Visar inlägg med etikett Vinterdistans. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vinterdistans. Visa alla inlägg
2017-02-04
Kom och kör vinterdistans med mig!
Hej!
Jag vet inte om/hur/när det cyklas distans i Falun nu för tiden, men jag gissar att det borde finnas fler än jag som vill cykla distans med sällskap. Så som vi brukade göra förr.
Så här kommer mitt förslag:
Samling: Stora Torget
Dag: Söndagar
Tid för avfärd: 09:00
Låter det som något för dig eller någon du känner? Kom då eller tipsa din vän. Jag kör med dubbdäck och MTB, men vad man har för cykel väljer man själv. Även om det kanske finns olika önskemål om längd på passen så kan vi väl ses tillsammans och dela upp oss efter ett tag? Det kan ju till exempel bli en grupp som vill köra tre timmar och en annan som hellre kör fem timmar. Då kan man starta tillsammans och dela upp oss efter ett tag.
För alla fikasugna så har Konditori Focus öppet mellan 11 och 16 på söndagar. Dom har dessutom blivit vana med cyklister nu efter alla besök från Le Peloton Falun.
Etiketter:
Cykling,
Distans,
Vinterdistans
2016-02-20
Episk snödistans med 30 minuter pangpang
Hej vänner!¨
Bloggar med krispiga ben direkt från Mello-soffan i det Öijerska residenset. Har varit ute och trampat cykel, skulle vara ute i fyra timmar men det kom ju lite snö så det blev fyra och fyrtiofyra istället. Hade ganska bra ben genom hela passet faktiskt, även efter min 30 minuters hårdkörning på slutet där jag snittade 87% av max.
Årets längsta pass med 40 minuters marginal och distans två helger i rad nu, det tar sig!
Garmin-data:
Etiketter:
Cykling,
Garmin Connect,
Powerbar,
Vinterdistans
2016-02-14
Vilken tur!
Hej vänner!
Jag kom faktiskt ut på en cykeltur idag, i dom vintriga falufjällen. Lyckades få iväg Filip till sin hockeymatch med ett par kompisar vilket gjorde att Frida och jag slapp spendera några timmar i Säters ishall. Istället kunde jag cykla en sväng och ändå hinna hem i god tid till att Ronya skulle till jobbet.
Efter ett par veckor instängd i källaren med Monarken så var det riktigt skönt att få komma ut och andas lite frisk luft igen. Att få sträcka på benen, sladda lite och kämpa med att bara ta mig fram. Det är ju det här jag gillar, att cykla utomhus. Egentligen borde väl all cykelträning ske utomhus (om man inte satsar på bana då...), men det går inte att komma ifrån att Monarken är väldigt effektiv och för oss med ett lite mer komplicerat livspussel så är det en direkt nödvändighet att träna inomhus också.
Rundan gick över Norlingberg och via Törnbergs väg bort till Bjursås, därifrån åkte jag förbi Ski Center, till Andersbo och vidare till Rexbo via Sågsbo. Sedan var det bara att styra hemåt igen via Bjursås och Haghed. Fint så på en mix av plogade och oplogade vägar, med lite skoterspår som bonus borta i Bjursås.
Benen kändes bra, även om jag inte hade den där riktiga distans-formen. Tack och lov så är ju det väldigt lätt att träna upp, krävs bara att man har tid att cykla några rundor. Blev lite trött i benen mot slutet men hade kolhydrater i både fast och flytande form från Powerbar med mig, så det gick ingen nöd på mig. Nu är jag dock sådär skönt distanstrött, trots att rundan inte ens tog tre timmar.
Information om passet hittar ni här: https://connect.garmin.com/modern/activity/1050479984
Tog några bilder med lite olika fotoapparater också, här kommer ett axplock:
Etiketter:
Cykling,
Distans,
Vinterdistans
2016-01-16
Var går din köldgräns? Tänkt efter före!
Hej Cykelvänner!
Det är kallt ute nu. I alla fall här i Falun där vi har -24 på hemmets termometer, igår var det -26. Som cyklist så funderar jag ju ständigt på cykling och så även nu. Men jag ska inte ut något idag, jag cyklade inte heller ute igår. Trots att just igår kanske var den, i familjepusslet, bästa dagen för utecykling denna vecka. Men inte i -26. Det blir liksom inte kul, tycker jag. Cykling ska ju vara kul. Istället blir det testcykel, inte lika kul som cykling ute, men roligare än cykling ute i minus tjugofem.
Det finns vissa som hävdar att -10 är gränsen för vad som är hälsosamt att träna i. Jag håller inte med. Absolut inte. Jag har tränat i temperaturer kring -15 - -20 utan några som helst problem under vare sig det passet eller några men efteråt. Det finns inga vetenskapliga studier som säger att -10 är gränsen, utan det är vad folk har upplevt själva är deras egna gräns.
Det är ju ingen hemlighet att det är vanligt med skidåkare som har problem med luftrören och det beror säkert till väldigt stor del på att de är aktiva utomhus under vintern. Men då är det intervaller och tävlingar med i deras program. Det är skillnad på ett distanspass och ett pass där man blåser ut och in på lungorna. Det är verkligen jättestor skillnad.
Idag skulle Moraloppet ha avgjorts mellan Oxberg och Mora. Köldgränsen var -25. Det är överjävligt kallt det och att tävla i den kylan skulle givetvis innebära en stor påfrestning för de flestas luftrör. Nu har man dock valt att ställa in loppet, trots hela -23 vid starten. Men, det är -28 i Mora idag och därför ställer man in. Så man förstår ju att skidåkare som tränar hårt och tävlar i sträng kyla anstränger sina luftrör då och då.
Precis som ansträngningsgraden avgör hur mycket dina luftrör påverkas av kylan så tror jag att det spelar roll hur gammal du är också. Är du ung så är du säkerligen också känsligare för kall luft. Eller, din andningsapparat är nog snarare mer påverkningsbar än den är för någon äldre. Alltså större risk att förstöra något.
Träning i prat-tempo tror jag däremot kan bedrivas ner på väldigt kalla temperaturer och där är det istället trivselfaktorn i form av varma kläder som avgör vad man klarar av. Även där är vi ju olika. Vissa har problem med värme i händer och fötter redan kring nollgradigt, andra kan cykla i minus 25 utan att frysa om kroppen.
För egen del så spelar också formen jag befinner mig i roll. Är jag vältränad och lätt i kroppen så fryser jag lättare, pulsen sjunker lättare och jag måste anstränga mig mer för att hålla värmen. Har jag däremot haft ett uppehåll så att jag är ur form så behöver jag ju bara titta på pulsklockan för att pulsen ska sticka iväg och då håller jag mig också lättare varm.
För egen del så hade jag -10 som köldgräns när jag var yngre. Jag tror det var klokt. Inte bara för att jag som ung och elitsatsande ville vara rädd om mina luftrör, kläderna var inte lika bra då som dom är nu heller. Nu finns betydligt bättre och mer köldanpassade träningskläder, det finns ju till och med värmesulor att stoppa i skorna!
Eftersom vi alla är individer så finns ingen generell köldgräns för vad vi klarar av. Det måste man ta reda på själv, om man vill veta var den gränsen går. Men ta det i små steg då och har du haft -5 som gräns så kanske du inte ska prova att cykla i -20 direkt.
För egen del så funkar nu distanscykling i -15. Har även cyklat i temperaturer lägre än -20, det funkar men det är onödigt kallt. Så det låter jag gärna bli. Fartvinden spelar ju också roll, är det kallt så kör jag hellre i skog eller på mindre skogsvägar. Är det lite varmare så är det inte lika farligt med dom snabbare stora vägarna.
Så, innan du lyssnar på någon förståsigpåare, ta reda på vad Du själv vill och var Din gräns går. Jag lovar dig att skogscykling en kall vinterdag kan vara helt underbar. Men för att kunna njuta av den så ska du ju må bra och känna dig bekväm också. Jag har till exempel alltid haft turen att begåvats med fötter och händer som klarat av kyla bra. När andra frusit så har jag kunnat vara varm och go, sånt betyder mycket. Har dock märkt att nu när jag är lite äldre (har frusit tillräckligt många gånger) så är det lite sämre med värmen i just händer och fötter.
Men som jag också skrev i rubriken; tänk efter före. Om du tror att det är på gränsen, eller om det är för kallt så kanske du inte måste ut heller. Cyklister har sällan sina viktigaste nyckelpass i januari. Du kanske kan göra något annat istället? Gymma, köra testcykel, spela innebandy med kompisgänget eller kanske ta en vilodag där du sköter annat kring din cykling. Planerar tävlingar, resor eller lägger upp träningen inför säsongen.
En vilodag kostar inte så mycket. Ibland kan det vara nyckeln till att du fortsätter utvecklas och blir bättre.
En bild på hur jag såg ut i -21 vintern -09. Mitt sista år som "elitsatsande". Temperaturen steg dock under passet och när jag kom hem så var det bara 14-15 grader kallt.
Det är kallt ute nu. I alla fall här i Falun där vi har -24 på hemmets termometer, igår var det -26. Som cyklist så funderar jag ju ständigt på cykling och så även nu. Men jag ska inte ut något idag, jag cyklade inte heller ute igår. Trots att just igår kanske var den, i familjepusslet, bästa dagen för utecykling denna vecka. Men inte i -26. Det blir liksom inte kul, tycker jag. Cykling ska ju vara kul. Istället blir det testcykel, inte lika kul som cykling ute, men roligare än cykling ute i minus tjugofem.
Det finns vissa som hävdar att -10 är gränsen för vad som är hälsosamt att träna i. Jag håller inte med. Absolut inte. Jag har tränat i temperaturer kring -15 - -20 utan några som helst problem under vare sig det passet eller några men efteråt. Det finns inga vetenskapliga studier som säger att -10 är gränsen, utan det är vad folk har upplevt själva är deras egna gräns.
Det är ju ingen hemlighet att det är vanligt med skidåkare som har problem med luftrören och det beror säkert till väldigt stor del på att de är aktiva utomhus under vintern. Men då är det intervaller och tävlingar med i deras program. Det är skillnad på ett distanspass och ett pass där man blåser ut och in på lungorna. Det är verkligen jättestor skillnad.
Idag skulle Moraloppet ha avgjorts mellan Oxberg och Mora. Köldgränsen var -25. Det är överjävligt kallt det och att tävla i den kylan skulle givetvis innebära en stor påfrestning för de flestas luftrör. Nu har man dock valt att ställa in loppet, trots hela -23 vid starten. Men, det är -28 i Mora idag och därför ställer man in. Så man förstår ju att skidåkare som tränar hårt och tävlar i sträng kyla anstränger sina luftrör då och då.
Precis som ansträngningsgraden avgör hur mycket dina luftrör påverkas av kylan så tror jag att det spelar roll hur gammal du är också. Är du ung så är du säkerligen också känsligare för kall luft. Eller, din andningsapparat är nog snarare mer påverkningsbar än den är för någon äldre. Alltså större risk att förstöra något.
Träning i prat-tempo tror jag däremot kan bedrivas ner på väldigt kalla temperaturer och där är det istället trivselfaktorn i form av varma kläder som avgör vad man klarar av. Även där är vi ju olika. Vissa har problem med värme i händer och fötter redan kring nollgradigt, andra kan cykla i minus 25 utan att frysa om kroppen.
För egen del så spelar också formen jag befinner mig i roll. Är jag vältränad och lätt i kroppen så fryser jag lättare, pulsen sjunker lättare och jag måste anstränga mig mer för att hålla värmen. Har jag däremot haft ett uppehåll så att jag är ur form så behöver jag ju bara titta på pulsklockan för att pulsen ska sticka iväg och då håller jag mig också lättare varm.
