Första rundan för 2021 utan dubbdäck igår, jösses så snabbt det gick. Kände mig plötsligt som en raket. Vilken grej! Vintern är inte riktigt över, men så länge det är såhär lite snö och is så är det bara att gasa på.
Vi har denna vecka börjat med en aktivitetstävling på jobbet. Det viktiga är ju att man deltar och så vidare... Känns som en tävling som kan passa mig och min avdelning ganska bra det där.
Kom hem och tävlade cykling på internet. Blev sent från jobbet så jag kom hem, kastade av mig vintercykelkläderna och riggade för race. Kom in i Zwift med 27 sekunder kvar till eventet skulle starta. Sedan startade vårt lagtempolag 7,5 minuter efter det. Men ändå, det var lite på håret. I stressen så missade jag att starta fläkten så jag märkte efter en liten stund att det blev varmt... Efter 18(?) av 31 kilometer så hoppade jag av cykeln i en kort nedförsbacke, startade fläkten och hoppade på igen. Då släppte boan från ena öglan så jag körde någon km med halvöppen sko innan jag i nästa utförsåkning kunde spänna skon igen och spurta ikapp gruppen.
Jobbigt var det, vi körde svinbra och blev tvåa vilket med god marginal räckte till totalseger i vår liga. Så nu går vi upp en division till nästa säsong om jag förstått det hela rätt. Jag snittade min FTP i 40 minuter så det blev ett bra pass.
Totalt nästan tre timmars cykeltid igår och det finns utrymme för förbättring i mina Zwift-race. Skönt det på sitt vis.
Nu är det dags att cykla till jobbet igen, vi hörs snart!
Fick lite "TV-tid" igår men det var med betoning på lite, för precis när Conny valde ut mig så gick Gardell, Lindqvist och Bodin till koordinerad attack. Jag var där men gick inte med då jag saknade det där lilla extra igår. Också. Kul ändå med ett försök och att jag fick vara med på ett hörn, det var dessutom jag som tyckte att grabbarna skulle attackera där (vi pratade med varandra under racet).
När sedan Michael Olsson, Matthias Wengelin och slutligen också Samuel Brännlund fyllde på så blev det ju ett riktigt rövargäng som var loss. Tyvärr inhämtade sedan men ett gott försök och det var väl ungefär den första riktiga utbrytningen på SWE-Cups åtta deltävlingar.
Se videon nedan, den startar precis innan attacken. Den gick hem i stugorna såg jag på sociala medier igår.
Själv gjorde jag en ganska blek insats även om det nog var bättre än senaste deltävlingen. Blev 60:e på Zwift efter att ha snittat 318 watt i 50 minuter. Men jag tror att mitt hårda distanspass kvällen innan bidrog till lite småsega ben.
Efter racet igår kväll så bytte jag till sommarsulor på min MTB också, måste nästan vara rekordtidig premiär för snabbdäcken. Kommer att rulla som en kung till jobbet alldeles strax. Ni får ha det så gott, så hörs vi snart igen.
Ikväll blir det sista deltävlingen i WTRL Zwift Racing League där vi leder och "bara" behöver bli nionde lag idag för att säkra segern i vår division 2 och ta oss upp i ettan. Heja oss!
Äntligen måndag och en ny vecka med SWE-Cup, Zwift Racing League och Skandinavisk cup. Det kommer att vara rätt slitna ben på mig idag gissar jag, så jag flyger väl av i vanlig ordning och spenderar sedan resten av kvällen med att vara gubbsur. Någon ska vara det också.
För alla som gillar kuperade banor kan jag tipsa om att det finns annat på Zwift också, igår körde jag tredje etappen på Haute Route Watopia 2021 och den banan var ett riktigt saftkalas:
Min ambition igår var ett distanspass med det racet som avslutning. Ville köra smart så att jag inte skulle gå helt sönder men det blev givetvis ganska hårt ändå om än något mer kontrollerat än galet. Snittade 262 watt på mina tre timmar som jag cyklade.
Genom att cykla tre timmar så fick jag ihop mina 2500 minuter som är mitt mål per månad för detta år, februari är ju tuffast i och med att det är färre dagar att få ihop träningen på. Men nu är det gjort!
Häromdagen så fick jag en fråga om min vinterträning, Zwift-tävlandet och formstatus. Får förvisso ofta frågor om liknande saker men ibland så fastnar en fråga lite mer än andra gånger.
Min vinterträning har dom senaste åren byggt på en uppbyggnad och stegvis ökning i träningsvolym från november till maj. Oktober brukar jag ta det lugnt, cykla vid intresse och bara hålla igång lite. Vinterträningen kan inledningsvis innehålla lite alternativ träning men från ungefär mars så blir det mer renodlad cykelträning. Den kanske viktigaste ingrediensen i min vinterträning som också i hög grad påverkar min utvecklingskurva är den mentala biten.
Min mentala periodisering en normal vinter:
Oktober: Ta det lugnt, cykla när jag känner för det. Fokus på återhämtning, titta inte på puls/watt osv.
November: Komma igång igen. Jag tränar men utan press och man får vara ganska dålig i november.
December: Hitta bra nivåer för min träning, hur hårt ska jag köra mina intervaller osv.
Januari: Nu är jag igång och har hittat en bra nivå, man kan säga att detta ska vara grundnivån i vinterträningen.
Februari: Dags att öka från den där januarinivån
Mars: Vår, säsongen närmar sig och nu behöver jag trycka till. Pressa mig mer, köra längre.
April: Dags att bli tävlings-redo, full gas.
Maj: Säsongen börjar!
Så jag har absolut mitt fokus på sommarsäsongen och att prestera bra under sommarmånaderna, hur det går under vintern är inte lika viktigt. Men självklart kul att vara stark ändå. Jämför jag mina prestationer på Zwift och i vinterträningen överlag så är jag något sämre denna vinter och det beror nog främst på två saker:
1. Jag använder min Wattbike som kraftkälla och inte mina Garmin-pedaler, pedalerna ger just nu 2-5% mer kraft.
2. Förra vintern hade jag ett stort mål redan i februari, vilket betydde att min mentala periodisering låg typ tre månader tidigare. Redan i december så gavs det gas med fullt mentalt fokus, vilket också gjorde mig bättre tidigare. Det stora målet i februari var Hero Dubai Hatta, en av tre deltävlingar i Hero World Series som vi hade blivit inbjudna till.
Det här gjorde att jag både var lätt och stark redan i februari förra året, därför var jag också något bättre då än vad jag är nu. Jag är dock helt övertygad om att den formen kommer att komma även i år, fast lite längre fram på året.
Här har ni min video från Hero Dubai Hatta 2020:
Så nu vet ni varför jag var lite bättre motsvarande period förra året jämfört med motsvarande period i år. Att pedalerna visar mer vet jag inte riktigt vad det beror på, en sak jag funderar på är att min Wattbike nu är tre år och aldrig har servats, det kanske finns någon förlust i drivlinan då eftersom den borde ha blivit något sliten med tanke på hur mycket jag tränar på den.
Frågor på det?
Igår körde jag en längre och lite hårdare tävling på Zwift. Nämligen Haute Route Watopia 2021 Stage 2. Typ 1300 höjdmeter på 54 kilometers cykling. Blev avhängd mot slutet av Epic KOM, fick vara mellan grupper ganska länge och blev sedan inhämtad av en andragrupp inför sista långa backen. Då hade jag gjort av med det mesta av min energi redan så klättringen blev tuff. Bra pass ändå med 90 minuter med mycket hårt.
