Bilder och resultat från Finnmarksturen!

Hej och god morgon på dig!

Måndag alltså, ny vecka och nya möjligheter men jag känner mig lite som jag ser ut på bilderna ovan. Linda var vänlig nog att föreviga mig efter målgång. Det blev hårt igår, som ni säkerligen kan ana.

Om vi börjar från morgonen så kom jag ner till cykeln i källaren och den stod där med ett platt framdäck och såg ledsen ut. Fyllde däcket, kollade trycket och åkte till Ludvika. Kollade trycket där med och hade tappat mycket. Så jag tog av däcket, hade i mer tätningsvätska och hoppades på det bästa. Det höll! 

Jag vaknade också på morgonen och var stel i ryggen. Det var en ganska aktiv dag för mig i lördags, kanske inte var helt optimalt ändå. Sätesvärmen var på max i bilen mot Ludvika och jag försökte stretcha lite innan start. 

Starten gick och startbacken brukar kunna gå jämnhårt men ändå kontrollerat. Igår blev det full gas från start då vi hade två norrmän med. Som bara har en fart och det är full fart. Det här gjorde att inledningen på loppet blev mer intensivt än vanligt. Plus det faktum att det var SM och fler duktiga cyklister var med än vad vi brukar ha. Jag vek ner mig ett par gånger och hamnade i en grupp med bland annat fem (!) juniorer, Wennergren, Sparr och Svensson. 

När vi hade överlevt första halvan så började vi åldermän komma igång och juniorerna droppade av en efter en tills vi bara hade Oliver Vesterlund kvar av juniorerna. Svensson hade vaknat till liv igen och eldade på bra, vi kom ifatt en trött cyklist och gruppen rörde sig i bra fart framåt. Efter sex mil ungefär så fick Oliver och jag släppa trion. Nu var jag rökt, kokt, stekt och grillad. Oliver och jag sa inte många ord till varandra men jag försökte säga något om att vi skulle kämpa på och försöka köra med det som fanns kvar. 

Det är så tråkigt om man blir omkörd av stora klungor när man är trött....

När vi kom mot backen efter Hagge så hade jag vänt mig om och såg ingen. När vi precis var vid krönet så kom plötsligt någon på innern, först undrade jag vad Oliver höll på med som plötsligt skulle hetsa så men det var Jesper Dahlström som hade gasat ikapp oss efter en punktering. Perfekt! Nu bogserade Jesper oss bort mot Leos backe och därifrån var det bara 7 kilometer kvar. Det kunde gå att hålla undan eftersom Jesper hade sådan bra fart. 

I backen hamnade jag ensam då Jepser lämnade oss tidigt och Oliver också körde ifrån mig. Men sedan var det mestadels utför. På sista kilometern så kom Richard Larsén ifatt mig (också offer för puntkering) så jag tappade en till innan mål. 

Blev 29a i ett mycket starkt startfält. Jag åkte med cyklister som brukar slå mig och dom gjorde det också igår. Ett ganska väntat resultat kanske om man tittar på vilka som var framför mig och bakom mig. Så en godkänd insats. 

Idag är ryggen kass. Men den blir nog bra snart igen. Jag tog verkligen ut mig igår och jag tror många fick slita mot slutet av den höga intensiteten som var från start. 

Norrmännen körde ifrån allt och alla och vinnande norrman var hela sex minuter före första svensk som blev Emil Lindgren. Det betyder nog mycket för honom att få ett år som svensk mästare efter en lite tung säsong. 

Stort tack till Stefan, Linda och Lasse för langning. Suverän service igår! 

Finnmarksturens bana är ändå riktigt bra måste jag säga. Dels snabb, men ändå med stiginslag och stigningar. Alltså inte bara små korta backar utan backar som tar några minuter också och erbjuder en utmaning längs vägen. Något att snacka om efteråt. Kul race! 

Linda tog bild på Oliver och mig vid langningen i Hagge efter ungefär 65 km. 

Cykelkanalen har i vanlig ordning en hel drös bilder: https://cykelkanalen.se/bilder-finnmarksturen-2022/ 

MTBfoto.se har också tagit ett gäng bilder: https://www.mtbfoto.se/bilder-fran-finnmarksturen-2022/

Jag tog en bild på damstarten igår, mycket mer än så blev det inte. Damernas lopp fick också en dramatisk avslutning då ledarinnan åkte fel väg under slutkilometerna så det blev Nellie Larsson som vann istället före Jennie Stenerhag och Tilda Hylén.

Här hittar ni resultat från Finnmarksturen/Långlopps-SM 2022.

Gårdagens runda:



Tack för att du läste, hur gick det för dig på Finnmarksturen? Vi hörs imorgon igen, hoj!


Om du tyckte att detta var intressant så kan du också följa mig via följande kanaler:

Instagram: www.instagram.com/henrikoijer

YouTube: www.youtube.com/henrikoijer

Twitter: www.twitter.com/henrikoijer

Facebook: www.facebook.com/henrikoijer

Köper ni cykelkläder via min affiliate-länk hos Siroko så får ni 10% rabatt på alla priser, även dom cykelkläder som redan är till nedsatt pris: https://srko.co/henrikoijer (länken ger automatiskt omräknade priser, ingen kod eller annat behöver anges)

Om ni vill köpa cykelhjälm och glasögon så har jag en rabattrabattkodkod hos Limar som ger dig 30% rabatt, ange: LIMAR30OIJER

Ett annorlunda väckningspass - dags för Finnmarksturen!

 

Hej och god morgon på dig! 

Det blev en del fina bilder på gårdagens väckningspass. Eller bilderna är kanske inte något man vinner fototävlingar med, men det var så fina platser så att bilderna blir fina av den anledningen. 

Min plan från början var att bara cykla asfalt, för cykeln var putsad och klar och jag ville inte köra punktering, vurpa eller bara bli alldeles trött i kroppen av en massa stigcykling. Men så när jag skulle iväg så tänkte jag att grusväg funkar ändå. Kanske Norlingberg. Då kunde jag också köra första delen på Törnbergs väg, det är nästan som grusväg. 

Fick lite draghjälp ut mot Bergsgården. Alltid tacksamt! 

Jag tog mig över Norlingberg med en pulshöjare för att skrämma igång kroppen som kändes allt annat än snabb. Låg fart, hög puls och allmänt seg känsla. Tur att det var på väckningspasset och inte idag! 

Efter Norlingberg så skulle jag gasa lite på första delen av Törnbergs väg men så kom jag ikapp en annan cyklist nästan på en gång. Så jag fick ta det piano igenom den delen. Bestämde mig då för att kompensera med dom andra två delarna av Törnbergs väg. Kom ner vid Rogsjön och tänkte att nu vore det klokt att köra grusvägen tillbaka, men samtidigt ganska så tråkigt. 

Plötsligt så befann jag, som inte skulle köra stig, mig på en av dom stökigaste stigarna vi har här. Rogskramlet. Ökänd från Långa Lugnet förr i tiden. 

Om ni körde Långa Lugnet förr i tiden så kanske ni känner igen denna bro. Den kunde vara (är) såphal om den är blöt och i slutet så finns det friskt källvatten. Just biten med källvatten kanske ni som kört Långa Lugnet inte har upptäckt, men det är ett bra ställe att fylla flaskan på om man är ute och tränar i Falun. 

Det som skulle vara kontrollerat väckningspass på fint underlag spårade nu ur totalt och blev en äventyrsrunda i svårcyklad terräng där jag flera gånger fick hoppa av cykeln. 

Vid stenen finns en jättefin stuga där en dam satt ute och njöt av tillvaron. Hon berättade om stugan och att den varit i familjens ägo i 87 år och att hennes far byggde den. Det är 20 minuters skogspromenad på små stigar för att ta sig till stugan, så den ligger på ett ostört men väldigt fint läge. 

Så istället för asfalt/grusväg så blev det snåriga stigar som har rivit upp mina smalben, det blev lerhål, myrcykling och stenrösen. Men det var så fint igår så att det var värt all möda. 

Nu får vi se hur ett äventyrspass dagen innan ett långlopp fungerar som väckningspass för om några timmar är det dags för Finnmarksturen. Gillar verkligen tävlingen och banan så det ska bli kul. Extra kul när det är så många duktiga cyklister med också, då blir det fartfyllt och intensivt. 

Fick pris 2002 på Finnmarksturen. Vill minnas att vi fick detta för att vi i Falu CK vann lagtävlingen för tredje året i rad. Väldigt fint pris som Snidare-Niklas i Smedjebacken tagit fram. Jag har nog fått pris en gång till också då jag blev femma på Finnmarksturen 2008. 

Mina tre senaste resultat är dock 21, 22 och 30. När jag blev 30:e så var det också SM-status i 2019 års upplaga. Så ni vet ungefär var jag ligger till. 

Om du tyckte att detta var intressant så kan du också följa mig via följande kanaler:

Instagram: www.instagram.com/henrikoijer

YouTube: www.youtube.com/henrikoijer

Twitter: www.twitter.com/henrikoijer

Facebook: www.facebook.com/henrikoijer

Köper ni cykelkläder via min affiliate-länk hos Siroko så får ni 10% rabatt på alla priser, även dom cykelkläder som redan är till nedsatt pris: https://srko.co/henrikoijer (länken ger automatiskt omräknade priser, ingen kod eller annat behöver anges)

Om ni vill köpa cykelhjälm och glasögon så har jag en rabattrabattkodkod hos Limar som ger dig 30% rabatt, ange: LIMAR30OIJER

Vlog från Finnmarksturen

Hej och god kväll från Åre!

