Henrik Öijer - Cykelbloggen

2026-10-01

Le Peloton 🚴🚴🚴

Hej och god Le Peloton-morgon!

Idag så var jag uppe långt före tuppen (05:05 ungefär) och gjorde mig i ordning för att köra Le Peloton. Tänkte i vanlig ordning att jag hinner nog cykla någon minut extra innan bara för att komma iväg i precis rätt tid för att hinna till samlingen.

På uppvärmningen så fick jag lite kallsvettningar och började se stjärnor. Ingen stark start direkt men jag tänkte att det där ger sig när man börjar trycka på och kroppens system går för fullt igen. Det blev bättre men ändå en lite svag känsla i kroppen framförallt på första sträckan.

Den andra sträckan är sedan en tid tillbaka uppdelad på två för att vi inte ska slakta igenom stora vattenpölar på en väg som också innehåller några stenar. Allt för säkerheten. Så jag fick ge mig från de tre starkaste på väg upp bara för att behöva köra halvfort runt vattenpölar och stenar för att återansluta.😖

Tredjesträckan gick ganska bra, jag fick (såklart) bita i en hel del och verkligen jobba med positiva tankar för att kunna hänga med men gjorde också det till spurten. Topp fyra!

En kaffe och macka på det och sedan så var jag nästan människa igen. Detta efter nästan 14 minuter med ett snitt på 317 watt på sista sträckan. Påminner mig själv om att jag var sjuk i förra veckan.

Morgonens runda:

Nu blir det en dusch och sedan jobb. Stort tack för att du läste dagens inlägg. På återhörande snart igen, hoj!

Rabatter som du kan få via mina samarbeten:
10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer
5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer
10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC
Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

2026-09-30

Stark premiär i Zwift Racing League!

Hej och god morgon på dig!

Gubbkroppen fortsätter att inte imponera på mig. Hela dagen igår så hade jag ont i benen, som om jag hade kört mig i väggen på ett 5-timmarspass dagen innan. Men jag hade kört en timme zon 2 dagen innan. På eftermiddagen kom huvudvärken och jag tog en gubbvila på 20 min. Jag ser fram emot en dag utan diverse småkrämpor.

Med denna känsla och ett sviktande självförtroende gällande egna formen så gav jag mig på Zwift Racing League med fyra lagkamrater i Team Swedish Zwifters igår kväll. Jag drack lite energidryck och lyssnade på bra musik för att täcka över känslan av dåliga ben. Denna gång så värmde jag faktiskt upp, det blev nästan 15 minuters cyklande innan start.

När loppet väl var igång så kändes det ganska bra. En backe på runt 40 sekunder skulle besegras på varvet och vi körde fyra varv och totalt ca:35 km. Inför loppet så hade jag tänkt skriva till laget om kass känsla men jag lät bli för att inte dra ner stämningen och förhoppningarna. Fake it until you make it. Men jag trodde nog att jag skulle få det tufft och jag skulle inte bli förvånad om jag blev avhängd. Istället så gick jag med utan större problem första gången över backen. Attackerna följde jag mest, gjorde någon bryggning upp till andra men iscensatte inget eget. Andra gången uppför backen så var det lite mer stumma ben men ändå kontrollerat och lite återhållsamt över krönet. Tredje gången hade jag bättre timing och det kändes okej. Sista gången upp så krämade jag det jag hade för att inte riskera något dumt. En kort återämtning och en ganska hård avslutning på loppet. Jag drog igång spurten lite för hårt lite för tidigt och fick vind på näsan men avslutade ändå bra.

Hela laget gjorde en helt magisk avslutning, se gärna hur det gick i min video här nedan:

Riktigt kul det där, så skönt med en positiv känsla i loppet och att dessutom komma undan med ett finfint resultat som grädde på moset. Återstår att se hur benen svarar på det där.

Idag blir det ett lugnare pass och imorgon så kör jag Le Peloton om inget oväntat dyker upp.

Körde du Zwift Racing League igår och hur gick det för dig?

2026-09-29

Nu blir det Zwiftande och Zwift Racing League!

Hej och god morgon!

Igår så var jag tillbaka i cykelsadeln igen efter några dagars uppehåll pga sjukdom. Allt verkar ha fungerat bra med kroppen och ingen negativ reaktion denna gång. Väldigt skönt att känna.