Idag behöver jag få ihop 3 timmars cykling för att nå målet om 2500 minuter denna månad. Blir en svettig stund på Wattbiken i kväll för att lyckas. Sedan är det bara att ladda om för den vanliga ramsan med SWE-Cup, Zwift Racing League och Scandinavian Cup.
Utöver egen cykling så blev det Omloop Het Nieuwsblad och skid-VM på skärmar. Vi gjorde egna pizzor också. Sju stycken. Filip spelade hockeymatch (den sista på länge pga nya restriktioner från och med imorgon?) och Ebbah var iväg med en kompis till Ludvika.
Igår tillkännagav jag på Instagram att jag inte bara fyllde år utan också inledde ett samarbete med Skandinaviens första (och största) Drive Thru-restaurang med fokus på det asiatiska köket, nämligen ChopChop Sverige!
Närmsta ChopChop har jag ett par hundra meter från jobbet och det finns ju många restauranger runt om i landet. Jag brukar till exempel stanna till i Motala/Mjölby på väg till/från Skåne.
Det blev inget AW med SZ igår då vi fick lite trevligt besök här. Istället körde jag ett race senare på kvällen där jag lyckades komma först och fick ta emot segerkransen.
Sitter just nu och kollar på Tjejvasan, apropå segerkrans. Full gas där med och det var attack från start.
Hade en skojare med i mitt race som körde tempocykel och efter en stund la sig på 400 watt och höll exakt den watten hela vägen till målet.
Idag fyller jag 39 jordsnurr, eller 39 vintrar om ni så vill. Firades av familjen nu på morgonen så jag har fått en riktigt hälsosam frukost med kostcirkelns alla delar.
Tänkte försöka sluta jobbet i tid idag och sedan fortsätta firandet med SZ AW PARTY by SZR, känns som att det kan bli ett riktigt saftkalas det där.
Spännande natt med överhettad kropp och en gång vaknade jag med kramp i vaden också. Bästa känslan. Gissar att kroppen börjar känna av att det blivit några hårda dagar nu.
Lördag: Zwift-race Three sisters Söndag: Distans 3:42 Måndag: SWE-Cup Tisdag: WTRL Zwift Racing League Onsdag: Skandinaviska cupen
Med det schemat så hade man kanske kunnat tro att benen under gårdagens skandinaviska cup skulle ha en sådär känsla men det var faktiskt långt mycket bättre känsla än under SWE-Cup. Vet inte riktigt vad det beror på om det är SWE-Cup det är fel på eller om det varit en bugg mellan Wattbike och Zwift. Nu finns nämligen styrning till Wattbikes men jag har valt bort det varje gång. Men det kan ha varit så att jag haft styrning på eller bara att det inte fungerat helt bra i måndags. Igår uppdaterades Zwift och plötsligt gick det lättare?! Läste nämligen på ett Wattbike-forum om problem med styrning och Zwift, så jag går på det. Även om det inte borde vara ett problem om man väljer bort styrningen...
Annars så är det bara SWE-Cup det är fel på. Jag kör väl på måndag så får vi se. Bra med dual recording-kravet för topp-15 på Skandinaviska cupen, just nu ligger 50 analyser uppe för den som vill kika.
147 startande i A-klassen och det gick som sagt bra för mig igår, visst var det jobbigt men jag var aldrig riktigt nära att åka av. En gång låg jag lite på gränsen då jag slappnade av för mycket när det gick fort.
Ett av banans två fartpartier, över en liten backe gick det undan.
Banans andra parti med hög fart, genom spurten och efterföljande jakt...
In mot spurten så kändes det helt okej, jag hade en aerohjälm som power-up och jag lyckades med positioneringen. Dock så kom jag fram för tidigt så med 300 meter kvar så kom jag upp i tät, vilket gjorde att istället för att komma med fart mot målet så blev jag omsvärmad sista 200 meterna och slutade 56:a. En femtiosjätteplats med mersmak i alla fall och nu ska jag köra vidare med kommande Skandinaviska cupdeltävlingar!
