I tisdags skrev jag ett blogginlägg senast, då blev det 10 timmar jobb och 5 timmar bil så det där hade jag på förhand räknat ut att det passade bra som en vilodag. I onsdags så cyklade Maria och jag in till Karlstad, körde ett Sprint-pass på Nordic Wellnes och sedan så cyklade jag knappa två timmar på egen hand efter det. Igår torsdag så hade vi vilodag och idag ska jag försöka få till ett lunchpass inomhus.
Dagens pass blir ett väckningspass inför morgondagen för då väntar 16 mil Siljan Runt med ett helt gäng snabba cyklister. Att samlingen är 06:00 på Sollerön blir den första utmaningen, själva cyklingen blir nog bra och jag hoppas kunna hantera hög fart under så lång tid men det lär ju visa sig. Som det ser ut nu så blir det uppehåll och väldigt lite vind och det är ju skönt. Jag har kört Siljan Runt en gång tidigare, det var 2017 och då hade vi 1.7 grader på morgonen och det regnade. Uppehåll och 11-17 grader låter därför som rena lyxen.
Målet är dalahästen i målet. Och givetvis att vi gemensamt har en snabb, säker och snygg resa till målet.
Maria och jag på väg till, samt under Sprint-passet.
Efter Sprint-passet så cyklade jag själv en stund. Jag lät Garmin skapa en runda och om man är i Karlstad-trakten och låter Garmin skapa en runda så kan du lita på att Klarälvsbanan blir med.
Onsdagens runda:
Min samarbetspartner Siroko ger fortfarande hela 15% extra rabatt på allt om du använder denna länk och sedan rabattkoden som syns i den gula bannern högt upp på sidan: https://srko.co/henrikoijer
Stort tack för att du läste, hoppas att du har en fin fredag och får en trevlig helg när det är dags. På återhörande!
Eller Staby gårdshotell om vi ska vara riktigt petiga. Jag bilade ner hit igår för att jobba här idag. Efter 6 timmars bilkörning så bytte jag om och stack ut på en cykelrunda. Egentligen lite för trött för att cykla men liksom tvingade mig att sticka ut och väl ute så var det en superfin kväll och benen kändes jättebra. Så det var helt klart ett bra beslut.
Tröja, byxa och skor är från min samarbetspartner Siroko som just nu ger dig 15% rabatt med min samarbetslänk: https://srko.co/henrikoijer Kom ihåg att kopiera koden som du ser på sidan och använda den när du checkar ut för att få rabatten.
Rundan lät jag Garmin bestämma och det blev fyra mil varav en tredjedel blev på grusväg. Grusväg var kanske inte vad jag hade hoppats på men vägarna var fina och snabba och en sådan där kväll när det både är vackert och benen är bra så funkar det mesta.
Gårdagens runda:
I mitt förra blogginlägg så hade jag en video om lite nya godsaker från Garmin, kika in den här:
Jag har blivit med elsparkcykel, igår la jag ut en video på Instagram om den:
Annars då? Körde race i källaren i söndags och fick kramp i båda benen. Eller mest krampkänning men det högg gång på gång i båda framsida lår och bägge vaderna. Det var inte vad jag hade väntat mig. Fram till dess så kändes benen ändå bra och jag kunde liksom hålla undan krampen men det gick ju inte att maxa mer när det började slå till.
På lördag så är det Siljan runt. Hoppas på bra ben, bra väder och skönt sällskap då.
Stort tack för att du läste, nu är det dags för jobb här. På återhörande inom kort, hoj!
Här är det strax dags för frukost och Greta Gräs har redan aviserat att hon är klar med gräsklippningen. Så skönt med en liten hjälpreda här hemma. Solen skiner och det ser ut att bli ännu en härlig försommardag.
Jag har fått hem en hel del nya prylar från Garmin och passade på att filma en "unboxing" video där jag visar vad som fanns i leveransen. Om du är nyfiken så finns videon här nedan:
Det är så kul med lite nya prylar och jag tycker det ger lite extra energi såhär inför sommaren.
Igår kom jag ut och cyklade med sällskap en dryg timme innan jag vände hemåt igen. De skulle cykla fem timmar och jag ville bara vara ute ett par timmar. Det var skoj att komma ut och att jag kände mig lite pigg i kroppen igen.
Denna vecka har annars varit allt annat än pigg. Efter loppet i söndags så har jag känt mig riktigt sänkt och faktiskt vilat måndag, onsdag och fredag. Så att benen var pigga igår var ändå rimligt. Jag hade tänkt träna i onsdags också men jag satt mig på cykeln, började trampa och klev av igen. Så tungt har det känts denna vecka.
Så det blir inga tio timmar träning men jag är glad att jag duckat ett möjligt sjukuppehåll genom extra vila och känner mig redo att tackla juni och sommaren på bästa vis. Faktum är att jag har tränat 3 timmar och 35 minuter denna vecka men med lite god vilja så ska jag nog kunna skrapa ihop två timmar till idag.
Tisdagens träning var bara 38 minuter lätt men torsdagen bjöd jag kroppen på ett Zwift-race. Det slutade faktiskt med vinst så även om kroppen känts väldigt tung och sänkt så finns det lite kraft i benen vilket bådar gott. Jag slog till med årsbästa i enminutswatt med 620 watt i slutet av loppet.
Idag kommer mina äldsta barn hem från deras studentresa till Rhodos. Ebbah åkte som ett barn och kommer hem som myndig då hon fyllde 18 i torsdags. Det är mycket som händer kring äldsta barnen just nu. Båda tar studenten om ett par veckor, det är en flytt på gång, körkort ska fixas och det ska börja jobbas. Det är häftigt att få vara med om den livsresan som de gör.
Nu är det dags för frukost här, sedan ska jag fortsätta pilla på nya prylar, träna och njuta av sommardagen. Tack för att du läste, ha det bäst så hörs vi snart igen, hoj!
I torsdags så körde jag till Åsenhöga för att köra årets första SWE-Cup i gravel. Något som jag sett fram emot att göra denna säsong. Dels att tävla mer igen men också att testa mina vingar lite mer på gravel.
Om du frågar mig så ligger Åsenhöga jättelångt bort men det beror givetvis på var man bor. Jag åkte ner till Jönköping på onsdag kväll, bodde på hotell där och körde sedan sista knappa timmen vidare söderut till Åsenhöga på torsdag morgon. Med hjälp av bilen så kollade jag lite delar av banan då jag tyckte mig vara ute i tid. Vi kan väl konstatera att jag inte har rätt bil för att undersöka annat än dom allra finaste grusvägarna så det gick lite långsammare än planerat. Ett tag så trodde jag att jag hade fått punktering eller kört sönder något på bilen då det var något som lät väldigt konstigt. Jag stannade och konstaterade att en jättestor gren hade kilat fast sig, hårt, i bilens undersida/bakdel och släpades med mot marken.
Jag kom ändå fram till tävlingsområdet med tillräckligt mycket tid för att hinna stå i kö till nummerlappsutdelningen, ladda min Garmin vid omklädningsrummen och sätta ut min första langningspinne. Alltså en hållare för cykelflaska som man kan sätta längs en tävlingsbana för att ordna med langning till sig själv. Sen ordnade det sig med langning ändå tack vare familjen Käll.
Pga regnrisk så körde jag tyvärr utan GoPro så ni får ingen video från detta lopp.
Om jag hade haft en video att visa er så hade loppets första 5-10 kilometer visat lidande och släppta klungor. Starten gick och det var som att jag var kvar i Falun. Kämpade och slet men inget hände. Kroppen kändes som dubbelpunka, motvind och tjällossning och jag fick vika ner mig tidigt.
Efter att ha blivit avhängd flera gånger om så hamnade jag i en grupp och den blev nog runt 8 cyklister stor när vi kom till längsta backarna efter runt 15-16 km. På det 45 km långa varvet som skulle köras tre gånger så totalt 135 km stod på menyn.
I backen så lyckades jag skaka av mig alla utom en Bure-cyklist, som jag också ville få med mig. Köra gravel solo verkade inte så lockande. Vi jagade ikapp och körde ifrån någon mer. Efter ungefär halva varvet kom vi ifatt en Hymer-åkare. På slutet av första varvet så kom vi ifatt en till Hymer-åkare, han var dock bara med oss några kilometer. Ute på andra varvet så tappade Bure-åkaren både Hymer-cyklisten och mig. Båda var riktigt starka på snabba grusvägarna. Hymer-cyklisten och jag hämtade in någon mer och blev av med dessa också.
Generellt så hade jag bra ben i banans långsamma partier som grovt underlag och backar. Stundtals så fick jag vänta in Hymer-åkaren. Å andra sidan fick jag slita hund på rulle emellanåt. Vi hade nytta av varandra helt enkelt. På andra halvan av sista varvet så var min tank tom och han var så vänlig nog att vänta in mig till sista långa bakarna med runt 10 km kvar.
Jag lyckades undvika att tappa någon placering på slutet utan kunde kriga mig i mål på ångorna. Totalt så tror jag nog att jag blev 23:a, startlistan är uppdelad i ålderskategorier och i H40 så blev jag femma.
