Hej och god morgon på dig!
Oj så tufft det där blev. Vasaloppet ska också vara tufft men det kanske ändå var det tuffaste av dom fem jag har åkt. Kanske att 2019 var i ungefär samma nivå, då hade inte heller spåren frusit ihop, det blåste motvind och var snö i dom försvunna spåren.
Det som gör det besvärligt för mig när det inte finns spår är att jag inte är tränad för att staka 9 mil utan jag vill använda diagonalåkning och stakning med frånskjut, något som är väldigt svårt utan spår. Så då tvingas jag staka mer. Förutom att spåren var som bortblåsta igår så var stavfästet lite speciellt. Där det fanns spår efter skidåkare som man kunde åka i så var spåren liksom högre upp än där man satte stavarna, plus att det hela tiden var mjukt så stavarna sjönk ner. Det var väldigt många stavbrott på grund av det, att folk tryckte ner staven för djupt så den gick av. Dessutom så om man skulle byta spår så var delen mellan spåren som ett dike med upphackad sockersnö så man tappade all fart och riskerade att ramla.
Jag ramlade tre gånger igår, inte i några supersnabba backar för YouTube utan för att det var mjukt och jag tappade balansen eller att skidan fastnade.
Men vi tar det från början. Jag fick skjuts från Mora av Stefan. Vi åkte klockan 4 och tänkte att det skulle vara tillräckligt för att komma upp i god tid.
I år var kön till starten extra lång och här hade vi kommit till Fiskarheden 05:58. Två timmar kvar till start och 6 kilometer kvar till starten. Stefan som körde kom fram till starten 07:58.
Först ojade vi oss lite över stressade människor som började gå eller springa från bilarna mot starten med så långt kvar. Sedan gjorde jag en plan att om vi inte var framme 07:20 så skulle jag också behöva springa.
Så blev det. Med 3 kilometer kvar så tog jag skidorna, min ryggsäck och sprang. Kom fram till Vasaloppstältet och tog denna bild 07:37.
07:40 så hade jag fått min nummerlapp. Det ska verkligen påtalas att det är en helt fantastisk organisation och en imponerande logistik kring Vasaloppet. Allt är hur smidigt som helst och allt bara har ett naturligt flöde när man kommer dit, inga funderingar utan allt är liksom bara att gå från det ena till det andra och det är lätt att hitta och göra rätt.
Att det var dåligt väder, förstörda parkeringsplatser och bilköer är det svårt för Vasaloppet att göra något åt. Men jag hoppas och tror att de gör ett försök.
Så med 20 minuter kvar så tog jag fram min nummerlapp och tog på mig den. Satte etiketten på min ryggsäck och packade om lite snabbt. Sedan gick jag i lervällingen till lastbilarna som tog bagaget till målet, gick ner till startfållan och kunde konstatera att led 5 var fullt.
Jag fick stå bredvid spåren, inget jag var stolt över men det fanns inte plats för mig i spåren. Hade jag varit lite fräck så hade jag givetvis ställt mig längst fram men jag är inte den typen.
Den första kilometern gick på 4:11, den andra gick på 24:37. Nästa gick på 11 minuter blankt men sedan började det gå i normal fart igen. Det här gör mig ingenting. Det här är en del av tjusningen om ni frågar mig. Det hör till att det ska vara trångt och köer i startbacken så jag njuter även om kilometertiderna inte blir något rekordtempo.
Jag kom upp till högsta punkten som 3992:a bland herrarna. Därefter så åkte jag bra och när jag till slut kom i mål så hade jag tagit över 1100 placeringar.
Skidorna jag hade fått servade gick väldigt bra, supernöjd med dom. Jag var pigg och stark i kroppen ganska länge men där någonstans efter 35-40 kilometer började det kännas riktigt jobbigt och därifrån gick det snabbt utför. Både tack vare bra glid på skidorna men främst kanske att jag inte hade samma ork längre.
Jag stoppade i mig energi men det hjälpte inte då musklerna var så trötta. Benen var helt slut efter allt parerande och vinglandet utan spår. Överkroppen med mage, rygg och triceps var helt slut på grund av allt stakande långt nere i mjuksnön utan stavfäste. Så trots bra glid och energi så gick det väldigt långsamt på slutet. Sista 25 kilometerna eller så är mest platta och jag ville ha kuperat så jag kunde ta mig fram bra uppför och glida utför. Istället fick jag se mig passerad av många åkare med bättre fart. Från Eldris med 9 km kvar och till målet så tappade jag prick 100 placeringar.
Att jag skulle till målet var hela tiden självklart och det var bara att hela tiden ta ett stavtag i taget och nöta på.
And that's a wrap!
I mål kom jag som 2883:a bland herrarna och 3053 totalt. Mitt mål var att bryta den negativa placeringstrenden där jag bland herrarna hade blivit 1801, 3134, 4341 och 5375 på mina tidigare försök. 2883 innebar mitt näst bästa resultat! Att det sedan gick mycket långsammare än jag trodde och att jag blev mycket mer trött än jag hade räknat med får jag ha överseende med. 7 timmar 12 minuter och 40 sekunder tog det. Den gången jag blev 3134 så tog det mig 5 timmar och 42 minuter. En och en halv timmes skillnad på ungefär samma placering, så mycket kan föret göra.
Jag brukar inte ta en medalj efter långlopp men denna gång gjorde jag det. Jag kände mig stolt och nöjd efter målgång. Jag hade åkt 36 mil skidor innan loppet och pratade med en bredvid mig i omklädningsrummet som hade åkt 85 mil innan loppet och vi var jämnstarka. Fattar inte hur man hinner åka 85 mil på en vinter innan Vasaloppet så det var imponerande. Apropå omklädningsrummet så är det rätt kul att sitta där i en gympasal och titta på alla medelådersmän när dom är nakna efter Vasaloppet och en dusch och ska försöka få på sig kalsongerna. Många trötta, stela och slitna människor i den salen. Nästa jobbiga del var att försöka få på sig strumporna. Mycket nöje!
Här blev det känslosamt i skidspåren. Inte bara för att jag hade ungefär hälften kvar, jag var helt slut i kroppen och funderade på hur det här skulle gå. Nej, mannen jag kommer ifatt heter Per-Olof Johansson. Det hette min pappa också. Min pappa var en duktig skidåkare och åkte en del Vasalopp han med. Det var tack vare min pappa jag började med skidor och att jag älskar skidåkningen nu. Jag förknippar Vasaloppet mycket med min pappa och hade tänkt på honom innan jag kom ifatt nummer 1200, Per-Olof Johansson. Min pappa gick bort vid 39 års ålder. Mannen som är veteran (30 Vasalopp eller Öppet spår) var i ungefär samma ålder som min pappa skulle ha varit. Jag kunde inte låta bli att växla några ord med honom och det visade sig att vi hade mer än namn och skidåkning gemensamt då han också förlorade en förälder som litet barn.
Det blev några fina kilometrar där.
Vill du kolla på mina tider, placeringar och annat så gör du det
här.
Idag är kroppen rätt trasig, främst benen faktiskt som tog mycket stryk igår. Men det är inte värre än att det är bra om ett par dagar. Imorgon kanske jag cyklar lite men idag blir det en välförtjänt och välbehövlig vilodag.
Vasaloppet enligt min Garmin-klocka. Faktiskt det längsta Vasalopp som jag har åkt. Drygt 300 meter längre än 2022 och 1,2 kilometer längre än 2019 och 2012. 2010 som var mitt bästa år saknar jag tyvärr data från.
Tack för att du läste mitt blogginlägg och tack till alla er som stöttat, peppat och gratulerat mig. Det här gör vi om!
Om du tyckte att detta var intressant så kan du också följa mig via följande kanaler:
- Köper du cykelkläder via min affiliate-länk hos Siroko så får du 10% rabatt på alla priser, även dom cykelkläder som redan är till nedsatt pris: https://srko.co/henrikoijer (länken ger automatiskt omräknade priser, ingen kod eller annat behöver anges) - Om du vill köpa cykelhjälm och glasögon så har jag en rabattrabattkodkod hos Limar som ger dig 30% rabatt, ange: LIMAR30OIJER
.JPG)
