Motivation

Hej!

Fikaläge på jobbet och jag slänger in ett kort inlägg på bloggen...

Hade ambitionen att träna igår men det blev inte av. Jag kände mig trött och inte tillräckligt motiverad för nattpass på Monarken. Alltså jag brukar ju aldrig sakna motivation för cykling, men ska jag pressa mig på intervaller på Monarken en natt när jag är trött så krävs det lite extra och det saknade jag igår.

Problem:
Saknade motivation att pusha mig tillräckligt.

Lösning:
Sätter upp målsättningar för att motivera mig till att göra det där lilla extra och strukturerar upp träningen framöver.

Alltså min träning har under hösten och hittills under vintern varit väldigt kravlös. Det är så mycket annat i livet som tagit tid och energi att jag inte velat ha ännu ett område som krävt fokus och stort engagemang. Men i takt med att annat stabiliserar sig och säsongen närmar sig så börjar det bli dags att växla upp även träningsbiten.

För att motivera mig lite extra är det dags att lägga en mer detaljerad träningsplan och blicka fram mot tävlingssäsongen. Är anmäld till Lidingöloppet MTB den 6:e maj och där vill jag gå in topp-10. Jag har varit 11:a och 14:e tidigare vilket egentligen betyder att jag i år behöver prestera bättre än jag gjort tidigare. Klar motiverande!

Vet inte om det syns här, men bilden är tagen tidigt i loppet i fjol och redan här sliter jag ont med skitben från start. Foto: Lina Börjes

Förra säsongen gick inte enligt mina förhoppningar, men denna bild symboliserar min bästa prestation under 2016 då jag i riktigt hårt motstånd blev 10:e gubbe på Finnmarksturen. Den känslan vill jag ha med mig in i 2017! Foto: Mårten Dalfors

Fokus för mig under 2017 blir precis som tidigare år långloppen med Långloppscupen som största målsättning men även andra långlopp som Lidingöloppet MTB, Cykelvasan och liknande. Helst vill jag också ta mig tid att köra några mindre långlopp, har ni tips på långlopp som är riktiga guldkorn men kanske inte har samma apparat kring organisationen som ovan nämnda lopp?

Åtgärder

Hej människor!

Igår var jag ju lite deppig. Eller ja, blogginlägget var ju inte direkt trumpeter och tårta, om vi säger så. Nu har jag kommit på en rad åtgärder som ska få mig på banan igen. Ibland behöver man ju stanna upp och ge sig själv en örfil för att fatta vad som egentligen gäller. Vakna upp, liksom.

Nåväl. jag tar inte allt här, men några grejer kan jag ta.

- Måste bli mer aktiv i vardagen. Tar sikte på 8000 steg om dagen till att börja med även om 10.000 känns bättre. Men det blir nästa mål. Som föräldraledig är det lätt att man ( jag i alla fall...) blir en segpropp som inte gör annat än att gulla med bebis hela dagarna. Inget fel i att ta hand om sina barn givetvis, men man (jag!) behöver inte vara slö för det. Jag är nog den lataste människan jag känner dessutom, vilket inte hjälper mig här. När man (jag!) är föräldraledig så producerar man (jag!) inte lika mycket heller. På jobbet gör man (jag!) ju vettiga saker varje dag, får någonting gjort liksom. Det är bra för mitt självförtroende att vara aktiv och göra saker.

- Inte äta efter klockan 19 om jag inte har tränat sent eller laddar upp inför tävling. Jag är bäst på att äta. Inte bara stora portioner, utan att småäta och äta onyttigt. Hela tiden. Jag äter för att fira, jag äter om jag är deppig, jag äter om jag har tråkigt och jag äter om det finns något gott att äta. Man måste ju äta, så är det. Men det kan ju finnas någon slags rimlighet i det hela också. Jag är lite som Jan Ullrich var i december, fast dygnet runt och året runt.

- Jag "ska" göra sakerna som jag "borde" göra när det kommer till min cykling. Här gäller det mest material och saker kring min cykling som jag vill ska fungera bättre. Som att jag borde cykla Engelbrektsturens bana innan tävlingen blir nu att jag ska cykla Engelbrektsturens bana innan tävlingen. Jag borde köpa ny kedja till min MTB innan den blir sliten blir nu jag ska köpa ny kedja till min MTB. Ni fattar?

- Bästa punkten av alla. Träningen. Igår gjorde jag i ordning min testcykel-hörna igen. I vintras så körde jag kvalitetsträning. Fick kvitton på att jag tränade bra, det kändes bra efter träningarna som jag genomförde och så vidare. Sedan jag slutade med testcykel så har det inte blivit många bra kvalitetspass. Mina bra träningar är tävlingarna. Utöver det så har jag väl kört en träningstävling MTB och en Dalacup i landsväg. Resten då? Ja, det blir mest vila några dagar efter en tävling och sedan blir det något pass följt av vila, väckning och tävling igen. Mest blaha. Under säsong så kan man inte träna på samma sätt som på vintern, men jag tävlar inte skitmycket och så svårt ska det inte behöva vara att få köra lite kvalitet.
Dessutom så tycktes jag tro att jag skulle få mycket mer tid att träna utomhus nu under sommaren och det kanske jag har också. Men många gånger så skulle jag behöva smyga ner i källaren när jag är hemma med fyra barn, det regnar ute, frun jobbar osv. Om jag inte kan köra kvalitet med andra så får jag väl göra det själv då.
Dessutom behöver jag träna mer med andra. Så det ska jag få till. Kommer väl kanske tjata lite på folk nu och bli efterhängsen och ett plåster. Men vafan, jag behöver det. Ska ut nu med några andra för lite snabbdistans. Men jag behöver köra lagtempo, backintervaller, hetscykla stigar och träningstävla också. Pangpang-träning i sällskap, helt enkelt.

Vi börjar så här. Välkommen till mitt förbättrade liv!

När man är så här ->||<- nära att ge upp

På dagens pass stannade jag och satte mig på cykeln. Det var inte för att jag var trött eller sliten utan det var för att jag var less. Hade jag trampat några meter till så hade jag kastat cykeln i skogen i ren frustration. Huvudet vill liksom bara inte. Dagens pass blev 40 minuter frustration med 113 i snittpuls.

Självförtroendet är lågt och motivationen blir ju därför också drabbad.

Formen är det ju bevisligen inte något fel på, men en del stolpe ut i inledningen av säsongen har ju varit drygt och så förkylningen inför Vättern drog ju ner mig rejält både fysiskt och psykiskt. Nu är benen tillbaka, så nu saknas ju bara att jag återställer resten också.

Ska jag lyckas få några hyfsade resultat så måste ju också huvudet vara med. Det är så mycket som hänger på skallen och hur man tänker för att det ska gå bra i så här tuffa sporter som cykel.

Utöver att jag har tappat skallen så har jag också tappat formen på så vis att jag blivit tyngre. Nu väger jag ungefär lika mycket som jag gjorde i december och början av januari, allt annat än optimalt. Hade jag kunnat hålla vikten som jag hade i våras så hade jag varit ungefär fyra kilo lättare nu och då hade den där startbacken på Mörksuggejakten kanske gått lite lättare och då kanske jag hade kunnat gå med täten direkt osv.

Så för att vara en tjock cyklist utan självförtroende så är väl en 16:e plats okej. Men det här gör mig ju bara extra less. Att jag liksom inte ger mig själv dom förutsättningarna som jag önskar när jag ska tävla. Så jävla meningslöst att lägga ner flera hundra timmar träning för att prestera och sedan åka runt på tävlingar och tänka negativt.

Dom senaste dagarna har jag vacklat mellan att lägga av nu på en gång med tävlingsambitioner till att "nästa år, då jävlar". Men, det är ju här och nu jag behöver vända det här. Nästa säsong får jag fundera på efter denna säsong och att lägga av blir ju svårt för någon som jag även om det varit en lång och tung period nu. Halva säsongen återstår och en mängd stora tävlingar finns framför mig där jag kan ha stolpe in och göra något bra.

Så, jag bestämde mig. Det är okej att ha en svacka efter sjukdom och formtapp. Det är också okej att grubbla en stund efter en tävling som inte går som man vill. Men någonstans måste man stanna upp och lyfta blicken igen. Så jag ska nu dra ett streck och sedan vända på det här.
_____________________________________________________________________________________

Så. Där var strecket. Nu ska jag bygga upp självförtroendet igen, ta fram några motiverande målsättningar att nå både på kort och lite längre sikt (denna säsong) och så ska jag se till att ge mig bättre förutsättningar för att prestera på dom tävlingarna jag ställer upp i.

Ett av säsongens mål var ju att etablera mig topp-20 på deltävlingarna i Långloppscupen och det har jag lyckats med. Saknar en äkta topp-10 på någon deltävling och även att hamna topp 10 totalt. Just nu ligger jag 12:a i cupen. Det där är ändå inte långt borta, så med lite skjuts i benen så går det vägen.

Motiverad och på jakt efter den där känslan

Foto: Daniel Olsson

God morgon!

En ny härlig vårdag väntar utanför fönstret. Solen skiner och det ser ut som en helt fantastisk dag för en cykeltur. Motivationen är fortsatt på topp och igår när jag hade haft en vilodag så kändes det ungefär som om jag vilat i en vecka, kroppen ville bara ut för att cykla. Denna vinter med hög motivation rakt igenom är väl det som ger utslag i mina höjda effektsiffror. Jag brukar säga att det är motivation och målsättning som skiljer elitsatsande från andra som tränar lika mycket. Med rätt målsättningar och en hög motivation så pressar man sig det där lilla extra som krävs för att lyfta sig.

Förra vintern hade jag en ganska lång period med sämre motivation och som jämförelse så hade jag fram till 18:e april i fjol tränat knappa 99 timmar och i år har jag fått ihop 127 timmar. Det är en jäkla skillnad det. Jag har varit motiverad till att både träna mer och hårdare denna vinter.

Men motivationen till trots så behöver jag fortsätta letandet efter den där känslan som man vill ska infinna sig. Jag har haft bra känsla på testcykeln och på lugna pass ute, men det är att hitta känslan när man kör intensivt utomhus som är den största belöningen. Så dit vill jag nå och jag är säker på att jag kommer hitta känslan ganska snart om jag bara fortsätter på samma sätt som nu.

Det gör ju inget om den dyker först under tävlingarna som kommer. För jag vill tävla, jag vill tävla och jag vill tävla. Så känns det, men det kan ju vara bra att spara lite på det krutet till det är allvar också. Hade hemskt gärna varit nere och tävlat på Kinnekulle denna helg och kört Kolmårdsbiken nästa lördag. Var ju nästan på väg ner för en spontanare till Östgötaloppet förra helgen. Nu jobbar min fru väldigt mycket på helger, så det är inget lätt pussel att lägga för att kunna tävla.
Men jag vill och jag ska tävla. Bara inte denna helg.
Men kanske kan jag smita iväg till Kolmården nästa lördag...?

Ni ser; motiverad!