Här har vi haft en fullsmetad dag, mer om det imorgon. För nu får ni kolla på en vlog från Finnmarksturen som jag la ut på YouTube sent igår kväll. Hoppas att ni gillar den, inledningen är ju grym i alla fall.

Bilder och resultat från Finnmarksturen

Hej och god morgon från Åre!

Ja, nu har vi vaknat upp här i Åre dit Linda och jag styrde bilen efter Finnmarksturen igår. Här är det ganska molnigt men inget regn och temperaturen ligger runt 10 grader. Friskt!

Foto: Cykelkanalen.se (massor av bilder på deras sida)

Foto: MTBfoto.se (massor av bilder finns på hemsidan)

Foto: Magnus Sjödin

Foto: Yvonne/The Summit MTB

Igår så blev jag 21:a, här hittar ni resultat från Finnmarksturen och här hittar ni resultat uppdelade per klass från Finnmarksturen. 20:e i elit alltså och 21:a totalt. Junioren Emil Lindgren sladdade in som 13:e. Ännu en Emil Lindgren med snabba ben på gång uppåt alltså!

Att bli 21:a var väl inget som jag drömt om kanske. I fjol var jag också 21:a men då hade jag punkterat och stått stilla i 2½ minut i början av loppet. Idag var jag bara jämnsnabb loppet igenom. På Engelbrektsturen i förra veckan så hade jag sprätt i benen och kände fart och vad jag har kapacitet till. Men det var ett av väldigt få tillfällen denna säsong jag känt det. Har haft en riktigt bra känsla vid ett par tre tillfällen sedan början på maj. Det är ju lite frustrerande att ha det såhär, men jag hoppas ju att det är övergående och nu mot slutet av säsongen så har jag ändå börjat känna lite ljusglimtar.
Ni vet när man startar en träning och känner att benen inte funkar, så har jag det alltså i princip varje dag. Ni som tränar en del vet väl också känslan efter att man stannat för en fika på en distansrunda? Så kallade kaffeben. Så är känslan. Kaffeben och mjölksyra. Tvingar jag bara runt benen så funkar det ju hyfsat, men det är inga diamantben, inget pangpang och långt ifrån komaform.

Tur då att det ändå är så kul att cykla! Det är också kul att tävla, även om inte farten är den jag önskar.  Jag gnuggar på.

Loppet igår då. Kände tidigt att benen inte var pangpang. Första backen gick bra, sedan i nästa backe så kände jag att det inte fanns där idag. Försökte minimera förlusterna på motionsspåren efter ungefär en mil och hamnade sedan i en grupp på 4-5 man. Vi blev inhämtade av en till grupp och var ett trevligt sällskap på cykelbanorna in mot Ludvika på placeringarna runt 25 någonstans. Jag sa åt Erik Åkesson att jag tänkte försöka höja farten i backen ut ur Ludvika på "andra loopen". Då skulle det bli både kuperat och stig så jag hoppades kunna få lite bättre fart och köra ifrån gruppen. Erik och jag körde på i backen och fick en lucka på övriga. Vi kom ifatt två cyklister men blev sedan inhämtade på väg utför igen. Erik fortsatte sedan köra i nästa backe och jag lyckades med nöd och näppe hänga med. I skogen sedan kunde jag inte följa med honom men gruppen splittrades i alla fall och jag fick dom piggaste ur gruppen med mig. Vi blev 4-5 man igen som snurrade på hela vägen in till Ludvika där vi spurtade in på ABB Arena. Jag lyckades ta spurten och blev därmed 21:a. Bra kämparinsats ändå!

Nu väntar några sköna dagar i Åre och sedan blir det att vässa armbågarna till Cykelvasan nästa helg!

Bilder och resultat från Finnmarksturen 2017

Hej och god kväll!

Här sitter jag hemma i Stennäset och har grus i ögonen. Skulle kunna skriva ett gnälligt inlägg om att jag punkterade idag, men låter bli det och skriver istället att det gick fantastiskt bra idag och jag hade en riktigt bra känsla hela vägen in över mållinjen.

Trots punktering. 

Om vi börjar från början så jinxade jag nog bort det utlovade regnvädret genom att blogga om hur fantastiskt kul det skulle bli att få cykla i regn och att jag tog på mig stövlarna i morse och la paraplyet fram i bilen. Det var väl nästan bara uppehåll och dessutom så fick vi stunder med sol. Så jag får vänta vidare på första riktiga regntävlingen för säsongen, kanske på Cykelvasan? 

Linda och jag kom fram till Ludvika i god tid. Hämtade nummerlappar, kissade, nålade nummerlappar och sådant som hör till. Jag träffade en bloggläsare som tog en av mina flaskor och langade den åt mig efter 38 km, iförd sin DIF-jacka. Hej hej och stort tack!

När starten gick så följde jag med oväntat lätt i första backen. Sedan är det ju en snabb utför innan en kort backe in på första avsmalningen för dagen, gick väl in någonstans kring sjunde plats där. Det sprack lite in i efterföljande motlut men inför motionsspåren vid Källbotten så var gruppen stor igen. Hela vägen där satt jag väl någonstans runt 5-8 plats. När man lämnar motionsspåren och går in på första stigen så brukar det vara där jag sett täten för sista gången så jag tog min egen fart in på stigen. Spottades ändå ut på efterföljande grusväg i en tätgrupp på nio cyklister, med lucka bakåt!

Hade kanonben även om det givetvis också var jobbigt, men behövde liksom aldrig gå stumt hit. På efterföljande stig i motlut så släpper en bakom mig och killen framför mig släpper övriga. Jag tar mig förbi efter en stund för att försöka gå ikapp dom första sju. Känner ganska snabbt att det blir jobbiga sekunder att jaga in på egen hand och att det nog kommer kosta mer än det kommer att smaka. Så jag slår av lite istället. Släpper förbi och släpper faktiskt också han som släppte luckan framför mig. Tänkte att han kunde få grillas ensam ett tag och att jag skulle vänta in en grupp.

Vi blev först en kvartett ut på det lättåkta men det var rätt rostade ben på övriga i gruppen så det blev liksom ingen fart. Istället kommer en lite större grupp ifatt. Vi ser den ensamma cyklisten på åttonde plats framför oss. In på nästa stig går jag in först. Hör någon bakom säga något om att dra och jag tänker att det kanske är läge att gasa den stora gruppen lite mindre. Vi kommer ut på grusväg igen och jag sätter fart. Vi är först två men sedan kommer cyklister ikapp ungefär samtidigt som vi går in i en brant backe efter ungefär två mil. Jag håller alla bakom mig och går in på nästföljande stig först, med åttondeplatsen inom synhåll. Å så punkterar jag efter 22 kilometer. Helt out of the blue. Inga svårigheter, inget genomslag, bara ett snabbt pysande och sedan är det platt. Liten reva i däcksidan.

Har en massa svordomar inom mig och någon kanske slinker ut också. Loppet är liksom över känns det som. Gruppen jag åkte i var stor och det kommer fler och passerar. Stressar lite med punkalagningsprylarna och känner att jag borde träna på att laga en punktering snabbt så jag kan spara lite tid där. En cyklist från Falun passerar och säger något till mig vilket får mig lite taggad. Ska i kapp den fan sen. Men först lägga i slang, fylla med luft, på med hjulet och iväg. Stod stilla i 2:30 och var då nere på runt 70:e plats.

Sedan börjar jakten. Köra kontrollerat men ändå skitfort på egen hand är jobbigt. Kommer ifatt en grupp efter första delen på banvallen in mot Ludvika, åker med den under andra delen och ser sedan till att åka utför trappan vid ABB först. Upp först och ser cyklister framför. Fort men kontrollerat uppför och kommer ifatt nästa grupp uppe på toppen. Åker med ner, tar mig förbi några innan nästa backe tar vid. När jag närmar mig toppen så kommer jag ifatt en som jag redan åkt ifrån. Han hade åkt fel och tjänat bra med tid på det... Jagar ikapp en till ut på nästa grusväg som får åka snålskjuts. Full fart framåt! In genom nästa stigparti och sedan in i nästa backe. Andra halvan är tuff! Passerar cyklister uppför och kommer ifatt cyklister i skogen. Ut i Hagge efter typ 53 kilometer och jag är ifatt en grupp igen. Denna är lite större och med duktiga cyklister. In i näst sista långa backen och jag eldar på. Får med mig två över krönet, prefekt för lite samarbete utför mot nästa backe som också är den sista. Vi får några fler som kommer ifatt utför och alla vill väl inte köra full fart framåt riktigt. Fler cyklister i sikte och jag går först in i gruppen i sista backen. Cyklisterna bakom släpper, jag passerar ett par med lite trötta ben. Kommer ifatt och kör ifrån ett par till. Tar ytterligare en placering vid krönet.

Nu väntar typ 6 kilometer snabbåkt och jag har blivit ensam. Var det dumt?! Aja, dom andra var trötta dom med, full fart framåt! Blir inte ikappkörd något mer men tar en till gubbe på väg mot målet.

Rullar i mål, riktigt nöjd med känslan. Det är ändå vältränade och snabba cyklister som jag både kört ifatt och ifrån idag. Skitbra ben från start och ett bra formbesked kan vara värt mer än en bra placering. Lite konstigt kanske, men oftast är det känslan man vill åt.

Lite gott snack efter målgång och sedan rullar jag iväg till bilen för att kolla liveresultaten. Blev ta mig fan 21:a idag! Hade dessutom 7:e bästa tid i sista backen (dom hade en egen tidtagning bara för den, se backresultat här) trots att jag fått kruta på rätt mycket på egen hand under loppet. Gött mos.

Åker och duschar, snackar lite där med givetvis och ser sedan i liveresultaten att Linda redan gått i mål. Helvete. Det hade jag ju velat se. Åker dit för att se henne där, hon snackar säkert med någon tänker jag. Irrar lite och åker mot bilen där jag möter henne. Hon har också gjort ett bra lopp och är nöjd. Bra dag för Team Öijer-Tufvesson!

Vi käkar lite soppa och pannkaka i gräset, tar sedan en liten mellis på Sibyllan innan vi åker åt varsitt håll. Hon mot Skåne och jag hem mot Falun. Så nu sitter jag här i min ensamhet och skriver ett alldeles för långt blogginlägg. Bra dag i Ludvika, trots uteblivet regnväder!

Har fått några bilder från idag också, bland annat dessa:

Fokuserad i Källbotten och stänger av min Garmin efter målgång. Foto: MTBfoto.se

Vi snurrade runt en del där i Källbotten, foto: Erica Thunborg

Här har jag börjat jaga igen efter punkteringen, foto: Lisa Andersson

Ser inte så glad ut, men det var nog bara ansträngningen som lyste igenom. Foto: Mattias Westerlund.

Har ni fler bilder så mejla gärna: henrikoijer@gmail.com

Lite Garmin-data:

Inför Finnmarksturen

Hej och god förmiddag från Falun!

Här väntar en regnig dag, igen. Det regnade nämligen en del igår och ska väl antagligen regna ännu mer idag. Det kommer bli skitigt imorgon på Finnmarksturen! Väderprognosen för Ludvika ser ni ju ovan och jag gillar regn. För att det skulle ha varit riktigt optimalt väder för mig så skulle det ha varit kallare också, men det här är en bra start. Jag ser fram emot min första regn-tävling för i år!

I fjol gjorde jag säsongens överlägset bästa tävling på just Finnmarksturen och hoppas givetvis att jag ska upprepa den prestationen imorgon. Då blev jag tia men i år är jag ju lite sämre än vad jag var i fjol. Vi får väl se och jag gör väl som alltid och försöker så mycket jag kan så länge jag kan.

Idag avgörs Långlopps-SM i Motala men jag är inte med där, sparar mig till imorgon istället. Prioriteringar här i livet!

Igår tog jag en första bild med min nya 360-kamera och testade också att filma några sekunder, bilden kan ni se här.

Om någon av er, eller någon ni känner, ska vara i Ludvika imorgon och vill langa en flaska eller två så är jag i behov av assistans. Precis som alltid. Detsamma gäller väl egentligen också för nästa vecka och Cykelvasan, dit jag inte ens är anmäld än. Men jag ska anmäla mig och köra, hoppas på ett bra lopp även där givetvis.

Om ni vill träna på Finnmarksturens bana så finns min video från 2015. Det mesta är sig likt, även om vissa partier har fått en annan sträckning.

Anmäld till Finnmarksturen och lite nytt på banan

Hej och god kväll!

Har precis anmält mig till Finnmarksturen, sista chansen idag innan anmälningsavgiften höjs med 200:-. Så nu är det väl bara att ladda i en vecka till det är dags för race. Jag kommer inte att köra Långlopps-SM i Motala dagen innan, så jag lär väl åtminstone vara lite fräschare i benen än många av mina konkurrenter den dagen.

I fjol körde jag ju faktiskt skitbra (blev 10:a!) på Finnmarksturen efter en ganska knackig säsong, hoppas väl kunna göra en repris på det, banan passar mig ganska så bra och jag gillar loppet. Ska bli skoj, hoppas väl i vanlig ordning på lite regn också då det ju varit så torrt på alla lopp hittills i år.

Bild från i fjol, fotograf: Mårten Dalfors.

Det är lite nytt på banan i år, så här skriver dom själva om ändringarna:
"I Källbotten byter vi åkriktning på elljusspåret och efter kontrollen vid Högberget går banan lite längre bort än tidigare innan den vänder tillbaka mot Hagge. Även sträckningen för masterstarten är ny för i år."

Dagen då stormen slog till på Gamla Grycksbovägen

Hej och godmorgon cykelvänner!

Idag ska jag cykla till och från jobbet i ett försök att hålla igång kroppen och möjligtvis också mjuka upp mina krampvader från helgen. Vaderna är som två stenar ungefär, inte så spänstiga.

Jag skrev ju igår om tre saker jag gjorde inför Finnmarksturen som jag inte gjort inför andra tävlingar i år. Kom på en fjärde igår också; körde med lite lägre däcktryck. Istället för ca: 1,5 bar både fram och bak så hade jag ungefär 1,3 fram och 1,4 bak. Så nu vet ni det, ser att en del av er googlar "Henrik Öijer däcktryck" och nu slipper ni fundera.

