Trampa, trampa, överlev!

Hej och god morgon på dig!

Ja, igår så blev det dryga tre timmar med snabbcykeln. Skönt att få cykla på den igen och att försöka få in den där rätta stigcyklarkänslan igen. Den känslan kanske inte riktigt infann sig igår. Kanske var det också en dum idé att åka upp och ned för Jungfruberget så mycket som jag gjorde. Igår var jag nämligen ganska så sliten i benen. Då går det inte av sig självt, så att säga. 

Min plan igår blev; "kliv, kliv, överlev". Även om jag i vissa fall är lättroad så tycker jag inte att det är speciellt kul att snurra runt på samma lilla ställe speciellt länge. Jag kan visserligen sticka ut utan att ha en planerad rutt, men när jag väl är ute så tar jag gärna ut riktningar och hittar på en rutt under passets gång. Då ska det helst gå utan att man kör på samma ställe två gånger och allra helst ska man inte korsa någon stig eller väg som man cyklat på innan. Så jag kämpade mig kvar på Jungfruberget igår. Kämpade. Jag tänkte att om jag får en timme där, så kan jag cykla till Källviksbacken för att få ihop lite mer tid där. Sedan kunde jag avsluta med ett varv runt Varpan och vips så hade jag fått ihop dagens pass. 

Började med att fylla på med lite tätningsvätska i däcken. Det hade nog torkat lite sedan i höstas när jag använde cykeln senast. 

Jag stannade till på Jungfruberget och knäppte bilderna ovan. Ville få med mig något att visa upp. 

Cykeln på en stig på Jungfruberget. Det syns såklart inte, men det var ganska så brant här och värre blev det.

En bild på mig också så att ni kommer ihåg hur jag ser ut. Sportade Biketown-kit igår. 

En till bild på min cykel. Nu kanske jag är något partisk här men jag tycker att den är väldigt fin. Vad tycker du? 

Efter att ha cyklat på Jungfruberget och Källviken så cyklade jag från Övre Gruvriset till Götgården och vidare mot Gamla Berget innan jag cyklade ner till Bojsenburg och tog den långa vägen runt Varpan för att komma hem. 

Apropå Varpan och fin cykel så delade Visit Dalarna min bild från i måndags på sitt Instagram-konto igår. Stort, tyckte jag. Här är deras inlägg: 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Visit Dalarna (@visitdalarnasweden)

Gårdagens cykling blir kanske inte ett pass för historieböckerna. Inte mycket att skriva hem om och inget anmärkningsvärt. Men jag tog mig igenom det, fick ihop 3:18 att lägga till träningskontot och fick lite nyttig tid på tävlingshojen. Igår var det verkligen trampa, trampa, överlev. Och jag överlevde. Så på så vis så blev det ju ändå ett lyckat pass. 

Idag ska jag också cykla. Sista dagen på mitt hemmaläger med cykling i massor. Jag ska bara bestämma mig för vilken cykel det blir och vilken typ av cykling som väntar. Jag tänker mig att det blir runt fyra timmar i riktigt varmt och behagligt väder. 

Har du fått till något bra pass nu under påsken? 

Ni får ha det så gott nu så hörs vi snart igen, hoj!

Lite smygsnabb ändå!

Hej och god måndagsmorgon på dig! 

Ny vecka med nya möjligheter och i vanlig ordning så blickar vi bakåt för att se vad jag hittade på igår. Men först, gårdagens blogginlägg har ni väl läst? 

Om vi tar det något sånär från början av dagen så blev det lite städ och hemmafix på förmiddagen. Såsom städning av kök, sopade av uteplatser från alla barr som hade blåst ner den senaste tiden. Klippte gräset också, vilket jag hoppas lite att jag slipper göra mer i år. Men vi får se, en vända till kan det nog bli. Vädret ska ju bli kalas den närmaste tiden. 

Efter en lunch så var det dags för mig att bege mig ut på en liten tur. Stångtjärns blåa lockade i finvädret så jag spanade in rundan på STRAVA för att se vad jag borde ha för tid när jag korsar Lövbergsvägen. Alltid bra med någon riktmärke när man är ute och pressar sig. 

En liten Strava-check innan avfärd.

Känslan i kroppen på väg till Stångtjärn var väl inte fantastisk. Jag kände mig trött och seg. Lite dålig nattsömn i kombination med fem dagars Zwift-tävlande hade väl inte gjort underverk med benen och huvudet.

Det var samma sak när jag inledde Stångtjärns blåa. Även om cykeln kändes fantastisk så hade jag ingen sprätt alls utan bara seg-gnetade mig fram, gjorde dåliga spårval och saknade flyt i åkningen. Kroppen bara gnällde. Trött och dessutom ont i den där häst-trampade tån fortfarande vilket gjorde sig påmint i den tekniska terrängen. 

Korsade Lövbergsvägen efter 13:10, jag hade tänkt 13 blankt för att slå mitt personbästa. Så då gick det ju ganska så rackarns fort ändå, trots känslan?! Jag bestämde mig för att fortsätta strunta i känslan och köra på så gott det gick. Hade fortsatt trött kropp och även ryggen gnällde väl lite, tappade kontrollen och körde in i en ungbjörk och fick stopp. Ut och iväg igen. 

Korsade den sista bron och hade ungefär fem minuter på mig att slå personbästa. Så himla långt borta är ju ändå inte målet, tänkte jag och fick upp ytterligare hopp igen. Hade ganska bra tryck uppför men blev kanske något rullande ner på slutet. 

Kom hem, laddade upp passet och missade mitt personbästa med en sekund. Det är inte långt borta nu att det där tre år gamla personbästat ryker all världens väg. Jag ska dit en gång med pigga ben, med ett väckningspass dagen innan, tävlingspepp och torra stigar. Då kan jag not kapa en minut känns det som. 

Jag tar med mig att farten finns där, trots känslan. Det är bara det där lilla extra som fattas för att det ska gå riktigt fort. 

Det är fint där i Stångtjärn. Snudd på heltorrt, men där det finns risk för lera var det väldigt blött och lerigt istället. Det märktes att det kom mycket regn i förra veckan och att det inte riktigt torkar upp som under varma sommardagar när solen står högt. 

Kvällen avrundades med Zwift-race. Ja, samma kläder på som under eftermiddagen. Det fanns saker att göra här hemma också så duschen fick vänta. Lyckades bli trea i en klungspurt med ca: 30 åkare så det fanns lite kvar också till kvällen. Lyckades ta mig in i level 47 också, börjar bli rutinerad även på Zwift...

Fick med mig en jordgubbe till förmiddagens gräsklippning och mot kvällen så plockade jag några äpplen och gjorde en äppelpaj till kvällsfika. 

Anders C var hit och vägde sin Supercaliber också, den vägde in på 10.02 med cykeldator och dubbla flaskställ, bra vikt också på den hojen. 

Igår var också första rundan med nya sadeln från SQ Labs. Inga konstigheter där utan jag satt skönt och bra. Har, efter passet, flyttat fram sadeln lite så jag kommer nog att sitta riktigt bra framöver. 

Om ni ger inlägget en tumme upp på Facebook så hjälper ni faktiskt mig lite. Ha nu en riktigt härlig måndag och ta hand om er så hörs vi snart igen! 

Lättat hojen med nya prylar!

Oh, det tar sig. Min Specialized Epic Expert närmar sig 10-strecket och nu är det bara 60+ gram kvar att skrapa av från cykeln innan den når sub-10. En sak på önskelistan är ju ett nytt styre och jag har sett att Specialized själva har ett finfint S-Works styre som dessutom inte är lika brett som det jag har nu.

Villhöver! 

Senaste lättningarna är en sadelstolpe från svenska Innolite som säljs av Lerdala Sport och en SQ Lab-sadel, också den från Lerdala Sport. Sadeln är lite speciell, den är något bredare än vanliga sadlar och den har en försänkning som ska motverka domningar. Gjord med ergonomi i fokus. Sen väger den bara 125 gram också vilket inte skadar.

Hade Lasse över på Maxtest-besök också. Alltid trevligt att ses. Därefter nattade jag Frida och körde Zwift. Det blev ett race på 47 kilometer där fyra cyklister lyckades hålla undan. 

Min häst-trampade tå ser ut ungefär som ett plommon idag. Alldeles blålila och fin. Men den gick ner lättare i cykelskon igår än i förrgår så det finns hopp om snabb återhämtning! 

På återhörande!