Motiverad och på jakt efter den där känslan

Foto: Daniel Olsson

God morgon!

En ny härlig vårdag väntar utanför fönstret. Solen skiner och det ser ut som en helt fantastisk dag för en cykeltur. Motivationen är fortsatt på topp och igår när jag hade haft en vilodag så kändes det ungefär som om jag vilat i en vecka, kroppen ville bara ut för att cykla. Denna vinter med hög motivation rakt igenom är väl det som ger utslag i mina höjda effektsiffror. Jag brukar säga att det är motivation och målsättning som skiljer elitsatsande från andra som tränar lika mycket. Med rätt målsättningar och en hög motivation så pressar man sig det där lilla extra som krävs för att lyfta sig.

Förra vintern hade jag en ganska lång period med sämre motivation och som jämförelse så hade jag fram till 18:e april i fjol tränat knappa 99 timmar och i år har jag fått ihop 127 timmar. Det är en jäkla skillnad det. Jag har varit motiverad till att både träna mer och hårdare denna vinter.

Men motivationen till trots så behöver jag fortsätta letandet efter den där känslan som man vill ska infinna sig. Jag har haft bra känsla på testcykeln och på lugna pass ute, men det är att hitta känslan när man kör intensivt utomhus som är den största belöningen. Så dit vill jag nå och jag är säker på att jag kommer hitta känslan ganska snart om jag bara fortsätter på samma sätt som nu.

Det gör ju inget om den dyker först under tävlingarna som kommer. För jag vill tävla, jag vill tävla och jag vill tävla. Så känns det, men det kan ju vara bra att spara lite på det krutet till det är allvar också. Hade hemskt gärna varit nere och tävlat på Kinnekulle denna helg och kört Kolmårdsbiken nästa lördag. Var ju nästan på väg ner för en spontanare till Östgötaloppet förra helgen. Nu jobbar min fru väldigt mycket på helger, så det är inget lätt pussel att lägga för att kunna tävla.
Men jag vill och jag ska tävla. Bara inte denna helg.
Men kanske kan jag smita iväg till Kolmården nästa lördag...?

Ni ser; motiverad!

Det mentala som gav nytt pers i kompiskampen

Hej!

Idrottspsykologi och det mentala spelet är ju något som jag tycker är väldigt intressant. Tänkte lite extra på det efter att jag tog sådant fint personbästa på 20 minuter här om dagen. Tänkte därför lista lite vad jag gjorde för att mentalt vara på topp när rekordet skulle tas.

För det första så har jag givetvis kunnat träna på bra ett tag. Utan träning inga rekord. Egentligen sedan slutet på december även om jag hade ett "bli pappa igen"-avbrott i början av december. Men att kunna träna bra ger ju inte bara en stabil fysik, det ger ju också ett ökat självförtroende = bra för den mentala styrkan.

1. Stärkt självförtroende genom tre månader då jag fått vara frisk och kunnat träna på bra.
2. Med tre kompiskampen i ryggen denna vinter så vet jag nu vad jag ger mig in på när jag sätter mig på testcykeln. Det är inte nytt, det är inte ovant och det är inte farligt. Jag är trygg i kompiskampen och det gör det lättare att prestera än om jag skulle oroa mig för hur det känns att ta i under 20 minuter.
3. Jag gick in för att inte bara tangera, eller marginellt höja rekordet. Inställningen var en all-in kross. Bära eller brista. Mentalt var det alltså inte bara en vanlig träning, utan det var en insats utöver det vanliga.
4. Jag satte ihop en spellista med låtar som skulle göra mig motiverad och stark. Med den inställningen så räcker det ju med att höra musiken för att veta att jag ska agera motiverad och stark när jag hör den.
5. Jag tog på mig fina kläder. Fina kläder indikerar att jag tar det på allvar och att se snygg och fräsch ut stärker ju allt som oftast självförtroendet. Jag brukar då och då lyxa till det inför tävlingar just för att ge mig själv den triggern att det är fest och dags att prestera.
6. Jag öppnade min tjuga offensivt, ska det vara kross så ska det. En viktig signal till mig själv att det var dags att leverera.

Ladda med en bra fysisk grund och sedan är det bara att lägga lite mental topping uppe på så blir det bra. Har flera gånger kört mentala toppningar inför tävlingar där jag vill prestera lite extra.

Rekordtjugor

Avskalat

Igår valde jag att bara se tid och puls på min Garmin och tejpade över fälten på Monarken för att inte se kadens, effekt eller liknande. Gammal hederlig pulsbaserad träning alltså och som ni förstått av rubriken så gick det väldigt bra också. Den första tjugan höll jag 97 i kadens med 3.2 kilos belastning, vilket ger 310.4 Monarkwatt. Eftersom jag vet att pulsen brukar vara högre i intervall två så släppte jag upp pulsen något i den andra tjugan som faktiskt också den landade på 310.4 Monarkwatt. Tidigare rekordeffekt på tjugor var 300, så detta var givetvis välkommet i träningsmörkret.

Ett ganska bra exempel på hur "svackor" i många fall bara handlar om pannben och inställning. Denna gång kände jag mig pigg när jag gick ner till testcykeln och jag gjorde det med inställningen att träna mig ur motiovationssvackan. All data från passet hittar ni här: http://connect.garmin.com/activity/441854100

Platå och utveckling

Ni som följer bloggen har ju sett att jag tagit kliv framåt i stort sett varje vecka sedan början på oktober. Väldigt kul givetvis och något som jag hoppas håller i sig hela vintern. Det är dock helt naturligt att man når någon slags platå på sin utvecklingskurva och jag tror att den är nära nu. När jag satte igång med träningsprogrammet för snart sex veckor sedan så trodde jag att min platå skulle komma ungefär efter 5-6 veckor. Alltså att jag skulle vara på platån nu. Nu har jag dock hopp om att kunna fortsätta utvecklas någon vecka till. Bland annat för att denna hårda vecka inte blir någon hård vecka. Inför CXSM så har jag ju tagit bort och ersatt cykelstyrkan med annat. Dessutom har det blivit mindre mängd än jag hade planerat för veckan. Förhoppningsvis ger det ganska raska ben på lördagens SM. Siktar därför på stigande kapacitet i ungefär tre veckor till. Sedan borde jag nå en platå, där håller jag mig sedan i två-tre månader innan jag, genom förändringar i träningsprogrammet, förhoppningsvis tar ett kliv upp igen lagom till säsongen.

Så ser i alla fall min plan ut.

Jag skulle vilja vara barnsligt optimistisk och säga att det egentligen inte finns något som hindrar mig från att utvecklas varje vecka året runt. Men någonstans inom mig bor också en realist som säger att det inte bara är guld och gröna skogar varje dag. Man når ibland en platå, kan också få en svacka eller två. Det gäller bara att bita ihop och ta sig ur den svackan när den kommer och fundera på vad man kan göra för att ta nästa kliv i utvecklingstrappan. En sak många gör fel är att man tränar samma sak varje vecka, året runt och år efter år. Då stannar man också på sin platå. Det är inget fel i att befinna sig på en platå, men vill man utvecklas så behöver man variera sig och göra nya saker. Om man blir bäst i Sverige och känner att det är dags att stanna på den nivån så kommer man snart att bli passerad, eftersom konkurrenterna fortsatt strävar efter att utvecklas.