Igår såg det inte så ljust ut för en omgång av kompiskampen, då jag inte hade tryck i vattnet hemma. Under eftermiddagen så försvann vattnet helt, så jag trodde det skulle bli träningsfritt. Rätt drygt att leva i ett hus med fyra barn och inget vatten kan jag väl säga. Rätt mycket tid och energi fick läggas på det där. Så, sent på kvällen så fungerade allt igen och jag fick chansen att köra den där kompiskampen ändå. Otur...
Jag drog igång det hela lite väl sent efter att ha prokastrinerat det så länge som möjligt. Det finns alltid någonting annat man kan göra än att köra 20 minuter så hårt att man nästan tuppar av. Eftersom jag körde 320 watt senast så var jag tvungen att överträffa den watten. Tänkte att jag tar sikte på 325 och så får jag öka mot slutet om det går. Istället så bränner jag igång på 336 watt och ger upp efter 8:13. Då vet jag att det inte fungerar i alla fall och vet mer om min gräns. Bra.
Så antagligen så kör jag igenom 20 minuter max ikväll igen. Då startar jag på 325 watt och så ökar jag under andra halvan istället. Som planen var från början. Tänk att jag aldrig lär mig... En gång junior, alltid junior.
När jag körde så kollade jag på min video från Cykelvasan, alltid trevligt att återuppleva fina stunder som att ta spurtpriset i Smågan. Ibland behöver jag påminna mig lite om vad jag gjort och att jag kan göra sådant igen.
Planen för dagen är att städa ut julen och städa här hemma så det blir fint igen. Det görs ju inte av sig självt. Sen ska jag ju ta mig igenom den där kompiskampen också och det blir inte mitt i natten denna gång. Tar sikte på klockan åtta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar