Denna dag har bestått av Le Peloton, jobb och sedan barnaktivitet. Direkt efter jobbet så åkte jag till Ronyas jobb där jag hämtade Frida, vi åkte sedan till Filip och Ebbahs fritids och därefter raka vägen hem. Där kastade vi oss ett mellis innan vi drog vidare till Ebbahs ridning.
Alltid lika "spännande" att vara med Frida på 90 minuters ridlektioner. Jag brukar ju undvika att ta med henne till ridningen, men när Ronya ska jobba så blir det ju svårt. Ändå en helt okej ridlektion med mycket barnbärande. Lite som styrketräning...
Alltså när man separerar så blir det ju 1000 gånger värre om man har barn, tycker jag. Så därför har jag väl mått lite extra dåligt. Å andra sidan så är det ju tack vare dom som jag inte sitter ensam hemma och stirrar in i en vägg och deppar.
Igår så berättade ju vi om separationen för dem. Efter en stund med tårar så återgick dom till relativt normalt liv. Det var bara Filip, Ebbah och jag hemma från eftermiddagen så vi fiskade lite och Ebbah och jag tog en kvällspromenad lite senare. När det var läggdags så fick dom sova inne i mitt rum och vi hade ett väldigt långt samtal om separationen vilket kändes riktigt bra.
Igår tog jag tidernas bloggläsarrekord. Vet inte om det var för att ni var gamar, eller om det var av omtanke som så många intresserade sig i vår separation. Väljer att tro det sistnämnda. Jag fick dessutom massor av SMS, meddelanden på Facebook och annat från folk som brydde sig. Det värmde, även om jag kanske inte var på mitt allra muntraste humör.
Ni var 5013 unika besökare här igår vilket är helt sjukt skrämmande många. Mitt tidigare rekord var från 2014 och då hade jag 3083 unika...
Nu är det dags att packa in ungarna i bilen igen. Ska hämta Emily på stan som kommit hit från sin pappa i Säter. Vi hörs imorgon igen!
Visserligen så läser jag alla dina inlägg. (även om man får läsa ikapp ibland) Men denna gång så hoppades man på ett dumt skämt med någon liten twist. Det är riktigt sorgligt med en separation men ibland så är det enda utvägen för att alla så småningom skall få må bra.Det kan vara helande att få skriva av sig även om inga andra har med "detaljer" att göra,förutom möjligen närmaste förtrogna vänner.använd dig av dem o nöt ut deras öron de kan ta det. Önskar er hela familjen allt det bästa i det tuffa ni går igenom.
SvaraRaderaJag har överlevt mer än en separation med barn i bilden. Låter kanske grymt, men ryck a.s.a.p upp dig och planera för Din tid framöver. Din tid med Dina barn. De är det enda som har högsta prio just nu. :)
SvaraRadera