När man är så här ->||<- nära att ge upp

På dagens pass stannade jag och satte mig på cykeln. Det var inte för att jag var trött eller sliten utan det var för att jag var less. Hade jag trampat några meter till så hade jag kastat cykeln i skogen i ren frustration. Huvudet vill liksom bara inte. Dagens pass blev 40 minuter frustration med 113 i snittpuls.

Självförtroendet är lågt och motivationen blir ju därför också drabbad.

Formen är det ju bevisligen inte något fel på, men en del stolpe ut i inledningen av säsongen har ju varit drygt och så förkylningen inför Vättern drog ju ner mig rejält både fysiskt och psykiskt. Nu är benen tillbaka, så nu saknas ju bara att jag återställer resten också.

Ska jag lyckas få några hyfsade resultat så måste ju också huvudet vara med. Det är så mycket som hänger på skallen och hur man tänker för att det ska gå bra i så här tuffa sporter som cykel.

Utöver att jag har tappat skallen så har jag också tappat formen på så vis att jag blivit tyngre. Nu väger jag ungefär lika mycket som jag gjorde i december och början av januari, allt annat än optimalt. Hade jag kunnat hålla vikten som jag hade i våras så hade jag varit ungefär fyra kilo lättare nu och då hade den där startbacken på Mörksuggejakten kanske gått lite lättare och då kanske jag hade kunnat gå med täten direkt osv.

Så för att vara en tjock cyklist utan självförtroende så är väl en 16:e plats okej. Men det här gör mig ju bara extra less. Att jag liksom inte ger mig själv dom förutsättningarna som jag önskar när jag ska tävla. Så jävla meningslöst att lägga ner flera hundra timmar träning för att prestera och sedan åka runt på tävlingar och tänka negativt.

Dom senaste dagarna har jag vacklat mellan att lägga av nu på en gång med tävlingsambitioner till att "nästa år, då jävlar". Men, det är ju här och nu jag behöver vända det här. Nästa säsong får jag fundera på efter denna säsong och att lägga av blir ju svårt för någon som jag även om det varit en lång och tung period nu. Halva säsongen återstår och en mängd stora tävlingar finns framför mig där jag kan ha stolpe in och göra något bra.

Så, jag bestämde mig. Det är okej att ha en svacka efter sjukdom och formtapp. Det är också okej att grubbla en stund efter en tävling som inte går som man vill. Men någonstans måste man stanna upp och lyfta blicken igen. Så jag ska nu dra ett streck och sedan vända på det här.
_____________________________________________________________________________________

Så. Där var strecket. Nu ska jag bygga upp självförtroendet igen, ta fram några motiverande målsättningar att nå både på kort och lite längre sikt (denna säsong) och så ska jag se till att ge mig bättre förutsättningar för att prestera på dom tävlingarna jag ställer upp i.

Ett av säsongens mål var ju att etablera mig topp-20 på deltävlingarna i Långloppscupen och det har jag lyckats med. Saknar en äkta topp-10 på någon deltävling och även att hamna topp 10 totalt. Just nu ligger jag 12:a i cupen. Det där är ändå inte långt borta, så med lite skjuts i benen så går det vägen.