Bilder:
Cykelkanalen.se
Hej och god morgon!
Förra veckan så kördes Gravel-SM i Blomstermåla. Ni som läser här regelbundet minns kanske att jag hade arrangerat konferens i dagarna tre och att benen inte kändes så bra när jag cyklade igen förra fredagen?
Jag bilade Skoghall-Blomstermåla under lördagen, dagen före tävling. Jag kom fram till tävlingsplatsen strax före 18 efter en fem timmar lång bilresa. Jag hämtade ut mina nummerlappar, mitt chip, bytte om och fyllde en flaska och begav mig ut på ett varv.
Tävlingen skulle vara 4 varv på ett 35 km långt varv. Varvet visade sig vara nästan 37 km. Jag valde att köra hela varvet för att jag ville trampa ur "bilbenen" och varvet skulle innehålla ett par stigpartier som jag ville ha lite koll på.
Jag blev lite osäker på om det antingen finns väldigt många vindkraftverk i närheten av tävlingsbanan eller om det var tävlingsbanan som kretsade kring ett fåtal vindkraftverk. Men dessa vindkraftverk var i allra högsta grad närvarande.
Benen kändes inte alls bra. Precis som dagen innan. Men så bra då att jag cyklade, tänkte jag. För då hade jag chansen att kanske få fart på benen och vilka ben känns bra precis efter fem timmars bilkörning?!
Det första stigpartiet var egentligen en skogsväg med någon rot och någon sten men inget besvärligt egentligen. Det andra stigpartiet däremot kom precis i slutet av varvet och var verkligen stig. Det var på motions- och MTB-spår och det krävdes inte en raketforskare för att förstå att man ville vara långt fram i gruppen in på den stigen.
Varvet i övrigt var snabbt och platt men med en hel del korsningar och igångdrag.
"Hellre dåliga kalorier än inga kalorier" är ett citat jag burit med mig sedan Söderhamns tredagars 2007 när vi var ett gäng Falucyklister där för att försöka få Jens Westergren att ta en massa poäng i svenska landsvägscupen då han nog låg tvåa inför tävlingarna. Citatet om dåliga kalorier kommer från just Jens då vi inte hade andra alternativ än pizza när vi kom till Söderhamn.
Ungefär samma som när jag, på kvällen, kom till Blomstermåla och Timmernabben. Pizzerian låg också inom 200 meter från mitt boende så det blev helt perfekt.
Jag vaknade upp efter en god natts sömn, åt frukost med ett gäng andra cyklister och hade en trevlig start på dagen.
Tävlingscentrum var vid deras friluftsområde och vid orienteringsklubbens stuga. Mysig plats med bra gravel-atmosfär. Kommunalrådet var där och talade samt några andra höjdare inom den kommunala verksamheten. Bra inramning och bra arrangemang.
Oväntat få deltagare dock. Jag tycker inte att man ska behöva bli skrämd av att det står SM i inbjudan, det är ju faktiskt också ett lopp precis som alla andra. Till exempel så var det endast 16 damer som fick resultat i SM-tävlingarna. Alltså sexton damer totalt i alla damklasser.
Dagen innan lockade Vätternrundan till sig 1000+ anmälda motionärer till sitt premiärlopp på gravel så cyklister som vill cykla gravel finns ju.
Nåväl, tillbaka till mitt tävlande...
Starten gick och jag kände ganska snabbt att här fanns det inget att trycka lite extra med. Det räckte nästan med att få lite vind på näsan för att känna att det tog stopp. Däremot så var banan snabb och jag är ganska bekväm med att hänga med. Vi startade H40-44 och H45-49 tillsammans. 4 minuter efter 30-taggarna och 4 minuter före 50-gubbarna. Jag är i år äldst i H44 så jag kände mig lite rutinerad.
Vår startgrupp var relativt stor med 25 man anmälda men det är ändå en hanterbar grupp. Någon sladdvurpa, lite hastiga inbromsningar och annat förekom på första varvet men jag lyckades glida igenom allt på ett bra vis.
In på första varvets svårare stigparti så kom jag in som fyra utan större ansträngning. Snudd på helt perfek. Kedjan hoppade ner på lilla klingan men det gick ju bra det med och när vi lämnade Bike park-området så var jag femma. Det tog dock JÄTTELÄNGE innan jag lyckats få upp kedjan igen. Det var nog 4-5 kilometer. Men jag var med. Klungan var också mindre och det rullade på ganska bra. Någon cyklist var före (som min vän Oscar som bor just i Blomstermåla) men vi hämtade in alla. CK Ringen hade två starka, en i varje kategori, som jag noterade tidigt att de där får man hålla lite koll på.
Andra varvets svårare stigparti så gick jag in som sexa. Fortfarande bra även om det snabbt sprack upp i 2+2+2 och sen resten bakom mig. Det fungerade bättre med kedjan detta varv men ett problem var att Oscar (som var regerande veteranmästare i gravel) samt båda CK Ringen-cyklisterna var 1-3 på stigpartiet. Det var bara att se dem glida iväg. Väldigt tidigt dock att gå iväg med halva tävlingen kvar på bara några få cyklister. Vår klunga bakom samlade ihop sig ganska snabbt. Ibland kördes det fort och ibland lite mer halvhjärtat.
Jag ska ärligt säga att jag kom dit utan ambitioner på att vinna men förhoppningar om att kanske vara med och slåss om en medalj med en bra dag.
Ute på tredje varvet så lyckades vi köra in Oscar igen men Ringen-cyklisterna syntes inte till. En H40 och en H45 och om dessa gubbar var så starka som jag trott och dessutom samarbetade så var det nu en kamp om silvret.
Stigpartiet på tredje varvet så kom jag in längre bak i gruppen men gruppen var inte så stor (typ 10 pers) så jag tänkte att det skulle vara lugnt. Kedjan hoppade ner på lilla klingan igen men jag hade ingen panik utan tänkte att den får ligga där till vi kommer ut ur skogen. Jag kom såklart också ut ur skogen bland de sista och tyvärr så får man då jaga. Tyvärr då med kedjan på lilla klingan eftersom den inte ville växla upp på stora. Stort tack till Johan från Bistro CC som tätade luckan till klungan åt oss.
Kikar ni på bild fyra i detta inlägg så ser ni oss två strax innan varvningen.
Jag hade börjat känna mig trött och klen. Att jaga som en dåre hade inte hjälpt heller. Men jag tänkte att jag är ändå med i klungan och banan är lätt så jag kommer klara mig till sista skogspartiet. Är jag bara med där och kommer in bra så kan allt hända.
Men. Jag var/blev för trött. Jag började känna att jag inte fixade igångdragen och försökte göra cyklister bakom mig uppmärksamma på att det var dumt att åka bakom mig... Efter 116 av 147 km så orkade jag inte hålla rullen längre. Helt tom och slut. Det blev plågsamma sista 31 kilometer även om jag i några stunder fick sällskap av andra. Totalt så tappade jag femton minuter en kvart på gruppen på dessa 31 km.
Inte alls vad jag hade hoppats på men jag förstod också att distansen skulle kunna bli en utmaning då jag inte kör så långa pass och definitivt inte några så långa lopp.
Jag blev 8:a i H40-H44. Man skulle kunna skriva att jag blev sist också men 8:a låter väl lite bättre?
Kebaben efteråt hade jag längtat efter i 31 kilometer så den smakade naturligtvis väldigt gott. Jag bytte om i sporthallen, fick en Lidl-sko-kompis och sträckkörde sedan i 6 timmar hem till Falun.
Det var mycket text om mitt äventyr på Gravel-SM. Jag hade som mål att köra SWE-Cup Gravel och Gravel-SM i år. Nu väntar två helger med SWE-Cup och sedan är säsongen klar. Imorgon väntar
Dalsland Gravel som också det ska vara 147(160 enligt inbjudan) km. Jag hoppas att jag orkar längre än 116 km denna gång innan krafterna tryter.
Helgen därefter så kör vi
Bergslagen Bike Race i Hällefors. Det ska bli skönt med en tävling ganska så nära och att distansen är 120 km. Då BBR är numera rutinerade gravel-arrangörer så jag ser fram emot två helger med finfina tävlingar. Dalsland har jag aldrig kört men hört gott om och Bergslagen har jag kört och vet att det är trevligt där.
Formen har tyvärr en del övrigt att önska. Jag körde Zwift i förrgår och Le Peloton igår, båda passen med riktigt usel känsla i ben och kropp. Det är mycket på jobbet, mycket restid och mycket i livet. Det lugnar sig snart så det är bara att tugga igenom den här svackan så blir det snart bättre igen.
Stort tack för att du läste, kul att du följer mig trots att jag är långt ifrån SM-medaljer. På återhörande inom kort!
Rabatter som du kan få via mina samarbeten:
