Gravel-runda med sällskap i helgen, det var precis vad jag behövde det. En del äventyr men till största delarna bra fart och flyt. Gott att få snacka och cykla lite igen. Rutinerad ruttdragning av Mattias i vanlig ordning.
Kvällen innan så bytte jag till graveldäck efter att ha kört landsvägsdäck den senaste tiden. Men hösten närmar sig och då blir det inte lika mycket landsväg längre.. Jag köpte ett par Vittoria Terreno i 40 mm. Är dock inte helt uppsjungen på vad som gäller i graveldäck-världen. Vad är dina bästa graveldäck-tips?
Annars så har jag spenderat mycket tid sedan Cykelvasan med att cykla inomhus. Först ett etapplopp där det gick bra både individuellt (10:a) och i lagtävlingen (1:a) och sedan nu i fredags så körde jag en av fyra tävlingar i det öppna VM-kvalet. Det är 20 damer och 20 herrar som kommer att få köra VM i eSport-cykling. Dessa 20 förtjänar sin plats i VM från resultaten i VM-semifinalerna dit landslag kan skicka sina åkare och man kan också få en plats i semifinalen genom dessa öppna kvaltävlingar. Jag lyckades bli tvåa i fredags och kanske ger det mig en plats i semifinalen. Jag håller tummarna.
Jag har skaffat nya byxor (Flandrien) och cykelskor från Siroko också. Jag måste bara tipsa om skorna. Siroko har sedan ett tag en annan landsvägssko som jag har använt. Billig men ganska tung. Den här skon var faktiskt riktigt lätt och skön. Dessa väger mindre än mina Northwave-skor och kostar bara 1508:- just nu om du använder min samarbetslänk: Siroko Okoris landsvägsskor
Jag har kört Le Peloton också. Det här var i torsdags, dagen före VM-kvalet. Jag lyckades vakna med bara 10 minuters marginal till jag borde lämna hemmet. Kom iväg någon minut sent men kom ikapp gänget och fick lite go högintensiv cykling i gott sällskap. Så skönt att jag inte gav upp när jag vaknade så tätt inpå utan att jag verkligen bestämde mig för att jag skulle hinna med.
Nu på torsdag så körs årets sista landsvägs-Peloton och därefter blir det grusvarianten till vintern kommer.
Det känns lite som att senaste två veckorna har bestått av inomhuscykling men kikar jag i bildmappen på mobilen så har det ju ändå blivit några utomhus-rundor. Gott så.
Från rundan när jag tog bilden närmast ovan så gjorde jag också en kort video:
Apropå video så har min video från Cykelvasan nu visats nästan 6000 gånger. Superkul med så stort intresse och ni är flera som har hört av sig och uppskattat att jag gjort en tävlingsvideo igen. Stort tack till er! Om du vill se den enda vurpan jag såg under tävlingen så ska du kolla 35 minuter och 53 sekunder in i videon:
Tack för att du läste dagens blogginlägg, på återhörande snart igen!
Igår var det dags för den årliga högtiden som vi alla känner till som Cykelvasan. Min femtonde start i tävlingsklassen och lägger man till en Hemmavasan under pandemin så förstår man att jag har åkt alla år utom ett och det var andra upplagan 2010. Så jag vet vad det handlar om, jag hittar numera mellan Sälen och Mora och jag har koll på hur loppet brukar vara.
Detta år köade jag inte till fålla ett utan kom strax innan damernas start klockan 8. Vi herrar startade en timme senare och jag fick bara några få cyklister bakom mig i startledet. Stort tack till Håkan för skjutsen till Sälen från Mora på morgonen!
Med en startposition runt 100 så var det ett långt led med cyklister framför mig när vi rullade iväg. In i själva startbacken så är det trångt, breda styren och svårt att komma förbi. Men det känns bra trots 0 uppvärmning. Efter första kurvan öppnar det upp sig men då är fältet väl utsträckt och hur gör du egentligen för att cykla snabbare än Sveriges och nordens snabbaste MTB-cyklister som kör så fort de kan uppför?! Det blir någon position här och någon där. Passerar krönet som 77a och vi blir snart en stor grupp. Den gruppen håller sedan mer eller mindre ihop hela vägen till Mora.
Vi kommer ifatt några och några släpper men jag hänger i med cyklisterna i gruppen. På vägarna mot Smågan så ser vi en grupp en bit framför och jag försöker peppa vår grupp för att gasa på och få hög fart, ska man ikapp någon så bör det ske direkt. Benen och kroppen känns bra och jag är pigg. Självklart så jagar också gruppen framför någon grupp framför dem så det är svårt att göra någon skillnad. Vår grupp passerar Smågan på placeringarna 69-97, minuten efter framförvarande gäng.
Mellan Smågan och Mångsbodarna så har jag börjat förstå att vi inte kommer komma ifatt gruppen framför men vi kan fortfarande plocka cyklister som släpper grupperna framför av olika anledningar. Vi har också den enda vurpan jag ser under dagen och till Mångsbodarna har vi placeringarna 66-92.
Utförsåkningen efter Mångsbodarna hade jag varit lite orolig för då jag vet med mig att det är utför som min arm gör som mest ont och nuförtiden är jag extra försiktig också men jag kan släppa på bra och har inga som helst problem med vare sig fart eller arm. Upp mot Risberg så får jag dra väldigt länge. Farten måste vara bra, tänker jag, då ingen vill passera mig. Innan kontrollen så står klubbkamrat Alexander och levererar en ny flaska sportdryck. Totalt så dricker jag 2½ flaska under loppet. Några släpper kontakten och vi åker igenom kontrollen som 64-84.
Vår grupp håller ett bra tempo och är ganska stor. Det är väl ungefär hälften som bidrar till farthållningen och hälften som hänger med. Några herrar bidrar lite extra till farthållningen och ni vet vilka ni är. Stor eloge! Med tanke på att vi håller bra fart så slår jag bort tankar på att försöka åka ifrån gruppen trots en pigg kropp. Här gäller det nog bara att hänga med och kanske skaka av sig några under backarna på andra halvan. Evertsberg passeras med placeringarna 62-82.
Lundbäcksbackarna känns riktigt bra och grusvägen innan Oxberg går vi på hårt men jag hänger i. Jag känner mig trygg i att jag kan hänga med även när det går fortare och det är en fin känsla. Vi passerar Oxberg på placeringarna 62-81 och av erfarenhet så vet jag att om man är med en grupp i Oxberg så brukar man kunna hålla den hela vägen till målet för då är värsta backarna passerade.
Kilometerna rullar på snabbt och vi kommer ifatt några enstaka som jag gissar har fått släppa i Oxberg. Riktigt hög fart genom kontrollen i Hökberg, här passerar vi som placeringar 59-78 och med några cyklister inte allt för långt framför oss så hålls farten hög även efter kontrollen.
Till Eldris så har vi kommit ikapp några och farten blir lite mer av och på. En del har börjat bli trötta, några vill att andra ska hjälpa till mer och farten blir mer ryckig då någon sätter fart ibland. Placeringarna 52-75 här. Det vet jag inte då, men vi var fyra och en halv minut efter gruppen framför oss.
När vi närmar oss Mora så känner jag mig fortsatt väldigt pigg så jag tänker att i år så åker jag med in mot spurten. Utan att ta några risker men ändå köra på hela vägen och inte slå av som jag brukar. Det blir lite trångt såklart men jag rullar i mål som 65:a. Gruppen spurtade om en 52:a plats och jag är väldigt nöjd.
Lite gott snack efter loppet. Här förevigad i samtal med Hannes, foto: Hannes mamma.
Det bästa med loppet igår var helt klart känslan av att vara pigg och stark nästan hela loppet. Bra sällskap, bra med energi i kroppen och inga svackor eller partier där jag var direkt orolig för att behöva släppa. Det är riktigt skoj att tävla cykel och det är en fartfylld tävling. Ett lopp som gav mig mersmak.
Det årliga Cykelvasa-porträttet signerat Xyklisten.
Om ni vill se hur mitt lopp gick till, hur banan är och så vidare så filmade jag hela loppet med min gamla GoPro hero 5. Kan vara något att träna till i vinter när du funderar på hur snabbt du ska cykla Cykelvasan 2026.
Stort tack till Vasaloppet som levererar ännu ett förstaklassigt arrangemang!
Tack också till dig som läser här, följer mig på sociala medier och därigenom stöttar mig på ett eller annat vis. Cykeln är tvättad, allt är uppackat och jag har en skön vilodag idag. Återhämtar mig till nästa veckans utmaningar.
I veckan så drog Ebbah, Frida och jag på en 36-timmars roadtrip till Norge. Vi hade pratat om att kanske åka till Norge i sommar och i tisdags så blev det av. Vi packade in oss i bilen och drog iväg med Sognefjorden som Ebbahs mål och bergen som mitt mål.
Det var verkligen superfint där och det finns all anledning att åka över gränsen fler gånger framöver. Man kunde stanna hela tiden för det fanns så ofta något fint att se.
Igår så var jag iväg och körde Cykelvasan. Jag visste att formen inte var på topp men det är ju kul med cykelevenemang ändå. Dessutom är ju tävling något jag gillar väldigt mycket.
Starten är lite trång, ryckig och knepig men så fort det blev fri fart uppför startbacken så blev det mer upp till cyklisternas ben att visa var skåpet skulle stå. Först så tyckte jag att benen kändes bra så jag kunde glatt köra på ganska bra uppför. Mot slutet av backen så var det som ett spår där det rullade lätt så det var bara att rätta in sig i ledet, försöka hålla rullen framför och hoppas att cyklisterna framför inte släppte någon lucka.
Jag har sagt att startbacken avgör vilken grupp man hamnar i och sedan brukar det vara svårt att göra så stor skillnad efter det. Av topp fem i mål så var fyra av dessa också topp fem upp till högsta punkten. Själv så var jag 86:a vid högsta punkten och slutade som 84 i mål.
Jag hamnade i en grupp med duktiga cyklister så jag kände mig trygg och ganska nöjd med det. Vi snurrade på bra ibland och mindre bra andra gånger. Vi var länge ganska nära en grupp framför men lyckades aldrig få tillräcklig fart på vår grupp för att köra ikapp.
Jag blev kissnödig någonstans innan Mångsbodarna vilket inte är helt optimalt. Kanske var det också därför jag drack för lite. Vid Risberg så insåg jag att jag ändå måste börja dricka och få i mig energi så jag klunkade sportdryck och tog en gel. Cykelvasan är hård på så vis att det hela tiden går fort. Även när man ligger på rulle så är det trampa trampa trampa som gäller.
Backe efter backe avklarades och när jag passerade krönet innan Oxberg så förstod jag att det nog var dessa grabbar jag skulle cykla till målet med. Jag fick lite krampkänningar sista två milen och var väl inte speciellt pigg om jag ska vara ärlig men det gick bra att gneta med ändå.
Min (o)vana trogen så krigade jag inte om placeringar sista kilometerna utan tog mig tryggt och säkert till mål. Gruppen spurtade om en 68:e plats och jag blev 84:a. Ganska så precis enligt förväntan faktiskt så jag gjorde det kan kunde.
Därmed kan jag bocka av Cykelvasa nummer 14 och en hemmavasa på det.
Kön in till fålla 1.
Jag joggade första kilometern tur och retur för att "värma upp" och se hur den såg ut.
Damer förbereder sig för start.
Wengelin intervjuas av TV innan start. Han blev bäste svensk på en femteplats.
Jag innan start.
Just det, banan var ganska skitig då det hade regnat dagarna innan loppet. Så det var mycket tvättande när jag kom hem. Under tävlingdagen så var det dock fint väder och 12-17 grader eller något sådant.
Fotograf och cyklist Andreas Olsson förevigade mig efter målgång.
Kul dag i spåret och trevligt att få träffa så många kända och okända ansikten. Det här får vi göra om!
Tack till de damcyklister vi passerade, smidiga och fina omkörningar blev det. Tack också till organisationen för ett fantastiskt idrottsevenemang.
Tack till Jocke för hjälp med startplats och tack till Tommy för skjuts Mora-Sälen på morgonen.
Tack till dig för att du läste det här inlägget och jag hoppas att du tittar in här snart igen.
Vill du ha rabatt på cykelprodukter? Genom några av mina samarbeten kan jag erbjuda följande rabatter:
Den här länken ger 10% på Sirokos produkter: https://srko.co/henrikoijer
Koden henrikoijer15! ger dig 15% rabatt hos www.tenson.se
Det känns lite som att senaste två veckorna har bestått av inomhuscykling men kikar jag i bildmappen på mobilen så har det ju ändå blivit några utomhus-rundor. Gott så. 
.jpg)
.jpg)
.jpg)
