Att använda kroppsvikten som hälsokontroll

Hej och godmorgon cykelvänner!

Sedan december 2012 så har jag mer eller mindre regelbundet registrerat min kroppsvikt på Garmin Connect. Jag gör det inte för att jag liksom vill gå ner i vikt, utan det brukar vara för att se så att kroppen är i balans. Tappar jag snabbt i vikt någon gång så är det en tydlig signal på att jag ätit eller druckit för lite. Vanliga anledningar till att man snabbt går ner i vikt är ju att man druckit för lite eller tömt kolhydratdepåerna. Likaså använder jag vikten för att ge mig själv lite dåligt samvete om det börjar sticka iväg uppåt. Då vet jag att det är dags att skärpa till mig. Jag ser att jag går upp ca: 1-1.5 kilo inför en tävling då jag dricker och äter lite mer. Jag ser också att jag dagen efter ett långt/hårt pass visserligen är lite lättare men dagen efter det så har jag gått upp så jag väger lite mer än dagen för det långa/hårda passet.

Jag väger mig alltså ganska ofta och i perioder även varje dag. Alltid på morgonen efter toalettbesök.

Så här ser min viktkurva ut för den senaste tiden. En väldigt tydlig nedåtgående trend och en signal på att allt inte riktigt står rätt till.

Faktum är att jag aldrig varit så här lätt. Åtminstone inte i vuxen ålder. Inte ens magsjukor har fått mig så lätt. Det enkla svaret är ju att jag saknar aptit, men jag vet ju också att den kommer att komma tillbaka och att gå upp i vikt igen är lätt. När jag var förstaårsjunior (året man fyller 17) så vägde jag ca: 62-63 och när jag blev andraårsjunior så gick jag upp till 68 ungefär. Där har jag sedan hållit mig. Man kan säga att jag vägt mellan 67 och 71 sedan dess. Med några toppar över 71 och några dagar även under 67.  Det minsta jag vägt sedan jag började registrera min vikt är 66,7 och idag noterade jag 66,1.

Inför Långlopps-SM 2009 som blev min sista tävling som elitsatsande så försökte jag verkligen tänka på allt, även vikten. Tyckte att jag var riktigt lätt inför tävlingen och då vägde jag ändå 1,3 kilo mer än idag.

Dagens viktiga blogginlägg det, vi hörs lite senare!

Var går din köldgräns? Tänkt efter före!

Hej Cykelvänner!

Det är kallt ute nu. I alla fall här i Falun där vi har -24 på hemmets termometer, igår var det -26. Som cyklist så funderar jag ju ständigt på cykling och så även nu. Men jag ska inte ut något idag, jag cyklade inte heller ute igår. Trots att just igår kanske var den, i familjepusslet, bästa dagen för utecykling denna vecka. Men inte i -26. Det blir liksom inte kul, tycker jag. Cykling ska ju vara kul. Istället blir det testcykel, inte lika kul som cykling ute, men roligare än cykling ute i minus tjugofem.

Det finns vissa som hävdar att -10 är gränsen för vad som är hälsosamt att träna i. Jag håller inte med. Absolut inte. Jag har tränat i temperaturer kring -15 - -20 utan några som helst problem under vare sig det passet eller några men efteråt. Det finns inga vetenskapliga studier som säger att -10 är gränsen, utan det är vad folk har upplevt själva är deras egna gräns.

Det är ju ingen hemlighet att det är vanligt med skidåkare som har problem med luftrören och det beror säkert till väldigt stor del på att de är aktiva utomhus under vintern. Men då är det intervaller och tävlingar med i deras program. Det är skillnad på ett distanspass och ett pass där man blåser ut och in på lungorna. Det är verkligen jättestor skillnad.

Idag skulle Moraloppet ha avgjorts mellan Oxberg och Mora. Köldgränsen var -25. Det är överjävligt kallt det och att tävla i den kylan skulle givetvis innebära en stor påfrestning för de flestas luftrör. Nu har man dock valt att ställa in loppet, trots hela -23 vid starten. Men, det är -28 i Mora idag och därför ställer man in. Så man förstår ju att skidåkare som tränar hårt och tävlar i sträng kyla anstränger sina luftrör då och då.

Precis som ansträngningsgraden avgör hur mycket dina luftrör påverkas av kylan så tror jag att det spelar roll hur gammal du är också. Är du ung så är du säkerligen också känsligare för kall luft. Eller, din andningsapparat är nog snarare mer påverkningsbar än den är för någon äldre. Alltså större risk att förstöra något.

Träning i prat-tempo tror jag däremot kan bedrivas ner på väldigt kalla temperaturer och där är det istället trivselfaktorn i form av varma kläder som avgör vad man klarar av. Även där är vi ju olika. Vissa har problem med värme i händer och fötter redan kring nollgradigt, andra kan cykla i minus 25 utan att frysa om kroppen.
För egen del så spelar också formen jag befinner mig i roll. Är jag vältränad och lätt i kroppen så fryser jag lättare, pulsen sjunker lättare och jag måste anstränga mig mer för att hålla värmen. Har jag däremot haft ett uppehåll så att jag är ur form så behöver jag ju bara titta på pulsklockan för att pulsen ska sticka iväg och då håller jag mig också lättare varm.

För egen del så hade jag -10 som köldgräns när jag var yngre. Jag tror det var klokt. Inte bara för att jag som ung och elitsatsande ville vara rädd om mina luftrör, kläderna var inte lika bra då som dom är nu heller. Nu finns betydligt bättre och mer köldanpassade träningskläder, det finns ju till och med värmesulor att stoppa i skorna!

Eftersom vi alla är individer så finns ingen generell köldgräns för vad vi klarar av. Det måste man ta reda på själv, om man vill veta var den gränsen går. Men ta det i små steg då och har du haft -5 som gräns så kanske du inte ska prova att cykla i -20 direkt.
För egen del så funkar nu distanscykling i -15. Har även cyklat i temperaturer lägre än -20, det funkar men det är onödigt kallt. Så det låter jag gärna bli. Fartvinden spelar ju också roll, är det kallt så kör jag hellre i skog eller på mindre skogsvägar. Är det lite varmare så är det inte lika farligt med dom snabbare stora vägarna.

Så, innan du lyssnar på någon förståsigpåare, ta reda på vad Du själv vill och var Din gräns går. Jag lovar dig att skogscykling en kall vinterdag kan vara helt underbar. Men för att kunna njuta av den så ska du ju må bra och känna dig bekväm också. Jag har till exempel alltid haft turen att begåvats med fötter och händer som klarat av kyla bra. När andra frusit så har jag kunnat vara varm och go, sånt betyder mycket. Har dock märkt att nu när jag är lite äldre (har frusit tillräckligt många gånger) så är det lite sämre med värmen i just händer och fötter.

Men som jag också skrev i rubriken; tänk efter före. Om du tror att det är på gränsen, eller om det är för kallt så kanske du inte måste ut heller. Cyklister har sällan sina viktigaste nyckelpass i januari. Du kanske kan göra något annat istället? Gymma, köra testcykel, spela innebandy med kompisgänget eller kanske ta en vilodag där du sköter annat kring din cykling. Planerar tävlingar, resor eller lägger upp träningen inför säsongen.
En vilodag kostar inte så mycket. Ibland kan det vara nyckeln till att du fortsätter utvecklas och blir bättre.

En bild på hur jag såg ut i -21 vintern -09. Mitt sista år som "elitsatsande". Temperaturen steg dock under passet och när jag kom hem så var det bara 14-15 grader kallt.