Skidåkning i Sörskog

Godkväll kära skidvänner!

Idag har jag åkt skidor och därmed har jag öppnat vinterträningens konto för alternativ träning. Eftersom det inte snöat så många gånger och bara varit kallt så var spåren rätt så mjuka, det var blåbärsris typ överallt och stavfästet var dåligt. Men, jag var väl där för att trivselträna bara och lyckades alldeles ypperligt med det. Hade ju tur att få se solen också innan den gick ner.

Glömde faktiskt pulsbandet hemma så det blev varken press eller någon fakta från passet. Eller ja, jag hade ju (brist på-) fart, längd och tid i alla fall och jag fick ihop drygt två timmars skidåkning. Saknade skidåkarmuskler så jag stumnade väldigt snabbt vid stakning. VÄLDIGT snabbt. Eftersom jag inte hade pulsbandet så vet jag ju inte hur intensivt det blev, men jag blev rätt ansträngd kan jag lova. Efter 1:45 så stannade jag och tog en Powerbar, kunde sedan avsluta med lite högre intensitet igen. Nu är jag rätt matt i mage och rygg, armarna känns faktiskt inte just nu men det kanske ingår i träningsvärkpaketet som lär dyka upp inom ett par dagar.

Skidorna som hade vilat i sitt skidfodral i fyra och ett halvt år såg ju lite sorgsna ut när jag plockade ur dom.

2012 års vasaloppsvallning!

Skidorna fick lite kärlek innan jag stack iväg i alla fall, men det där gör nog ont i ögonen på riktiga skidåkare. En sån som jag skulle väl egentligen ha ett par vallningsfria skidor så dom alltid är redo och jag slipper krångla. Farten spelar ju liksom ingen roll när jag ändå bara ska träna, då kan det gå lite långsamt utan att det gör något.