Linda och jag hade tänkt vara med på Stora torget idag för att köra lite härlig vinterdistans, men det är någon form av islandskap där ute så vi väljer att inte köra distans ute idag för att slippa halka omkring. Men något ska vi träna i alla fall..
Igår var vi till Friskis och Svettis, Linda försökte bli starkare och jag sprang lite på löpband. Ska försöka få till lite alternativ träning i allt mitt sköna tränings-flow, kanske tar det ner mig en smula men det får det vara värt. Igår blev det en halvtimme i ungefär 5-fart på bandet. Helt lagom start. Framöver blir det lite löpning och förhoppningsvis en del längdskidor också.
När jag väl hade börjat springa så insåg jag att det hade varit gött med WiFi så att jag kunde kolla cross samtidigt. Det fanns ett gästnätverk men vem lämnar träningen för att ta reda på koden? Så jag sprang på utan WiFi i 30 minuter. Pannbensträning!
I slutet av april så tänkte vi åka till Mallorca för att cykla också. Funderar på boende kring Inca. Tidigare har vi bott i Arenal och Paya de Muro, så varför inte något mitt emellan? Är det någon som testat det? Fördelar, nackdelar? Alla cykelresearrangörer väljer ju antingen att bo nära flygplatsen eller i norra delen vid typ Port de Pollenca. Varför?
Eventuellt så hyr vi ett eget komplex och arrangerar en egen cykelresa. Det hade ni väl gillat?
Gårdagens träningsdata:
Dagens live-sända CX:
Kvällspromenix.
Kul att du ville läsa mitt blogginlägg idag, du kan också följa mig via följande kanaler: YouTube Instagram Facebook Twitter
Rubriken säger ju att det är en del att skriva om idag och så är det kanske. Några olika cykelrelaterade punkter har jag i alla fall som jag vill ta med dig idag.
Om vi börjar från början så ställde jag mig på vågen igår, som jag gör nästan varje dag. Vågen visade att jag hade gått ner 1.7 kilo från dagen innan. Det var förstås oroväckande. Insåg att jag trots nästan tre timmars cykling med bland annat Le Peloton knappt hade druckit någonting alls och dessutom hade jag ätit lite för lite. Kände mig dock inte svag eller något så jag tänkte att en rejäl frukost skulle vara bra. När jag satte mig på cykeln så hade jag en plan om att köra 2x20 min till jobbet.
Men när jag väl satte mig på cykeln så hade jag gummiben. Som att jag var en kokt spagetti på sadeln. Det fanns liksom ett motstånd i kroppen mot att ta i. Tänkte att om jag bara kunde värma upp ordentligt så skulle det kanske gå. Bestämde mig för att istället för 2x20 köra i backarna som finns längs vägen. Försökte i första backen och det gick inget vidare. Provade också i andra backen men där gav jag snabbt upp. Det var inte läge. Alldeles för energilåg.
Där i början kan ni se mina försök till ansträngningar.
Under dagen så drack jag 1.5 liter vatten på jobbet och käkade två portioner på thai-buffén. Slarvigt att inte äta och dricka ordentligt dagen innan så att träningen blir lidande av det. Hade också bilen på jobbet så jag tog den hem, käkade lite mer och sedan så testade jag att köra Zwift tillsammans med Linda. Hon valde ett tempolopp och jag valde ett backigt lopp med två långa backar. Nästan som 2x20 alltså.
Backen tog ca: 18 minuter vilket ju blev i princip helt optimalt. Hade inte alls morgonens känsla i kroppen heller utan det fanns lite untz i buggarna. Tyvärr så var det ju ett gäng som var alldeles för snabba för mig, ettan och tvåan är dock inte med i resultaten pga att dom inte körde med pulsmätare. Tur det då dom sedan hade snittat 5.6 w/kg i 43-44 minuter. Jag fick första gången upp släppa iväg fyra åkare varav en svensk vid namn Emil Eriksson. Höll då ändå 341 watt i 18 minuter så det var en, för mig, bra insats. Längre ner i backen hade jag legat sjua men tog mig under andra halvan upp till en 5-6:e plats och hade sällskap av en amerikan. Vi kom nära Emil in i backen för andra gången men vi kom aldrig ikapp. Andra gången upp blev det lite lägre intensitet (323 watt). Jag försökte gå ikapp Emil tidigt men kroknade och sedan var liksom kampen om fjärdeplatsen borta. Kunde ställa av amerikanen på slutet och blev femma i loppet.
Ettan och tvåan blev sedan inte med i resultaten på Zwiftpower, så där är jag rankad trea.
Höjde mitt beräknade VO2max från 71 till 73.
Såg sedan att jag var den enda topp-5 som vägde över 60 kilo. 11 kilo tyngre än näst tyngsta topp5-cyklist. Faktiskt tyngst av alla topp 8. Då brukar jag inte tycka att jag är speciellt stor ändå. Kräver fler watt helt enkelt.
Imorgon mina vänner, då ska vi köra distanscykling i Falun igen. Samling 10:00 på Stora torget. Kom du också, det blir kul! Fart efter kamrat och möjligheter att dela upp oss i olika grupper beroende på intensitet/längd.
Idag kan ni kika på cross live igen. I den kommande robot-parken i Essen så ska det rejsas, 13:30 för damernas lopp och 15:00 för herrarnas lopp.
Nu har frukosten landat och vi laddar för resten av dagen. Linda ska till Uppsala och jag ska till Borlänge. Jag har planerat att cykla dit och det kommer att ske i tre grader och regn, blir ett episkt pass. För att det ska bli just ett pass och inte bara transport så har jag bestämt mig för att köra intervaller. Det blir ju också en form av överlevnadsstrategi för att inte frysa ihjäl.
Igår så var jag också ute och hetscyklade. Det var Le Peloton och jag var på förhand lite rädd för att bli avhängd, något jag brukar kunna bli på vintrarna. Men jag vet inte om det var misären och fläckvisa halkan, men jag hängde med i alla fall och bidrog till farthållningen. Vi var bara sex tappra cyklister, vet inte varför inte fler ville vara med. Då snön smälte och isen var blank så var det riktigt blött. Efter ett tag kändes det som om fötterna var i ett fotbad med isvatten. Allt stänk från andras cyklar och min egen gjorde benen riktigt blöta och kalla, överkroppen klarade sig dock bra. Jag var med i nästan två och en halv av dom tre fartsträckorna innan jag vek av och trampade vidare mot Borlänge.
Jag tog banvallen, som ju inte var snöröjd så det gick inte supersnabbt, men det gick ändå helt okej. Bra känsla i både kropp och knopp när jag tog mig sista vägen till Borlänge. Nästan två timmars träning innan jobbet är ju inte heller det fy skam.
Mina bilder från Le Peloton.
Kommungränsen längs Runnleden.
Trampade också hem från jobbet så totalt blev det nästan tre timmars cykling igår. Även på hemvägen så var känslan rätt okej även om jag blev klassiskt energilåg på slutet. Men glad som en lax ändå.
Nu ska jag iväg och köra Le Peloton, det kommer dock inte att bli riktigt lika fint som på bilden ovan utan idag är det plus fyra ute. Hade varit okej om det hade varit torrt ute men jag misstänker att det blir slask, plask och is. Blött och halt med andra ord. Det verkar inte locka allt för många men några blir vi ju i alla fall och jag får ta i en repa innan jobbet.
Brukar alltid ha det sjukt jobbigt när vi kör på vintern, återstår att se om det hänger i även nu denna vinter. Gissar att det har med mina riviga dubbdäck att göra.
Måste nog ta och bege mig nu, vi hörs senare igen!
Ny dag, nya möjligheter och nya framgångar. Igår så undanhöll jag lite information från er när jag skrev gårdagens blogginlägg. Jag vill bara klargöra att jag inte gjorde det för att vara elak, utan för att kunna ha något att skriva om idag också...
Igår vaknade jag nämligen vid fem på morgonen av "Kenta - Just idag är jag stark" som jag hade valt som alarmsignal på mobilen. Allt för att vakna med en bra känsla och påminna mig om att jag är stark och ska ha en riktigt jäkla bra dag. Ett genidrag jag kom på under träningen i förrgår.
Fem över fem så gick ett Zwift-race och jag kom upp snabbt, startade Zwift och hoppade i ett par cykelbyxor och strumpor. På med skorna, fläkten och upp på cykeln. Började trampa med 6 sekunder kvar till start, så det blev ingen uppvärmnings alls. Försökte därför att ta det så lugnt som möjligt inledningsvis men ändå hänga med täten på loppet. Vi körde Innsbruckring Flat race vilket innebär en nästan platt bana men med en benknäckarbacke på 45-60 sekunder. Hade en svensk med i täten där i form av Gustav Olsson, alltid skoj att tävla med/mot svenskar. På första varvet av tre så gick två cyklister rätt hårt i backen, varav Gustav var en. Jag hade först tänkt att kanske ta det lite piano där och bara glida med. Men när dom två fick lucka, jag och en annan fick samtidigt en lucka bakåt så insåg jag att det nog var säkrast att trycka till och gå med tätduon. Jag fick med mig mitt sällskap, körde ikapp tätduon och så var vi fyra i täten. Därefter var det slut på uppvärmning och vi körde på. Andra varvet var mest ett gnet-varv där vi distanserade förföljarna men blev också av med en från täten när backen passerats. Tredje varvet blev lite lugnare då vi kunde börja köra mer avvaktande. Jag försökte mig på en liten rackare i backen utan att lyckas med något. Istället blev det väldigt avvaktande till spurten. Jag drog igång den först, men ändå ganska sent och lyckades vinna det hela. Bra start på den dagen!