För egen del så hade jag -10 som köldgräns när jag var yngre. Jag tror det var klokt. Inte bara för att jag som ung och elitsatsande ville vara rädd om mina luftrör, kläderna var inte lika bra då som dom är nu heller. Nu finns betydligt bättre och mer köldanpassade träningskläder, det finns ju till och med värmesulor att stoppa i skorna!
Eftersom vi alla är individer så finns ingen generell köldgräns för vad vi klarar av. Det måste man ta reda på själv, om man vill veta var den gränsen går. Men ta det i små steg då och har du haft -5 som gräns så kanske du inte ska prova att cykla i -20 direkt.
För egen del så funkar nu distanscykling i -15. Har även cyklat i temperaturer lägre än -20, det funkar men det är onödigt kallt. Så det låter jag gärna bli. Fartvinden spelar ju också roll, är det kallt så kör jag hellre i skog eller på mindre skogsvägar. Är det lite varmare så är det inte lika farligt med dom snabbare stora vägarna.
Så, innan du lyssnar på någon förståsigpåare, ta reda på vad Du själv vill och var Din gräns går. Jag lovar dig att skogscykling en kall vinterdag kan vara helt underbar. Men för att kunna njuta av den så ska du ju må bra och känna dig bekväm också. Jag har till exempel alltid haft turen att begåvats med fötter och händer som klarat av kyla bra. När andra frusit så har jag kunnat vara varm och go, sånt betyder mycket. Har dock märkt att nu när jag är lite äldre (har frusit tillräckligt många gånger) så är det lite sämre med värmen i just händer och fötter.
Men som jag också skrev i rubriken; tänk efter före. Om du tror att det är på gränsen, eller om det är för kallt så kanske du inte måste ut heller. Cyklister har sällan sina viktigaste nyckelpass i januari. Du kanske kan göra något annat istället? Gymma, köra testcykel, spela innebandy med kompisgänget eller kanske ta en vilodag där du sköter annat kring din cykling. Planerar tävlingar, resor eller lägger upp träningen inför säsongen.
En vilodag kostar inte så mycket. Ibland kan det vara nyckeln till att du fortsätter utvecklas och blir bättre.
En bild på hur jag såg ut i -21 vintern -09. Mitt sista år som "elitsatsande". Temperaturen steg dock under passet och när jag kom hem så var det bara 14-15 grader kallt.
Etiketter:
Cykling,
Hälsa,
Kyla,
Vinter,
Vintercykling,
Vinterdistans
2016-01-10
Fyra långsamma timmar i snön
Hej cykelvänner!
Alltså, timmarna gick fort men Jens och jag var inte speciellt snabba idag. Till en början så vräkte ju snön verkligen ner och nu har det kommit ganska mycket snö faktiskt. Vi möttes på Gamla fruns väg och svängde snart in på ett skoterspår. Det ledde ut på en liten tjärn bara där skotern hade vänt, så efter att ha utforskat tjärnen så vände vi också tillbaka. Istället blev det ännu ett varv på det blå spåret vid Stångtjärn.
Det var lite mer svårcyklat idag. Det blev fler än en vurpa idag och jag tror faktiskt att Jens var den som fick flest vurpor på sitt konto.
När vi kört (och gått) färdigt där i Stångtjärnsskogarna så letade vi oss vidare till Norlingberg för att sedan köra den klassiska stigen Törnbergs väg. När det var klart så var vi också rätt färdiga så vi tog sällskap en bit på grusvägarna innan våra vägar skiljdes åt igen.
Kom hem med ett snitt på 11.7 km/h efter fyra timmar och fyra minuter. Fint pass, vacker natur och en mycket bra träning.
Hade lastat fickorna fulla idag, så kameran fick stanna hemma. Hade ändå med mobilen då jag ju alltid måste ha något till bloggen också:
Jens hade ett mål med Norlingberg idag, att cykla uppför hela backen. Det gick sådär.
Avslutar med en selfie för att det inte ska bli Jens Westergrens blogg av det här.
Dagens runda:
Alltså, timmarna gick fort men Jens och jag var inte speciellt snabba idag. Till en början så vräkte ju snön verkligen ner och nu har det kommit ganska mycket snö faktiskt. Vi möttes på Gamla fruns väg och svängde snart in på ett skoterspår. Det ledde ut på en liten tjärn bara där skotern hade vänt, så efter att ha utforskat tjärnen så vände vi också tillbaka. Istället blev det ännu ett varv på det blå spåret vid Stångtjärn.
Det var lite mer svårcyklat idag. Det blev fler än en vurpa idag och jag tror faktiskt att Jens var den som fick flest vurpor på sitt konto.
När vi kört (och gått) färdigt där i Stångtjärnsskogarna så letade vi oss vidare till Norlingberg för att sedan köra den klassiska stigen Törnbergs väg. När det var klart så var vi också rätt färdiga så vi tog sällskap en bit på grusvägarna innan våra vägar skiljdes åt igen.
Kom hem med ett snitt på 11.7 km/h efter fyra timmar och fyra minuter. Fint pass, vacker natur och en mycket bra träning.
Hade lastat fickorna fulla idag, så kameran fick stanna hemma. Hade ändå med mobilen då jag ju alltid måste ha något till bloggen också:
Jens hade ett mål med Norlingberg idag, att cykla uppför hela backen. Det gick sådär.
Avslutar med en selfie för att det inte ska bli Jens Westergrens blogg av det här.
Dagens runda:
2015-12-05
Distans och Fridas kalas
Hej cykelvänner!
I morse kom jag iväg lite senare än jag hoppats på men skrapade ändå ihop nära fyra timmar. Kändes väl helt okej även om inte orken var på topp. Det var tur att jag hade mer medvind på slutet... Ganska blåsigt idag men ca: 5 grader varmt och två och en halv timmes duggregn.
Fick ihop 3-4 km balansträning på isgata också. Stundtals var det is från dike till dike och regnet och vinden hjälpte mig inte direkt. Hade en dikeskörning, men den var kontrollerad för det var bara där det fanns något fäste.
Efter två och en halv timme så var det dags att fylla på med en Powerbar.
Blev ändå trött?! Kan ju ha att göra med att det blev lite sömn, två pass tätt inpå varandra och så.
Genom att köra så här som jag gjorde igår och idag så innebär det ju faktiskt att jag får morgondagen som vilodag och det kan ju vara rätt gött inför den hårda veckan som stundar. Känner dock att det kittlar lite i näsa och hals så jag kan ha en förkylning på gång också, vi får se hur det här utvecklar sig.
Hela passet hittar ni här:
Idag har Frida firat ett 1) med en massa folk närvarande. Tack till alla er som kom eller ville komma!
Etiketter:
Cykling,
Frida,
Kalas,
Vinterdistans
2015-11-29
Bra distanspass
Hej Cykelvänner!
Idag fick jag cykla med sällskap, något som ni som följer mig vet att jag inte är bortskämd med. Vi blev fem stycken cyklister som begav oss ut i 1-2 plusgrader, lite snöblandat regn och relativt blåsigt väder.
Vi var en ganska bra grupp där ingen var nämnvärt starkare eller svagare än någon annan. Jag hade ganska hög puls inledningsvis men kände mig faktiskt starkare mot slutet av passet. Lite gubbvarning det där när man börjar komma igång efter två och en halv timme. Trots att pulsen alltså var hög så var jag aldrig orolig för att ta slut då jag kände mig helt okej ändå.
Eftersom vädret skulle vara så som det också var så hade jag klätt på mig lite extra mycket idag, hellre svettig än att åka runt och frysa. Tyckte det funkade bra och de flesta av oss höll oss varma idag trots att vädret inte direkt hjälpte till. Bra kläder osv.
