Lite smygsnabb ändå!

Hej och god måndagsmorgon på dig! 

Ny vecka med nya möjligheter och i vanlig ordning så blickar vi bakåt för att se vad jag hittade på igår. Men först, gårdagens blogginlägg har ni väl läst? 

Om vi tar det något sånär från början av dagen så blev det lite städ och hemmafix på förmiddagen. Såsom städning av kök, sopade av uteplatser från alla barr som hade blåst ner den senaste tiden. Klippte gräset också, vilket jag hoppas lite att jag slipper göra mer i år. Men vi får se, en vända till kan det nog bli. Vädret ska ju bli kalas den närmaste tiden. 

Efter en lunch så var det dags för mig att bege mig ut på en liten tur. Stångtjärns blåa lockade i finvädret så jag spanade in rundan på STRAVA för att se vad jag borde ha för tid när jag korsar Lövbergsvägen. Alltid bra med någon riktmärke när man är ute och pressar sig. 

En liten Strava-check innan avfärd.

Känslan i kroppen på väg till Stångtjärn var väl inte fantastisk. Jag kände mig trött och seg. Lite dålig nattsömn i kombination med fem dagars Zwift-tävlande hade väl inte gjort underverk med benen och huvudet.

Det var samma sak när jag inledde Stångtjärns blåa. Även om cykeln kändes fantastisk så hade jag ingen sprätt alls utan bara seg-gnetade mig fram, gjorde dåliga spårval och saknade flyt i åkningen. Kroppen bara gnällde. Trött och dessutom ont i den där häst-trampade tån fortfarande vilket gjorde sig påmint i den tekniska terrängen. 

Korsade Lövbergsvägen efter 13:10, jag hade tänkt 13 blankt för att slå mitt personbästa. Så då gick det ju ganska så rackarns fort ändå, trots känslan?! Jag bestämde mig för att fortsätta strunta i känslan och köra på så gott det gick. Hade fortsatt trött kropp och även ryggen gnällde väl lite, tappade kontrollen och körde in i en ungbjörk och fick stopp. Ut och iväg igen. 

Korsade den sista bron och hade ungefär fem minuter på mig att slå personbästa. Så himla långt borta är ju ändå inte målet, tänkte jag och fick upp ytterligare hopp igen. Hade ganska bra tryck uppför men blev kanske något rullande ner på slutet. 

Kom hem, laddade upp passet och missade mitt personbästa med en sekund. Det är inte långt borta nu att det där tre år gamla personbästat ryker all världens väg. Jag ska dit en gång med pigga ben, med ett väckningspass dagen innan, tävlingspepp och torra stigar. Då kan jag not kapa en minut känns det som. 

Jag tar med mig att farten finns där, trots känslan. Det är bara det där lilla extra som fattas för att det ska gå riktigt fort. 

Det är fint där i Stångtjärn. Snudd på heltorrt, men där det finns risk för lera var det väldigt blött och lerigt istället. Det märktes att det kom mycket regn i förra veckan och att det inte riktigt torkar upp som under varma sommardagar när solen står högt. 

Kvällen avrundades med Zwift-race. Ja, samma kläder på som under eftermiddagen. Det fanns saker att göra här hemma också så duschen fick vänta. Lyckades bli trea i en klungspurt med ca: 30 åkare så det fanns lite kvar också till kvällen. Lyckades ta mig in i level 47 också, börjar bli rutinerad även på Zwift...

Fick med mig en jordgubbe till förmiddagens gräsklippning och mot kvällen så plockade jag några äpplen och gjorde en äppelpaj till kvällsfika. 

Anders C var hit och vägde sin Supercaliber också, den vägde in på 10.02 med cykeldator och dubbla flaskställ, bra vikt också på den hojen. 

Igår var också första rundan med nya sadeln från SQ Labs. Inga konstigheter där utan jag satt skönt och bra. Har, efter passet, flyttat fram sadeln lite så jag kommer nog att sitta riktigt bra framöver. 

Om ni ger inlägget en tumme upp på Facebook så hjälper ni faktiskt mig lite. Ha nu en riktigt härlig måndag och ta hand om er så hörs vi snart igen!