Cykelvasan närmar sig med stormsteg och såhär ser min träning ut sista veckan inför Cykelvasan:
Måndag: Vila
Tisdag: MTB-cykling till och från jobbet (ca: 2 timmar totalt)
Onsdag: Vill helst få ihop ungefär 3 timmar cykling med några intensiva inslag, alternativt kortare och mer intensivt.
Torsdag: Vila
Fredag: Väckningspass (2x10 minuter igen, funkade ju bra helgen som var)
Lördag: Cykelvasan

Jobbigast med Cykelvasan är väl den ständiga logistikfrågan, främst med hur man får bilen från Sälen till Mora. Om någon känner någon som vill köra en bil från Sälen till Mora så kan ni väl höra av er? Alternativt om någon åker från Mora tidigt på lördagsmorgonen och har plats för en cykelbloggare med cykel..?

Igår blåste det en del. Rätt byiga vindar. Såg det från kontorsfönstret under dagen och det fläktade väl en del när jag kom hem också. När jag var på toa så hörde jag att det liksom var något som dunsade i backen. Tänkte att något barn kanske ramlat eller tappat något här hemma så jag var lyssnade noga efter ledsna barn. Hörde inget mer. När jag en kort stund senare skulle dra ner persiennen inför kvällen så kikade jag ut och såg detta:

Toppen från en av våra stora granar hade gått av och rasat ner på gården. Tur att ingen var ute där!

Jag drog undan den lite med bilen och när jag plockade bort lite grenar och annat vid nedslagsplatsen så såg jag att några grenar satt fast i marken. Dom satt riktigt hårt också men jag fick upp dom till slut:

Om någon hade blivit spetsad av dom där så hade det nog varit slut nu...

Så, om någon vill köpa granved eller en större julgran så vet ni nu vart ni kan vända er!

Silver-Emma å lite mer från Finnmarksturen

Hej och god eftermiddag!

Trots långlopp igår, kramp i bägge vaderna och alldeles för lite sömn så måste jag säga att jag känner mig förvånansvärt återhämtad idag. Har visserligen inte cyklat utan bara levt vardagsliv och då belastar man inte direkt kroppen alldeles för mycket.

Såg ni damernas lopp på OS igår? Vilket lopp Emma gjorde alltså, så himla värd det där silvret! Jag har tyvärr varken 3:an eller 10:an så jag kollade via ful-stream som hackade, hoppade framåt och bakåt i tiden men på slutet hittade jag en hyfsad så jag kunde ha koll.
Men vilken otäck vurpa som sololedande Annemiek van Vleuten ställde till med på slutet då. Såg ju riktigt illa ut men hon verkar ha klarat sig relativt bra ändå.
Med ungefär fyra fem kilometer kvar så trodde jag det var kört för Emmas trio att hinna ifatt, men jag räknade sekundrar och avståndet till målet och försökte se om dom tog in tillräckligt. Det såg mörkt ut, men så räknade jag en egen tid från en helikopterbild och såg att tidsangivelsen inte alls stämde utan dom var ju mycket närmre! Rafflande avslutning och Emma belönades med sitt andra OS-silver i den långa karriären som nu verkar lida mot sitt slut.
Tyckte givetvis synd om Mara Abbott som blev ikappkörd så nära målet men hennes styrka var helt klart uppför och kanske inte lika mycket så att köra fort på platten. Anna van der Breggen drog igång spurten först och belönades med ett guld.

Glömde ju igår att dela med mig av passdata:

Finns också på STRAVA:


Det har ju hamnat en del bilder på det där internet också. Dessa två kommer från Mårten Dalfors och hans galleri med 419 bilder från Finnmarksturen hittar ni här.

Den första bilden är från första stigen på banan (ungefär 12 kilometer in i tävlingen) och den andra är från sista kilometern. Om ni undrar vad det är för knöl jag har under tröjan på andra bilden så är det där jag lagt mina tomma gel-förpackningar.

Anders Almhed har slängt upp 135 bilder från Finnmarksturen här. Han har bland annat tagit dessa:

Eva Önnemar har lagt upp 431 bilder från Finnmarksturen här. Hon är fotograf till bland annat dessa:

Det ser ju nästan ut som om det skulle vara jobbigt att cykla?!

Jan Ruthström har lagt upp en massa bilder från Finnmarksturen här. Bland annat dessa:

Den yppersta eliten från Sverige och Norge längst fram i fältet. Eh... plus jag då.

Hittade också ett par bilder på mig från igår via Instagram:

#finnmarksturen

Ett foto publicerat av Anthony Lawther (@anthonylawther) Aug 7, 2016 kl. 1:18 PDT

Mycket cykel idag, på väg hem från #finnmarksturen sprang jag på superhärliga @fredrikkessiakoff och Maria Kullberg. Inte igår men vi hade ett gött snack om... Ja om #cykling såklart 🙈 Kul med sällskap på vägarna! _______________________________________________________ #iamspecialized #specialized #singletrack #mountainbike #mtb #mybicycling #långloppscupen #mitsubishimtbchallenge #outsideisfree #fromwhereiride #itsgreatoutthere

Ett foto publicerat av Oscar Ekstam (@oscarekstam) Aug 7, 2016 kl. 11:19 PDT

Det där får väl nästan räcka som blogginlägg för idag väl? Nu har ni ju lite bilder att titta på om ni gillar sånt.

Förresten. Det gick ju bättre än förväntat igår men jag kommer inte säga saker som "nu är jag tillbaka där jag hör hemma" och så vidare. Är rätt tröttsamt att läsa om folk som gör typ sina livs lopp och så tror dom att det är där dom liksom ska prestera normalt?
Igår gjorde jag ett jättebra lopp, det mesta gick min väg och jag hade lite tur också. Det var liksom en fullträff och det gjorde att jag kunde tävla med cyklister som hittills i år har haft en högre kapacitet än jag. Tre saker jag gjorde annorlunda mot tidigare lopp i år:
- Drack alkohol på bröllopsfesten kvällen innan.
- Körde 2x10 min på testcykel med hög intensitet på väckningspasset dagen innan.
- Glömde handskarna hemma...
Tveksamt om det var någon av dom där tre sakerna som gjorde att benen var pangpangben, men det var kul att det gick så bra som det gjorde.

Nu ska jag "laga middag", vi hörs!

Bilder, resultat och tävlingsrapport från Finnmarksturen 2016

Där sitter jag och spanar efter fotografer... Foto: Eva Önnemar.

Henrik och Henrik med tungorna rätt i mun. Foto: Anders Almhed.

Foto: Sabina Lundin.

Målgång. Foto Anders Almhed.

Ser lite ansträngd ut? Foto: Stefan Wengelin.

Resultat Finnmarksturen. Här hittar ni fullständiga resultat från Finnmarksturen 2016.

Alltså det där var ju jättekul! Äntligen ett riktigt bra resultat och jag gjorde årets bästa lopp idag.

Om vi börjar detta från före start så hade jag två planer med dagens lopp:
Det ena var att köra kontrollerat och aldrig gå över 175 i puls efter första backen och helst ligga kring 170 när det gick fort. Fram till en av backarna på slutet där jag skulle släppa lös allt som jag hållit igen i början. Den här taktiken innebar alltså att släppa iväg täten väldigt tidigt och istället försöka ha en slutrökare.
Den andra planen var att om benen var bra; gasa!

Kände redan på "uppvärmningen" att det var diamanter i benen. Min uppvärmning bestod av att cykla uppför en backe, kissa i skogen och sedan cykla sista kilometern in mot målet. Det var ganska långt kvar till start då och jag la in cykeln först i fålla 1. Hittade Lasse Strand med 10-15 minuter kvar och frågade om han kunde langa åt mig. Det kunde han! Tack!!!

Starten gick och jag såg till att sitta långt framme hela tiden för att undvika stök. Gick in i första backen topp 10. Behövde aldrig förta mig och bestämde mig då för den andra planen, gasa så länge det håller.

När vi ska utför på en ganska risig grusväg så vurpar Christofer Stevenson snett framför mig. Jag ser liksom hur han går på hjul eller fastnar i ett hjulspår. Ut med foten och välter mot mig... Jag drar undan cykeln så mycket det går och hans cykel åker in i min bakväxel när han faller. Jag klarar mig dock undan med ett nödrop och jag hör hur det kraschas bakom mig. Mikael Flockhart kör rakt mot honom och faller tydligen han med. Bägge två klev av loppet och Stevenson fick åka ambulans. Steve har uppdaterat på Instagram om att Cykelvasan inte blir av för hans del. Flockhart har visat upp skrapsår och en förbrukad hjälm. Det känns givetvis jäkligt otäckt med vurpan eftersom det gick fort och var på en sönderrunnen grusväg...

Farten är ju fortsatt hög och jag testväxlar några gånger och min bakväxel verkar ha klarat sig. Blir lite förvånad när vi ska in på det första smala partiet över att jag kan komma in så långt fram i gruppen.

Vid motionsområdet där vi snurrar runt lite efter en mil så sitter jag kanske 5-7 någonting med fokus på en sak: inte gå stumt. I fjol körde jag mig stum innan första stigen och var sedan parkerad. Det skulle jag inte uppleva idag. Allt går enligt plan även om jag tappar några placeringar innan stigen och när vi kommer ut på nästa grusväg så kan jag gasa på, passera folk och täppa luckor. Hamnar med några riktigt starka cyklister i en andragrupp och är väl så nöjd. Bra ben. Bidrar till farthållningen när jag kommer fram och så vidare.

Åker i samma grupp som Fredrik Edin, Henrik Sparr, Fredrik Berg, Johan Norén, Daniel Brengdahl, Alexander Blomqvist och Henrik Jansson. Helt sjukt egentligen att jag sitter med dessa starkingar och dessutom känner att benen är bra. Ännu sjukare blir det när jag ser Calle Friberg strax före oss.

Vi jagar ikapp Calle och täten är inte så långt före oss. Killar som Calle Friberg och Fredrik Edin har ju kapacitet att vinna vilket långlopp som helst och när dom får tätvittring så går det undan. Själv har jag väl som främsta merit att jag har Dalarnas största blogg och troligtvis sveriges största cykelblogg, så jag intar en passiv roll. På cykelbanorna in mot Ludvika går det riktigt fort i ett lagtempo. Jag börjar med att bidra men när andra sitter på rulle så struntar också jag i att jobba. Alla där har väl egentligen bättre kapacitet än mig och jag vill inte bränna allt krut innan backarna på andra halvan börjar.

Precis när vi kommer tillbaka till Ludvika så kommer vi ikapp täten och bildar nu en 14 man stor tätgrupp. Alla Sveriges bästa MTB-cyklister är där. Och jag.

Vi är nu ganska precis halvvägs in i loppet och innan trappen vid ABB så är jag för några sekunder i ledningen... Blir passerad precis innan trappen och jag rullar ner som typ femma. Ni kan se det här:

Herrelittäten är nu återsamlad vid 36km och i damernas topp är det just nu Felicia Ferner och Jennie Stenerhag som håller hårt tempo en bra bit före övriga. #långloppscupen #mitsubishimtbchallenge Foto: @oscarekstam

Ett filmklipp publicerat av Mitsubishi MTB Challenge (@mitsubishimtbchallenge) Aug 7, 2016 kl. 3:19 PDT

In i första backen efter trappan och jag får ganska snart ge mig. Åtta man får en lucka och vi blir en andragrupp igen. Lite omkastningar i grupperna, men ändå rätt lika. Efter andra halvans första långa backe, förbi bergspriset och snabb utförskkörning. I botten på nästa backe passerar vi Henrik Jansson med något mekaniskt strul (kanske punktering?). Nu är det alltså sju cyklister före oss. Starka i vår grupp är Fredrik Edin, Fredrik Berg och Johan Norén. Jag sitter bakom dessa, Daniel Brengdahl bakom mig och Henrik Sparr bakom Daniel. Backarna och skogspartierna avlöser varandra. Det går fort men jag klarar av att hänga på. De tre starka står för arbetet...

Jag har för mig att vi passerar någon mer, men kan inte minnas vem?

Ungefär fem mil in i loppet så är Fredrik Edin trött på att Jag, Daniel och Sparren suttit på rulle i ca: 15 km, så han försöker tvinga fram mig. Jag säger bara att jag har gjort årets bästa lopp och skiter fullkomligt i om de andra i gruppen kommer före oss. Jag skulle kunna kliva av loppet där och då och ändå vara nöjd. Daniel passerar oss och hänger på Fredrik Berg och Johan Norén och de tre får en lucka. För er som kan landsvägscykling så backar alltså Fredrik Edin ner mig och Sparr. Jag vet att det kommer en backe strax och tänker att Fredrik nog ska försöka gå ikapp där. Jag har känt mig ganska bra i backarna och chansar på att kunna gå med honom då om en fartökning kommer. Sparr går upp och drar lite och sedan lägger Edin in en riktigt hård attack så Sparr tappar oss. När Edin så växlar ner i backen och vi har 5-10 sekunder upp till den andra trion så höjer jag farten, kör ifatt trion och blir av med Edin.
Så går det om man försöker backa ner mig från en grupp...

Min höga fart i backen gör att jag nu ligger femma på det STRAVA-segmentet och innan krönet får jag tok-kramp i bägge vaderna! Trampar fyrkanter över krönet för att hänga med, för om jag hänger med så blir jag av med både Sparr och Edin innan sista långa backen. Tvingar liksom runt benen eftersom dom knappt kan trampa med krampen... Nästa helt sjuka grej är att vi kör ikapp Matthias Wengelin!?
Han har punkterat tidigare på en grusväg men ändå, att vara med i en grupp som hämtar in en så stark cyklist känns mäktigt. Utför så skakar jag vad och dricker sportdryck i ett desperat försök att bli av med lite kramp. Sitter bak i gruppen som jobbar på mot sista långa backen med 8 kilometer kvar. Det blir stor lucka bakåt.

Jag går in i backen som sist i gruppen. Har bestämt mig för att hålla mitt egna tempo för att inte krampen ska explodera igen. Jag vill ju kunna trampa hela vägen in mot målet. Håller krampen någorlunda i schack. Ser att Daniel Brengdahl spräcker gruppen och får med sig Fredrik Berg i den tuffa klättringen. Matthias Wengelin och Johan Norén får släppa och är inte långt före mig på krönet. Trampar sedan fyrkanter med mina krampvader hela vägen ut till sista asfalten med ett par kilometer kvar. Ser ingen bakom mig vid tunnlarna och kryper ihop i tempoställning och lyckas hålla alla bakom mig.

Kommer in på friidrottsbanan och ser Wengelin och Norén spurta. Jag tror att jag blir elva men får höra tia av Matthias pappa, Stefan.

Jag är så himla nöjd!