Alltså det där var ju jättekul! Äntligen ett riktigt bra resultat och jag gjorde årets bästa lopp idag.
Om vi börjar detta från före start så hade jag två planer med dagens lopp:
Det ena var att köra kontrollerat och aldrig gå över 175 i puls efter första backen och helst ligga kring 170 när det gick fort. Fram till en av backarna på slutet där jag skulle släppa lös allt som jag hållit igen i början. Den här taktiken innebar alltså att släppa iväg täten väldigt tidigt och istället försöka ha en slutrökare.
Den andra planen var att om benen var bra; gasa!
Kände redan på "uppvärmningen" att det var diamanter i benen. Min uppvärmning bestod av att cykla uppför en backe, kissa i skogen och sedan cykla sista kilometern in mot målet. Det var ganska långt kvar till start då och jag la in cykeln först i fålla 1. Hittade Lasse Strand med 10-15 minuter kvar och frågade om han kunde langa åt mig. Det kunde han! Tack!!!
Starten gick och jag såg till att sitta långt framme hela tiden för att undvika stök. Gick in i första backen topp 10. Behövde aldrig förta mig och bestämde mig då för den andra planen, gasa så länge det håller.
När vi ska utför på en ganska risig grusväg så vurpar Christofer Stevenson snett framför mig. Jag ser liksom hur han går på hjul eller fastnar i ett hjulspår. Ut med foten och välter mot mig... Jag drar undan cykeln så mycket det går och hans cykel åker in i min bakväxel när han faller. Jag klarar mig dock undan med ett nödrop och jag hör hur det kraschas bakom mig. Mikael Flockhart kör rakt mot honom och faller tydligen han med. Bägge två klev av loppet och Stevenson fick åka ambulans. Steve har uppdaterat på Instagram om att Cykelvasan inte blir av för hans del. Flockhart har visat upp skrapsår och en förbrukad hjälm. Det känns givetvis jäkligt otäckt med vurpan eftersom det gick fort och var på en sönderrunnen grusväg...
Farten är ju fortsatt hög och jag testväxlar några gånger och min bakväxel verkar ha klarat sig. Blir lite förvånad när vi ska in på det första smala partiet över att jag kan komma in så långt fram i gruppen.
Vid motionsområdet där vi snurrar runt lite efter en mil så sitter jag kanske 5-7 någonting med fokus på en sak: inte gå stumt. I fjol körde jag mig stum innan första stigen och var sedan parkerad. Det skulle jag inte uppleva idag. Allt går enligt plan även om jag tappar några placeringar innan stigen och när vi kommer ut på nästa grusväg så kan jag gasa på, passera folk och täppa luckor. Hamnar med några riktigt starka cyklister i en andragrupp och är väl så nöjd. Bra ben. Bidrar till farthållningen när jag kommer fram och så vidare.
Åker i samma grupp som Fredrik Edin, Henrik Sparr, Fredrik Berg, Johan Norén, Daniel Brengdahl, Alexander Blomqvist och Henrik Jansson. Helt sjukt egentligen att jag sitter med dessa starkingar och dessutom känner att benen är bra. Ännu sjukare blir det när jag ser Calle Friberg strax före oss.
Vi jagar ikapp Calle och täten är inte så långt före oss. Killar som Calle Friberg och Fredrik Edin har ju kapacitet att vinna vilket långlopp som helst och när dom får tätvittring så går det undan. Själv har jag väl som främsta merit att jag har Dalarnas största blogg och troligtvis sveriges största cykelblogg, så jag intar en passiv roll. På cykelbanorna in mot Ludvika går det riktigt fort i ett lagtempo. Jag börjar med att bidra men när andra sitter på rulle så struntar också jag i att jobba. Alla där har väl egentligen bättre kapacitet än mig och jag vill inte bränna allt krut innan backarna på andra halvan börjar.
Precis när vi kommer tillbaka till Ludvika så kommer vi ikapp täten och bildar nu en 14 man stor tätgrupp. Alla Sveriges bästa MTB-cyklister är där. Och jag.
