Seger i Älvdalens MTB-race!

Hej och god kväll!

Ett andra inlägg för dagen, men finns det anledning till det så skrivs det gärna två gånger om dagen. Idag var jag nämligen iväg till Älvdalen för att köra Älvdalens MTB-race. Det är alltid nyttigt att testa både kropp och cykeln inför Cykelvasan och Långlopps-SM, det var ju ändå 1½ år sedan jag tävlade MTB senast. 

Vi skulle köra tre varv på en 12 kilometer lång bana. Själva banan var snabb, lite skidgator, lite grusväg och en del riktigt vackra stigar. Inga tekniskt riktigt svåra partier men lite stenar och rötter att navigera sig runt. Banprofilen såg elak ut, men backarna var inte så tuffa som profilen sa. 

Jag hann med att köra ett varv inför loppet. Dels för att se vad som väntade och dels för att värma upp. Tog några bilder också:

Glad kille och snabb cykel. Efter mitt uppvärmningsvarv så justerade jag min BRAIN-dämpning fram så den var på ungefär två tredjedels "stiff". Bak så körde jag på max-stiff, en gillar ju när det är styvt där bak...

Ganska många till start och några snabba herrar och damer radade upp sig på Älvdalens skidstadion. Äntligen tävling igen och det där snacket med cyklister före- och efter loppet är minst lika härligt nu som 2019 när det senast begav sig. 

Starten gick och jag kom iväg som tvåa, tog sedan över täten bara för att. Vi blev några som växeldrog lite och det gick hyfsat fort. Jag tryckte på lite över krönet på första backen och inne på dom första stigarna. Klungan selekterades ner till sju tappra ryttare.  Ungefär halvvägs ut på varvet så kom en backe med ett bergspris och det hade jag tagit sikte på. Gick in bra i backen och tryckte på, trodde för någon sekund att jag kunde ta det där. Men så kom Nils, som också tog starten, som en rackarns raket och passerade mig. Att bli tvåa på ett bergspris/spurtpris är ju bara sämst. Då har man liksom förbrukat en massa energi och fått ut noll och ingenting av det.  Jag passerade Nils och gick in på efterföljande stigpartiet först, bakom var dom övriga cyklisterna en och en efter backen. Stigpartiet gick i lagom hög fart så tre ryttare återanslöt. Andra halvan av första varvet så var vi nu Anders Eriksson, Tommy Hammarström, Nils Augustsson, Jonatan Steeen och så jag i täten. Slutet av varvet innehöll ett blöthål där Anders fick lite problem och tappade oss övriga. 

Ute på andra varvet så hände inget riktigt spektakulärt utan vi fyra i täten gick runt och laddade nog inför avslutningen. Go' och trevlig stämning i tätgruppen. Mot slutet av varvet så började jag känna mig lite svag i kroppen, lite som när man närmar sig en väggning ni vet?  Tog dock en gel knappt halvvägs ut på varvet (eftersom jag såg Tommy ta en) och sedan drack jag det jag hade i flaskan. 

Eftersom Nils dels hade tagit starten och dessutom krossat mig i bergspriset/spurtpriset så ville jag inte spurta mot honom på slutet, han verkade ha klipp. Tommy verkade ha en bra dag och Jontatan har kört ifrån mig i slutet på många lopp. Så ut på tredje varvet så tryckte jag på i motluten på barken och hoppades att folk skulle vika ner sig. Tommy droppade och jag kände att jag åtminstone skulle kunna bli trea i tävlingen. Nils och Jonatan satt dock kvar bakom mig. När jag hade haft täten i fem kilometer ut på sista varvet så ville jag ha fram sällskapet som dock ormade runt bakom mig. Då förstod jag att dom åtminstone haft det jobbigt. Efter att jag nästan stannat vid sidan så gick dock Nils upp och höll fart igen, Tommy kunde vi skymta bakom oss. Efter typ 1.5 kilometer på rulle så kom den där spurtprisbacken igen och jag tryckte nu på. Sedan fortsatte jag att älga på i det efterföljande stigpartiet. Ut ur skogen hade jag någon sekunds lucka men Jonatan såg till att täppa den på den efterföljande grusvägen. När vi gick in i nästa del med motionsspår och stig så fanns några korta branta backar och där tryckte jag på med det jag hade och då gav sig äntligen grabbarna. När jag klarat sista knixen upp och de inte var bakom mig så kände jag segervittring, nu väntade bara en snabb utför och lite krokar vid skidstadion. 

Kunde komma ner till stadion-området, kunde vända mig om och se att det var en stabil lucka. Så himla skönt! 

Varvning. Foto: Nils bror Isak

Foto: Fredrik Nylund

Liten stretchövning på upploppet. Foto: Anki

Prispallsbilder, damerna sportade en något proffsigare look än vad herrarna gjorde. I damklassen så vann Jennie Stenerhag före Frida Kantojärvi och Viktoria Bäckström. Nils Augustsson blev tvåa och Jonatan Steen trea. Foto på herrpallen: Malin

Winner winner och det blev kanelbulle dinner. 

Ja, det där blev ju en precis så bra genomkörare som jag hoppades på. Också skoj att få sprätta lite med hojen i skog för första gången och den gick som en dröm. Alltså jag brukar inte ta i när jag beskriver mina prylar men den är sjukt bra i skogen. Vi kommer att ha mycket kul framöver! Givetvis skoj att se bekanta ansikten igen och få snacka cykel med folk. Att få tävla på riktigt igen var givetvis hur kul som helst. 

Stort tack till Älvdalens Cykelklubb som arrangerade en så trevlig tävling på en väldigt fin bana och tack till alla som var med som gjorde det hela så skoj. 

Puls-höjdkurva från dagen. Ni ser puls-spetsen i början vid spurtpriset och sedan syns mina fartökningar på slutet och det lugna partiet mellan backarna innan det skulle avgöras.