SM Gravel i Blomstermåla

 

Bilder: Cykelkanalen.se 

Hej och god morgon! 

Förra veckan så kördes Gravel-SM i Blomstermåla. Ni som läser här regelbundet minns kanske att jag hade arrangerat konferens i dagarna tre och att benen inte kändes så bra när jag cyklade igen förra fredagen?

Läs inlägget här. 

Jag bilade Skoghall-Blomstermåla under lördagen, dagen före tävling. Jag kom fram till tävlingsplatsen strax före 18 efter en fem timmar lång bilresa. Jag hämtade ut mina nummerlappar, mitt chip, bytte om och fyllde en flaska och begav mig ut på ett varv. 

Tävlingen skulle vara 4 varv på ett 35 km långt varv. Varvet visade sig vara nästan 37 km. Jag valde att köra hela varvet för att jag ville trampa ur "bilbenen" och varvet skulle innehålla ett par stigpartier som jag ville ha lite koll på.

Jag blev lite osäker på om det antingen finns väldigt många vindkraftverk i närheten av tävlingsbanan eller om det var tävlingsbanan som kretsade kring ett fåtal vindkraftverk. Men dessa vindkraftverk var i allra högsta grad närvarande. 

Benen kändes inte alls bra. Precis som dagen innan. Men så bra då att jag cyklade, tänkte jag. För då hade jag chansen att kanske få fart på benen och vilka ben känns bra precis efter fem timmars bilkörning?!

Det första stigpartiet var egentligen en skogsväg med någon rot och någon sten men inget besvärligt egentligen. Det andra stigpartiet däremot kom precis i slutet av varvet och var verkligen stig. Det var på motions- och MTB-spår och det krävdes inte en raketforskare för att förstå att man ville vara långt fram i gruppen in på den stigen. 

Varvet i övrigt var snabbt och platt men med en hel del korsningar och igångdrag. 

"Hellre dåliga kalorier än inga kalorier" är ett citat jag burit med mig sedan Söderhamns tredagars 2007 när vi var ett gäng Falucyklister där för att försöka få Jens Westergren att ta en massa poäng i svenska landsvägscupen då han nog låg tvåa inför tävlingarna. Citatet om dåliga kalorier kommer från just Jens då vi inte hade andra alternativ än pizza när vi kom till Söderhamn. 

Ungefär samma som när jag, på kvällen, kom till Blomstermåla och Timmernabben. Pizzerian låg också inom 200 meter från mitt boende så det blev helt perfekt. 

Jag vaknade upp efter en god natts sömn, åt frukost med ett gäng andra cyklister och hade en trevlig start på dagen. 

Tävlingscentrum var vid deras friluftsområde och vid orienteringsklubbens stuga. Mysig plats med bra gravel-atmosfär. Kommunalrådet var där och talade samt några andra höjdare inom den kommunala verksamheten. Bra inramning och bra arrangemang.

Oväntat få deltagare dock. Jag tycker inte att man ska behöva bli skrämd av att det står SM i inbjudan, det är ju faktiskt också ett lopp precis som alla andra. Till exempel så var det endast 16 damer som fick resultat i SM-tävlingarna. Alltså sexton damer totalt i alla damklasser. 

Dagen innan lockade Vätternrundan till sig 1000+ anmälda motionärer till sitt premiärlopp på gravel så cyklister som vill cykla gravel finns ju.

Nåväl, tillbaka till mitt tävlande...

Starten gick och jag kände ganska snabbt att här fanns det inget att trycka lite extra med. Det räckte nästan med att få lite vind på näsan för att känna att det tog stopp. Däremot så var banan snabb och jag är ganska bekväm med att hänga med. Vi startade H40-44 och H45-49 tillsammans. 4 minuter efter 30-taggarna och 4 minuter före 50-gubbarna. Jag är i år äldst i H44 så jag kände mig lite rutinerad. 

Vår startgrupp var relativt stor med 25 man anmälda men det är ändå en hanterbar grupp. Någon sladdvurpa, lite hastiga inbromsningar och annat förekom på första varvet men jag lyckades glida igenom allt på ett bra vis. 

In på första varvets svårare stigparti så kom jag in som fyra utan större ansträngning. Snudd på helt perfek. Kedjan hoppade ner på lilla klingan men det gick ju bra det med och när vi lämnade Bike park-området så var jag femma. Det tog dock JÄTTELÄNGE innan jag lyckats få upp kedjan igen. Det var nog 4-5 kilometer. Men jag var med. Klungan var också mindre och det rullade på ganska bra. Någon cyklist var före (som min vän Oscar som bor just i Blomstermåla) men vi hämtade in alla. CK Ringen hade två starka, en i varje kategori, som jag noterade tidigt att de där får man hålla lite koll på. 

Andra varvets svårare stigparti så gick jag in som sexa. Fortfarande bra även om det snabbt sprack upp i 2+2+2 och sen resten bakom mig. Det fungerade bättre med kedjan detta varv men ett problem var att Oscar (som var regerande veteranmästare i gravel) samt båda CK Ringen-cyklisterna var 1-3 på stigpartiet. Det var bara att se dem glida iväg. Väldigt tidigt dock att gå iväg med halva tävlingen kvar på bara några få cyklister. Vår klunga bakom samlade ihop sig ganska snabbt. Ibland kördes det fort och ibland lite mer halvhjärtat. 

Jag ska ärligt säga att jag kom dit utan ambitioner på att vinna men förhoppningar om att kanske vara med och slåss om en medalj med en bra dag. 

Ute på tredje varvet så lyckades vi köra in Oscar igen men Ringen-cyklisterna syntes inte till. En H40 och en H45 och om dessa gubbar var så starka som jag trott och dessutom samarbetade så var det nu en kamp om silvret. 

Stigpartiet på tredje varvet så kom jag in längre bak i gruppen men gruppen var inte så stor (typ 10 pers) så jag tänkte att det skulle vara lugnt. Kedjan hoppade ner på lilla klingan igen men jag hade ingen panik utan tänkte att den får ligga där till vi kommer ut ur skogen. Jag kom såklart också ut ur skogen bland de sista och tyvärr så får man då jaga. Tyvärr då med kedjan på lilla klingan eftersom den inte ville växla upp på stora. Stort tack till Johan från Bistro CC som tätade luckan till klungan åt oss. 

Kikar ni på bild fyra i detta inlägg så ser ni oss två strax innan varvningen. 

Jag hade börjat känna mig trött och klen. Att jaga som en dåre hade inte hjälpt heller. Men jag tänkte att jag är ändå med i klungan och banan är lätt så jag kommer klara mig till sista skogspartiet. Är jag bara med där och kommer in bra så kan allt hända. 

Men. Jag var/blev för trött. Jag började känna att jag inte fixade igångdragen och försökte göra cyklister bakom mig uppmärksamma på att det var dumt att åka bakom mig... Efter 116 av 147 km så orkade jag inte hålla rullen längre. Helt tom och slut. Det blev plågsamma sista 31 kilometer även om jag i några stunder fick sällskap av andra. Totalt så tappade jag femton minuter en kvart på gruppen på dessa 31 km. 

Inte alls vad jag hade hoppats på men jag förstod också att distansen skulle kunna bli en utmaning då jag inte kör så långa pass och definitivt inte några så långa lopp. 

Jag blev 8:a i H40-H44. Man skulle kunna skriva att jag blev sist också men 8:a låter väl lite bättre? 

Kebaben efteråt hade jag längtat efter i 31 kilometer så den smakade naturligtvis väldigt gott. Jag bytte om i sporthallen, fick en Lidl-sko-kompis och sträckkörde sedan i 6 timmar hem till Falun. 

Det var mycket text om mitt äventyr på Gravel-SM. Jag hade som mål att köra SWE-Cup Gravel och Gravel-SM i år. Nu väntar två helger med SWE-Cup och sedan är säsongen klar. Imorgon väntar Dalsland Gravel som också det ska vara 147(160 enligt inbjudan) km. Jag hoppas att jag orkar längre än 116 km denna gång innan krafterna tryter. 

Helgen därefter så kör vi Bergslagen Bike Race i Hällefors. Det ska bli skönt med en tävling ganska så nära och att distansen är 120 km. Då BBR är numera rutinerade gravel-arrangörer så jag ser fram emot två helger med finfina tävlingar. Dalsland har jag aldrig kört men hört gott om och Bergslagen har jag kört och vet att det är trevligt där. 

Formen har tyvärr en del övrigt att önska. Jag körde Zwift i förrgår och Le Peloton igår, båda passen med riktigt usel känsla i ben och kropp. Det är mycket på jobbet, mycket restid och mycket i livet. Det lugnar sig snart så det är bara att tugga igenom den här svackan så blir det snart bättre igen. 

Stort tack för att du läste, kul att du följer mig trots att jag är långt ifrån SM-medaljer. På återhörande inom kort! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

Dags för Gravel-SM

 

Bild 5-7 är från i måndags då jag körde Måndagströskel med gravel-cykel igen. Jag kunde hjälpa till och 'gå med runt' längre än förra gången men jag blev ändå tröttare än förra gången. 

Bild 4 är från tidigare i veckan då jag har varit arrangör av en konferens för ca 100 personer på Yasuragi utanför Stockholm. Grymt kul men också mycket jobb. Tre dagar utan träning tisdag till torsdag. 

Bild 1-3 är från igår. Tillbaka i sadeln igen och det blev ungefär två timmar gravel med inslag av stig här på Hammarö. Det var lite tunga ben men skönt att komma igång igen. 

Idag så ska jag köra drygt 5 timmar till Blomstermåla i Kalmar län för imorgon så avgörs Gravel-SM där. Det blir mitt första Gravel-SM och första SM i veteranklass. Det ska bli kul att få tävla igen och att träffa alla gravel-cyklister. Jag hoppas på bra ben och en bra dag. 

Det som väntar är en 140 km lång tävling vilket ju är klart över mina vanliga distanser så det gäller att ha respekt för den. Vi ska köra fyra varv på en bana som mäter 35 km och som jag förstått det så är det rätt platt. Ett par stigpartier finns dock med som krydda i tävlingen och det kan nog passa bra. Jag startar 10:12 i klassen 40-44 och vi startar samtidigt som klassen 45-49. 

Resultat kommer ni att hitta här: https://gravel-sm.r.mikatiming.com/2026/

Tack för att du läste, på återhörande!

Statusuppdatering gällande mitt ❤️

Hej och god morgon! 

Den 15:e augusti så körde jag Finnmarksturen Gravel. Under loppet så fick jag en hjärtrusning som gav mig maxpuls i drygt två minuter, som ni kan läsa om i det blogginlägget. Efterföljande måndag så kontaktade jag vården. 

Inte bara för att jag hade haft en hjärtrusning ska sägas. 

Vi backar bandet till när jag var 18 (19?) år och var på mönstringen. Där kollades mitt EKG. Hon som kollade EKG testade flera gånger att sätta dit elektroderna på mig men konstaterade att "om det här skulle stämma så skulle du vara död". Så jag fick en remiss till Falu lasarett för att kolla upp hjärtat. 

Specialisten kollade mitt hjärta (jag minns att ultraljud var inblandat) och jag fick förklarat för mig att en impulsbana för signalen till ena hjärtkammaren var av och att impulsen tog en lite längre väg vilket ger någon form av fördröjning. Även om den fördröjningen är liten så syns det på ett EKG men det var inget som skulle vara farligt. 

Spola fram bandet till för två år sedan när jag, 42 år ung, skulle operera min brutna arm. När jag skulle sövas inför operation så fäste de elektroder på mig så jag sa att om ni kollar hjärtat så visar nog mitt EKG något som är avvikande men det ska inte vara något farligt. Det var sannerligen avvikande och vi verkade överens om att det hade kunnat vara bra att ha orsaken dokumenterad i min journal. Då det inte står något om mitt tidigare hjärtbesök på Falu lasarett. "Men det gör vi inte nu utan får göra vid ett senare tillfälle". Sedan sövdes jag och fick metall i armen. 

Jag följde inte upp det där med att kolla upp hjärtat igen för att få det dokumenterat i min journal och vården hörde aldrig själva av sig heller. Så nu när jag fick hjärtrusningen så tänkte jag att det var dags att få det dokumenterat och också själva hjärtrusningen. 

Det var dock inte min första hjärtrusning, ska sägas. Jag har nog skrivit om första gången här i min blogg men jag kan inte hitta inlägget nu. Jag gissar att det är 10 år sedan ungefär och under ett distanspass så kände jag att något var konstigt. Då hade jag en högre puls under ett antal minuter. Jag minns inte exakt puls men det var inte maxpuls utan bara mycket högre puls än den intensitet jag höll.

Sedan var allt frid och fröjd fram till för 2-3 år sedan då jag fick hjärtrusning några gånger under en stressig period i livet. Dessa rusningar kom efter avklarade pass på Zwift. När jag klivit av cykeln och kanske till och med satt mig ner så stack pulsen upp i zon 2 ungefär fast det borde vara en betydligt lägre puls än så. Därefter inga fler kända hjärtrusningar innan maxpulsrusningen på Finnmarksturen. 

Så nu är det dags att få både EKG-avvikelse och hjärtrusning utrett och dokumenterat. Igår så var jag och gjorde ett EKG samt träffade en läkare som fick höra mina hjärt-berättelser och som tittade på EKG-kurvan. Läkaren konstaterade också att jag hade ett avvikande EKG. Jag kommer att få en tid hos kardiologen för att kolla upp hjärtat/EKG lite närmre och jag fick ta några blodprover för att se mina värden inför besök hos kardiologen. 

Jag hojar på som vanligt. Jag är inte speciellt orolig. Det där med mitt EKG har jag troligtvis haft väldigt länge, kanske alltid. Hjärtrusningar, dubbelslag och annat ska vara ganska vanligt förekommande. Mina rusningar håller inte i sig speciellt länge och går över av sig självt. Nu när jag haft det några gånger så känner jag igen det och behöver inte bli lika orolig som man kanske blir första gången. 

Att ha en puls som är mycket högre än den man borde ha är en ganska otäck känsla, tycker jag. 

Jag håller er uppdaterade om vad beskedet blir efter besök hos kardiologen. 

Bilden högst upp i det här blogginlägget är från i torsdags när vi körde Le Peloton. Nu är det september vilket betydde premiär för höstvarianten av Le Peloton. Som körs på grus. Superfin morgon, snabbt och trevligt sällskap samt en soluppgång och ett 50-årsfirande. Toppenmorgon! 

Själv så var jag inte alls toppen, inte på grund av hjärtat, maxpuls eller något sådant utan benen var bara inte på topp. Kanske delvis pga ett race på Zwift halv nio kvällen innan. 

Några fler bilder från Le Peloton. Det finns också en video som jag lagt upp på Facebook: https://www.facebook.com/share/r/1BuoUEXHi1/

I måndags så körde jag Måndagströskel, dessa två bilder är från det tillfället. Jag körde med gravel-däck och det har gått bra vid tidigare tillfällen men nu hade jag 295 watt i snitt efter 45 minuters trampande så jag fick vika ner mig och sitta i svansen ett bra tag. 

Bra pass med andra ord och det var en fin sensommarkväll. 

I tisdags så hade jag vilodag men den dagen var allt annat än händelsefattig. Dels så fick min yngsta dotter tandställning men efter jobbet så hjälpte jag också sonen att flytta till sin första egna lägenhet. I Gävle. Så nu är han installerad där och får närmre till träningarna med innebandylaget. En väldigt stor dag i deras liv och jag är glad att få vara med om dessa händelser. 

Stort tack för att du läser här, om både stort och smått. Jag uppskattar det verkligen. Vi hörs snart igen, ha en fin helg. Hoj! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

Helt sopslut

Hej och god morgon på dig!

Igår så var jag med på Måndagströskel, jag körde gravel när alla andra körde landsvägscyklar. Det var hanterbart men ansträngande och efteråt så var jag rätt tom i kroppen när vi skarvade runt Varpan kan jag lova. Det var dessutom sjunde dagen i rad med träning så det börjar bli dags för en vilodag eller två. 

Det var ett stort gäng och en riktigt fin kväll igår, riktigt njutbart av den anledningen. Jag höll mig runt 270-275 watt i snitt och kämpade på. 

Första och sista bilden är från skarvningen runt Varpan och bilden i mitten är från själva måndagströskeln. 

Gårdagens runda.

Annars så har jag ägnat mig åt lite alternativ träning den senaste veckan. Dels så har min dotter Ebbah börjat springa med mig så det har varit hur härligt som helst. Sedan så var jag på konferens med jobbet onsdag-fredag så jag körde 6 km löpning med några konferensdeltagare och så har jag kommit igång med min core-träning igen efter en lugnare sommar. 

Efter Finnmarksturen Gravel så dröjde det en vecka innan jag cyklade utomhus igen och det var nu i lördags då jag tog mig ut på en gravel-tur igen. Väldigt sega ben då men det sköna i att komma ut och cykla vägde verkligen upp. 

Idag ska jag försöka klämma in ett pass träning för imorgon blir det en heldag jobb i Göteborg så dagen går åt till att resa till- och från Göteborg samt jobba där. Det ska bli skönt att vila lite igen och se om kroppen svarar bra på senaste tidens träning. Även fredag tar jag nog en vilodag just för att ge kroppen återhämtning. 

Meta/Facebook har för övrigt infört något nytt om att man bara får dela två länkar i månaden på sin Facebook-sida. Åtminstone gratis. Man får dela åtta länkar om man betalar minsta beloppet.. Så om ni har tips på hur jag bäst delar med mig av mina inlägg så tar jag tacksamt emot dessa. Jag brukar dela på Facebook och X. Facebook hindrar mig nu och på X är det inte längre mycket aktivitet så det är kanske dags för mig att hitta nya vägar att nå ut. 

Stort tack för att du läste dagens inlägg, passa på att nyttja rabatterna nedan. Så hörs vi här snart igen!  

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

Finnmarksturen Gravel

Hej och god morgon!

Igår så var jag i Grängesberg utanför Ludvika och körde Finnmarksturen Gravel. Ja, Finnmarksturen har återuppstått men nu i gravel-format. Loppet kördes som motionslopp så det var ingen tävling men det betyder inte att deltagarna inte tävlade mot varandra ändå. 

Maria och jag åkte från Skoghall på fredagen och tältade ungefär en timme från Grängesberg. Det var fint och mysigt. Klockan sa att jag hade sovit jättebra men jag delar inte riktigt klockans uppfattning... 

Maria körde sitt första cykellopp igår och det var första gången hon körde gravel också. Jag monterade gravel-däck på hennes landsvägscykel i fredags. Hon fick nog blodad tand för när jag kom i mål så var det bestämt att vi ska köra Dalsland Gravel Race. Jag tror att fru Westman och Maria hade bra inflytande på varandra efter sina cykelloppspremiärer när de väntade in oss herrar som körde 108 km. 

Finnmarksturen gravel var 108 kilometer och innehöll både långa stigningar och ett par stigpartier. Loppet var väldigt välorganiserat, banan var välmarkerad, det såg ut att vara gott om funktionärer och alla var glada och positiva. Det fanns föråkare på MC, polisen var där och det märktes att CSK Ludvika har det här med att arrangera tävlingar i sitt DNA. 

Själva loppet startade med en masterstart i ett par tre kilometer utför. Man fattade redan då att avslutningen skulle bli tuff eftersom man skulle upp för samma berg igen sen. Mastern släppte oss fria och farten var sådär lagom hög. Första backen kom efter 8 km och den mäter, enligt STRAVA, 5.29 km. Gott om tid att spräcka fältet och bli trött. 

Philip Landström tog ansvar tillsammans med andra morgonpigga för att hålla fart i backen. Jag kände mig inte tokfräsch så jag höll lägre profil uppför. När vi kom upp så var täten åtta man stor. Gruppen bestod av följande åkare:
Philip Landström, Marcus Streijffert, Tommy Hammarström, Jimmy Bodin, Fredrik Olsson, Jonas Eriksson, Fredrik Malmén och så jag då. 

I slutet av den där stigningen så känner jag att något är fel i bröstet. Tittar ner på min Garmin som då säger att jag har 197 i puls. Min maxpuls skulle jag säga är 192. Så jag har en hjärtrusning utan att det går superfort i gruppen. Jag har haft liknande förut men aldrig i ett lopp så jag låter bli att gå med runt i gruppen och sitter i svansen. Jag säger också som det är till deltagarna att jag har en hjärtrusning men att om det går över och allt känns bra igen så kan jag hjälpa till senare. Rusningen höll i sig i drygt två minuter, sedan kände jag hur allt kändes bra igen och pulsen var nere på normal nivå igen.

Såhär såg rusningen ut i Garmin. Hade problemen fortsatt eller kommit tillbaka så hade jag inte fortsatt köra på men nu återgick hjärtat till normal rytm och jag kunde cykla vidare utan problem. Jag ska kontakta vården imorgon. 

Tillbaka till loppet...

Vi var åtta i täten efter backen och även om det fanns några fler backar som skulle komma så visste jag att nästa stora utmaning blir ett stigparti med både stenar och rötter. Enligt vad jag hade kunnat räkna ut via arrangörens Strava-fil så borde stigen komma efter 32 km och det gjorde den. Jag känner faktiskt igen stigen trots att jag tror att det var 10-15 år sedan jag senast cyklade på den (eller har den varit med även på Finnmarksturen efter att loppet kortades ner från 112 km?)

Jag kom in på stigen som tvåa (perfekt) och när vi kom ut från stigen så var vi fyra i täten som genast etablerade ett bra samarbete med ruskigt hög fart. Egentligen för hög för mig men är man med i leken så får man leken tåla. Nu var det Landström, Eriksson, Olsson och jag som körde på. 

Landström, som hade känts starkast, fick framhjulspunktering och släppte vår grupp. På nästa stigparti, som var betydligt lättare och finare så hade vi i tättrion ändå lite problem så det gick inte full fart framåt. Vi körde på men efter ett tag så såg jag att någon eller några jagade. Det visade sig sedan vara Landström som på egen hand kört ikapp oss efter att ha fyllt på framdäcket med en patron. 

Vi var fyra i gruppen igen men inte långt efteråt så tvingades Olsson att ge sig. Jag kände att i trion med Landström och Eriksson så var jag svagaste kortet men jag försökte spela stark för att de inte skulle skaka av sig mig direkt. När jag gick med över den långa backen efter 9 mil så kände jag att jag nog skulle vara med till avslutningsbacken åtminstone. 

Med runt 6 kilometer kvar så kör jag ner i ett potthål och kedjan hoppar. Jag försöker få tillbaka den och tappar då några sekunder till de starkare cyklisterna precis innan vi går in i den tre kilometer långa backen upp mot målet. Jag får upp kedjan på stora drevet igen men det är skillnad i hur mycket power det fanns kvar i våra ben för jag bara tappar och tappar på duon i backen. Det var väntat och jag kämpar på uppför och in i mål som tredje snabbast på Finnmarksturen Gravel. 

Jag filmade hela loppet också och det kommer snart att finnas på en YouTube-kanal nära dig. 

Stort tack till alla er som hejar, stöttar, peppar, läser och följer. Vi hörs snart igen! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

Cykelvasan 90 med mindre än en timmes sömn!

Hej, 

Uppladdningen inför Cykelvasan har fungerat bra men natten innan så kunde jag bara inte somna av någon eller några anledningar. Sista gången jag kollade på klockan så tänkte jag att jag kanske kan få 50 minuters sömn. Min Garmin-klocka registrerade 52 minuter sömn den natten. 

Uppstigning 03:42 för avfärd mot Mora där jag fick skjuts vidare till starten av Linda och Axel. 

Ett tag under natten där så tänkte jag att det var lika bra att strunta i att åka och att prioritera att sova lite istället. Slog bort dom tankarna och tänkte att jag åker dit och tar mig igenom efter bästa förmåga. Ett tag funderade jag också på att bara strunta i att sova och dygna (som barnen säger). 

Nåväl, resan till starten i Berga by gick ganska bra och väl framme så hamnade jag i andra ledet i andra startledet. Förra året så var jag bland de sista i led 1 så det var ingen större skillnad i startposition även om det var första gången i andra startledet för mig på mina 16 starter i cykelvasans tävlingsklass. Jag har också gjort Hemmavasan 2020 på grund av pandemin så alla år utom ett har jag varit med i något Cykelvasa-arrangemang. 

Starten går som vanligt väldigt ryckigt med hög fart blandat med tvära inbromsningar, någon som får något problem och så iväg igen. Sen kommer man in i startbacken och då blir det stabilare, även om jag ibland kan önska att det hade varit lite lättare att köra om. Jag gasar på ganska mycket och ser efter någon minut att det är höga wattsiffror, ser då till att stabilisera något. Mot slutet så är det några åkare som passerar med lite högre fart, jag försöker gå med men får vika ner mig. 

Kommer ändå över krönet med ett gott gäng och vi blir snart en större grupp där jag känner igen en hel del åkare. Det känns tryggt på något vis. Startbacken var tuff för mig men jag återhämtar mig ganska snart efter den. 

Foto: Cecilia Dahlgren. 

Vi kommer ifatt någon ströåkare som tvingats ge sig från snabbare grupper av en eller annan anledning. Annars så är det ett stabilt gäng som rullar på ner mot Mora. Jag tycker att det går stabilt och bra på alla partier. Den nya sträckningen har gjort banan kortare, snabbare och lättare. 

I backarna innan Oxberg så eldas det på en del och jag har det lite jobbigt men kan gå med täten av vår grupp ändå. Det gick bra men det kändes. I övrigt så tycker jag att loppet går bra och känslan på hojen är bra. Det var nära att det blev en vurpa vid en liten lerpöl som skulle passeras men även det lyckades vi parera.

Min ovana trogen så spurtar jag inte genom Moraparken och in i mål utan rullar snällt in i bakre delen av gruppen. Denna gång blev det placering 90 och gruppen spurtade om en 70:e plats. Lite sämre än mitt genomsnitt som inför loppet var placering 71,4. Lite sämre kapacitet, urusel sömn och lite sämre startposition påverkade såklart. 

Jag är redan taggad för nästa år då jag ska vara starkare, sova jättebra och dessutom stå lite längre fram. Det var superkul att träffa både gamla och nya bekanta i helgen och jag ser fram emot att träffa er igen nästa år. Då blir det åka av, igen...

På Cykelvasa-kvällen var det sedan 40-årskalas för en cyklist här i stan och jag kan lova er att jag somnade snabbt och sov gott efter den tillställningen. 

Här har jag en video från hela Cykelvasan, så ni kan se hur det ser ut för mig att tävla mig fram från led 2 till placering 90 i Mora: 

Stort tack för att du läste dagens inlägg och vi hörs här snart igen, hoj! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

Mörksuggejakten, Västmanland gravel och Engelbrektsturen

Hej,

Jag fortsätter att jobba ikapp lite i bloggen. Nu blir det en kort sammanfattning av de tre lopp jag körde under Juli månad. Nämligen Mörksuggejakten, Västmanland Gravel och Engelbreksturen. 

När jag körde Lida Loop i slutet av maj så kom jag till loppet med ett trasigt växelreglage och jag hade en riktigt urusel dag på cykeln. Kroppen strejkade rejält mot något. Efter loppet så ställde jag in cykeln med nummerlappen i cykelrummet och där fick den stå. Samma vecka som Mörksuggejakten (alltså 6-7 veckor senare) så insåg jag att det var dags att tävla igen och det trasiga reglaget var fortfarande trasigt. Reglage fanns inte i butikerna här hemma så jag beställde ett på nätet och hoppades att det skulle hinna fram. Det gjorde det. 

Så dagen innan Mörksuggejakten så tog jag av nummerlappen från Lida Loop, tvättade cykeln och monterade mitt nya reglage. 

Jag cykeltränar ju, men just MTB har det inte blivit jättemycket denna sommar. Speciellt inte första halvan av sommaren. Nu är det lite bättre. 

Själva Mörksuggejakten startar med en lång backe. Där hade jag två planer; Plan A var att hänga med så länge som möjligt med snabba cyklister och Plan B var att köra watt-smart. På översta bilden i detta inlägg så har jag övergått till plan B där jag kör på ett tempo som jag vet att jag kan hålla jämnt och snyggt hela vägen upp (8 min på 373 watt). Väl uppe så hade jag lyckats köra ifatt några och skakat av mig dem på bilden högst upp. Men åkarna jag hade skakat av mig uppför hade ett jäkla slätdrag så när de anslöt igen så blev det åka av. Vi lyckades också komma ifatt nästa stora grupp vilket gjorde att vi körde om en placering runt 25. Vid mellantiden efter 45 av 72 km så var jag just 25:a. 

Hade jag slutat 25:a så hade jag varit supernöjd. Men. Kanske var det MTB-ovanan som gjorde att jag efter drygt 5 mil började få krampkänningar och fick börja släppa iväg folk. Krampen slog till i backen ut från Nittsjö (ca: 17-18 km kvar) och jag får slå av på tempot. Nästa backe är jag 36:a och innan mål rasslar det förbi några fler så jag slutar 44:a. 

Om det gick bra på Billingeracet, dåligt på Lida Loop så gick väl Mörksuggejakten ganska bra. Det fanns lite att åka med men kanske att just ovanan på MTB straffade sig något. 

Västmanland gravel kördes 18:e juli. Mitt chip med 5 års livslängd som jag köpte 2014 fick grävas fram ur lådan i cykelrummet för nu skulle det köras SWE-cup. Det har blivit sparsamt använt och fungerar än. 

I år är första året med veteranlicens och det här loppet blev mitt första där jag startade i en egen veteranstartgrupp. I årets första SWE-Cup så startade vi samtidigt som eliten, vilket jag tycker är kul för det blir fler att tävla med och det är inspirerande att tävla med de allra snabbaste. 

Det var dock rätt skönt att starta med veteranerna för starten blev så mycket lugnare denna gång. Banan vi körde skulle köras tre varv och totalt skulle det bli cirka 75 kilometer. Väldigt platt varv och inga egentliga svårigheter mer än lite dåligt grus i och efter en backe på slutet av varvet. 

Varv 1 var det lite attacker och hög fart blandat med lägre tempo. Folk kände på varandra och vissa ville visa sig starka. På varv två så sticker först en av de starkaste och sedan en annan av de starkaste. Jag sitter några gubbar bak i klungan, ser det hända och tänker att man skojar väl när man bara släppte iväg dessa? Jag själv gjorde ingen ansats för att gå med utan tänkte "det där löser någon annan". Jakten blev lite halvhjärtad men vi höll duon inom synhåll. I motvinden på sista varvet så trodde jag att nu skulle det bli kämpigt för duon men vi i klungan jagade inte hårt nog så avståndet ökade. 

Vi skulle få köra om en tredjeplats bland veteranerna förstod jag en bit ut på sista varvet. Jag hade känt mig helt okej under loppet och i sista backen med dåligt grus så ska jag täta en lucka framåt i gruppen. Så jag trycker till över krönet men kör då på en vass sten. Får punktering... 

Stannar och försöker fixa det utan slang. Det går inte. Så jag stannar igen och lägger i en slang. Kommer kanske en kilometer och får punktering igen. Så jag cyklar sista 3-4 km med platt bakdäck. 

Kul att tävla gravel igen, kul också att köra med bara veteraner. Det finns många starka gubbar där ute! 

Härligt också att hänga med Robert Westman som körde oss dit och hem samt att få försnacka, värma upp och eftersnacka med Stefan Carlsson också. Stefan som var med som tränare när jag började cykla MTB för sisådär 30 år sedan...

Engelbrektsturen den 26:e juli. Ett lopp som är nära att åka till och som jag kan ganska så bra. Som de flesta lopp nuförtiden. Det har ju gått några år med tävlande nu så vissa banor kan jag utan och innan. Några små modifieringar här och där men i det stora hela så vet jag vad som väntar. 

Ni minns kanske 2018 då jag tog Postnord KOM uppför deras startbacke? Annars finns den videon här att se: https://www.youtube.com/watch?v=a4DdDcyawXs 

Det var snabbaste tiden i backen som gällde så att Alexander Wetterhall rutinerat stänger mig när jag kommit ifatt täten och att han och Emil Lindgren spurtar ifrån mig på slutet hjälpte inte. 

Nackdelen med att EN gång i livet ha cyklat så snabbt uppför den backen är ju att jag någonstans i mitt huvud tror att det bara är att ta fram samma snabba ben och känsla igen. Jag har ju gjort det en gång förut, så hur svårt kan det vara?! Tydligen jättesvårt. 

Känslan var inte speciellt bra i Engelbrektsturens första backar detta år. Jag krigar på över sista krönet för att få lite bra ryggar att åka med. Sedan så släpper vi av någon dum anledning iväg några åkare. Vi kommer ifatt igen ett tag senare men det tog lite jakt också. Engelbrektsturen är en snabb bana så det är ganska svårt att göra skillnad i en grupp om du inte är mycket starkare. 

I vår grupp så var vi 4 stycken H40-åkare. Jag vet inte om det var Engelbreksturen själva eller om Långloppscupen nu hade fixat så att vi äntligen körde med gemensam nummerserie beroende på klass igen. Nummerlapparna var helt random innan och indikerade ingenting mer än att det var ett startnummer. Det är en liten sak som ändå gör lite skillnad. Så det gick att veta vilka i gruppen som det kanske var extra viktigt att hålla ett öga på (H40 hade nummerserie 4XX). 

Vi kom ifatt trean i H40 och var nu alltså 5 stycken H40 i en grupp om kanske 10-15 cyklister. Jag försökte hålla mig i främre delen av gruppen och lyckades ganska bra med det. I den långa backen efter 48 av 70  kilometer så trycker jag på och vi blir en kort stund bara 4 cyklister i täten av vårt gäng. Varken jag eller någon annan fullföljer dock så det ansluter ett stort gäng igen. Tommy attackerar men vi gnetar ikapp honom. Micke, som var 3:an i H40 som vi kört ikapp sticker ifrån oss på ett skogsparti och blir sedan också 3:a i H40. Jag sitter som fyra i det skogspartiet och ser honom sakta glida ifrån oss. Jag har kraft att gå om och försöka täta luckan men sitter passivt och tittar på när luckan blir större. 

Vår grupp spurtar om placeringarna 33-40 men jag är inte så intresserad av en gruppspurt bland gubbar med bråttom längs knixiga gator och med motionärer och ungdomar som också är i slutet av sina lopp. Så jag blir 40:e och har haft kul med racingen ute på banan. 

Vill du se hur Engelbrektsturen ser ut eller hur det var från mitt styre så har jag filmat hela loppet och du kan se det här nedan:

Stort tack för att du läser här och följer med mig i mitt cyklande. Vi hörs här snart igen, hoj! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com