Säsongen 2026 tog nyss slut och jag är supermotiverad på att börja träna inför nästa säsong igen. Jag tycker att det är en bra egenskap jag har, det här med att jag har lätt att motivera mig till saker och ting. Så nu har jag börjat smida små planer, funderat på träningsupplägg och liknande. Självklart så ska jag bli bättre, starkare och snabbare till nästa år. Så går åtminstone tankarna.

Passet igår blev en knapp timme zon 2 på Zwift mest för att se så att kroppen tyckte att det var okej att träna igen. På Zwift så kör jag ofta med tempocykel nuförtiden för jag håller på att uppgradera den. Jösses så tråkig aktivitet men vad gör man inte för att få en specialcykel...

Något som var mer intressant och spännande var att det var första gången som jag körde med mina Zwift Play. Styrning har ju funnits länge på Zwift men jag har inte engagerat mig. Men nu när det är aktiverat också på Zwift Racing League så tänkte jag att det är dags.

Så nu har jag testat det och borde veta hur jag styr och vad knapparna gör till kvällens race. Jag tyckte att kontrollerna inte satt så bra på mitt styre men jag har hittat ett läge som fungerar. Knapparna i sig var inte så svåra att förstå vilken som gör vad så jag är övertygad om att det där kommer att gå bra.

I kväll så ska vi köra 4 varv på Innsbruckring, som är lite av en favoritbana. Det blir drygt 35 km tävling och först i mål vinner. Klassiskt och enkelt. Min form är kanske inte på topp men utvilade ben kan vara nog så viktigt när loppen inte är längre.

Passa på att kolla på min alldeles egna live stream från loppet här klockan 20:30 i kväll. Prenumerera på kanalen och aktivera aviseringar så missar du inte när jag lägger ut något eller kör en live stream.

Annars så kom jag ut på fin-cykeln igår då jag hade ett ärende i stan. Det känns bra varje gång jag väljer cykeln istället för bilen och jag kämpar fortfarande med att bli bättre på det. En sak som hjälper mig är att skriva det här för då kanske det blir av mer ofta.

I söndags så åkte jag till Gävle för att se när Filip gjorde seriepremiär i sitt nya lag i division 1. Det blev till slut vinst i förlängning med 6-5 och han stod för ett mål och två assist. Redan imorgon är det dags för nästa match i Hudiksvall.

Det här är ett försök till tätare uppdateringar här igen. Jag skriver det så blir det kanske av också. Precis som att cykla istället för att åka bil.

Stort tack för att du läste dagens inlägg, på återhörande SNART igen.

2026-09-26

Dalsland gravel och avslutad säsong!

Hej och god förmiddag!

Förra helgen så var jag och körde Dalsland gravel. Ett lopp som jag har velat köra i några år nu men det har aldrig riktigt blivit av eller passat in. Men i år skedde det. Det var också en deltävling i SWE-Cup och jag har haft som mål att köra SWE-Cup och SM i gravel denna säsong.

Bengtsfors, där Dalsland Gravel startar och går i mål, ligger bara 1½ timme från där Maria bor så vi åkte dit på morgonen. Hon körde sitt livs andra cykellopp och var snabbaste dam i motionsklassen. Trots en bitvis ganska teknisk bana ska sägas. Annars så åker hon bara landsväg eller inomhus när hon tränar men gjorde det riktigt bra i den dalsländska leran.

Jag hade ett gott snack i Cannondale-tältet, pratade med alla möjliga trevliga människor och fick lite info om banan innan loppet. Uppvärmningen blev tre minuter och sex sekunder lång. Lite typiskt mig det där.

Banan var 160 km i inbjudan men 147 i verkligheten. Lika lång som SM i Blomstermåla alltså. Men med många fler höjdmeter.

Starten gick och jag kände redan i startbacken att benen var betydligt bättre denna vecka. Så skön känsla att inte behöva maxa men ändå gå med istället för att maxa och ändå bli ifrånåkt. Kort efter startbacken så var det någon form av motionsspår med inslag av stig följt av en utförsåkning ner till asfalt igen. Där drogs fältet ut rejält och när jag kom ner på asfalten igen så kunde jag inte gå med gruppen. Jag kunde inte heller gå med nästa grupp som passerade mig. Förmågan uppför och i skogen var klart bättre än min förmåga på platt asfalt.

Jag lyckades dock slita mig med nästa gäng som också var ett starkt gäng. Vi gnetade sedan ikapp cyklist efter cyklist samtidigt som någon blev avhängd från oss och vår grupp var nog nio man när den var som störst. Det var regnigt, skitigt och jag försökte åka med glasögonen på för att rädda ögonen. Det gjorde dock att det var väldigt svårt att se ibland... De flesta i gruppen kändes starkare än mig men det var bara att gilla läget.

På ett ställe så var det platt, asfalt och kantvind. Där skulle vi av någon anledning köra superfort (för andra var starkare där än vad jag var..). När jag hade tagit min förning och kände att jag var på gränsen så svängde jag inte ut ordentligt som jag hade gjort om jag haft krafter över och varit snäll. Nu handlade det om egen överlevnad och en chans att få lite mer skydd från vinden genom att åka tight mot övriga cyklister. Fick en tillsägelse på norska men överlevde asfaltspartiet så allt var frid och fröjd.

Ungefär halvvägs så skulle man passera en kanal där man antagligen skulle få hoppa av cykeln pga smal passage. Därefter så blev det mer kuperat så tipset alla gav var att vara med där. Jag kom in mot kanalen som femma men tack vare lite cykelcross-skills så kunde jag hoppa av sent och med fart så jag var fyra över kanalen och tack vare samma skills så kunde jag också passera en ut från kanalen och gick in i nästa backe som trea.

Nu blev vi av med ett par cyklister och passerade någon mer. Jag kände ändå att det var jobbigt att åka med dessa starkingar men var nöjd för varje backe jag hängde med. Tyvärr så fick jag blotta mig lite i en backe där jag tvingades släppa lucka till han som drog men eftersom ingen annan körde ifrån mig så var det nog ganska jämntrötta ben i gruppen.

Efter 108 km så kom banans längsta backe. Jag och en till fick ge oss. Jag gav honom något peppande ord. Jag lyckades ansluta till gruppen i ett flackare parti och var så himla nöjd över mig själv för den prestationen. Nu kunde jag få några "gratis" kilometer i gruppen. Trodde jag. Istället så svängde vi in i fortsättningen av backen som var ännu brantare och jag flög av som en liten vante igen.

Killen som jag gav några peppande ord blåste om mig och kanske lyckades han ansluta på egen hand sen för han var stark på platten...

Efter den backen så väntade MOTVIND. Så typiskt att behöva släppa en så bra grupp precis innan ett långt parti med motvind och sida mot. I cirka två mil körde jag på ensam innan en grupp om fyra kom ifatt mig. Avslutningen blev med lite tjuv och rackarspel. Två stycken hade en liten lucka när jag och en annan tvingades stanna för väjningsplikt mot en bil i en korsning. Jag körde sedan ifrån den jag åkte med och i mål kom vi fem med små luckor emellan oss.

Jag blev 22:a i loppet och först på kvällen så insåg jag att det räckte till en andraplats i H40. Slagen av norrmannen som var missnöjd med min kantvindskörning. 20:e totalt och 2:a i H40 var jag riktigt nöjd med.

Skitigt värre och då var det ändå en del regn och asfalt på slutet så jag skulle vilja påstå att vi ett tag var smutsigare än vad jag var på dessa bilder efter målgång.

Under loppet så märkte jag att min broms började låta väldigt mycket. Alltså mer än bara lite smuts i systemet. Jag försökte ignorera det och låtsades som att det bara var smuts men med två mil kvar var det så illa att jag lät bli att använda frambromsen igen. Skulle såklart ha kollat bromsbeläggen innan en smutsig och lång tävling och jajjemen, bromsbeläggen var helt slut och låg emot skivan. Ni som såg min story på Instagram vet hur det lät och hur bra hjulet snurrade...

Nu har cykeln nya bromsbelägg, ny styrlinda och jag har cyklat Skoghall CK's sista torsdagsträning för säsongen.

Tanken var att jag idag skulle köra Bergslagen Bike Race men jag har tyvärr varit sjuk till och från under veckan så jag får lov att hoppa över den. Jag hade nu i veckan insett att jag kanske skulle kunna vinna SWE-Cup totalt i H40 då jag låg tvåa i totalen och ettan inte skulle köra Berslagen så det är lite surt att missa den chansen och väldigt surt att missa ett så fint lopp. 120 km bergslagsgrus går inte av för hackor och en så trevlig inramning det brukar vara där i Hällefors också.

Jag har tyvärr blivit sjuk i veckan. Det började i tisdags. I onsdags så kände jag mig bättre så jag testade att cykla en halvtimme på Zwift och tänkte att det där funkade. Körde sedan cyklingen med Skoghall i torsdags och direkt efter det så reagerade kroppen rejält. Igår kände jag mig som ett äppelskrutt och bestämde mig för att inte köra loppet idag.

Nu mår jag bättre idag men jag tar ändå det säkra före det osäkra. Jag kände mig ju bättre även innan cyklingen med Skoghall men då var jag tydligen långt ifrån bra. Hellre en vilodag för mycket än en vilodag för lite och hälsan behöver gå först.

Därmed så är nog tävlingssäsongen över för detta år.

Vill du hitta resultat från Dalsland Gravel så finns dessa här: https://live.eqtiming.com/79699

Stort tack för att du läste dagens blogginlägg, på återhörande snart igen. Ha det bäst!

2026-09-18

SM Gravel i Blomstermåla

Bilder: Cykelkanalen.se

Hej och god morgon!

Förra veckan så kördes Gravel-SM i Blomstermåla. Ni som läser här regelbundet minns kanske att jag hade arrangerat konferens i dagarna tre och att benen inte kändes så bra när jag cyklade igen förra fredagen?

Läs inlägget här.

Jag bilade Skoghall-Blomstermåla under lördagen, dagen före tävling. Jag kom fram till tävlingsplatsen strax före 18 efter en fem timmar lång bilresa. Jag hämtade ut mina nummerlappar, mitt chip, bytte om och fyllde en flaska och begav mig ut på ett varv.

Tävlingen skulle vara 4 varv på ett 35 km långt varv. Varvet visade sig vara nästan 37 km. Jag valde att köra hela varvet för att jag ville trampa ur "bilbenen" och varvet skulle innehålla ett par stigpartier som jag ville ha lite koll på.

Jag blev lite osäker på om det antingen finns väldigt många vindkraftverk i närheten av tävlingsbanan eller om det var tävlingsbanan som kretsade kring ett fåtal vindkraftverk. Men dessa vindkraftverk var i allra högsta grad närvarande.

Benen kändes inte alls bra. Precis som dagen innan. Men så bra då att jag cyklade, tänkte jag. För då hade jag chansen att kanske få fart på benen och vilka ben känns bra precis efter fem timmars bilkörning?!

Det första stigpartiet var egentligen en skogsväg med någon rot och någon sten men inget besvärligt egentligen. Det andra stigpartiet däremot kom precis i slutet av varvet och var verkligen stig. Det var på motions- och MTB-spår och det krävdes inte en raketforskare för att förstå att man ville vara långt fram i gruppen in på den stigen.

Varvet i övrigt var snabbt och platt men med en hel del korsningar och igångdrag.

"Hellre dåliga kalorier än inga kalorier" är ett citat jag burit med mig sedan Söderhamns tredagars 2007 när vi var ett gäng Falucyklister där för att försöka få Jens Westergren att ta en massa poäng i svenska landsvägscupen då han nog låg tvåa inför tävlingarna. Citatet om dåliga kalorier kommer från just Jens då vi inte hade andra alternativ än pizza när vi kom till Söderhamn.

Ungefär samma som när jag, på kvällen, kom till Blomstermåla och Timmernabben. Pizzerian låg också inom 200 meter från mitt boende så det blev helt perfekt.

Jag vaknade upp efter en god natts sömn, åt frukost med ett gäng andra cyklister och hade en trevlig start på dagen.

Tävlingscentrum var vid deras friluftsområde och vid orienteringsklubbens stuga. Mysig plats med bra gravel-atmosfär. Kommunalrådet var där och talade samt några andra höjdare inom den kommunala verksamheten. Bra inramning och bra arrangemang.

Oväntat få deltagare dock. Jag tycker inte att man ska behöva bli skrämd av att det står SM i inbjudan, det är ju faktiskt också ett lopp precis som alla andra. Till exempel så var det endast 16 damer som fick resultat i SM-tävlingarna. Alltså sexton damer totalt i alla damklasser.

Dagen innan lockade Vätternrundan till sig 1000+ anmälda motionärer till sitt premiärlopp på gravel så cyklister som vill cykla gravel finns ju.

Nåväl, tillbaka till mitt tävlande...

Starten gick och jag kände ganska snabbt att här fanns det inget att trycka lite extra med. Det räckte nästan med att få lite vind på näsan för att känna att det tog stopp. Däremot så var banan snabb och jag är ganska bekväm med att hänga med. Vi startade H40-44 och H45-49 tillsammans. 4 minuter efter 30-taggarna och 4 minuter före 50-gubbarna. Jag är i år äldst i H44 så jag kände mig lite rutinerad.

Vår startgrupp var relativt stor med 25 man anmälda men det är ändå en hanterbar grupp. Någon sladdvurpa, lite hastiga inbromsningar och annat förekom på första varvet men jag lyckades glida igenom allt på ett bra vis.

In på första varvets svårare stigparti så kom jag in som fyra utan större ansträngning. Snudd på helt perfek. Kedjan hoppade ner på lilla klingan men det gick ju bra det med och när vi lämnade Bike park-området så var jag femma. Det tog dock JÄTTELÄNGE innan jag lyckats få upp kedjan igen. Det var nog 4-5 kilometer. Men jag var med. Klungan var också mindre och det rullade på ganska bra. Någon cyklist var före (som min vän Oscar som bor just i Blomstermåla) men vi hämtade in alla. CK Ringen hade två starka, en i varje kategori, som jag noterade tidigt att de där får man hålla lite koll på.

Andra varvets svårare stigparti så gick jag in som sexa. Fortfarande bra även om det snabbt sprack upp i 2+2+2 och sen resten bakom mig. Det fungerade bättre med kedjan detta varv men ett problem var att Oscar (som var regerande veteranmästare i gravel) samt båda CK Ringen-cyklisterna var 1-3 på stigpartiet. Det var bara att se dem glida iväg. Väldigt tidigt dock att gå iväg med halva tävlingen kvar på bara några få cyklister. Vår klunga bakom samlade ihop sig ganska snabbt. Ibland kördes det fort och ibland lite mer halvhjärtat.

Jag ska ärligt säga att jag kom dit utan ambitioner på att vinna men förhoppningar om att kanske vara med och slåss om en medalj med en bra dag.

Ute på tredje varvet så lyckades vi köra in Oscar igen men Ringen-cyklisterna syntes inte till. En H40 och en H45 och om dessa gubbar var så starka som jag trott och dessutom samarbetade så var det nu en kamp om silvret.

Stigpartiet på tredje varvet så kom jag in längre bak i gruppen men gruppen var inte så stor (typ 10 pers) så jag tänkte att det skulle vara lugnt. Kedjan hoppade ner på lilla klingan igen men jag hade ingen panik utan tänkte att den får ligga där till vi kommer ut ur skogen. Jag kom såklart också ut ur skogen bland de sista och tyvärr så får man då jaga. Tyvärr då med kedjan på lilla klingan eftersom den inte ville växla upp på stora. Stort tack till Johan från Bistro CC som tätade luckan till klungan åt oss.

Kikar ni på bild fyra i detta inlägg så ser ni oss två strax innan varvningen.

Jag hade börjat känna mig trött och klen. Att jaga som en dåre hade inte hjälpt heller. Men jag tänkte att jag är ändå med i klungan och banan är lätt så jag kommer klara mig till sista skogspartiet. Är jag bara med där och kommer in bra så kan allt hända.

Men. Jag var/blev för trött. Jag började känna att jag inte fixade igångdragen och försökte göra cyklister bakom mig uppmärksamma på att det var dumt att åka bakom mig... Efter 116 av 147 km så orkade jag inte hålla rullen längre. Helt tom och slut. Det blev plågsamma sista 31 kilometer även om jag i några stunder fick sällskap av andra. Totalt så tappade jag femton minuter en kvart på gruppen på dessa 31 km.

Inte alls vad jag hade hoppats på men jag förstod också att distansen skulle kunna bli en utmaning då jag inte kör så långa pass och definitivt inte några så långa lopp.

Jag blev 8:a i H40-H44. Man skulle kunna skriva att jag blev sist också men 8:a låter väl lite bättre?

Kebaben efteråt hade jag längtat efter i 31 kilometer så den smakade naturligtvis väldigt gott. Jag bytte om i sporthallen, fick en Lidl-sko-kompis och sträckkörde sedan i 6 timmar hem till Falun.

Det var mycket text om mitt äventyr på Gravel-SM. Jag hade som mål att köra SWE-Cup Gravel och Gravel-SM i år. Nu väntar två helger med SWE-Cup och sedan är säsongen klar. Imorgon väntar Dalsland Gravel som också det ska vara 147(160 enligt inbjudan) km. Jag hoppas att jag orkar längre än 116 km denna gång innan krafterna tryter.

Helgen därefter så kör vi Bergslagen Bike Race i Hällefors. Det ska bli skönt med en tävling ganska så nära och att distansen är 120 km. Då BBR är numera rutinerade gravel-arrangörer så jag ser fram emot två helger med finfina tävlingar. Dalsland har jag aldrig kört men hört gott om och Bergslagen har jag kört och vet att det är trevligt där.

Formen har tyvärr en del övrigt att önska. Jag körde Zwift i förrgår och Le Peloton igår, båda passen med riktigt usel känsla i ben och kropp. Det är mycket på jobbet, mycket restid och mycket i livet. Det lugnar sig snart så det är bara att tugga igenom den här svackan så blir det snart bättre igen.

Stort tack för att du läste, kul att du följer mig trots att jag är långt ifrån SM-medaljer. På återhörande inom kort!

2026-09-12

Dags för Gravel-SM

Bild 5-7 är från i måndags då jag körde Måndagströskel med gravel-cykel igen. Jag kunde hjälpa till och 'gå med runt' längre än förra gången men jag blev ändå tröttare än förra gången.

Bild 4 är från tidigare i veckan då jag har varit arrangör av en konferens för ca 100 personer på Yasuragi utanför Stockholm. Grymt kul men också mycket jobb. Tre dagar utan träning tisdag till torsdag.

Bild 1-3 är från igår. Tillbaka i sadeln igen och det blev ungefär två timmar gravel med inslag av stig här på Hammarö. Det var lite tunga ben men skönt att komma igång igen.

Idag så ska jag köra drygt 5 timmar till Blomstermåla i Kalmar län för imorgon så avgörs Gravel-SM där. Det blir mitt första Gravel-SM och första SM i veteranklass. Det ska bli kul att få tävla igen och att träffa alla gravel-cyklister. Jag hoppas på bra ben och en bra dag.

Det som väntar är en 140 km lång tävling vilket ju är klart över mina vanliga distanser så det gäller att ha respekt för den. Vi ska köra fyra varv på en bana som mäter 35 km och som jag förstått det så är det rätt platt. Ett par stigpartier finns dock med som krydda i tävlingen och det kan nog passa bra. Jag startar 10:12 i klassen 40-44 och vi startar samtidigt som klassen 45-49.

Resultat kommer ni att hitta här: https://gravel-sm.r.mikatiming.com/2026/

Tack för att du läste, på återhörande!

2026-09-05

Statusuppdatering gällande mitt ❤️

Hej och god morgon!

Den 15:e augusti så körde jag Finnmarksturen Gravel. Under loppet så fick jag en hjärtrusning som gav mig maxpuls i drygt två minuter, som ni kan läsa om i det blogginlägget. Efterföljande måndag så kontaktade jag vården.

Inte bara för att jag hade haft en hjärtrusning ska sägas.

Vi backar bandet till när jag var 18 (19?) år och var på mönstringen. Där kollades mitt EKG. Hon som kollade EKG testade flera gånger att sätta dit elektroderna på mig men konstaterade att "om det här skulle stämma så skulle du vara död". Så jag fick en remiss till Falu lasarett för att kolla upp hjärtat.

Specialisten kollade mitt hjärta (jag minns att ultraljud var inblandat) och jag fick förklarat för mig att en impulsbana för signalen till ena hjärtkammaren var av och att impulsen tog en lite längre väg vilket ger någon form av fördröjning. Även om den fördröjningen är liten så syns det på ett EKG men det var inget som skulle vara farligt.

Spola fram bandet till för två år sedan när jag, 42 år ung, skulle operera min brutna arm. När jag skulle sövas inför operation så fäste de elektroder på mig så jag sa att om ni kollar hjärtat så visar nog mitt EKG något som är avvikande men det ska inte vara något farligt. Det var sannerligen avvikande och vi verkade överens om att det hade kunnat vara bra att ha orsaken dokumenterad i min journal. Då det inte står något om mitt tidigare hjärtbesök på Falu lasarett. "Men det gör vi inte nu utan får göra vid ett senare tillfälle". Sedan sövdes jag och fick metall i armen.

Jag följde inte upp det där med att kolla upp hjärtat igen för att få det dokumenterat i min journal och vården hörde aldrig själva av sig heller. Så nu när jag fick hjärtrusningen så tänkte jag att det var dags att få det dokumenterat och också själva hjärtrusningen.

Det var dock inte min första hjärtrusning, ska sägas. Jag har nog skrivit om första gången här i min blogg men jag kan inte hitta inlägget nu. Jag gissar att det är 10 år sedan ungefär och under ett distanspass så kände jag att något var konstigt. Då hade jag en högre puls under ett antal minuter. Jag minns inte exakt puls men det var inte maxpuls utan bara mycket högre puls än den intensitet jag höll.

Sedan var allt frid och fröjd fram till för 2-3 år sedan då jag fick hjärtrusning några gånger under en stressig period i livet. Dessa rusningar kom efter avklarade pass på Zwift. När jag klivit av cykeln och kanske till och med satt mig ner så stack pulsen upp i zon 2 ungefär fast det borde vara en betydligt lägre puls än så. Därefter inga fler kända hjärtrusningar innan maxpulsrusningen på Finnmarksturen.

Så nu är det dags att få både EKG-avvikelse och hjärtrusning utrett och dokumenterat. Igår så var jag och gjorde ett EKG samt träffade en läkare som fick höra mina hjärt-berättelser och som tittade på EKG-kurvan. Läkaren konstaterade också att jag hade ett avvikande EKG. Jag kommer att få en tid hos kardiologen för att kolla upp hjärtat/EKG lite närmre och jag fick ta några blodprover för att se mina värden inför besök hos kardiologen.

Jag hojar på som vanligt. Jag är inte speciellt orolig. Det där med mitt EKG har jag troligtvis haft väldigt länge, kanske alltid. Hjärtrusningar, dubbelslag och annat ska vara ganska vanligt förekommande. Mina rusningar håller inte i sig speciellt länge och går över av sig självt. Nu när jag haft det några gånger så känner jag igen det och behöver inte bli lika orolig som man kanske blir första gången.

Att ha en puls som är mycket högre än den man borde ha är en ganska otäck känsla, tycker jag.

Jag håller er uppdaterade om vad beskedet blir efter besök hos kardiologen.

Bilden högst upp i det här blogginlägget är från i torsdags när vi körde Le Peloton. Nu är det september vilket betydde premiär för höstvarianten av Le Peloton. Som körs på grus. Superfin morgon, snabbt och trevligt sällskap samt en soluppgång och ett 50-årsfirande. Toppenmorgon!

Själv så var jag inte alls toppen, inte på grund av hjärtat, maxpuls eller något sådant utan benen var bara inte på topp. Kanske delvis pga ett race på Zwift halv nio kvällen innan.

Några fler bilder från Le Peloton. Det finns också en video som jag lagt upp på Facebook: https://www.facebook.com/share/r/1BuoUEXHi1/

I måndags så körde jag Måndagströskel, dessa två bilder är från det tillfället. Jag körde med gravel-däck och det har gått bra vid tidigare tillfällen men nu hade jag 295 watt i snitt efter 45 minuters trampande så jag fick vika ner mig och sitta i svansen ett bra tag.

Bra pass med andra ord och det var en fin sensommarkväll.

I tisdags så hade jag vilodag men den dagen var allt annat än händelsefattig. Dels så fick min yngsta dotter tandställning men efter jobbet så hjälpte jag också sonen att flytta till sin första egna lägenhet. I Gävle. Så nu är han installerad där och får närmre till träningarna med innebandylaget. En väldigt stor dag i deras liv och jag är glad att få vara med om dessa händelser.

Stort tack för att du läser här, om både stort och smått. Jag uppskattar det verkligen. Vi hörs snart igen, ha en fin helg. Hoj!