Morgonstund vid fjällstuga.
I startfållan och fipplar med något, foto: Henrik Plyhm.
Den här bilden tog jag 8 minuter INNAN startfållorna skulle öppna, klassiskt Vasa-kaos!
Maktkamp mellan fåll-funktionär och Svensson.
Ja, tjena!
Idag körde jag Cykelvasan, en klassisk kaos-tävling i full fräs. Tidigare år har jag försökt gå med täten och som bäst hängt med typ 15-20 man till Oxberg där andragruppen kom ifatt och jag blev trött. I år tänkte jag att jag hellre skulle göra något kul av racet än att hänga med tills jag blir stum och sedan landa på placering 20-50 någonstans. Det är ju liksom inget jag kommer att ha som minne för livet.
Så när det gick långsamt i startbacken så attackerade jag. Fick direkt en lucka eftersom ingen egentligen bryr sig om mig. Tänkte först att det där var ju väldigt dumt gjort, men sen tänkte jag att jag i alla fall slipper trängseln, kaoset och vurporna i den jättestora klungan på grusvägarna efter startbacken. Helst hade jag ju fått sällskap dock så när Team Ormsalvas Ove Nilsson kom ifatt så blev jag glad. Vi körde på i ett litet partempo. Ibland (när Wengelin drog) så kom klungan närmre men om vi ökade farten och dom i klungan inte körde på så växte avståndet. Jag började förstå att vi kanske skulle hålla undan till Smågan och där vankas ju spurtpris á 3000:-. Ove är ju en duktig landsvägscyklist så jag tänkte först att det kanske skulle bli svårt att klå honom om han verkligen gick in för det, men jag kände mig samtidigt stark i mina förningar. Så jag chansade på att fixa det där.
Ove Nilsson i motljus, ungefär en kilometer från Smågan.
Jag visste att passagen genom Smågan är ganska stökig så jag såg till att vara först av vägen och sedan var det ganska odramatiskt. Ove kanske inte ens visste att det var pengar på spel? Hur som helst SÅ VANN JAG SPURTPRISET I SMÅGAN!!!!
Vi körde på en stund till men farten i klungan bakom ökade rejält genom Smågan och efteråt så vi blev inhämtade ganska kort efter kontrollen. Jag hade sett bakom oss att klungan delat upp sig i två och förstod att det hade vurpats. Tydligen hade det varit en rejäl vurpa efter 4-5 kilometer där flera hade gjort sig ganska illa. Sparr fick sy 12 stygn och när Ove och jag hade blivit inhämtade så såg jag flera blodiga cyklister i klungan.
Jag hade ganska bra ben så jag såg till att hålla mig någonstans topp-30 och tyckte det gick bra. Innan Mångsbodarna så kör man på asfalt och där var jag topp-15 innan vi svängde av mot kontrollen. Rutinerat, givetvis. Det fläskades på utför i vanlig ordning. Allt för att göra det jobbigt för så många som möjligt innan backarna mot Risberg. Det gick sedan lugnt ett tag så jag skojade om söndagstur på en lördag och så vidare. Men så en bit innan krönet på backen så gick pulsen plötsligt från 160 till 180 och det brände rätt rejält i benen. Slut på den söndagsturen!
Tidigare har jag tänkt att om man är med till Risberg så är man liksom med i tävlingen. För det är upp dit som den första rejäla selektionen brukar vara. Nöjd som bara den över att hänga med in i kontrollen då givetvis. Men, det hade ju bränt i benen precis innan kontrollen, i kontrollen så gör man först en U-sväng och sedan något mer igångdrag bort från kontrollen och plötsligt så tappar jag några meter och några fler meter och sedan är jag avhängd?!
Det är ett par till cyklister som blir avhängda ungefär samtidigt som mig och jag tänker först att det inte är någon idé att försöka köra igenom resten med dessa två bara. En liten grupp kommer ifatt men jag orkar inte gå med dom. Slår av på tempot för att återhämta mig och vänta in nästa stora klunga istället. Passar på att byta batteri i kameran så jag kan filma hela vägen till mål (film kommer!)
En stor klunga kommer mycket riktigt ifatt och den hänger jag sedan med hela vägen in till Mora. Det var ingen större dramatik i den utan det går liksom ganska fort hela tiden för av någon anledning så finns det alltid dragvilliga cyklister längst fram. Jag har det lite jobbigt i några backar och med ungefär 25 kilometer kvar så börjar jag ångra den där tidiga attacken...
Hänger ändå med in till Mora, försöker mest hålla mig borta från stök och problem. Vill inte vurpa utan bara ta mig i mål. Vår grupp spurtar om placeringarna 29-51 och jag blir 40:e.
Fick efter målgång komma upp på podiet och snacka lite med Vacchi också vilket givetvis var kul. Först ett par timmar efter målgång så var det prisutdelning, men jag hann ju snacka med en hel del av er som läser här under tiden och också hämta lite Powerbar-produkter för att överleva resten av året.
Damernas prisutdelning från back stage! Jennie Stenerhag vann före juniorvärldsmästarinnan Ida Jansson (dubbelt Falu CK alltså!) och Felicia Ferner på tredjeplats.
Efter damernas prisutdelning så fick jag gå upp på scenen för att hämta mitt spurtpris innan man sedan tar upp dom snabbaste herrarna. Lucas Eriksson vann en tight spurt före Matthias Wengelin och Alexander Wetterhall. Edvin Wilson och Emil Lindgren blir fyra och femma i den gruppen som gjorde upp på spurtrakan.
$$$!
Efter ett snack med Ronya där hon säger att hon måste åka ner till Stockholm för att hämta hem barnen så bestämmer jag mig för att cykla hem. Hade tänkt redan dagen innan på att kanske göra det och när jag ändå inte kommer ha bråttom hem så var det väl lika bra då. Har ätit ett par Powerbars och lite geléhallon när jag beger mig hemöver.
Fyllde på med en till kaka i Vikarbyn.
I början av hemcyklingen till Falun så körde jag på ganska hårt. Men tänkte ändå hela tiden att jag måste ta det lugnare, jag måste ta det lugnare, jag måste ta det lugnare för annars kommer jag inte orka hela vägen. Men det var tydligen svårt. Slutet av cyklingen blir därför inte med så speciellt många krafter kvar, men så blir det väl efter en Cykelvasa följt av åtta mils cykling hem.
Äntligen tillbaka i Falun och Stennäset där jag bor.
Idag körde jag inte bara med filmkamera, jag körde också med mina Garmin Vector 2 effektmätarpedaler. Så jag har lite wattsiffror och annat. Det blir också med i filmen. Hela cykelvasan snittade jag 243 watt. Från det att jag startat klockan (glömde det precis vid starten så det blev några hundra meter upp i backen) och fram till Smågan så snittade jag 327 watt i drygt 15 minuter. Inget omänskligt alltså.
Men men, det här blir långt. Ni kan kolla på data från Cykelvasan här:
Och data från hemcyklingen här:
Samtliga
resultat från Cykelvasan 2016 hittar ni här. Om ni inte orkar klicka runt så har ni här topp-25 i damklassen och topp 25 i herrklassen på Cykelvasan:
