Det blev en härlig tur i kvällssolen igår. Jag hade ju egentligen tänkt köra distans eftersom jag hade tre hårda dagar i benen och kände mig lite småsliten. Speciellt efter gårdagens träningstävling x2 med väggningen på det. Tyvärr gick klockan lite väl fort så jag insåg att det inte skulle hinnas med någon distans utan jag var tvungen att tänka om. Tog därför sikte på Dalarnas Schweiz, Bjursås, för att testa benen lite i ett par av kommunens finaste backar.
På väg in i Bjursås.
Det första jag ville göra var att hetsa upp för
Baggbo, kanske den tuffaste asfalterade backen i kommunen med sina 1.65 km och ca: 7.5% snittlutning. Klickar ni på länken så kommer ni till min manuella topplista, en var väl så att säga lite före Strava med att köra segment. Om ni nu kikat på länken så såg ni att jag hamnade någonstans där jag brukar hamna. 5:07 alltså. Tjugofyra sekunder från mitt personbästa, fyra sekunder från min näst bästa tid och ljusår från de allra snabbaste grabbarna. Då höll jag ändå 5.83 w/kg i snitt under den intervallen igår så själva insatsen i sig tycker jag var mycket väl godkänd. Med lite piggare ben, utan benvärmare, bättre vind, lättare hjul och med sällskap så hade det nog gått någon sekund snabbare. Men nu var det inte en sådan dag. Ändå skitnöjd med tanke på att jag höll den effekt jag haft som bäst på mina fyror, men nu i en dryg minut längre tid.
Kollar man segmentet Baggbo på Strava så ser det trevligt ut:
Efter den där syrachocken så ville jag köra backen igen, men fortsätta trycka på efter toppen och köra hela varvet så jag kom ner till starten av backen igen. Tävlingar handlar ju allt för sällan om att vara först upp till toppen på en backe utan man måste kunna trycka på även efter en backe och utför. Så jag körde varvet som var 7,51 km enligt min Garmin Edge 810. Istället för att idiotköra så försökte jag hålla jämn fart hela tiden och tyckte väl att jag genomförde det på ett bra vis:
13:53 med en snitteffekt på 320 är även detta något som jag är mycket nöjd med. Det skulle vara ett grymt fint varv att tävla på. Eller varför inte ha som avslutningsvarv på en tävling där man rundar av med typ tre varv upp i Baggbo? Det skulle nog inte behövas någon målkamera där uppe på toppen...
Motljus, mjölkpall med påskpynt, några postlådor och en Bianchi Sempre uppe i Baggbo-byn.
Efter att ha kört Baggbo x2 så kände jag för något annat, men som ändå helst skulle vara utanför komfortzonen och bestämde mig för att köra Dössberget från botten. Det är en klättring på 730 meter och 9.7% snittlutning. En riktigt elak jävel med den brantaste biten på slutet. Festen var över på 2:50 med 5,79 w/kg och det var med darriga ben som detta foto togs:
Uppe på Dössberget.
Eftersom man gärna håller en kadens kring 47 när man ska cykla hem efter att ha mjölksyrachockat kroppen så tänkte jag jävlas med benen på hemvägen och såg därför till att hålla en hög kadens. Kan lova att det var svinjobbigt. Det skulle antagligen inte varit några problem med fräscha ben men jag tänkte att det kunde vara nyttigt att stressa benmuskulaturen även på detta vis.
Det hela blev ju en riktigt fin kväll i sadeln och all data, kartor och annat från passet hittar ni givetvis här:
