Lite siffror

Ibland går det tungt i träningen och det känns som om ingenting händer i utvecklingen. Nu tog ju jag personbästa här om dagen med 378 watt i snitt på mina fyraminutersintervaller. Då visste jag att mitt tidigare personbästa var 376 watt. Men jag trodde också att det var förra vintern/våren som jag klämde 376 watt.
Efter lite frågor på min Facebook-sida och sökande i blogg och hos Garmin Connect så har jag hittat följande utveckling på mina fyror:
2012: 350 watt
2013: 372 watt
2014: 378 watt

Jag har alltså ökat sex watt från i fjol, och inte två watt som jag trodde här om dagen. Det förra rekordet på 376 tog jag i november. Vinterträningens utveckling ser ut så här:
Första 4x4 i oktober: nästan 358 watt
Oktober: 360 watt
November: 376 watt
December: 366 watt
Januari 378 watt

Jämfört med oktobers 360 watt så har utvecklingen i w/kg sett ut så här:
November: +0.19 w/kg
December: +0.2 w/kg
Januari: +0.43 w/kg

Så, nog känns det att det går åt rätt håll i alla fall. Kan vara nyttigt att påminna sig om detta när det går lite tungt i perioder. Kollar man på mina Tjugor så körde jag 2x20 på 300 watt från sista februari i fjol. I år har jag som bäst nått 294, men det är också långt kvar till sista februari så jag tror nog att jag även kan förbättra mig där. Speciellt eftersom min träning snart kommer övergå till mer tröskelarbete. Jämför jag med föregående år så körde jag 20:or på 280-290 den här tiden på året.

Platå och utveckling

Ni som följer bloggen har ju sett att jag tagit kliv framåt i stort sett varje vecka sedan början på oktober. Väldigt kul givetvis och något som jag hoppas håller i sig hela vintern. Det är dock helt naturligt att man når någon slags platå på sin utvecklingskurva och jag tror att den är nära nu. När jag satte igång med träningsprogrammet för snart sex veckor sedan så trodde jag att min platå skulle komma ungefär efter 5-6 veckor. Alltså att jag skulle vara på platån nu. Nu har jag dock hopp om att kunna fortsätta utvecklas någon vecka till. Bland annat för att denna hårda vecka inte blir någon hård vecka. Inför CXSM så har jag ju tagit bort och ersatt cykelstyrkan med annat. Dessutom har det blivit mindre mängd än jag hade planerat för veckan. Förhoppningsvis ger det ganska raska ben på lördagens SM. Siktar därför på stigande kapacitet i ungefär tre veckor till. Sedan borde jag nå en platå, där håller jag mig sedan i två-tre månader innan jag, genom förändringar i träningsprogrammet, förhoppningsvis tar ett kliv upp igen lagom till säsongen.

Så ser i alla fall min plan ut.

Jag skulle vilja vara barnsligt optimistisk och säga att det egentligen inte finns något som hindrar mig från att utvecklas varje vecka året runt. Men någonstans inom mig bor också en realist som säger att det inte bara är guld och gröna skogar varje dag. Man når ibland en platå, kan också få en svacka eller två. Det gäller bara att bita ihop och ta sig ur den svackan när den kommer och fundera på vad man kan göra för att ta nästa kliv i utvecklingstrappan. En sak många gör fel är att man tränar samma sak varje vecka, året runt och år efter år. Då stannar man också på sin platå. Det är inget fel i att befinna sig på en platå, men vill man utvecklas så behöver man variera sig och göra nya saker. Om man blir bäst i Sverige och känner att det är dags att stanna på den nivån så kommer man snart att bli passerad, eftersom konkurrenterna fortsatt strävar efter att utvecklas.