De flesta i gruppen ville köra ungefär tre timmar och när vi kom tillbaka till Falun så hade jag tre och tjugo på klockan så jag körde med Bleckur upp till Knoppen, sedan via Jungfruberget och nästan ett varv runt Varpan. Kom hem med tio mil och fyra timmar i benen, perfekt!
Idag fick jag cykla med sällskap, något som ni som följer mig vet att jag inte är bortskämd med. Vi blev fem stycken cyklister som begav oss ut i 1-2 plusgrader, lite snöblandat regn och relativt blåsigt väder.
Vi var en ganska bra grupp där ingen var nämnvärt starkare eller svagare än någon annan. Jag hade ganska hög puls inledningsvis men kände mig faktiskt starkare mot slutet av passet. Lite gubbvarning det där när man börjar komma igång efter två och en halv timme. Trots att pulsen alltså var hög så var jag aldrig orolig för att ta slut då jag kände mig helt okej ändå.
Eftersom vädret skulle vara så som det också var så hade jag klätt på mig lite extra mycket idag, hellre svettig än att åka runt och frysa. Tyckte det funkade bra och de flesta av oss höll oss varma idag trots att vädret inte direkt hjälpte till. Bra kläder osv.
De flesta i gruppen ville köra ungefär tre timmar och när vi kom tillbaka till Falun så hade jag tre och tjugo på klockan så jag körde med Bleckur upp till Knoppen, sedan via Jungfruberget och nästan ett varv runt Varpan. Kom hem med tio mil och fyra timmar i benen, perfekt!
Etiketter:
Cykling,
Träningsbilder 2015,
Vinterdistans
2015-02-24
Skoterspårcykling till Ärtknubben
Hej vänner!
Det där gick ju jättebra hörrni. Inga som helst problem med hårdheten på skoterspåren och stora delar hade nog kunnat köras med en CX idag. Det hade kommit någon centimeter snö här igår och lite i morse, vilket blev några centimeter snö uppe på höjderna norr om Bjursås. Det dämpade farten, men var inte mer i vägen än så.
Målet var att försöka nå Ärtknubben på 440 meters höjd. Själv bor jag på ca: 120 meters höjd så det fanns ju några backar att besegra. Jag har en kvarts cykling till skoterspåren och när jag kom till Österå där festen skulle börja så laddade jag på med lite fart utifall spåren skulle var mjuka. Men till min stora glädje så var dom alltså riktigt hårda och fina. Jag körde på och riktigt njöt fram i skogarna, testade ett skoterspår som jag inte åkt på innan och tyckte väl att livet lekte.
Tidigt på skoterspåren.
Kom ut på Rogsjön och var väl då glad att det hade kommit några centimeter snö eftersom det var blankis under. Dom unga granarna pekade på riktningen för en av skoterlederna på sjön. Dit jag skulle.
Efter att ha cyklat ca: 3 km över sjön så stötte jag på ett större problem än blankis; nämligen svag is samt ingen is... Kul att inte kunna komma i land igen!?
Cyklade lite längs med strandkanten till jag hittade ett smalare ställe, där rullade jag först över cykeln och längdhoppade sedan över själv också. Spännande skit, det hade ju inte varit så kul att bli blöt.
Cyklade vidare norrut över Utgrycken och kom sedan till denna skylt. Den står där efter stockbron på "Rog-rundan" och långlopps-SM 2009 gick här. Mot Knubben!
Härliga skoterspår så långt ögat kunde nå.
Det enda som hade kunnat gjort det hela bättre idag hade väl varit om jag haft lite sällskap, en sådan här runda vill man ju dela med hela världen.
Efter några långa klättringar så nådde jag till slut Ärtknubben. Mängden snö på spåren hade ökat en del sedan jag lämnat låglandet men spåren var fortsatt hårda och fina. Här brände jag av några bilder, checkade in på Facebook och drack lite Powerbar.
På passets andra halva så blev det bara en bild. Var för upptagen med att flyga fram och ha bråttom hem. Såg en älg som sprang längs med leden när jag var knappa milen hemifrån, mäktigt!
Ett riktigt fint pass och ska ni cykla en skoterspårsrunda i Falun så kan jag varmt rekommendera denna. Jag var ute i drygt fyra timmar med tre och en halv timme (sex mil) i sträck på skoterleder. Hur kul som helst. Dessutom bra träning inför långloppen i sommar med MTB-cyklingen.
Så här såg dagens runda ut:
Den lilla "blindtarmen" längst uppe i norr är sista kilometern till/från Ärtknubben. I fall ni vill försöka hitta en genväg dit.
Det finns gott om skoterleder kring Bjursås och Sågmyra, känns som om fler pass där ute måste köras innan det blir barmark.
Det där gick ju jättebra hörrni. Inga som helst problem med hårdheten på skoterspåren och stora delar hade nog kunnat köras med en CX idag. Det hade kommit någon centimeter snö här igår och lite i morse, vilket blev några centimeter snö uppe på höjderna norr om Bjursås. Det dämpade farten, men var inte mer i vägen än så.
Målet var att försöka nå Ärtknubben på 440 meters höjd. Själv bor jag på ca: 120 meters höjd så det fanns ju några backar att besegra. Jag har en kvarts cykling till skoterspåren och när jag kom till Österå där festen skulle börja så laddade jag på med lite fart utifall spåren skulle var mjuka. Men till min stora glädje så var dom alltså riktigt hårda och fina. Jag körde på och riktigt njöt fram i skogarna, testade ett skoterspår som jag inte åkt på innan och tyckte väl att livet lekte.
Tidigt på skoterspåren.
Kom ut på Rogsjön och var väl då glad att det hade kommit några centimeter snö eftersom det var blankis under. Dom unga granarna pekade på riktningen för en av skoterlederna på sjön. Dit jag skulle.
Efter att ha cyklat ca: 3 km över sjön så stötte jag på ett större problem än blankis; nämligen svag is samt ingen is... Kul att inte kunna komma i land igen!?
Cyklade lite längs med strandkanten till jag hittade ett smalare ställe, där rullade jag först över cykeln och längdhoppade sedan över själv också. Spännande skit, det hade ju inte varit så kul att bli blöt.
Cyklade vidare norrut över Utgrycken och kom sedan till denna skylt. Den står där efter stockbron på "Rog-rundan" och långlopps-SM 2009 gick här. Mot Knubben!
Härliga skoterspår så långt ögat kunde nå.
Det enda som hade kunnat gjort det hela bättre idag hade väl varit om jag haft lite sällskap, en sådan här runda vill man ju dela med hela världen.
Efter några långa klättringar så nådde jag till slut Ärtknubben. Mängden snö på spåren hade ökat en del sedan jag lämnat låglandet men spåren var fortsatt hårda och fina. Här brände jag av några bilder, checkade in på Facebook och drack lite Powerbar.
På passets andra halva så blev det bara en bild. Var för upptagen med att flyga fram och ha bråttom hem. Såg en älg som sprang längs med leden när jag var knappa milen hemifrån, mäktigt!
Ett riktigt fint pass och ska ni cykla en skoterspårsrunda i Falun så kan jag varmt rekommendera denna. Jag var ute i drygt fyra timmar med tre och en halv timme (sex mil) i sträck på skoterleder. Hur kul som helst. Dessutom bra träning inför långloppen i sommar med MTB-cyklingen.
Så här såg dagens runda ut:
Den lilla "blindtarmen" längst uppe i norr är sista kilometern till/från Ärtknubben. I fall ni vill försöka hitta en genväg dit.
Det finns gott om skoterleder kring Bjursås och Sågmyra, känns som om fler pass där ute måste köras innan det blir barmark.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)













