Hej och god morgon från Falun!
Här pågår förberedelser inför Vasaloppet imorgon. Jag ska ju köra det och jag har själv sagt att jag inte har något mål som jag ska pressa mig mot utan jag ska ta det lite mer som det kommer och tiden får bli som den blir. Tänker mig dock att jag borde kunna klara det under sju timmar. Tidigare har jag åkt på 5:46 och 5:42, men då var det med ambitiösa målsättningar och mer ambitiös skidträning. Denna vinter har jag hållit i fokuset på cyklingen och kör Vasaloppet mer som en bonus, eftersom jag ändå vann starten hos CRAFT på deras Instagram-tävling. Dessutom så skulle ju Linda denna vinter köra Öppet Spår, vilket hon också gjorde i söndags. Så då kunde vi skida lite båda två denna vinter. Jag känner ändå ingen oro inför loppet alls, tvärt om är jag väldigt avslappnad och trygg i att jag kommer ta mig igenom det. Antagligen så kommer jag gasa på inledningsvis av loppet men jag kan också tänka mig att slå av på farten och bekvämlighetsåka mer. Jag ska ta mig i mål helt enkelt, mer än så kräver jag inte av mig själv.
Faktum är att jag kommer att fördubbla senaste årets träningsmängd på skidor imorgon. Senaste 365 dagarna så har jag tränat följande mängd skidor:
Totalsträcka 86,75 km
Varaktighet 7:09:05 t:m:s
Så det är väl extremt oförberedd för att åka fort som jag kommer till start imorgon. Med mig har jag lite skidvana sedan tidigare år och att jag är i fysiskt bra form. Men skidspecifika muskler lär ju ta en del stryk imorgon. Jag är dock där för att få uppleva den härliga atmosfären, den fantastiska miljön, gemenskapen och blåbärssoppan.
Träning, återhämtning och kost är tre viktiga saker att göra rätt inför en större prestation. Jag tänker att om jag äter och dricker ordentligt så har jag i alla fall prickat in en av tre. Så jag började igår med en större lunch och petade i mig fem kanelbullar under dagen. Man ska ju inte knöla i sig mat, men något lite extra bör man ta och dessutom dricka mer än vanligt sista dagarna. Jag kör lite extra nu igår och idag. Så idag har jag druckit lite mer bara.
Vädret spelar såklart stor roll när man åker Vasaloppet och vädret under Vasaloppet ser ut att bli snöigt. Jättemycket snö. Det här betyder ju att det antagligen blir en avvaktande och långsam tävling för täten. Vilket betyder längre tid i TV-soffan för er som tar er igenom Vasaloppet på det viset. Vasaloppsvädret i Mora ser ut att bjuda på -1 - 0 och snöfall. Vasaloppsvädret i Sälen ser ut att bjuda på -4 - -3 och snöfall. Hade det inte varit för snöfallet så hade det varit perfekta förhållanden. För egen del som kommer befinna mig något tusental placeringar längre ner så vet jag inte om det kommer spela så stor roll. Bara det inte blir för blöt snö eller slår över till plus så ska det nog gå finfint.
Stoppar nog ner denna lilla rackare i fickan imorgon, hoppas slippa använda den men den ser ju ut att passa utmärkt med tanke på prognosen.
När det kommer till vallning så är jag långt ifrån någon expert och min vän Stefan Määttä har erbjudit sig att hjälpa mig och han vallar mina skidor. Det tar jag tacksamt emot! Jag vallar ju själv för träning men jag är inte heller så petig med det, jag ska ju bara träna liksom och om jag då kör milen på 50 eller 55 minuter spelar liksom ingen roll för mig. Bägge gångerna då jag kört Vasaloppet har jag också fått hjälp med vallningen och ena gången hade jag helt sjukt fantastiskt bra skidor och den andra gången hade jag sämre skidor. Det gör ju jättemycket och har man dom där höga ambitionerna och det är ett stort mål så är det klart att sånt spelar jättestor roll. Men för mig som bara ska ta mig runt så är det inte riktigt lika viktigt.
Gårdagens Vasa-bonus.
Gjorde rent mina stavar igår för dom var kladdiga och skitiga. Tänker att jag har jättefina stavar av bästa sort. Men insåg också igår att dom ju har typ tio år på nacken och riktiga skidåkare tycker säkert att jag åker runt med gamla grejer. Även skidorna är ju av äldre årgång nu och dom var ju också prylnissens val på sin tid. Dom är nog bättre än vad jag är hur som helst...
Eftersom man får reda på sitt startnummer först när man hämtar ut nummerlappen så vet jag inte vad jag har för startnummer än, men om ni vill följa mig så kan ni göra det genom att klicka här. Om ni har någon annan åkare ni vill följa på Vasaloppet så klickar ni bara in er på resultat, väljer Vasaloppet och söker fram åkaren.
Ja, här hemma förbereder vi oss för Vasaloppet som sagt, det kommer att bli riktigt kul imorgon så ni får lova att kika in här igen för att se hur det gått för mig.
Visar inlägg med etikett One Way. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett One Way. Visa alla inlägg
2019-03-02
2017-01-09
Tre timmar skidåkning
Hej och godmorgon!
Igår kväll var jag ut och lekte skidåkare i tre timmar och tolv minuter, blott mitt tredje skidpass denna vinter. Ändå kom jag upp ur sängen nu på morgonen! Tycker faktiskt att det går ganska bra att åka, det gick ju bra senast och även idag så tyckte jag kilometerna tuggade på ganska snabbt. Första 15 kilometerna höll jag 4:45-tempo och sista 15 höll jag 4:41-tempo. Men däremellan hade jag nästan nio kilometers äventyrsskidåkning på spår som max en annan skidåkare hade varit dum nog att försöka sig på. Totalt sett så blev det ändå ett snitt på fem minuter per kilometer och det duger för en skidmotionär som mig. Det motsvarar ju en Vasaloppstid på 7½ timme och detta på låg intensitet.
Angående äventyrsskidåkningen svängde jag nämligen in på ett spår som jag trodde skulle gå till Källslätten, men det var ju Falun-Borlänge-spåret. Till en början så var det bara ganska dåligt och med en del ris +ANNAT i. Men efter ett antal kilometer så kunde jag knappt se spåren i allt ris. Så då vände till och med jag. Hade dessutom ingen lust att åka till Borlänge. När jag nästan var tillbaka till Stångtjärn-spåren igen så såg jag ett spår mot Hemingsbo och tänkte att dom kanske hade spårat den vägen tillbaka, där Källsklättenspåret väl brukar gå. Men det var nog bara någon lokal spårkille som dragit ett eget spår där som ledde ner på en tjärn där spåren var täckta med snö som blåst in.
Det där mellanpartiet i min träning igår var ingenting för de som är rädda om skidorna eller för några skid-divor. Men jag gillar ju natur och äventyr, så jag tyckte det var kul även om det gick långsamt. Dessutom så påminde det mig om när jag var barn och åkte skidor. Fram till högstadiet så åkte jag en del skidor, inte i någon förening eller så, men tyckte om att åka. Det hände att jag åkte på vägen där vi bodde bort till skogen där jag sedan spårade bort till Stångtjärns skidspår, en resa på 2 kilometer enkel väg. Sedan kunde jag åka ett tag där innan jag åkte hem igen. En gång vet jag att jag hade åkt dit, kört 20-kilometersspåret och tillbaka igen. En resa på ca: tre mil, före frukost och som mellanstadieunge.
Det är väl sällan man hör att dagens ungdom håller på med sådant där och det är väl kanske egentligen inget dåligt i det. Det kan väl kanske däremot förklara lite vad jag är för en typ...
Jag gillar ju att åka skidor och jag hoppas att snön får ligga kvar nu ett tag framöver så jag hinner med några fler pass innan det blir 100% cykel igen. Allra helst så behöver det ju komma betydligt mer snö för skidåkningens skull också, det är ett rätt tunt snötäcke ute i spåren nu.
Att jag tränar lite alternativt så som löpning och skidåkning denna vinter är för att dels stärka lite muskler som inte direkt är cykelmuskler, dels så vill jag genom detta skjuta lite extra på cykelformen men ändå få träningstid och dessutom hoppas jag att detta ska hjälpa min cykelmotivation ytterligare.
Kul var det, inga ambitioner på något skidlopp denna vinter och nu är mitt jullov slut. Två och en halv veckas ledighet är över och jag ska nu till jobbet med lite ny energi. Vi hörs lite senare igen!
Igår kväll var jag ut och lekte skidåkare i tre timmar och tolv minuter, blott mitt tredje skidpass denna vinter. Ändå kom jag upp ur sängen nu på morgonen! Tycker faktiskt att det går ganska bra att åka, det gick ju bra senast och även idag så tyckte jag kilometerna tuggade på ganska snabbt. Första 15 kilometerna höll jag 4:45-tempo och sista 15 höll jag 4:41-tempo. Men däremellan hade jag nästan nio kilometers äventyrsskidåkning på spår som max en annan skidåkare hade varit dum nog att försöka sig på. Totalt sett så blev det ändå ett snitt på fem minuter per kilometer och det duger för en skidmotionär som mig. Det motsvarar ju en Vasaloppstid på 7½ timme och detta på låg intensitet.
Angående äventyrsskidåkningen svängde jag nämligen in på ett spår som jag trodde skulle gå till Källslätten, men det var ju Falun-Borlänge-spåret. Till en början så var det bara ganska dåligt och med en del ris +ANNAT i. Men efter ett antal kilometer så kunde jag knappt se spåren i allt ris. Så då vände till och med jag. Hade dessutom ingen lust att åka till Borlänge. När jag nästan var tillbaka till Stångtjärn-spåren igen så såg jag ett spår mot Hemingsbo och tänkte att dom kanske hade spårat den vägen tillbaka, där Källsklättenspåret väl brukar gå. Men det var nog bara någon lokal spårkille som dragit ett eget spår där som ledde ner på en tjärn där spåren var täckta med snö som blåst in.
Det där mellanpartiet i min träning igår var ingenting för de som är rädda om skidorna eller för några skid-divor. Men jag gillar ju natur och äventyr, så jag tyckte det var kul även om det gick långsamt. Dessutom så påminde det mig om när jag var barn och åkte skidor. Fram till högstadiet så åkte jag en del skidor, inte i någon förening eller så, men tyckte om att åka. Det hände att jag åkte på vägen där vi bodde bort till skogen där jag sedan spårade bort till Stångtjärns skidspår, en resa på 2 kilometer enkel väg. Sedan kunde jag åka ett tag där innan jag åkte hem igen. En gång vet jag att jag hade åkt dit, kört 20-kilometersspåret och tillbaka igen. En resa på ca: tre mil, före frukost och som mellanstadieunge.
Det är väl sällan man hör att dagens ungdom håller på med sådant där och det är väl kanske egentligen inget dåligt i det. Det kan väl kanske däremot förklara lite vad jag är för en typ...
Jag gillar ju att åka skidor och jag hoppas att snön får ligga kvar nu ett tag framöver så jag hinner med några fler pass innan det blir 100% cykel igen. Allra helst så behöver det ju komma betydligt mer snö för skidåkningens skull också, det är ett rätt tunt snötäcke ute i spåren nu.
Att jag tränar lite alternativt så som löpning och skidåkning denna vinter är för att dels stärka lite muskler som inte direkt är cykelmuskler, dels så vill jag genom detta skjuta lite extra på cykelformen men ändå få träningstid och dessutom hoppas jag att detta ska hjälpa min cykelmotivation ytterligare.
Kul var det, inga ambitioner på något skidlopp denna vinter och nu är mitt jullov slut. Två och en halv veckas ledighet är över och jag ska nu till jobbet med lite ny energi. Vi hörs lite senare igen!
2016-11-12
Skidåkning i Sörskog
Godkväll kära skidvänner!
Idag har jag åkt skidor och därmed har jag öppnat vinterträningens konto för alternativ träning. Eftersom det inte snöat så många gånger och bara varit kallt så var spåren rätt så mjuka, det var blåbärsris typ överallt och stavfästet var dåligt. Men, jag var väl där för att trivselträna bara och lyckades alldeles ypperligt med det. Hade ju tur att få se solen också innan den gick ner.
Glömde faktiskt pulsbandet hemma så det blev varken press eller någon fakta från passet. Eller ja, jag hade ju (brist på-) fart, längd och tid i alla fall och jag fick ihop drygt två timmars skidåkning. Saknade skidåkarmuskler så jag stumnade väldigt snabbt vid stakning. VÄLDIGT snabbt. Eftersom jag inte hade pulsbandet så vet jag ju inte hur intensivt det blev, men jag blev rätt ansträngd kan jag lova. Efter 1:45 så stannade jag och tog en Powerbar, kunde sedan avsluta med lite högre intensitet igen. Nu är jag rätt matt i mage och rygg, armarna känns faktiskt inte just nu men det kanske ingår i träningsvärkpaketet som lär dyka upp inom ett par dagar.
Skidorna som hade vilat i sitt skidfodral i fyra och ett halvt år såg ju lite sorgsna ut när jag plockade ur dom.
2012 års vasaloppsvallning!
Skidorna fick lite kärlek innan jag stack iväg i alla fall, men det där gör nog ont i ögonen på riktiga skidåkare. En sån som jag skulle väl egentligen ha ett par vallningsfria skidor så dom alltid är redo och jag slipper krångla. Farten spelar ju liksom ingen roll när jag ändå bara ska träna, då kan det gå lite långsamt utan att det gör något.
Etiketter:
Briko Maplus,
Fischer,
Garmin,
One Way,
Skidor
2010-02-15
Magen håller
Var ute och testade magen idag. Från början var detta tänkt som en vilodag, men då var också lördagen tänkt som en hård träningsdag. Eftersom lördagen blev vilodag så kunde jag gott ut och testa magen idag, inför en viktig skidvecka. Provade mina 27 år gamla Fischer RCS och mina 155 cm långa One Way 940. Eftersom jag brukar åka 150 cm så kändes det till en början ganska ovant, men efter liten stund så var det faktiskt rätt okej. Eftersom jag inte är skidåkare eller har någon bra, inlärd, teknik så är jag nog mer öppen och mottaglig för att prova lite nytt. Intressant var dock att jag kände skillnad i styvhet mot mina Diamond Storm, dessa 940 "dallrade" till mer när jag satte i stavarna i snön med mina enormt kraftiga stavtag. Skidorna gick faktiskt över förväntan och jag avverkade 7.2 km i halvfart på 31 minuter och 35 sekunder, vilket ger en kilometerfart på 4.23.
Provade att ta i lite grann, utan att pressa mig, några korta partier och magen kände jag aldrig av. Så det ska nog gå bra med skidträning och tävling denna vecka.
Träningsfakta:
Tid: 31.35Distans: 7.2 km
Snitt/maxpuls: 155/171
Kilometerfart: 4.23
Höjdmeter: 95Väderförhållanden: - 10 och strålande sol
Totalt sedan 100 dagar kvar (27:e november)
31 timmar 24 minuter skidor (390.7 km på 23 träningar och en tävling)
17 timmar 28 minuter cykel
4 timmar 26 min löpning
2 timmar 05 min styrketräning
Etiketter:
Fischer,
One Way,
Sony Ericsson Satio,
Vasaloppet
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)

