah och jag tog en kvällspromenad lite senare. När det var läggdags så fick dom sova inne i mitt rum och vi hade ett väldigt långt samtal om separationen vilket kändes riktigt bra.

Igår tog jag tidernas bloggläsarrekord. Vet inte om det var för att ni var gamar, eller om det var av omtanke som så många intresserade sig i vår separation. Väljer att tro det sistnämnda. Jag fick dessutom massor av SMS, meddelanden på Facebook och annat från folk som brydde sig. Det värmde, även om jag kanske inte var på mitt allra muntraste humör.
Ni var 5013 unika besökare här igår vilket är helt sjukt skrämmande många. Mitt tidigare rekord var från 2014 och då hade jag 3083 unika...

Nu är det dags att packa in ungarna i bilen igen. Ska hämta Emily på stan som kommit hit från sin pappa i Säter. Vi hörs imorgon igen!

Le Peloton

Hej vänner!

Min värld är ju upp och ner, som ni kanske vet (se även bild nedan) om ni läste bloggen igår. Men idag var jag faktiskt ut och cyklade igen för första gången sedan Cykelvasan. Humöret har väl inte varit på topp men jag har tänkt försöka avsluta säsongen bra och då kan jag väl försöka underhålla fysiken någon gång mellan varven också. Igår eftermiddag så såg jag hur det skrevs i Le Peloton-gruppen på Facebook och blev lite sugen, så i morse rullade jag iväg.

Funkar kameran? Ja...

Gruppen + Jonas Axforsen som satt snett bakom mig här.

Det blåste rätt kraftigt och första två delsträckorna blev medvind/sida med. Bäddat för mjölksyrekaos! Jag gick in i förstasträckan med planen att gå runt och inte göra något väsen av mig. Men med pigga ben efter fyra vilodagar så glömdes den planen otroligt snabbt. Plötsligt satt jag där med toksyra.

Fartsträcka två är mer öppen och jävlar så fint vinden kom åt oss. Nu hade jag kameran monterad framåt men det hade varit fint med en bild bakåt efter Aspeboda när hela gruppen var sönderslagen i molekyler längs med åkrarna. Jag råkade vara näst starkast idag och som straff för det så blev jag till slut ende cyklist som hängde på Jonas "Le Peloton" Pettersson som myste med sin 55-klinga. Alltså fy fan. Eftersom jag varit korkad på förstasträckan så var benen redan lite sura och den där andrasträckan var ett jäkla straff. Snitthastigheten på 48.1 km/h på delsträckan var nytt personbästa i alla fall...

Eftersom vi samlar ihop oss efter varje delsträcka så hoppades jag på att fler skulle gå med runt på sista fartsträckan då mina ben var helt sabbade av mjölksyra, men ganska omgående så var draghästarna få till antalet. In på grusvägen och vi blev tre. Jonas först och så Lars Bleckur och jag. Vi (jag) fick faktiskt ge oss ett par gånger om tror jag men jag lyckades mobilisera lite krafter på slutet av gruset och passerade Lars och kom precis ikapp Jonas. Ute på asfalten så blev det återigen partempo med Jonas. Han drog väl minst 60 sekunder åt gången och jag drog väl max 6 sekunder åt gången. Men det är tanken som räknas!
När det var ungefär en kilometer kvar så släppte jag från rullen... Saftkalas!

Lite data från dom tre fartsträckorna. Notera gärna att maxpulsen var högst i den första intervallen och att snittpulsen och effekten var överlägset lägst i den sista (då tog jag ändå mellantiden på cykeldatorn direkt jag släppte för att inte sabba siffrorna). Klassiskt stum.

Vill du bli coachad av mig 2.0?

Foto: Mårten Dalfors

Foto: Valentin Baat

Foto: Niclas Brus

I mars så skrev jag ett blogginlägg och frågade om någon ville bli cykelcoachad av mig, jag fick in svar från 95 personer som ville bli coachade i olika utsträckning! Efter en urvalsprocess så valde jag ut tre personer som jag i år har coachat.

Coachningen skulle vara gratis ett halvår och perioden sträcker sig fram till sista september.
Jag valde ut en ung tävlingscyklist, en ung elitcyklist och en motionär.
- För den unga tävlingscyklisten så ändrade vi upplägget halvvägs till att jag skulle vara bollplank.
- Den unga elitcyklisten har jag haft ett mycket gott samarbete med, den har fått med sig någon seger från säsongen och vi kommer att fortsätta samarbetet även nästa säsong!
- Motionären har gått ner i vikt under säsongen och tog sig nyligen igenom Cykelvasan öppet spår på ett mycket bra vis:

Ett urklipp från vår dialog under säsongen:
"Jag vill tacka dig för detta du gör för mig, betyder så mycket för min vilja o känsla.

Jag mår bra!!!

Härlig känsla."

Det har varit väldigt lärorikt att coacha dessa i år och jag är glad att jag tog steget att välja att träna cyklister. Jag har, som ni redan kunnat läsa, bestämt mig för att fortsätta att coacha/träna cyklister. Jag har ju länge känt att jag vill dela med mig och det känns bra att kunna dela med mig även på detta vis efter mina 20 år som cyklist.

Jag tänker att du som hör av dig till mig vill göra något lite extra bra av nästa säsong. Kanske är du en tävlingscyklist med höga ambitioner, kanske vill du förbättra din tid på Cykelvasan, Vätternrundan, eller något annat lopp? Du som hör av dig kanske inte har några ambitioner att vara med i något lopp men vill få in träningen i vardagen med jobb, familj och övriga livet för att må bättre. Låter det som om det skulle kunna vara du? Hör av dig!

För att kunna ge dig bästa förutsättningar för ett lyckat 2017 så bör samarbetet även innefatta träningen fram till säsongen. Så hör gärna av dig redan nu så kan vi starta upp under hösten/vintern. Nästa år, då jäklar!

Min tanke med upplägget är att vi har en inledande dialog om nuläge och målsättning, samt vad som krävs för att nå dit. Därefter erbjuder jag följande upplägg för cykel:

Alt 1:
Månadsvis aktiv coachning:
- Inledande dialog om förutsättningarna som gäller för just dig.
- Du får ett träningsupplägg anpassat just för dig, dina målsättningar och din livssituation.
- Veckovis avstämning/uppföljning via telefon eller e-post samt eventuella justeringar av programmet.
- Givetvis så stannar allt mellan oss, om vi inte kommer överens om annat.
Pris:
750:- per månad vid minst 12 månader.
800:- per månad vid minst 6 månader.
900:- per månad vid enstaka månader.

Alt 2:
Månadsvis coachning:
- Inledande dialog om förutsättningarna som gäller för just dig.
- Du får månadsvisa träningsupplägg anpassat just för dig, dina målsättningar och din livssituation.
- Givetvis så stannar allt mellan oss, om vi inte kommer överens om annat.
Pris:
600:- per månad vid minst 12 månader.
650:- per månad vid minst 6 månader.
750:- per månad vid enstaka månader.

Låter det intressant? Tveka då inte på att höra av dig till mig: henrikoijer@gmail.com

Vi ska separera...

Det är tyvärr inget dåligt skämt heller. Efter 12½ år tillsammans och nästan 10 år som gifta så ska vi nu gå skilda vägar. Separeras. Skilja oss. Alla fina stunder vi haft finns ju för alltid kvar, men framtiden får vi skapa var för sig.

Eftersom vi nu berättat för alla barn samt några i vår närhet så kommer detta nu givetvis att sprida sig och jag vill därför också skriva det här. Så ni alla vet vad som händer.

En ocean av praktiska saker att lösa kommer givetvis upp i samband med detta. Bland annat så ska Ronya försöka hitta en lägenhet i stan och jag ska försöka öka min årsinkomst i ett försök att behålla huset. Har ni tips på större lägenheter i Falun så får ni gärna höra av er.

Eftersom barnen kanske läser här eller kan läsa här i framtiden så kommer jag inte gå in så mycket på djupet kring detta. Konstaterar bara att vi ska skilja oss som vänner och att jag mår jättedåligt över hela situationen.

Sändningen från Cykelvasan på SVT +ANNAT

Hej och god förmiddag kära vänner!

Här på jobbet har vi nu förmiddagsfika, eller en möjlighet för att skriva ett snabbt blogginlägg om man hellre gillar sånt. Eftersom fikarasten alldeles för sällan innehåller just fika så missar jag nog inget.

Igår visade SVT ett sammandrag från Cykelvasan med lite om elittävlingen, lite om motionärerna och en 11-åring som cyklade. Ni som följer mig vet ju att jag vann första spurtpriset i Smågan efter en utbrytning redan från startbacken. SVT missade dock det och säger bland annat följande i sändningen:
"första spurtpriset vid Mångsbodarna"
"men ingen utbrytning än så länge"

Men jag är inte bitter...
Jag får se till att antingen ta ett spurtpris av högre dignitet (Evertsberg) eller komma på pallen nästa år om jag ska bli TV-kändis. Ni som är ruggigt uppmärksamma noterade ändå att jag bidrog till TV-sändningen med typ 1-2 sekunder film från min Garmin VIRB typ 1:29 in i klippet. Visserligen video från förra året, men ändå..
Här kan du se SVT's sammandrag från Cykelvasan 2016.

Igår så skrev jag att jag var väldigt lätt men "lär väl gå upp ett kilo eller två det närmsta dygnet...". Idag vaknade jag upp 1.8 kilo tyngre än igår.

Igår skrev jag också att jag var trött på kvällen, idag försov jag mig och vaknade åtta. Ingen jättekatastrof egentligen då barnens skola inte börjat än utan dom ska till fritids/dagis och för egen del så bommade jag visserligen flextiden med en halvtimme. Men blir inte lynchad för det och kom faktiskt in samtidigt som chefen precis innan nio...

Foto: Eva Önnemar/MTBfoto.se

Är det väldigt varmt här inne, eller är det bara jag som är het?!

Ok ok, innan ni lämnar spydiga kommentarer här i bloggen så kan vi väl bara säga att det är varmt här inne då. För jösses så varmt det känns. Det är 22.3 grader varmt här inne, men kroppen jobbar väl antagligen också fortfarande på högvarv för att återbygga sig efter gårdagen.

Som jag skrev i morse så tog jag småtjejerna på promenad till affären. En promenad på lite knappt tre kilometer enkel väg. Att jag aldrig lär mig? Jag brukar ju alltid bli trött när jag kommer dit och idag gick jag dit med slitna ben från gårdagen och i medvind. Medvind är ju bra, men hur tror ni det var när jag skulle hem då? Just det; motvind!
Ah, överlevde väl det där i alla fall eftersom jag sitter här och skriver och var väl aktiv fram till nu på kvällen då jag blev desto tröttare. Sov ju också bara lite drygt två och en halv timme natten innan Cykelvasan så visst trötthet sitter nog kvar fortfarande.

Apropå innan Cykelvasan så fick jag denna hälsning via Facebook kvällen innan Cykelvasan. Det är en av de tre som jag började coacha i våras som hade genomfört Cykelvasan Öppet Spår i regnvädret:


Kul att kunna glädja andra och det där gav faktiskt mig lite extra energi inför mitt egna lopp också.

Såg på Instagram att idag så råkade jag motivera Johan Lindbom till att sticka ut och cykla också, det var inte meningen!

I morse fick jag gräva djupt för att få fram motivation till dagens distanspass... Men läste @henrikoijer blogg och såg att han cykla hem från Vasaloppet då hade jag Inga fler ursäkter att inte träna...... Tack för den. #unoforsbergcykel #specialized #iamspecialized #tungtidag #motivation #cycling #mtb

Ett foto publicerat av Johan "Limpan" Lindbom (@johan_lindbom) Aug 14, 2016 kl. 8:57 PDT

Sådär är det lite. Ni inspirerar mig och jag inspirerar tillbaka. Det blir som en enda stor inspirationscirkel. Träffade ju jättemånga av er som läser bloggen och/eller följer mig på andra sociala medier i samband med Cykelvasan. Alltid lika kul att vara ute på dom olika långloppen och få hälsa på er och växla några ord. Det ger så mycket energi och motiverar mig till att fortsätta skriva här.

Nu ska den här tröttingen gå och lägga sig. Alltså den i grönvita kläder, vad Skövdes Viktor Ludvigsson gör eller ska göra just nu lägger jag mig inte i. Foto Eva Önnemar/MTBfoto.se

Ny dag, nya möjligheter!

Hej och godmorgon cykelvänner!

Igår körde jag ju Cykelvasan och sent på kvällen så publicerade jag ett blogginlägg om Cykelvasan, läs det! Sedan jag skrev det där inlägget så har jag fått ta del av några bilder på mig:

Dessa har jag fått från Eva Önnemar och fler bilder från Cykelvasan kommer under dagen att dyka upp på MTBfoto.se.

Niclas Brus har lagt 82 bilder från Cykelvasan i ett album på Facebook här.

Om ni vet var det finns mer bilder från Cykelvasan så tipsa gärna mig!

I morse när jag vaknade så noterade jag den näst lägsta vikten sedan jag började registrera min vikt i slutet på 2012. Endast slagen med ett hekto från en januarimorgon i år. Bra vätskedeff efter gårdagen, lär väl gå upp ett kilo eller två det närmsta dygnet...

Här hemma så har vi ätit frukost, kollat lite på TV och fixat här hemma. Nu ska jag ta småtjejerna på en promenad till affären och Filip har fått hit en kompis. Let the söndag begin!

Bilder och resultat Cykelvasan!

Morgonstund vid fjällstuga.

I startfållan och fipplar med något, foto: Henrik Plyhm.

Den här bilden tog jag 8 minuter INNAN startfållorna skulle öppna, klassiskt Vasa-kaos!

Maktkamp mellan fåll-funktionär och Svensson.

Ja, tjena!

Idag körde jag Cykelvasan, en klassisk kaos-tävling i full fräs. Tidigare år har jag försökt gå med täten och som bäst hängt med typ 15-20 man till Oxberg där andragruppen kom ifatt och jag blev trött. I år tänkte jag att jag hellre skulle göra något kul av racet än att hänga med tills jag blir stum och sedan landa på placering 20-50 någonstans. Det är ju liksom inget jag kommer att ha som minne för livet.
Så när det gick långsamt i startbacken så attackerade jag. Fick direkt en lucka eftersom ingen egentligen bryr sig om mig. Tänkte först att det där var ju väldigt dumt gjort, men sen tänkte jag att jag i alla fall slipper trängseln, kaoset och vurporna i den jättestora klungan på grusvägarna efter startbacken. Helst hade jag ju fått sällskap dock så när Team Ormsalvas Ove Nilsson kom ifatt så blev jag glad. Vi körde på i ett litet partempo. Ibland (när Wengelin drog) så kom klungan närmre men om vi ökade farten och dom i klungan inte körde på så växte avståndet. Jag började förstå att vi kanske skulle hålla undan till Smågan och där vankas ju spurtpris á 3000:-. Ove är ju en duktig landsvägscyklist så jag tänkte först att det kanske skulle bli svårt att klå honom om han verkligen gick in för det, men jag kände mig samtidigt stark i mina förningar. Så jag chansade på att fixa det där.

Ove Nilsson i motljus, ungefär en kilometer från Smågan.

Jag visste att passagen genom Smågan är ganska stökig så jag såg till att vara först av vägen och sedan var det ganska odramatiskt. Ove kanske inte ens visste att det var pengar på spel? Hur som helst SÅ VANN JAG SPURTPRISET I SMÅGAN!!!!

Vi körde på en stund till men farten i klungan bakom ökade rejält genom Smågan och efteråt så vi blev inhämtade ganska kort efter kontrollen. Jag hade sett bakom oss att klungan delat upp sig i två och förstod att det hade vurpats. Tydligen hade det varit en rejäl vurpa efter 4-5 kilometer där flera hade gjort sig ganska illa. Sparr fick sy 12 stygn och när Ove och jag hade blivit inhämtade så såg jag flera blodiga cyklister i klungan.

Jag hade ganska bra ben så jag såg till att hålla mig någonstans topp-30 och tyckte det gick bra. Innan Mångsbodarna så kör man på asfalt och där var jag topp-15 innan vi svängde av mot kontrollen. Rutinerat, givetvis. Det fläskades på utför i vanlig ordning. Allt för att göra det jobbigt för så många som möjligt innan backarna mot Risberg. Det gick sedan lugnt ett tag så jag skojade om söndagstur på en lördag och så vidare. Men så en bit innan krönet på backen så gick pulsen plötsligt från 160 till 180 och det brände rätt rejält i benen. Slut på den söndagsturen!

Tidigare har jag tänkt att om man är med till Risberg så är man liksom med i tävlingen. För det är upp dit som den första rejäla selektionen brukar vara. Nöjd som bara den över att hänga med in i kontrollen då givetvis. Men, det hade ju bränt i benen precis innan kontrollen, i kontrollen så gör man först en U-sväng och sedan något mer igångdrag bort från kontrollen och plötsligt så tappar jag några meter och några fler meter och sedan är jag avhängd?!

Det är ett par till cyklister som blir avhängda ungefär samtidigt som mig och jag tänker först att det inte är någon idé att försöka köra igenom resten med dessa två bara. En liten grupp kommer ifatt men jag orkar inte gå med dom. Slår av på tempot för att återhämta mig och vänta in nästa stora klunga istället. Passar på att byta batteri i kameran så jag kan filma hela vägen till mål (film kommer!)

En stor klunga kommer mycket riktigt ifatt och den hänger jag sedan med hela vägen in till Mora. Det var ingen större dramatik i den utan det går liksom ganska fort hela tiden för av någon anledning så finns det alltid dragvilliga cyklister längst fram. Jag har det lite jobbigt i några backar och med ungefär 25 kilometer kvar så börjar jag ångra den där tidiga attacken...

Hänger ändå med in till Mora, försöker mest hålla mig borta från stök och problem. Vill inte vurpa utan bara ta mig i mål. Vår grupp spurtar om placeringarna 29-51 och jag blir 40:e.

Fick efter målgång komma upp på podiet och snacka lite med Vacchi också vilket givetvis var kul. Först ett par timmar efter målgång så var det prisutdelning, men jag hann ju snacka med en hel del av er som läser här under tiden och också hämta lite Powerbar-produkter för att överleva resten av året.

Damernas prisutdelning från back stage! Jennie Stenerhag vann före juniorvärldsmästarinnan Ida Jansson (dubbelt Falu CK alltså!) och Felicia Ferner på tredjeplats.

Efter damernas prisutdelning så fick jag gå upp på scenen för att hämta mitt spurtpris innan man sedan tar upp dom snabbaste herrarna. Lucas Eriksson vann en tight spurt före Matthias Wengelin och Alexander Wetterhall. Edvin Wilson och Emil Lindgren blir fyra och femma i den gruppen som gjorde upp på spurtrakan.

$$$!

Efter ett snack med Ronya där hon säger att hon måste åka ner till Stockholm för att hämta hem barnen så bestämmer jag mig för att cykla hem. Hade tänkt redan dagen innan på att kanske göra det och när jag ändå inte kommer ha bråttom hem så var det väl lika bra då. Har ätit ett par Powerbars och lite geléhallon när jag beger mig hemöver.

Fyllde på med en till kaka i Vikarbyn.

I början av hemcyklingen till Falun så körde jag på ganska hårt. Men tänkte ändå hela tiden att jag måste ta det lugnare, jag måste ta det lugnare, jag måste ta det lugnare för annars kommer jag inte orka hela vägen. Men det var tydligen svårt. Slutet av cyklingen blir därför inte med så speciellt många krafter kvar, men så blir det väl efter en Cykelvasa följt av åtta mils cykling hem.

Äntligen tillbaka i Falun och Stennäset där jag bor.

Idag körde jag inte bara med filmkamera, jag körde också med mina Garmin Vector 2 effektmätarpedaler. Så jag har lite wattsiffror och annat. Det blir också med i filmen. Hela cykelvasan snittade jag 243 watt. Från det att jag startat klockan (glömde det precis vid starten så det blev några hundra meter upp i backen) och fram till Smågan så snittade jag 327 watt i drygt 15 minuter. Inget omänskligt alltså.

Men men, det här blir långt. Ni kan kolla på data från Cykelvasan här:


Och data från hemcyklingen här:


Samtliga resultat från Cykelvasan 2016 hittar ni här. Om ni inte orkar klicka runt så har ni här topp-25 i damklassen och topp 25 i herrklassen på Cykelvasan:

På väg mot Cykelvasan

Hej Cykelvänner!

Sitter i bilen på väg till Sälenfjällen nu, Jens kör så oroa er inte för att jag kör och bloggar samtidigt. Det tog strax över två timmar att åka till Mora, brukar ta typ en timme så det var rätt bra med kötid där. Vi avvek lite från vägen för ett bullstopp på Biltema också.
Innan vi lämnade Mora kommun så hann vi med ett stopp hos förre alpinstjärnan Hans Olsson också, då Jens hade ett par skidor där att hämta. Hans kör också imorgon för övrigt.

Dagen har väl gått i ett, precis som det ska vara. Efter jobbet så körde jag ett 33 minuter långt väckningspass, i princip likadant som inför Finnmarksturen. Men med kortare uppvärmning/nedvarvning. Då körde jag 2x10 min på 309 & 320 Monarkwatt, idag tog jag i lite mer och noterade 320 & 320.
Efter det så packade jag alla prylar, duschade, rakade ansiktet och benen samt åt ett mellanmål. Allt på mindre än en timme innan Jens dök upp.

Med tanke på den snabba packningen så är ju nu bara frågan hur mycket som jag glömt hemma...

Cykeln är med, hjälmen är med, cykelskorna är med och benen är med. Så det mesta borde lösa sig.

Vi ses och hörs imorgon!

Data från dagens väckningspass:

Lite träning är bättre än ingen träning, ska vi slå vad?

Tjena!

Igår gick jag ner i källaren "för att bränna av någon tjuga på Monarken" och testa min vänstervad. Värmde upp typ tre minuter och körde sedan igång men efter fem minuter hårdkörning så klev jag av. Inte på grund av vaden eller så, utan jag led av akut motivationsbrist.

Det som var glädjande var ju att det gick att träna med vaden. Det tråkiga var ju att det bara gick om jag liksom tänkte på hur jag trampade. Det skulle alltså inte ha gått att tävla med den där skräpvaden igår då fartökningar, ryck och allt annat än kontrollerat trampande inte funkar.

Vaden känns ändå lite bättre än igår. Den gör fortfarande ont hela tiden, men jag haltar inte längre och kan sträcka på benet. Även om det gör ont när jag sträcker på benet... Men om det blir ännu lite bättre till imorgon och bättre ändå till på lördag så ska väl det där gå.

Det är lite kallt på morgonen i Sälen-trakten idag. Kan kanske vara värt att ta på sig en överdragsjacka innan start på lördag?

Ni som skall köra Cykelvasan, skall nog fundera på om det är dubbdäck som gäller;) #Sälen#Sälenfjällen#cykelvasan pic.twitter.com/22vNqYBCEi

— Magnus Noppa (@MagnusNoppa) 11 augusti 2016

Annars så säger väderprognosen att det ska regna på natten till Cykelvasan men vara uppehåll under själva loppet. Egentligen så spelar ju vädret inte någon större roll när man väl tävlar, men det kan ju vara intressant att veta hur du bör klä dig inför loppet och planera om du eventuellt behöver något extra plagg med dig.

Kvällsfika och vadtest

Tjena!

I det Öijerska residenset är det nu dags för en kvällsfika modell lyx med glass, gifflar och kakor.

Efter det så ska jag nog tvinga ner mig själv i källaren för att bränna av någon tjuga på Monarken för att testa om vänstervaden håller. Den är ju rätt kass, men jag ska se vad som händer vid ansträngning också. Högervaden har blivit återställd, men vänster är fortfarande öm. Riktigt öm.
Alternativet är givetvis att vila fram till Cykelvasan, men om vaden blir bra då så blir nog inte fysiken på topp. Så jag chansar på bra fysik och att genomkörningen påskyndar läkningsprocessen.

Att högervaden, som genom ett under, blivit bra idag bådar ju gott ändå.

En arkivbild från i februari när jag var ung och lovande.

Fikadags!

Man vet att man har haft rejäl kramp när...

...man tre dagar senare vaknar och inte kan sträcka ut benet på grund av att VADEN ÄR SOM EN STEN. Jösses, har aldrig varit med om något liknande. Är det för att jag har blivit så himla gammal? Vaknade i natt för att Frida ville ha välling och fick liksom sitt-gå in till henne. Inte riktigt lika illa nu på morgonen men nästan. Varje steg gör ont och att sträcka ut vänsterbenet är värst.
Spännande dagar fram till Cykelvasan nu med andra ord.

Apropå Cykelvasan så fick jag en till fråga igår:
"En annan viktig fråga jag undrar över är när du låser och inte låser din dämpare. Hur resonerar du där? Hur gör du på CV?"

Min dämpare har egentligen tre lägen, men rent generellt så brukar jag köra med den öppen på stig och låst på grusväg och asfalt. Det finns dock givetvis undantag. Är stigen uppför så kan jag ha gaffeln i mellanläget eller till och med låst. Kör jag utför på grusväg så kan jag ha den i mellanläget eller till och med öppen.

På Cykelvasan så blir det troligtvis att växla mellan låst och mellanläget. Utför och där grusvägarna är dåliga så är det skönt med lite dämpning. Hamnar man på en spårig grusväg eller kör på någon sten  eller ner i något potthål eller liknande så hjälper gaffeln dig istället för att du kanske ramlar eller får punktering.

Nu är det dags för den här tösabiten att göras i ordning och levereras till dagis. Vi hörs lite senare!

Däcktryck och klädsel på Cykelvasan

Hej och god afton!

I morse så skrev jag ju om vad jag hade för däcktryck på Finnmarksturen. Fick då en fråga om vad jag skulle ha för däcktryck på Cykelvasan. Spontant så känner jag 1.5 bar passar ganska bra i mina 2.3" däck och 29" hjul. Att jag valde lite lägre på Finnmarksturen är på grund av att det är en del stigar där med rötter och stenar, något som inte finns på Cykelvasan. Jag vill ändå inte ha för mycket luft i däcken på Cykelvasan. Visserligen så rullar välpumpade däck lätt på asfalt, men om man åker på grusvägar och ojämnheter så tar det för mycket energi att hela tiden känna vibrationerna. Jag siktar inte på att vinna loppet i en spurt, för då hade jag kanske haft mer luft i för att det ska vara optimalt på spurtrakan. Det gäller ju att förbereda cykeln för den del av banan där man behöver den optimal för att prestera som bäst. Jag väger för övrigt 68-69 kilo, något man måste ha med i åtanke när man funderar på mitt däcktryck. Tyngre cyklister brukar behöva högre tryck och lättare cyklister lägre tryck. Samma sak med däck. Har du mindre hjulstorlek så behövs mer luft, likaså om du har smalare däck. Smala och små däck = mer luft. Breda och stora däck = mindre luft.

När det kommer till klädsel så var frågan baserad på 10 grader och regn, som prognosen sa i morse. Nu har prognosen svängt till uppehåll och 12 grader. Jag älskar ju att tävla i regn, så för mig får det gärna svänga tillbaka till regn och helst också kyla.
Vi som kört Långloppscupen i år har ju haft en riktigt kall och blöt tävling i år och det var Billingeracet bjöd nämligen på 3-4 grader och regn. Då förstärkte jag min normala tävlingsklädsel med detta:

Ullstrumpor
Skoöverdrag för regn
Varmt underställ med avklippta ärmar
Varmare handskar
Tunn hjälmmössa
Flossade Cykelbyxor
Plus armvärmare

Om det blir runt 10 grader och regn så kör jag nog med det där varma understället och armvärmare utöver det vanliga med cykelstrumpor, cykelbyxor och cykeltröja. Det kan bli en cykelkeps och ett par varmare handskar (som dom på bilden ovan) också. Blir det kallt så kör jag nog Billingerace-klädseln.
Är det istället uppehåll så kör jag vanliga cykelhandskar, ingen cykelkeps och ett svalare underställ. Tveksamt om jag ens har armvärmare då.
Jag klarar ofta kyla ganska bra, så jag brukar inte behöva ta på mig allt för mycket kläder. Blir man varm så presterar man sämre men blir man kall så förlorar man snabbt energi istället. Det är en balansgång där men helst ska man ju tycka att det är lite kallt innan start. Då blir man nog lagom varm där i startbacken sedan.

Värt att tänka på är också att extraplagg för att hantera kyla eller regn helst ska vara av typen som man kan ta av sig lätt under loppet. Det kan ju vara ganska stor skillnad på vädret i Sälen vid åtta på morgonen mot vädret i Mora nästan tio mil längre bort och mitt på dagen. Armvärmare är lätta att ta av, en cykelkeps kan man också få av sig ganska lätt och samma sak gäller för en väst som man kanske kan starta med om det är kallt/blött.

Har ni några fler frågor kring Cykelvasan så ställ dom via en kommentar så ska jag försöka svara på dom.

____________________

Jobbpendling i motvind i morse, blir extra jobbigt att jaga elcyklister då...

Cyklade till och från jobbet idag. Vaderna är som stenar och gör så ont, helt förstörda är dom faktiskt och jag haltar fram. Nu är det bara att hålla tummarna för att det här går över snart så jag är redo för race på lördag. Vet inte riktigt hur/när/om jag cyklar imorgon, det där får jag klura lite på. Det är inte alltid helt lätt att klämma in träningspusselbiten tillsammans med familjelivet och jobbet.

Här kan ni se skillnad pendling i motvind och medvind..:

Dagen då stormen slog till på Gamla Grycksbovägen

Hej och godmorgon cykelvänner!

Idag ska jag cykla till och från jobbet i ett försök att hålla igång kroppen och möjligtvis också mjuka upp mina krampvader från helgen. Vaderna är som två stenar ungefär, inte så spänstiga.

Jag skrev ju igår om tre saker jag gjorde inför Finnmarksturen som jag inte gjort inför andra tävlingar i år. Kom på en fjärde igår också; körde med lite lägre däcktryck. Istället för ca: 1,5 bar både fram och bak så hade jag ungefär 1,3 fram och 1,4 bak. Så nu vet ni det, ser att en del av er googlar "Henrik Öijer däcktryck" och nu slipper ni fundera.

Cykelvasan närmar sig med stormsteg och såhär ser min träning ut sista veckan inför Cykelvasan:
Måndag: Vila
Tisdag: MTB-cykling till och från jobbet (ca: 2 timmar totalt)
Onsdag: Vill helst få ihop ungefär 3 timmar cykling med några intensiva inslag, alternativt kortare och mer intensivt.
Torsdag: Vila
Fredag: Väckningspass (2x10 minuter igen, funkade ju bra helgen som var)
Lördag: Cykelvasan

Jobbigast med Cykelvasan är väl den ständiga logistikfrågan, främst med hur man får bilen från Sälen till Mora. Om någon känner någon som vill köra en bil från Sälen till Mora så kan ni väl höra av er? Alternativt om någon åker från Mora tidigt på lördagsmorgonen och har plats för en cykelbloggare med cykel..?

Igår blåste det en del. Rätt byiga vindar. Såg det från kontorsfönstret under dagen och det fläktade väl en del när jag kom hem också. När jag var på toa så hörde jag att det liksom var något som dunsade i backen. Tänkte att något barn kanske ramlat eller tappat något här hemma så jag var lyssnade noga efter ledsna barn. Hörde inget mer. När jag en kort stund senare skulle dra ner persiennen inför kvällen så kikade jag ut och såg detta:

Toppen från en av våra stora granar hade gått av och rasat ner på gården. Tur att ingen var ute där!

Jag drog undan den lite med bilen och när jag plockade bort lite grenar och annat vid nedslagsplatsen så såg jag att några grenar satt fast i marken. Dom satt riktigt hårt också men jag fick upp dom till slut:

Om någon hade blivit spetsad av dom där så hade det nog varit slut nu...

Så, om någon vill köpa granved eller en större julgran så vet ni nu vart ni kan vända er!