Vi är nu ganska precis halvvägs in i loppet och innan trappen vid ABB så är jag för några sekunder i ledningen... Blir passerad precis innan trappen och jag rullar ner som typ femma. Ni kan se det här:
In i första backen efter trappan och jag får ganska snart ge mig. Åtta man får en lucka och vi blir en andragrupp igen. Lite omkastningar i grupperna, men ändå rätt lika. Efter andra halvans första långa backe, förbi bergspriset och snabb utförskkörning. I botten på nästa backe passerar vi Henrik Jansson med något mekaniskt strul (kanske punktering?). Nu är det alltså sju cyklister före oss. Starka i vår grupp är Fredrik Edin, Fredrik Berg och Johan Norén. Jag sitter bakom dessa, Daniel Brengdahl bakom mig och Henrik Sparr bakom Daniel. Backarna och skogspartierna avlöser varandra. Det går fort men jag klarar av att hänga på. De tre starka står för arbetet...
Jag har för mig att vi passerar någon mer, men kan inte minnas vem?
Ungefär fem mil in i loppet så är Fredrik Edin trött på att Jag, Daniel och Sparren suttit på rulle i ca: 15 km, så han försöker tvinga fram mig. Jag säger bara att jag har gjort årets bästa lopp och skiter fullkomligt i om de andra i gruppen kommer före oss. Jag skulle kunna kliva av loppet där och då och ändå vara nöjd. Daniel passerar oss och hänger på Fredrik Berg och Johan Norén och de tre får en lucka. För er som kan landsvägscykling så backar alltså Fredrik Edin ner mig och Sparr. Jag vet att det kommer en backe strax och tänker att Fredrik nog ska försöka gå ikapp där. Jag har känt mig ganska bra i backarna och chansar på att kunna gå med honom då om en fartökning kommer. Sparr går upp och drar lite och sedan lägger Edin in en riktigt hård attack så Sparr tappar oss. När Edin så växlar ner i backen och vi har 5-10 sekunder upp till den andra trion så höjer jag farten, kör ifatt trion och blir av med Edin.
Så går det om man försöker backa ner mig från en grupp...
Min höga fart i backen gör att jag nu ligger femma på det STRAVA-segmentet och innan krönet får jag tok-kramp i bägge vaderna! Trampar fyrkanter över krönet för att hänga med, för om jag hänger med så blir jag av med både Sparr och Edin innan sista långa backen. Tvingar liksom runt benen eftersom dom knappt kan trampa med krampen... Nästa helt sjuka grej är att vi kör ikapp Matthias Wengelin!?
Han har punkterat tidigare på en grusväg men ändå, att vara med i en grupp som hämtar in en så stark cyklist känns mäktigt. Utför så skakar jag vad och dricker sportdryck i ett desperat försök att bli av med lite kramp. Sitter bak i gruppen som jobbar på mot sista långa backen med 8 kilometer kvar. Det blir stor lucka bakåt.
Jag går in i backen som sist i gruppen. Har bestämt mig för att hålla mitt egna tempo för att inte krampen ska explodera igen. Jag vill ju kunna trampa hela vägen in mot målet. Håller krampen någorlunda i schack. Ser att Daniel Brengdahl spräcker gruppen och får med sig Fredrik Berg i den tuffa klättringen. Matthias Wengelin och Johan Norén får släppa och är inte långt före mig på krönet. Trampar sedan fyrkanter med mina krampvader hela vägen ut till sista asfalten med ett par kilometer kvar. Ser ingen bakom mig vid tunnlarna och kryper ihop i tempoställning och lyckas hålla alla bakom mig.
Kommer in på friidrottsbanan och ser Wengelin och Norén spurta. Jag tror att jag blir elva men får höra tia av Matthias pappa, Stefan.
Jag är så himla nöjd!
Stort grattis!
SvaraRaderaGrattis Henrik! Väl värt =)
SvaraRadera/ Pär