Igår så kom jag ut på tre timmar och 14 minuter gravel-cykling. Någon slags panik-träning inför torsdag då jag ska köra 135 km SWE-Cup gravel i Åsenhöga. 135 kilometer är långt och mina pass brukar vara rätt korta så det ska bli intressant.
Just i Åsenhöga så vet jag inte om jag har varit innan heller, annars brukar jag ha varit på de flesta orter där cykeltävlingar går så det blir en bonus att få se lite helt nya omgivningar. Om någon vill samåka eller har en plats i ett rum så hör gärna av er, jag har inget bokat och kör ner själv annars.
Så träningen igår var en slags förberedelse inför torsdagen men också en stark start på vad som ska bli en bra träningsvecka. Förra veckan blev nämligen inte alls så bra sett till träningsmängd då jag var iväg på konferens onsdag-fredag. 6:46 fick jag ändå ihop så det är ju nästan en timme om dagen i snitt.
På konferensen så blev det två pass löpning så träningsvärken gjorde sig verkligen påmind i slutet av veckan. Dessutom så höll jag i ett träningspass med kollegorna, riktigt kul att jag fick göra det. Även det gav mig träningsvärk i överkroppen så fredag-lördag där så hade jag träningsvärk på många ställen...
Det är så skönt att vara på en arbetsplats där träning och aktivitet prioriteras in i en konferens.
I fredags så körde jag lite Zwift på eftermiddagen/kvällen och träningsvärk till trots så höjde jag mitt VO2max till 66. Positiv trend också som jag såklart hoppas att den håller i sig.
Något sliten efter konferensen kanske? Jag sov i alla fall 9½ timme natten mellan fredag och lördag. Det minns jag inte när det skedde senast. Välbehövligt och skönt.
I lördags så var jag ut, körde ett generellt lätt pass men med ett varv uppvärmning och ett varv hög fart på Kilenegården på Hammarö.
Jag klippte ihop några video-klipp från cyklingen i lördags och jag putsade KOM-tiden på cykelspåret:
Tillbaka till mer närtid så var det chokladbollens dag igår, jag bad Frida att göra chokladbollar och hon var inte sen på att tacka ja. Playboy-cykeln används och jag är fortfarande lika nöjd och glad över den.
Cykelstället som jag vann på Billingeracet har också kommit till användning. Nöjd över det också. Här används det vid cykeltvätt.
Om du missade det så filmade jag Billingeracet som du kan se i sin helhet här nedan:
Ja, det var väl lite av vad som hänt senaste tiden. Nu ska jag jobba och sedan har Frida dans och jag möte med byföreningens styrelse i kväll. Jag ska också börja packa lite inför SWE-Cup gravel (cykelbyxor!) och städa lite här hemma.
Jag bytte däck från landsvägsdäck till gravel-däck igår innan cyklingen och gjorde då så att det blev slanglöst. Tyvärr så verkar luften läcka lite sakta ur bakdäcket så det där behöver jag lösa... Helst förra veckan.
Tack för att du läste på återhörande inom kort igen. Tack också till er som gillar och kommenterar mina inlägg, det värmer när ni visar att ni sett och läst. Ni som varit i Åsenhöga och cyklat får gärna skicka era bästa tips och erfarenheter därifrån.
Första loppet med veteranlicens, inte för att det spelar någon roll egentligen. Jag har noll koll på vilka dessa konkurrenter är i det stora startfältet utan jag försöker såklart bara ta mig så snabbt som möjligt till målet.
Seedningen är ändrad till i år och man ska själv placera sig i ett startled. Baserat på vilken startgrupp man tillhör i Cykelvasans seedning. Jag stod i led 1 på Cykelvasan och valde led 1 här. Det finns ett led 0 också för topp 20 + 10 åkare med bra resultat.
Jag tyckte att benen fungerade bra ut ur starten, efter bara en kort bit så är det en skarp högersväng med en liten "genväg" i. Den genvägen har jag kört förr med gott resultat. Nu var det som att alla hade sett min video från senast så det blev trångt och jag tappade på den. Ganska snabbt kommer första stigpartiet och det känns som att det finns hur många snabba cyklister som helst med tanke på hur många som är före mig. Trångt och lite långsamt till en början och sedan dras det ut. Gång på gång.
Jag gillar verkligen Billingeracets bana men jag gillar också en rejäl startbacke.
Lite oväntat så märker jag efter 8-10 minuter att vi närmar oss den gigantiska tätgruppen. Jag lyckas precis ansluta till den innan vi ska in i nästa skogsparti med trängsel och köande. Det är en del tekniska partier på Billingeracet men jag tycker ändå att jag tar mig fram bra i skogen. Inte bäst men inte heller sämst. Tacksam för Stolla-handtagen och att min arm/hand fungerar att tävla MTB med igen.
Banprofilen på Billingeracet börjar med några kilometer platt, sedan en jättelång utförsåkning ner från Billingen. Där snurrar man sedan runt på en massa stigar och efter ganska exakt halva loppet så är man påväg uppför Billingen igen.
Fram till backen så tycker jag att det är intensivt, man kommer ikapp och blir ifrånkörd om vart annat. Många verkar ha bra pang i benen men jag känner mig trygg i min egna förmåga och att benen känns med på noterna. I backen upp till Billingen så stabiliserar sig loppet.
Plötsligt så är man bara där man hör hemma så att säga, slut på hets och jakt utan nu har man hamnat med några och det är bara att gneta på. Vi är väl mestadels en trio men ibland en kvartett ut på andra halvan av loppet. Blivande H40-vinnaren Micke Eriksson ska ha cred för mesta dragjobbet.
Jag känner mig fortsatt ganska bra i kroppen och funderar på var jag ska attackera och när jag ska åka ifrån dessa cyklister och kanske komma ifatt andra. Så kommer vi till en backe efter runt 5 mils cyklande och vänster baksida lår knyter ihop sig i en kramp. Istället för att bara fokusera på att få ner kraften i pedalerna för att åka fort uppför får jag verkligen fokusera på hur jag trampar för att det inte ska bli värre. Micke och Rickard Sandberg (som vinner H30) får några meters lucka på mig men jag lyckas gneta mig med efter krönet.
Istället för att attackera så är nu fokus på att bli av med krampkänningen så jag dricker och försöker trampa lätt.
Kort efteråt så märker jag hur en jättestor grupp är på väg ikapp oss och med krampen färskt i minnet så tänker jag att jag går fram och håller min egna högsta fart. Dels för att försöka få gruppen bakom att behöva ta i lite mer för att komma ifatt men också för att få ett jämnt tempo och inga fartökningar. Det blir en lång förning på nästan en mil tror jag. Mycket på stigpartier också. Få av cyklisterna som kommit ikapp utmanar utan det är Rickard, Micke och jag som är längst framme.
Loppets sista 7 kilometer innehåller två riktigt tuffa backar. Jag tror att jag ska få det riktigt jobbigt här men försöker hålla mig långt framme in i backarna. Märker så plötsligt att alla andra också verkar vara trötta, vilken liten seger i sig den känslan är ändå.
I sista backen, Strupen, så tar jag mitt tempo för att komma upp så fort som möjligt utan att bjuda benen på mer kramp. Jag får släppa iväg ett par cyklister men luckan bakåt känns trygg.
I mål rullar jag in som 35:a. Samma placering som jag hade vid mellantiden efter halva loppet. Det gav också en andraplats i H40 bakom Micke som körde ifrån mig i Strupen.
Jag hade inga förväntningar eller mål om resultat till detta lopp utan jag var lite mer som en motionär, glad att få vara med och hoppades på en kropp som var stark nog att ta mig till mål ganska fort. Jag tyckte att det gick bra och jag är väldigt nöjd med årets första lopp!
Här är mitt lopp på Garmin:
Tänk att man kan få priser för att man blir 35:a bara för att man har skaffat licens för en ålderskategori. Cykelstället är jag mycket nöjd med för jag har funderat på att skaffa sådant själv.
Förevigad av Frida, med en Fanta på huvudet.
Cykeln innan start. Ja, den där GoPro/Garmin-fästelösningen behöver jag fundera ett varv till på. Har du tips på en bra lösning?
Jag körde samma setup förra året men då riktad rakt fram, vilket gjorde att nummerlappen täcktes tillräckligt mycket för att jag skulle få en tillsägelse av kommissarien. Så i år vinklade jag upp fästet så att numret syntes bra men det ser ju för jäkligt ut istället. Det får kanske bli dubbla fästen till nästa lopp. Ett för bara kameran och ett för bara min GoPro.
Stort tack för att du läste dagens inlägg. Glöm inte att gilla, följa, prenumerera och allt det där så hörs vi snart igen. Hoj!
På plats i Skövde för att köra första loppet för i år, alltid lika kul att få nåla på nummerlapp och köra sig jättetrött tillsammans med andra. Givetvis allt runtikring en tävling också.
Vi börjar dock med att titta på senaste dagarnas träningar. I onsdags så vilade jag men monterade landsvägsdäck på min gravelcykel. Detta för att kunna åka med grabbarna på Le Peloton.
Le Peloton gick bra och det var skoj att åka med lättrullade däck. Två riktiga maxningar blev det. Först på väg upp till Falukrossen på sträcka två och sedan på slutet av tredje och sista sträckan.
Kort klipp från Falukrossen.
I fredags så var det en ledig dag så jag passade på att cykla en lite längre sväng ute.
Fint väder, varmt och premiär för att köra utan benvärmare (och armvärmare) när temperaturen steg över 20 grader. Hur fantastiskt som helst!
Fredagens runda:
Igår lördag så blev det ett kortare pass på 35 minuter inomhus. Bara för att snurra lite på benen. Jag har inte lagt upp träningen optimalt inför Billingeracet men jag tänker att det kanske kan bli bra ändå.
Men vet ni vad?
När jag kom till stugan strax utanför Skövde och packade upp sakerna för att förbereda inför loppet så insåg jag att jag hade glömt mina cykelbyxor hemma. Jag har då tänkt på precis allt annat, dubbla uppsättningar av mycket och till och med ordnat med GoPro och allt annat inför loppet. Tänk, jag har tävlat i nästan 30 år och det ska ju finnas en första gång för allt men att glömma cykelbyxorna trodde jag inte fanns på kartan.
Ett inlägg på Facebook senare så löste sig allt väldigt snabbt och stort tack till Anders Lindqvist!
Så nu har jag allt jag behöver för idag, ja förutom någon som langar då förstås...
Frida och jag lever stugliv i en mysig stuga vid Simsjön.
En annan stor sak som hänt i veckan är att jag från och med i fredags har börjat äta godis igen. Detta efter att ha haft ett uppehåll sedan början på december.
Nu är ordningen återställd.
Loppet idag då.
Det blir första gången jag kör en tävling i veteranklass. 44 år ung. Billingeracet var nog den första nationella tävlingen jag körde. Jag tror att jag då var 16? Eller var jag 17 och körde junior? Jag får fundera på det där. Stefan Carlsson körde ner tre körkortslösa cyklister till Skövde, bröt fingret på en bro och körde hem med brutet finger till Falun efter loppet.
Det var väldigt längesedan och på den tiden så var det Billingeracet XC och inte långlopp. Jag körde även första upplagan av Billingeracets långlopp och jag läste att detta är 20:e loppet. Hur kan tiden ha gått så fort?!
Jag har alltså tävlat här massor av gånger och gillar omgivningarna och banan skarpt. Körde här också förra året men då ville min hand/arm inte cykla fort efter ett tag. Jag vet vad som väntar och det ska bli kul. Hur formen är kommer snabbt att visa sig och sedan får jag ta loppet därifrån. Jag har för ovanlighetens skull inget resultatmål, är det såhär det är att bli veteran? Målen kommer nog till kommande lopp men jag behöver ett första lopp för att hitta min nivå.
Bara att tävla i 3+ timmar blir intressant.
Stort tack för att ni följer och är fantastiska, vi hörs och ses. Hoj!
Bilderna ovan är från Kilenegårdens rödvita cykelslinga. 2.57 km snabb och bred stig. Där körde jag tre varv i lördags med stegrande intensitet. Först ett uppvärmningsvarv och sedan två snabbare varv på det. Jag försöker få upp lite MTB-fart igen nu inför Billingeracet på söndag.
Jag är inte anmäld än men tänker att jag ska åka. Förra säsongen så började jag med Billingeracet men min handled/arm klarade inte av det och nästan hela säsongen så hade jag problem och tävlade knappt. Nu är armen/handleden nästan helt bra så jag hoppas att det går bättre i år. Armen/handleden har varit i princip helt bra men har börjat ömma lite då och då igen. Hoppas att det är övergående.
Jag fick chansen att prova sådana här handtag från Stolla förra året. Handtagen tar upp stötar och vibrationer och var verkligen guld värt när jag åkte Cykelvasan och Fjällturen. Alla som har problem med armar/händer borde testa detta och jag är så nöjd att jag nog kommer att fortsätta med dessa även när handen/armen är 100%. Det ger mig liksom lite extra kontroll på snabba och stötiga partier.
Annars då? Jo, förra veckan så klarade jag äntligen att få ihop 10+ träningstimmar igen då jag landade på 11 timmar och 1 minut. God marginal alltså. Jag kommer nog inte att klara månadens träningsmål. Eller nog och nog, det får jag väldigt svårt att göra. Det känns som att jag behöver ta mig i kragen lite där men det har varit mycket med annat också.
I söndags så körde jag SWE-Cup-släpet från Skoghall till Säter och fyndade en gammal postcykel längs vägen. 750:- och allt fungerar tiptop då förra ägaren verkar ha tagit väl hand om den. Oroa er inte, sadelvinkeln är justerad och loggorna är klistermärken som kan tas bort. Den kommer ni kunna se mig på här i Falun framöver.
Igår så körde jag Zwift Racing League och jag sände det live på YouTube, som du kan se här ovan. 7:30 in i videon så sticker jag iväg på en attack som bär frukt. Jättejobbigt men också jättekul att vara lite offensiv och spänna bågen. Något jag saknat från mig själv denna vintern. På en bana där det gick mestadels upp eller ned och vi hade 11 spurtpriser så var det kanske inte det klokaste beslutet ändå. Men kul var det!
Stort tack för att du läste dagens blogginlägg. Ses vi i Skövde på söndag?
I måndags så skulle jag ut och cykla några timmar och precis innan jag stack ut så kom jag på att Måndagströskel-passen har startat igen här i Falun. Så jag öppnade med lite gravel på egen hand och sedan körde jag knappt en och en halv timme kontrollerat lagtempo med typ 17 landsvägscyklister. Det gick ganska bra men jag blev lite gnet-trött på slutet, det ska jag villigt erkänna.
Kul att hoja med andra och att köra sig lite trött också. Det var ödmjuka ben på cyklingen tillbaka hem efteråt.
I tisdags så kördes Zwift Racing League. Som en vanlig tävling där det var först i mål som räknades. Med tanke på att jag kört hårt några dagar innan och haft en tretimmars bilresa fram till 40 minuter innan start så hade jag inga förhoppningar på drömben. Benen levererade ändå på en bra nivå och tävlingen kom att avslutas med en riktig långspurt där jag slutade 11:a för egen hand och vi i laget blev 3:a.
Igår så var jag ute och letade stigar här på Hammarö. Jag har liksom inga "rundor" här eller koll på vilka stigar som leder vart. I Falun så sticker jag ju bara ut och komponerar ihop rundor på flera timmar på ren improvisation. Här är det mer begränsat med skog, jag hittar inte lika bra och vet inte var guldkornen är. Så igår stack jag ner mot Vänerns strand och körde med konceptet "sväng alltid höger". Letade stigar och hittade faktiskt några fina guldkorn.
Själva rundan ser ju "intressant" ut när man kollar på den i efterhand så jag ska försöka komma ihåg vad som var bra och vad jag kan skippa nästa gång. En av fördelarna med att åka på stigar som jag inte cyklat på innan är ju helt klart att man får ha tungan rätt i mun, fokusera och använda sin teknik för att ta sig framåt. Hemma så är det lätt att man kör på som man alltid har kört på och jag har liksom lärt mig stigarna i mångt och mycket. När man inte vet vad som kommer så blir det lite annat och så är det ju många gånger på tävlingar också, åtminstone långlopp.
Precis när jag åkte och tänkte att det var bra teknikträning med nya stigar och att vissa partier faktiskt var lite svåra så slog jag i styret i ett träd när jag cyklade på skrå och fick mig en liten flygtur.
Jag vill tipsa om att min länk till Siroko just nu ger -20% extra rabatt på deras sida. Använd koden henrikoijer så får du ett riktigt bra pris om du vill köpa något där. https://srko.co/henrikoijer
Angående leveransen från Garmin, som jag skrev om i förra inlägget, så lär jag be att få återkomma om det. Planen då var inte att blogga igen redan idag.
Den starka starten på denna träningsvecka gör att jag redan har skrapat ihop drygt sex timmars träning. Det lovar gott för träningsmängden efter ett gäng lite svagare veckor. Nu kör vi mot säsongen 2026!
Stort tack för att du läste och på återhörande snart igen!
.JPG)
