Har lyckats släpa mig igenom ett pass med 3x20 minuter i kväll. Riktigt gött faktiskt, speciellt gött då med att få till den där tredje tjugan som ger mig totalt 60 minuters intervalltid. Precis vad jag behövde och riktigt skönt för självförtroendet att grisa sig igenom ett pass så.
Snittet blev 289 Monarkwatt vilket kanske inte är vad jag hoppades på men ändå helt okej. Extra stolt är jag över att jag vågade gå ner lite i effekt för att ta mig igenom passet istället för att göra som jag brukar och bara köra tills jag dör.
Anledningen till T-shirten är att jag fick håll i andra intervallen och tog på mig tröjan för att skydda magen från den kalla luften som fläkten blåste på mig.
Fikaläge på jobbet och jag slänger in ett kort inlägg på bloggen...
Hade ambitionen att träna igår men det blev inte av. Jag kände mig trött och inte tillräckligt motiverad för nattpass på Monarken. Alltså jag brukar ju aldrig sakna motivation för cykling, men ska jag pressa mig på intervaller på Monarken en natt när jag är trött så krävs det lite extra och det saknade jag igår.
Problem:
Saknade motivation att pusha mig tillräckligt.
Lösning:
Sätter upp målsättningar för att motivera mig till att göra det där lilla extra och strukturerar upp träningen framöver.
Alltså min träning har under hösten och hittills under vintern varit väldigt kravlös. Det är så mycket annat i livet som tagit tid och energi att jag inte velat ha ännu ett område som krävt fokus och stort engagemang. Men i takt med att annat stabiliserar sig och säsongen närmar sig så börjar det bli dags att växla upp även träningsbiten.
För att motivera mig lite extra är det dags att lägga en mer detaljerad träningsplan och blicka fram mot tävlingssäsongen. Är anmäld till Lidingöloppet MTB den 6:e maj och där vill jag gå in topp-10. Jag har varit 11:a och 14:e tidigare vilket egentligen betyder att jag i år behöver prestera bättre än jag gjort tidigare. Klar motiverande!
Vet inte om det syns här, men bilden är tagen tidigt i loppet i fjol och redan här sliter jag ont med skitben från start. Foto: Lina Börjes
Förra säsongen gick inte enligt mina förhoppningar, men denna bild symboliserar min bästa prestation under 2016 då jag i riktigt hårt motstånd blev 10:e gubbe på Finnmarksturen. Den känslan vill jag ha med mig in i 2017! Foto: Mårten Dalfors
Fokus för mig under 2017 blir precis som tidigare år långloppen med Långloppscupen som största målsättning men även andra långlopp som Lidingöloppet MTB, Cykelvasan och liknande. Helst vill jag också ta mig tid att köra några mindre långlopp, har ni tips på långlopp som är riktiga guldkorn men kanske inte har samma apparat kring organisationen som ovan nämnda lopp?
Sitter nu mellan middag och kvällsmacka med barnen runt bordet. De pratar om hästar, YouTube-videos och klistermärken. Jag passar på att blogga lite...
Åt på McDonalds idag på lunchen, gör det ganska sällan men nu har dom El Maco och den är jag svag för...
När jag skulle åka hem så regnade det och var två tre minusgrader... Underkylt regn med andra ord och bilen var täckt med ett lager is.
Bil som snurrat på E16.. Jag såg två olyckor och en bil som fick sladd på hemvägen. Jag höll 80-85 km/h på 110-vägen och det var i omkörningsfilen. Bra ändå att så många kör försiktigt när det är halt ute!
Här kan ni se Ebbah och Filips video på när dom åker skridskor på vägen tidigare idag:
Nu är det dags för mig att lägga Frida, sedan blir det lite småfix innan övriga barn ska i säng. Någonstans innan jag somnar så ska jag också försöka träna. Ni får kika in här imorgon igen för att se hur det gick!
Jenny Rissveds vann pris för årets prestation igår på idrottsgalan, det var sjukt stort och välförtjänt! Snacka om att det hon gjorde 2016 var en riktig prestation. Foto: Joakim Rissveds.
Igår så skrev jag bland annat att "Jerringpriset har ju allt mer blivit en kamp via sociala medier också. Jag gillar ju sociala medier men tycker kanske inte att Jerringpris och annat ska avgöras där."
Folket röstade och folket röstade mest på Peder Fredricson. Så som Jerringpriset och Idrottsgalan ser ut går det inte att säga annat än att rätt person vann, för det är en tävling som går ut på att den med flest röster vinner. Åsa på Bicycling skrev lite om det, Anna Friberg på Expressen har sin syn på saken och Jacob Gudiol gräver i arkivet med vetenskapliga studier och funderar på om ridsport verkligen är idrott.
Jag är väl införstådd med att Jerringpriset inte är ett prestationspris, utan ett pris som går till den som får flest röster i en omröstningstävling bland ett urval av kandidater. Jerringpriset är alltså inte en värdering av hur duktig man varit som idrottare. Men alla idrottare som tävlar om Jerringpriset har gjort riktigt bra prestationer i den sport dom är aktiva i.
_________
Nog om detta. Jag har lunch nu (onyttigt) och i kväll ska jag träna, så ser väl mina planer ut i stort. Skulle behöva städa hemma också för det gjordes inte i helgen... Livet rullar på!
Sitter här och har spammat internet om hur man röstar på Jenny Rissveds i kampen om Jerringpriset....
Jag har själv använt mina tre Duo-röster och SMS:at i mitt försök att hjälpa Jenny fram.
Alltså hon har ju hårt motstånd och det där Jerringpriset har ju allt mer blivit en kamp via sociala medier också. Jag gillar ju sociala medier men tycker kanske inte att Jerringpris och annat ska avgöras där.
Tove Alexandersson har 3000+ gilla på sin Facebook-sida
Henrik Stenson har 125000+ gilla på sin Facebook-sida
Jenny Rissveds har nästan 52000 gilla på sin Facebook-sida
Peder Fredricson verkar inte ens ha en egen Facebook-sida
Sarah Sjöström har nästan 34000 gilla på sin Facebook-sida
Klart att antalet gillare på Facebook inte avgör Jerringpriset, men det är helt klart en bra plattform att ha när man ska samla röster. Klar fördel för Stenson där, men det gäller ju att ha en trogen skara följare och nå ut med sitt budskap på ett snyggt vis också.
Jag har ju inte i närheten av andra storheters följarskaror, men jag har ju ett ganska stort gäng trogna läsare och följare både här och där. Så jag gör givetvis det jag kan för att hjälpa klubbkamrat Jenny i detta. Inte för att hon bett mig, utan för att jag vill. Heja Jenny och heja svensk cykel!
Som jag skrev om igår så skulle jag ju ner i källaren för att köra lite testcykel som ett andra pass för dagen. Det blev också av och jag körde ettor. Som ni redan har begripit via rubriken så blev det rekordettor! Ni som hänger med här på bloggen vet ju att jag dagen innan julafton körde ettor på typ 460 watt och skrev då att det nog kunde bli något nytt wattrekord i vinter. Igår kom det!
Fram till igår så var mitt rekord 475.5 Monarkwatt i snitt över dom tio enminutsintervallerna, igår körde jag på 476.5 watt. Marginell ökning alltså och helt klart inom felmarginalen. Men ändå, bättre siffror än någonsin innan.
Kanske var det för att en av Emilys citronmuffins låg och väntade på mig som jag kunde ta i lite mer igår?
Jag startade upp ganska safe genom att köra på 464 watt, men kände väl att det var hanterbart och kunde öka lite i dom följande intervallerna. Mot slutet så började jag ju känna att jag skulle fixa passet. och krämade därför ut det sista. Speciellt i den sista intervallen där jag noterade 510 watt! Men då var jag hängandes över cykeln ett tag efteråt också och illamåendet satt i ganska långt efter passet. Ettor alltså...
Så det är med en ganska så bra känsla jag startar denna vecka. Det rör på sig med träningen, utan att jag ens tycker att jag tränar speciellt bra faktiskt.
För tredje tillfället i följd nu så har jag fått Frida att sova och bara lagt henne en gång. Hon har inte längre någon spjälsäng här och sedan hon lärde sig att man kan gå upp ur denna säng så har jag liksom fått lägga henne ett antal gånger varje kväll. Men i kväll blev det bara en gång, igen. Hårt arbete lönar sig. Även om det givetvis kan bli bakslag, det vet jag om.
Dagen började annars barnfritt och med att Linda väckte mig 07:45. Dags för frukost och längdskidor! Idag skulle vi testa spåren på sjön Varpan, den sjön ligger bara 2-300 meter från där jag bor så det var bara att byta om, ta skidorna och gå ner till spåren. Väldigt lyxigt. Stort tack till Dan för spårarbetet!
Hela slingan på sjön mätte ca: 11.8 kilometer men det fanns mängder av ställen där man kunde gena och slingan var liksom byggd som tre bubblor, så man kunde välja att åka bara ena bubblan också om man ville.
Eftersom det var platt så fick jag tillfälle att öva stakning under hela turen, det var dock lite kallt med -15 i starten så fötterna blev rätt så kalla. Dessutom så snittade jag inte mer än 66% av max, men vad gör det när man får uppleva soluppgången på detta vis?
Totalt så fick jag ihop 28 kilometer på två timmar. Go start på dagen!
Efter lite lunch med ett par av barnen och koll på damernas CX-världscup så åkte vi till Lugnet för att kolla på ett par fotbollsmatcher som Filip spelade där. Efter fotbollen så hämtade vi upp barn nummer fyra, körde hem och fixade tacos! Linda och jag har under kvällen kollat herrarnas CX-världscup och jösses så hala tävlingar det var...
Nu har Linda precis kommit upp från källaren efter att ha kört testcykel och jag ska ner och göra detsamma nu när barnen är nattade. Hur har er helg varit, har det blivit någon träning?
På förmiddagen så tog Linda, Ebbah, Frida och jag en promenad ner till sjön och gick längs med området där vi bor. Skidspåren var nydragna och solen lyste så fint. Skönt att få komma ut och röra på oss lite även om det också var lite småkallt.
Dom där skidspåren lär jag åka i också, det lär ju gå ganska fort på så platta spår som det blir på en sjö.
Vid nyår så hade jag lite tur och vann 500:- hos Onlinepizza via en tävling som Unibet hade på Twitter...
Vi beställde pizza direkt på nyår men lyckades inte få igenom rabattkoden då, så idag blev det köpmat till både lunch och middag. Mat finns också kvar till imorgon...
Efter att maten landat (och jag rensat ur min garderob) så kördes det testcykel i den Öijerska cykelkällaren må ni tro! Linda körde kompiskampen, Ebbah körde Kompiskampen och jag körde 4x4!
I december så körde jag också 4x4 och då landade det på 345 och 361 watt. Idag var planen därför att starta på 360 watt i dom tre första för att sedan maxa ur i den sista om det fanns krafter kvar. Istället så startade jag på 368 watt, följde upp med två stycken på 372 watt innan jag avslutade på 384 watt. Ett snitt på 374 watt alltså! Rätt bra ökning från decembers 4x4-pass!
Så här har mina rekord sett ut senaste vintersäsongerna:
2013: 378 watt
April 2014: 388 watt
April 2015: 392 watt
Februari 2016: 385 watt
Hade dålig känsla i benen och fick faktiskt värma upp på mer effekt än vad jag brukar för att få igång systemet. Gick ju bra till slut.
Det var riktigt kul att se Ebbah kämpa sig igenom 20 minuter maxplåga också! Efteråt hade hon så ont i benen att det var jobbigt att gå, sa hon.
Hoppas att ni har haft en bra dag, här är det kvällskaos just nu. Vi hörs väl av snart igen?!
Det har varit lite si och så med motivationen och träningsförutsättningarna på sistone, men igår fick jag i alla fall tillfälle att se någon annan plåga sig. Det var Linda som körde ett maxtest i den Öijerska cykelkällaren.
Egentligen har det väl inte varit några större problem med min motivation, men jag är kanske mer motiverad att ta i jättemycket än jag är att genomföra kontrollerade pass. Dessutom så har tiden och den allmänna orken varit lite kass.
Kampen om Jerringpriset går vidare, Jenny Rissveds är nu en av fem återstående kandidater till att vinna. Ny röstomgång alltså så lägg er röst på den ni tycker är bäst. Till exempel Jenny Rissveds.
Här har vi nu alla ätit frukost och Linda tyckte sig se ett vildsvin utanför fönstret i morse. Spåren ser lite sviniga ut så det där får jag kolla upp nu när jag snart ska ut för att fylla på med fågelmaten åt fåglarna och alla andra djur som vill ha.
Vädret ser ut att bjuda på soligt och kallt väder idag, vackert!
Kollade Jon Olssons senaste vlog lite tidigare i kväll och kände väl att jag också skulle vilja kunna gå in i en fotoaffär och bara shoppa loss. Svårt att veta om det var spontanshopping, planerat eller kanske till och med i samarbete med butiken. Men jag fick ändå lite lätta önskemål om att kunna göra likadant...
Jag kanske ska börja vlogga..?
Istället för att leva något glamouröst glidarliv så har jag idag både agerat flyttkarl och ätit cyklistbiffar:
Cyklistbiffar med lingonsylt. Also known as blodpudding med lingonsylt. Tre paket för femton kronor på Willys, både billigt och bra!
Frida har ju slutat med spjälsängen, igår fick jag lägga henne fyra gånger men i kväll krävdes bara två försök. Det går snabbt framåt om man jobbar målmedvetet och med vettiga metoder. Jag har ännu inte tränat, men väl lagt tre barn. Matthias Wengelin kommenterade morgonens blogginlägg, berättade vad han skulle köra och han tyckte att jag också skulle köra likadant. Kanske provar det då, alltid kul med något nytt.
Ute snöar det riktigt mycket, hoppas att det kommer mycket snö så det blir vitt ute och skidspåren kan bli bättre.
Snöfall genom vindrutan.
Nä, det är dags att träna nu. Missa inte att läsa här på bloggen även imorgon för att se vad det blev och hur det gick!
Här är vi vakna men inte så mycket mer än så. Jag tror att samtliga i huset är lite trötta idag. Jag valde ändå att lägga mig istället för att träna i natt, tur det med tanke på hur det känns nu.
Dagen gick i ett igår, som dom allra flesta dagarna. Stressade hem efter jobbet för att hinna hämta barnen i tid och hade dåligt samvete för att jag kom i sista stund. När jag kom hem så var Jonte Stark där och vi fick växla några ord innan det var dags för middag. Efter middagen så agerade jag flytthjälp igen och sen var det läggdags för Frida. Vi har ju slutat med hennes spjälsäng här hemma och hon har nu insett att man kan kliva upp ur sängen både på kvällen och natten. Så igår fick hon lägga sig fyra gånger. Lika bra att ta den striden direkt så hon lär sig att man ska ligga kvar. Nu på morgonen fick hon massa beröm för att hon legat kvar i sin nya, stora, säng. I kväll kanske hon bara behöver läggas tre gånger...
Nu är det dags att sätta barnen i bilen och åka iväg. Ska träna ikväll men vet inte riktigt vad, har ni något förslag?
Den 10:e januari för tre år sedan så skrev jag på papper som gjorde att jag blev 50% ägare av huset på bilden nedan:
Så såg det ut då.
Idag, nästan på dagen tre år senare så har jag varit på banken och skrivit på papper vilket gör att jag nu är ensam ägare av fastigheten (och lånen som hör till...). Det jag försöker säga är alltså att jag får behålla huset och banken anser att jag kan ta den ekonomiska bördan på mina egna axlar. En stor lättnad över att kunna bo kvar!
Firade med frukost bestående av kanelbulle och Coca-Cola Zero.
För en månad sedan så skrev jag att jag hade sökt en ny tjänst. Idag har jag haft intervju och det är ju alltid kul hur det än går. Det är så nyttigt bara det att få fundera lite på vad man vill här i livet, vad man är bra på och vilka egenskaper man har som andra kan ha nytta av. Känner mig riktigt inspirerad faktiskt!
Utöver dessa saker så har jag hunnit med att jobba och agera flyttgubbe också. Så det har varit rätt fullt upp och jag har fått göra av med både en del mental energi samt fysisk sådan. Somnar nog därför ovaggad i kväll trots att jag inte tränat något. Har ju ändå tränat tre dagar i rad nu, så en vilodag sitter rätt bra i planeringen.
Imorgon blir det nya utmaningar, men förhoppningsvis lite träning också!
Igår kväll var jag ut och lekte skidåkare i tre timmar och tolv minuter, blott mitt tredje skidpass denna vinter. Ändå kom jag upp ur sängen nu på morgonen! Tycker faktiskt att det går ganska bra att åka, det gick ju bra senast och även idag så tyckte jag kilometerna tuggade på ganska snabbt. Första 15 kilometerna höll jag 4:45-tempo och sista 15 höll jag 4:41-tempo. Men däremellan hade jag nästan nio kilometers äventyrsskidåkning på spår som max en annan skidåkare hade varit dum nog att försöka sig på. Totalt sett så blev det ändå ett snitt på fem minuter per kilometer och det duger för en skidmotionär som mig. Det motsvarar ju en Vasaloppstid på 7½ timme och detta på låg intensitet.
Angående äventyrsskidåkningen svängde jag nämligen in på ett spår som jag trodde skulle gå till Källslätten, men det var ju Falun-Borlänge-spåret. Till en början så var det bara ganska dåligt och med en del ris +ANNAT i. Men efter ett antal kilometer så kunde jag knappt se spåren i allt ris. Så då vände till och med jag. Hade dessutom ingen lust att åka till Borlänge. När jag nästan var tillbaka till Stångtjärn-spåren igen så såg jag ett spår mot Hemingsbo och tänkte att dom kanske hade spårat den vägen tillbaka, där Källsklättenspåret väl brukar gå. Men det var nog bara någon lokal spårkille som dragit ett eget spår där som ledde ner på en tjärn där spåren var täckta med snö som blåst in.
Det där mellanpartiet i min träning igår var ingenting för de som är rädda om skidorna eller för några skid-divor. Men jag gillar ju natur och äventyr, så jag tyckte det var kul även om det gick långsamt. Dessutom så påminde det mig om när jag var barn och åkte skidor. Fram till högstadiet så åkte jag en del skidor, inte i någon förening eller så, men tyckte om att åka. Det hände att jag åkte på vägen där vi bodde bort till skogen där jag sedan spårade bort till Stångtjärns skidspår, en resa på 2 kilometer enkel väg. Sedan kunde jag åka ett tag där innan jag åkte hem igen. En gång vet jag att jag hade åkt dit, kört 20-kilometersspåret och tillbaka igen. En resa på ca: tre mil, före frukost och som mellanstadieunge.
Det är väl sällan man hör att dagens ungdom håller på med sådant där och det är väl kanske egentligen inget dåligt i det. Det kan väl kanske däremot förklara lite vad jag är för en typ...
Jag gillar ju att åka skidor och jag hoppas att snön får ligga kvar nu ett tag framöver så jag hinner med några fler pass innan det blir 100% cykel igen. Allra helst så behöver det ju komma betydligt mer snö för skidåkningens skull också, det är ett rätt tunt snötäcke ute i spåren nu.
Att jag tränar lite alternativt så som löpning och skidåkning denna vinter är för att dels stärka lite muskler som inte direkt är cykelmuskler, dels så vill jag genom detta skjuta lite extra på cykelformen men ändå få träningstid och dessutom hoppas jag att detta ska hjälpa min cykelmotivation ytterligare.
Kul var det, inga ambitioner på något skidlopp denna vinter och nu är mitt jullov slut. Två och en halv veckas ledighet är över och jag ska nu till jobbet med lite ny energi. Vi hörs lite senare igen!
Ny dag med nya möjligheter idag. Jag ser möjligheter i att åka skidor senare på dagen, alternativ träning när den är som bäst. Elljusspåret vid Stångtjärn lyser till tolv på natten, så jag ska nog hinna köra mig trött också ska ni se.
Igår kväll hade jag ju en plan som sprack. Men när Frida väl hade somnat så begav jag mig ner i husets hjärta, cykelrummet. Där spenderade jag sedan 35 minuter och 23 sekunder trampandes på min kära Monark. Hur skulle jag som småbarnsförälder kunna få till bra och kontinuerlig cykelträning utan den?!
Innan jag körde igång med Kompiskampen-cyklandet så vägde jag in mig. Enligt Kompiskampen så ska man ange morgonvikten, men jag har vägt mig inför passet varje gång under dessa tre säsonger, så jag fortsätter i samma stil. Det viktiga är väl ändå att jag gör lika varje gång. Hur som helst så blev det rekord nummer ett. Så här tung har jag aldrig varit förr när jag kört Kompiskampen! 72.6 kilo kärlek.
För att distrahera hjärnan från att fokusera på smärtan: ljud och video.
Igår valde jag att kolla på min video från Hackmora MTB Uphill. Den är 21:43 lång så den passar rätt bra för just Kompiskampen. Plus att själva tävlingen i sig börjar med en lättare del innan man kommer till backen efter lite knappt tio minunter och tävlingen tar fart på riktigt. Lite som Kompiskampen som ju bara blir jobbigare och jobbigare.
När utrustningen var på, igång och kalibrerad så var det bara att köra igång.
Så här gick det. En stegrande uppvärmning följt av en lätt persiod med bland annat fix av fläkt, start av video och allmän relax. Sedan 20 minuter smärta med en slutspurt för att bli av med alla krafter som eventuellt fanns kvar och efteråt så försökte jag bara bli människa igen.
Inte riktigt människa.
Vilket leder oss in på nästa rekord. Jag har aldrig tidigare varit så här stark på Kompiskampen i januari. Gårdagens notering blev 332.5 Monarkwatt. Sånt är ju alltid trevligt att få svart på vitt. Det enda jobbiga med bra wattsiffror är när dom ska överträffas vid nästa tillfälle, men det är ju en del av tjusningen med allt detta.
Massa watt. Mitt all time high ligger dock på 387 watt, så det är en bit kvar.
Så här går Kompiskampen för mig denna vinter:
7:e januari 332.5 watt och 72.6 kilo
10:e december 320.1 watt och 72.2 kilo
7:e November 300 watt och 70.5 kilo
Jämförelse med tidigare upplagor av Kompiskampen:
Kompiskampen 15/16:
5:e november 338.4 watt och 69.7 kilo
24:e december 313.5 watt, 69.9 kilo
30:e januari 329 watt och 68.4 kilo
26:e februari 347.8 watt och 69.6 kilo
Kompiskampen 14/15:
26 November 291.4 watt, 71.4 kilo
23 December 300.8 watt, 72 kilo
19 Januari 316.8 watt, 70.2 kilo
22 Februari 345.6 watt, 69.6 kilo
22 mars 355.2 watt, 68.9 kilo
Nu ska jag göra någonting vettigt istället, som att städa upp lite efter morgonbestyren och göra klart för grabbens hockeyträning. Vi hörs väl lite senare under dagen eller kvällen igen?!
Just nu borde jag ha avslutat Kompiskampen, istället sitter jag och bloggar en stund. I princip hela dagen har jag städat här hemma. Dels vanlig städning men julen skulle också bort. Julgranen eldade jag faktiskt upp. Bit för bit...
Sista bitarna av årets julgran.
Nu är det rent och snyggt här hemma igen, riktigt skönt faktiskt. Trivs ju, precis som antagligen de flesta andra, när det är lite ordning och reda.
Belöning efter en heldag med städning: vörtmackor med ost.
Min plan för kvällen var att lägga Frida i tid för att sedan gå ner och köra Kompiskampen medans dom andra barnen åt lördagsgodis och sånt. En smått genialisk plan, om ni frågar mig. Nu var Filip och Ebbah istället. Hon har slutat med spjälsängen här hemma och det har fungerat bra, ända till idag då.
Igår såg det inte så ljust ut för en omgång av kompiskampen, då jag inte hade tryck i vattnet hemma. Under eftermiddagen så försvann vattnet helt, så jag trodde det skulle bli träningsfritt. Rätt drygt att leva i ett hus med fyra barn och inget vatten kan jag väl säga. Rätt mycket tid och energi fick läggas på det där. Så, sent på kvällen så fungerade allt igen och jag fick chansen att köra den där kompiskampen ändå. Otur...
Jag drog igång det hela lite väl sent efter att ha prokastrinerat det så länge som möjligt. Det finns alltid någonting annat man kan göra än att köra 20 minuter så hårt att man nästan tuppar av. Eftersom jag körde 320 watt senast så var jag tvungen att överträffa den watten. Tänkte att jag tar sikte på 325 och så får jag öka mot slutet om det går. Istället så bränner jag igång på 336 watt och ger upp efter 8:13. Då vet jag att det inte fungerar i alla fall och vet mer om min gräns. Bra.
Så antagligen så kör jag igenom 20 minuter max ikväll igen. Då startar jag på 325 watt och så ökar jag under andra halvan istället. Som planen var från början. Tänk att jag aldrig lär mig... En gång junior, alltid junior.
Monark - Henrik 1-0.
När jag körde så kollade jag på min video från Cykelvasan, alltid trevligt att återuppleva fina stunder som att ta spurtpriset i Smågan. Ibland behöver jag påminna mig lite om vad jag gjort och att jag kan göra sådant igen.
Det var väl det om gårdagen det. Idag är en ny dag med nya möjligheter.
Planen för dagen är att städa ut julen och städa här hemma så det blir fint igen. Det görs ju inte av sig självt. Sen ska jag ju ta mig igenom den där kompiskampen också och det blir inte mitt i natten denna gång. Tar sikte på klockan åtta!
Jag har varit vaken sedan klockan åtta i morse, då Frida vaknade efter en natts härlig sömn. Igår kväll när jag skulle lägga mig så satt vår hushare under äppelträdet och letade fågelmat, i morse satt vår husekorre under samma träd och letade mat. Spår fanns också efter rådjur, så vi har haft lite besökare här. Alltid lika trevligt. Idag har jag påbörjat en skottning, fyllt på med fågelmat, konstaterat 16.6 inomhusgrader och inget tryck i vattnet.
Lite eldande nu på morgonen och temperaturen är över 18 grader och på väg uppåt. Mysfaktorn värmer också!
Vi fick ju ny vattenledning och lite annat i höstas efter en tid med problem. I morse när jag skulle tvätta händerna så kom inget vatten. Noll tryck i systemet, kanske är 24 minusgrader lite för mycket? Pumpen går för fullt ute i brunnen, så det är inte fel på den i alla fall och om jag pumpar upp trycket så funkar det ju.
Det blir varmare under dagen idag och nu är ju huset fullt igen, gissar att allt kommer vakna till liv igen. Medan jag väntar på att värmen ska stiga och vattnet börja rinna som normalt så ska jag handla lite och skotta lite mer snö. Det finns alltid något att göra om man tror att det ska bli tråkigt.
Min träningsförhoppning idag är kompiskampen i kväll, men då vill jag helst veta att jag kan duscha efteråt också...
Nu är jag hemma på Gamla Grycksbovägen igen efter några dagar i Skåne. Sverige är långt, så det blev nästan en heldag i bilen tillsammans med mellanbarnen. Vi har haft det bra i Skåne och barnen har lekt non stop sedan vi kom dit. Nu är den Öijerska barnaskaran samlade igen och det var ett kärt återseende.
McDonalds i Motala.
Biltvätten i Falun. Välförtjänt och bra läge nu med rysskylan. Gällde att passa på när bilen var skånskt snöfri också.
I Falun är det vinter både ute och inne, men det eldas för fullt och inomhustemperaturen är på väg uppåt...
Nu ska jag försöka välta 75% av barnen i säng och sedan ska jag packa upp lite och försöka landa lite innan läggdags. Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter, som ni vet! Kanske åker julen ut?!