Jag är inte nöjd med resultatet men från km 15 till kanske km 115 så tyckte jag att jag körde bra. Att det skulle bli jobbigt mot slutet var inte helt oväntat men jag tyckte ändå att det gick över förväntan med energinivån med tanke på distansen som gav nästan 4½ timmes tävlande. Det var inte igår... Nu var det ju under loppets första 15 km som det var kritiskt att vara bra med för att hamna i rätt grupper osv så jag hoppas att detta var årets sämsta gravel-insats så tar jag nya tag i nästa lopp.
Banan var något köttigare än vad jag hade väntat mig. Dels lite grova grusvägar med "sprängsten" på ett par partier, någon stigliknande del och lite motionsspår. Den typen av gravel är väl lite vad jag gillar att cykla här hemma också så det passade bra. Ja, inte sprängsten då för det är det väl ingen som gillar. Generellt fin bana.
Vädret var omväxlande men aldrig speciellt varmt. Men det var rejält med regn, duggregn, uppehåll och solsken lite om vartannat. Temperaturen höll sig kring 10 grader i snitt.
Det var superkul att träffa cykelfolk igen och att tävla mot både nya och gamla rävar.
Första loppet med veteranlicens, inte för att det spelar någon roll egentligen. Jag har noll koll på vilka dessa konkurrenter är i det stora startfältet utan jag försöker såklart bara ta mig så snabbt som möjligt till målet.
Seedningen är ändrad till i år och man ska själv placera sig i ett startled. Baserat på vilken startgrupp man tillhör i Cykelvasans seedning. Jag stod i led 1 på Cykelvasan och valde led 1 här. Det finns ett led 0 också för topp 20 + 10 åkare med bra resultat.
Jag tyckte att benen fungerade bra ut ur starten, efter bara en kort bit så är det en skarp högersväng med en liten "genväg" i. Den genvägen har jag kört förr med gott resultat. Nu var det som att alla hade sett min video från senast så det blev trångt och jag tappade på den. Ganska snabbt kommer första stigpartiet och det känns som att det finns hur många snabba cyklister som helst med tanke på hur många som är före mig. Trångt och lite långsamt till en början och sedan dras det ut. Gång på gång.
Jag gillar verkligen Billingeracets bana men jag gillar också en rejäl startbacke.
Lite oväntat så märker jag efter 8-10 minuter att vi närmar oss den gigantiska tätgruppen. Jag lyckas precis ansluta till den innan vi ska in i nästa skogsparti med trängsel och köande. Det är en del tekniska partier på Billingeracet men jag tycker ändå att jag tar mig fram bra i skogen. Inte bäst men inte heller sämst. Tacksam för Stolla-handtagen och att min arm/hand fungerar att tävla MTB med igen.
Banprofilen på Billingeracet börjar med några kilometer platt, sedan en jättelång utförsåkning ner från Billingen. Där snurrar man sedan runt på en massa stigar och efter ganska exakt halva loppet så är man påväg uppför Billingen igen.
Fram till backen så tycker jag att det är intensivt, man kommer ikapp och blir ifrånkörd om vart annat. Många verkar ha bra pang i benen men jag känner mig trygg i min egna förmåga och att benen känns med på noterna. I backen upp till Billingen så stabiliserar sig loppet.
Plötsligt så är man bara där man hör hemma så att säga, slut på hets och jakt utan nu har man hamnat med några och det är bara att gneta på. Vi är väl mestadels en trio men ibland en kvartett ut på andra halvan av loppet. Blivande H40-vinnaren Micke Eriksson ska ha cred för mesta dragjobbet.
Jag känner mig fortsatt ganska bra i kroppen och funderar på var jag ska attackera och när jag ska åka ifrån dessa cyklister och kanske komma ifatt andra. Så kommer vi till en backe efter runt 5 mils cyklande och vänster baksida lår knyter ihop sig i en kramp. Istället för att bara fokusera på att få ner kraften i pedalerna för att åka fort uppför får jag verkligen fokusera på hur jag trampar för att det inte ska bli värre. Micke och Rickard Sandberg (som vinner H30) får några meters lucka på mig men jag lyckas gneta mig med efter krönet.
Istället för att attackera så är nu fokus på att bli av med krampkänningen så jag dricker och försöker trampa lätt.
Kort efteråt så märker jag hur en jättestor grupp är på väg ikapp oss och med krampen färskt i minnet så tänker jag att jag går fram och håller min egna högsta fart. Dels för att försöka få gruppen bakom att behöva ta i lite mer för att komma ifatt men också för att få ett jämnt tempo och inga fartökningar. Det blir en lång förning på nästan en mil tror jag. Mycket på stigpartier också. Få av cyklisterna som kommit ikapp utmanar utan det är Rickard, Micke och jag som är längst framme.
Loppets sista 7 kilometer innehåller två riktigt tuffa backar. Jag tror att jag ska få det riktigt jobbigt här men försöker hålla mig långt framme in i backarna. Märker så plötsligt att alla andra också verkar vara trötta, vilken liten seger i sig den känslan är ändå.
I sista backen, Strupen, så tar jag mitt tempo för att komma upp så fort som möjligt utan att bjuda benen på mer kramp. Jag får släppa iväg ett par cyklister men luckan bakåt känns trygg.
I mål rullar jag in som 35:a. Samma placering som jag hade vid mellantiden efter halva loppet. Det gav också en andraplats i H40 bakom Micke som körde ifrån mig i Strupen.
Jag hade inga förväntningar eller mål om resultat till detta lopp utan jag var lite mer som en motionär, glad att få vara med och hoppades på en kropp som var stark nog att ta mig till mål ganska fort. Jag tyckte att det gick bra och jag är väldigt nöjd med årets första lopp!
Här är mitt lopp på Garmin:
Tänk att man kan få priser för att man blir 35:a bara för att man har skaffat licens för en ålderskategori. Cykelstället är jag mycket nöjd med för jag har funderat på att skaffa sådant själv.
Förevigad av Frida, med en Fanta på huvudet.
Cykeln innan start. Ja, den där GoPro/Garmin-fästelösningen behöver jag fundera ett varv till på. Har du tips på en bra lösning?
Jag körde samma setup förra året men då riktad rakt fram, vilket gjorde att nummerlappen täcktes tillräckligt mycket för att jag skulle få en tillsägelse av kommissarien. Så i år vinklade jag upp fästet så att numret syntes bra men det ser ju för jäkligt ut istället. Det får kanske bli dubbla fästen till nästa lopp. Ett för bara kameran och ett för bara min GoPro.
Stort tack för att du läste dagens inlägg. Glöm inte att gilla, följa, prenumerera och allt det där så hörs vi snart igen. Hoj!
I torsdags så var jag ut för att cykla lite MTB på favoritstigar här i Falun. Det gick minst sagt sådär. Tyvärr så är det plockepinn med träd nästan överallt så att cykla MTB lite planlöst så som jag brukar göra var inte görbart. Det får vänta ganska länge skulle jag tro och fram till dess så får man försöka cykla på mindre områden där markägarna har hunnit röja.
Sedan senast så har jag väl bytt däck på bilarna. Lämnat in den ena på reparation och sprungit tillbaka. Gick sedan en promenad dit för att hämta den dagen efter. Väldigt bra att kombinera rörelse med bilhämtning/billämning. Hoppas dock slippa ha en bil på verkstad på ett tag nu...
Förra veckan så hade jag en hel del att göra. Förutom bil-pyssel och heltidsjobb så har jag också städat ur växthuset, möblerat om (lite bara), haft cykelmöten, tvättat bil, sett sonen (streamat) spela junior-SM i innebandy, varit till vårdcentralen med ena dottern, skjutsat till femtioelva olika saker, övningskört, varit på vinlunch och ändå lyckats träna 7 timmar, 17 minuter och 11 sekunder.
Visst, träningsmängden levde inte upp till förväntningarna men jag visste också att det skulle vara körigt med mycket annat. Denna vecka tänker jag därför börja starkt och ska nu ut och trampa i några timmar. I strålande sol och typ 15 graders värme.
Jag har med hjälp av små promenader, en joggingtur, aktiv livsstil och några inomhuspromenader här hemma nått stegmålet alla dagar i veckan.
I lördags innan vinlunchen så körde jag ett kort pass inomhus. Lyckades höja mitt beräknade VO2max till 65 för första gången sedan i augusti. Det känns givetvis mycket bra.
I fredags så råkade jag spontanköpa två solsängar också. Det hade förvisso funnits i mitt bakhuvud sedan förra året någon gång men nu bara slog jag till. Utmaningen blev sedan att få in dessa ovikbara solsängar i min bil men det gick till slut. Jag gissar att jag bjöd några på parkeringen på ett leende eller gott skratt när jag, i omgångar, försökte att pussla in solsängarna.
Igår så tränade jag först hårt i 100 minuter och på eftermiddagen så röjde jag en del av skogen här hemma. Det blev några timmars hårt jobb men vilken skillnad det blev också.
I torsdags så såg jag också årets första vitsippor här i Falun. Tänkte till Billingeracets klassiska vitsippshav och undrar om vitsipporna i Skövde kommer att ha blommat ut när det är dags för Billingeracet... Vad tror ni, hur är läget där nere?
Det kom ett paket från Garmin idag. Undrar vad det kan vara? Det får ni se i nästa blogginlägg för nu ska jag smita ut innan det blir för sent. Stort tack för att du läste och på återhörande snart igen, hoj!
.JPG)
