Igår kväll var jag ut och lekte skidåkare i tre timmar och tolv minuter, blott mitt tredje skidpass denna vinter. Ändå kom jag upp ur sängen nu på morgonen! Tycker faktiskt att det går ganska bra att åka, det gick ju bra senast och även idag så tyckte jag kilometerna tuggade på ganska snabbt. Första 15 kilometerna höll jag 4:45-tempo och sista 15 höll jag 4:41-tempo. Men däremellan hade jag nästan nio kilometers äventyrsskidåkning på spår som max en annan skidåkare hade varit dum nog att försöka sig på. Totalt sett så blev det ändå ett snitt på fem minuter per kilometer och det duger för en skidmotionär som mig. Det motsvarar ju en Vasaloppstid på 7½ timme och detta på låg intensitet.
Angående äventyrsskidåkningen svängde jag nämligen in på ett spår som jag trodde skulle gå till Källslätten, men det var ju Falun-Borlänge-spåret. Till en början så var det bara ganska dåligt och med en del ris +ANNAT i. Men efter ett antal kilometer så kunde jag knappt se spåren i allt ris. Så då vände till och med jag. Hade dessutom ingen lust att åka till Borlänge. När jag nästan var tillbaka till Stångtjärn-spåren igen så såg jag ett spår mot Hemingsbo och tänkte att dom kanske hade spårat den vägen tillbaka, där Källsklättenspåret väl brukar gå. Men det var nog bara någon lokal spårkille som dragit ett eget spår där som ledde ner på en tjärn där spåren var täckta med snö som blåst in.
Det där mellanpartiet i min träning igår var ingenting för de som är rädda om skidorna eller för några skid-divor. Men jag gillar ju natur och äventyr, så jag tyckte det var kul även om det gick långsamt. Dessutom så påminde det mig om när jag var barn och åkte skidor. Fram till högstadiet så åkte jag en del skidor, inte i någon förening eller så, men tyckte om att åka. Det hände att jag åkte på vägen där vi bodde bort till skogen där jag sedan spårade bort till Stångtjärns skidspår, en resa på 2 kilometer enkel väg. Sedan kunde jag åka ett tag där innan jag åkte hem igen. En gång vet jag att jag hade åkt dit, kört 20-kilometersspåret och tillbaka igen. En resa på ca: tre mil, före frukost och som mellanstadieunge.
Det är väl sällan man hör att dagens ungdom håller på med sådant där och det är väl kanske egentligen inget dåligt i det. Det kan väl kanske däremot förklara lite vad jag är för en typ...
Jag gillar ju att åka skidor och jag hoppas att snön får ligga kvar nu ett tag framöver så jag hinner med några fler pass innan det blir 100% cykel igen. Allra helst så behöver det ju komma betydligt mer snö för skidåkningens skull också, det är ett rätt tunt snötäcke ute i spåren nu.
Att jag tränar lite alternativt så som löpning och skidåkning denna vinter är för att dels stärka lite muskler som inte direkt är cykelmuskler, dels så vill jag genom detta skjuta lite extra på cykelformen men ändå få träningstid och dessutom hoppas jag att detta ska hjälpa min cykelmotivation ytterligare.
Kul var det, inga ambitioner på något skidlopp denna vinter och nu är mitt jullov slut. Två och en halv veckas ledighet är över och jag ska nu till jobbet med lite ny energi. Vi hörs lite senare igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar