Äntligen har jag lite bra nyheter att skriva hem om från en cykeltävling. Jag lyckades nämligen med bedriften att ha snabbaste tid uppför deras backsegment Postnord KOM/QOM! Se videon i slutet av inlägget.. En sekund snabbare än Emil Lindgren, så det kändes ju rätt gött. Började backen på placering runt 12, kom in i bra fart och hade bra ben. Så jag rundade några stycken, såg att det blivit en lucka till täten så jag körde ifatt dom och satt precis bakom Emil och Wetterhall som spurtade på målportalen för KOM/QOM. Skönt att känna just det där att det går att trycka på, det har jag ärligt talat saknat hela säsongen. Mäktig känsla.
Hamnade sedan i någon form av monsterstor andragrupp. Vi hade väl placeringarna åtta till sjuttiotolv ungefär. Nä, men vi var nog 25-30 man där ett tag. Drygt det när det inte spricker av mer än så. Jag försökte hålla mig långt framme och gruppen blev lite mindre efter ett tag. Efter ungefär halva loppet så var vi kanske "bara" 10-15 man och vi låg då och körde om placering sex och bakåt. Allt kändes ganska bra där men så började plötsligt kraften att tryta och vid bergspriset efter 47 kilometer fick jag lite snopet lov att släppa gruppen.
En trio kom ifatt mig och vi höll ihop ett tag, jag sa till en av cyklisterna att "bara inte Jone kommer ifatt mig". Sen tog det väl ett par minuter och en grupp cyklister med bland annat Jone kom ifatt oss. På efterföljande stigparti fick jag släppa också den gruppen som bestod av knappa tio man. Någon kilometer senare kom nästa grupp och rundare mig, som det rundningsmärke jag var. Helt slut och med krampkänningar i bägge vaderna och ena låret. Erik Åkesson kom ifatt mig med ungefär milen kvar och jag kunde hänga med honom till det var 3-4 km kvar, då fick jag släppa iväg honom, Wetterhall blåste också förbi och en grupp till med cyklister passerade mig.
Blev 37:a. Alltså inte i nivå med mina förhoppningar. Men. Ofta är ju känslan viktigare än resultaten och så var det idag. Jag kunde sprätta till och köra snabbt. Dessutom uppför. Nu ska jag försöka bygga vidare på detta...
Lindas lopp fick en paus på ungefär en och en halv timme då hon och Eszter tog hand om en cyklist som skadat sig på Trollstigen. Men hon hade ändå en bra känsla i kroppen efter målgång, så det bådar ju gott det med.
Här kan ni hitta resultat från Engelbrektsturen 2018.
Min klocka råkade pausa en stund (ca: 1.5 km) i loppet, men här har ni Garmin-data:
Här följer lite bilder från Engelbrektsturen:
Nizze Gustafsson filmade uppe vid KOM-målet, kika gärna på den också. Den är rolig i början när han inte lyckas byta kamera på mobilen.
Min video från KOM-backen där jag tog mig framåt till snabbaste tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar