Finnmarksturen Gravel

Hej och god morgon!

Igår så var jag i Grängesberg utanför Ludvika och körde Finnmarksturen Gravel. Ja, Finnmarksturen har återuppstått men nu i gravel-format. Loppet kördes som motionslopp så det var ingen tävling men det betyder inte att deltagarna inte tävlade mot varandra ändå. 

Maria och jag åkte från Skoghall på fredagen och tältade ungefär en timme från Grängesberg. Det var fint och mysigt. Klockan sa att jag hade sovit jättebra men jag delar inte riktigt klockans uppfattning... 

Maria körde sitt första cykellopp igår och det var första gången hon körde gravel också. Jag monterade gravel-däck på hennes landsvägscykel i fredags. Hon fick nog blodad tand för när jag kom i mål så var det bestämt att vi ska köra Dalsland Gravel Race. Jag tror att fru Westman och Maria hade bra inflytande på varandra efter sina cykelloppspremiärer när de väntade in oss herrar som körde 108 km. 

Finnmarksturen gravel var 108 kilometer och innehöll både långa stigningar och ett par stigpartier. Loppet var väldigt välorganiserat, banan var välmarkerad, det såg ut att vara gott om funktionärer och alla var glada och positiva. Det fanns föråkare på MC, polisen var där och det märktes att CSK Ludvika har det här med att arrangera tävlingar i sitt DNA. 

Själva loppet startade med en masterstart i ett par tre kilometer utför. Man fattade redan då att avslutningen skulle bli tuff eftersom man skulle upp för samma berg igen sen. Mastern släppte oss fria och farten var sådär lagom hög. Första backen kom efter 8 km och den mäter, enligt STRAVA, 5.29 km. Gott om tid att spräcka fältet och bli trött. 

Philip Landström tog ansvar tillsammans med andra morgonpigga för att hålla fart i backen. Jag kände mig inte tokfräsch så jag höll lägre profil uppför. När vi kom upp så var täten åtta man stor. Gruppen bestod av följande åkare:
Philip Landström, Marcus Streijffert, Tommy Hammarström, Jimmy Bodin, Fredrik Olsson, Jonas Eriksson, Fredrik Malmén och så jag då. 

I slutet av den där stigningen så känner jag att något är fel i bröstet. Tittar ner på min Garmin som då säger att jag har 197 i puls. Min maxpuls skulle jag säga är 192. Så jag har en hjärtrusning utan att det går superfort i gruppen. Jag har haft liknande förut men aldrig i ett lopp så jag låter bli att gå med runt i gruppen och sitter i svansen. Jag säger också som det är till deltagarna att jag har en hjärtrusning men att om det går över och allt känns bra igen så kan jag hjälpa till senare. Rusningen höll i sig i drygt två minuter, sedan kände jag hur allt kändes bra igen och pulsen var nere på normal nivå igen.

Såhär såg rusningen ut i Garmin. Hade problemen fortsatt eller kommit tillbaka så hade jag inte fortsatt köra på men nu återgick hjärtat till normal rytm och jag kunde cykla vidare utan problem. Jag ska kontakta vården imorgon. 

Tillbaka till loppet...

Vi var åtta i täten efter backen och även om det fanns några fler backar som skulle komma så visste jag att nästa stora utmaning blir ett stigparti med både stenar och rötter. Enligt vad jag hade kunnat räkna ut via arrangörens Strava-fil så borde stigen komma efter 32 km och det gjorde den. Jag känner faktiskt igen stigen trots att jag tror att det var 10-15 år sedan jag senast cyklade på den (eller har den varit med även på Finnmarksturen efter att loppet kortades ner från 112 km?)

Jag kom in på stigen som tvåa (perfekt) och när vi kom ut från stigen så var vi fyra i täten som genast etablerade ett bra samarbete med ruskigt hög fart. Egentligen för hög för mig men är man med i leken så får man leken tåla. Nu var det Landström, Eriksson, Olsson och jag som körde på. 

Landström, som hade känts starkast, fick framhjulspunktering och släppte vår grupp. På nästa stigparti, som var betydligt lättare och finare så hade vi i tättrion ändå lite problem så det gick inte full fart framåt. Vi körde på men efter ett tag så såg jag att någon eller några jagade. Det visade sig sedan vara Landström som på egen hand kört ikapp oss efter att ha fyllt på framdäcket med en patron. 

Vi var fyra i gruppen igen men inte långt efteråt så tvingades Olsson att ge sig. Jag kände att i trion med Landström och Eriksson så var jag svagaste kortet men jag försökte spela stark för att de inte skulle skaka av sig mig direkt. När jag gick med över den långa backen efter 9 mil så kände jag att jag nog skulle vara med till avslutningsbacken åtminstone. 

Med runt 6 kilometer kvar så kör jag ner i ett potthål och kedjan hoppar. Jag försöker få tillbaka den och tappar då några sekunder till de starkare cyklisterna precis innan vi går in i den tre kilometer långa backen upp mot målet. Jag får upp kedjan på stora drevet igen men det är skillnad i hur mycket power det fanns kvar i våra ben för jag bara tappar och tappar på duon i backen. Det var väntat och jag kämpar på uppför och in i mål som tredje snabbast på Finnmarksturen Gravel. 

Jag filmade hela loppet också och det kommer snart att finnas på en YouTube-kanal nära dig. 

Stort tack till alla er som hejar, stöttar, peppar, läser och följer. Vi hörs snart igen! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com