Därefter så cyklade jag till jobbet. Blev lite senare än jag hoppats så jag fick hålla kedjan sträckt hela vägen till jobbet. Kom fram och så var mitt hänglås till cykelbåset fruset... Ställde cykeln inomhus istället och hastade in. Hade sedan en mötesfylld dag och därefter försökte jag jobba ikapp. Det blev nästan tolv timmar på jobbet innan det var dags att trampa hemåt igen. Ni kan ju gissa om jag var hungrig på hemvägen? Ja, det var jag. Lyckades ändå med hjälp av motivation att hålla en hyfsad nivå även hem. Så det blev nästan tre timmar cykling igår inklusive ett Zwift-race. Ännu en bra träningsdag till samlingarna.
Totalt har jag nu kört sju dagar i rad utan vila, så idag ska jag faktiskt kvittera ut veckans vilodag. Ska bli skönt! I kväll kommer Linda hit så det blir en härlig andra halva på veckan. Nu ska jag plocka undan här, ge kaninen Kiwi lite mat och sedan åka till jobbet.
Bilden överst i inlägget är från gårdagens pendling, bjuder på några fler nedan:
Faluns nyaste cykelbana, från Tallen mot Falukrossen. Eller ja, här cyklar jag ju mot Tallen.
Kul att du ville läsa mitt blogginlägg idag, du kan också följa mig via följande kanaler: YouTube Instagram Facebook Twitter
Fick till lite distans igår igen då jag tog mig ut på eftermiddagen/kvällen. Hade ingen planerad runda utan började trampa iväg bara och bestämde mig strax därefter för att köra Rogrundan baklänges. Alltså motsols. Att köra Enviksvägen strax efter 17 var väl kanske inte helt optimalt då det var många som slutat jobbet och skulle hem den tiden. Skönt att få svänga av den i Kvarntäkt och svänga in i skogarna igen.
Det var plogat hela vägen till sista grusvägskorsningen ner mot Krokforsån men det gick bra att cykla även där. Skogen funkade bra men krävde lite watt på sina ställen. Väl ute på nästa grusväg så fanns det fasta hjulspår att hoja på så det gick bra mest hela tiden när det kommer till underlaget. När det började rulla utför igen mot Rog så var jag lite ouppmärksam så jag hamnade utanför spåret, det var rätt mycket snö där och jag kan lova att i 97 fall av 100 så hade det blivit en vurpa där. Men med ena foten urklickad och full kraft på styret så lyckades jag liksom rädda upp det där på något vis. Kände mig som Mathieu van der Poel i någon svår sandutförsåkning eller något. Hela rundan hade lite MVDP-känsla över sig då jag känner mig bra på hojen. Det är liksom bara att trampa. Blir inte nämnvärt trött av tre timmar distans utan jag bara gnuggar på. Vi får väl se hur det går när passen blir lite längre framöver.
Kom in mot Falun med lite för lite tid på klockan så jag tog långa varvet runt Varpan för att säkerställa marginal till tretimmarsstrecket. Stoppade klockan på 3:07 och kände mig riktigt nöjd. Ett pass med bra pepp, planerande tankeverksamhet och motiverande tankar.
Några bilder från gårdagens trampande:
Kul att du ville läsa mitt blogginlägg idag, du kan också följa mig via följande kanaler: YouTube Instagram Facebook Twitter
Största eventet igår var ju Lindas födelsedag, helt klart. För Filip var det dock kanske hans match mot Skogsbo.
Förlust med 3-9 och då får man sura en liten stund.
Frida har hostat rätt länge nu och i helgen har det blommat ut i feber också. Pigg ändå när Iprenen verkar, annars rätt opigg.
Jag tävlade uppför Alpe du Zwift igår eftermiddag. Svinjobbigt ju och Jag pressade några fler watt på mina bästa 20 minuter än jag gjort tidigare i vinter. Det blev 334 watt på 20 min och min FTP är nu justerad till 317. Små steg åt rätt håll. Vinnaren snittade 5,3 W/kg på hela loppet (som började med 5 km svagt utför). För att jag skulle få samma BMI som honom (han väger 52) så skulle jag behöva gå ner 12 kilo. Lövtunn kille helt klart!
Det var riktigt skönt att kunna klämma ännu ett högintensivt pass ur kroppen. Idag blir det några lättare timmar i kväll, skönt det med tanke på känslan i trapporna här hemma igår kväll. Fortfarande bara positiva tecken från min vinterträning och det är ju svinskönt att känna. Konstigt vore det väl kanske annars också, med tanke på att jag ändå hade tappat en del när jag satte igång på allvar igen i november.
Racet igår gav mig ingen boost i rankingen på Zwift tyvärr och jag är inte bättre rankad än 962 just nu. Men bara jag kommer igång lite och tävlar mer så kommer jag nog snabbt att klättra i den rankingen. Aldrig så högt som Samuel Brännlund dock som är högst rankade svensk på sin andraplats i rankingen.
Snubblade över detta klipp igår och kunde inte låta bli att dela det på min Facebook-sida och ni som inte följer mig där får givetvis också ta del av denna vurp-video:
