Topp-10 på Engelbrektsturen!

Min cykel innan start, mobilfoto. 

Foto: HappyRide som har sitt galleri här: https://happyride.se/engelbrektsturen-2022-bilder/?sida=1

Cykelkanalen stod på flera ställen så där får ni kika igenom alla deras 99 sidor med bilder för att ni ska hitta alla bilder: https://cykelkanalen.se/bilder-engelbrektsturen-2022/

Foto Malin Jones. 

Här hittar ni resultat från Engelbrektsturen 2022.

Hej och god morgon!

Då har ni fått bilder och resultat, men tack för att du ändå väljer att läsa vidare. Igår var det Engelbrektsturen, ett 70 kilometer och snabbt långlopp i skogarna runt Norberg. 

Jag kände redan tidigt i loppet att benen inte var på topp igår. Efter fem kilometers platt banvall så kom vi till Klackberg och skulle uppför ett par backar. Jag gick in i backen topp-10 men fastnar bakom Mattelin som kör in i en stolpe, knäcker styret i smällen och det tar givetvis tvärstopp. Så med noll fart och risiga ben får jag kriga vidare. Efter den andra backen ett par km direkt efter så är jag uppe på åttonde plats ändå så jag måste väl ha kört på bra. 

I täten så har fyra cyklister redan fått en lucka (Eskil Evensen-Lie, Johan Norén, Isak Nordin & Jesper Dahlström) men vi ser dom hela tiden framför. Det är några i vår allt större andragrupp som eldar på bra och efter 18 km så kommer vi ifatt. Tätklungan kanske var 25 man vid det här laget men kort där efter går vi in på Trollstigen. Norrmannen Eskil gasar in först och kör riktigt fort. Jag är nog inne som fyra-femma på stigen och när vi kommer ut har norrmannen en lucka. Den håller han sedan från kilometer 21 och hela vägen till mål. 

Några fler lyckas ansluta men jag tror vår grupp är nere på 15-20 man när vi kommer till Branten. En brant backe efter 25 km. Där blir vi färre igen och nu är vi nog runt 8 pers i gruppen bakom norrmannen. Så trots risiga ben och oflyt i startbacken så har jag lyckats gå med så att jag sitter topp-10. Jakten bakom norrmannen är inte direkt välorganiserad och effektiv. De starkaste drar hårt ibland och slår av ibland. Vi svagare är nog mest glada att sitta med. Här hade någon behövt göra något.

Spolar vi fram till kilometer 30 så går vi in på ett långt stigparti mot Klackberg. Där går jag kanske in någon placering längre bak än nödvändigt och gör kanske också det för att benen inte riktigt är 100. På stigpartiet så delar sig vår grupp i två delar och jag hamnar i den bakre delen. När vi kommer ut i Klackberg så är vår grupp nu 30-40 sekunder bakom gruppen framför och det är ytterligare 40-50 sekunder till norsken. 

Efterföljande parti har ganska mycket grusväg med kortare stigpartier. Vi ser gruppen framför då och då men så kommer det en backe eller något som gör att avståndet växer igen. Jag tror att vi är sex pers i vår grupp när vi kommer till Nordansjö efter 5 mil och det är ganska tydligt att vi kör om en åttondeplats bland alla deltagare. Martin Johansson har bra tryck på efterföljande stigparti och jag krigar mig med tillsammans med Daniel Wennergren. Vi tre håller sedan ihop in mot mål. Jag med krampkänning i bägge benen har en väldigt passiv roll men hjälper till när jag måste samt på banvallen in mot Norberg. Försöker gå med i spurten men har inte mycket kvar att ge. 

Rullar in i mål som tia och är supernöjd med det! Åtta i elit då jag har två H40-gubbar framför mig också. Det är små marginaler och kanske hade jag kunnat pressa mig lite mer och kommit med gruppen framför. Men å andra sidan så gjorde jag mycket rätt för att ens komma dit med den känslan jag hade i benen igår. Fick också superbra hjälp med langningen också, stort tack för det! 

Årets första topp-10 i Långloppscupen. 

Finnmarksturen går nu i helgen och det är också SM i Långlopp så då ska det mycket till för att gå in som topp-10. Men jag ska givetvis göra mitt bästa på en bana som passar mig lite bättre än dom två senaste. 

  

  

Det ska inte bli mer långrandigt än såhär. Tack för att du läste hela vägen, kul att träffa så många av er i Norberg och nu är det bara att ladda om benen till Finnmarksturen! 

Trampa, trampa, överlev!

Hej och god morgon på dig!

Ja, igår så blev det dryga tre timmar med snabbcykeln. Skönt att få cykla på den igen och att försöka få in den där rätta stigcyklarkänslan igen. Den känslan kanske inte riktigt infann sig igår. Kanske var det också en dum idé att åka upp och ned för Jungfruberget så mycket som jag gjorde. Igår var jag nämligen ganska så sliten i benen. Då går det inte av sig självt, så att säga. 

Min plan igår blev; "kliv, kliv, överlev". Även om jag i vissa fall är lättroad så tycker jag inte att det är speciellt kul att snurra runt på samma lilla ställe speciellt länge. Jag kan visserligen sticka ut utan att ha en planerad rutt, men när jag väl är ute så tar jag gärna ut riktningar och hittar på en rutt under passets gång. Då ska det helst gå utan att man kör på samma ställe två gånger och allra helst ska man inte korsa någon stig eller väg som man cyklat på innan. Så jag kämpade mig kvar på Jungfruberget igår. Kämpade. Jag tänkte att om jag får en timme där, så kan jag cykla till Källviksbacken för att få ihop lite mer tid där. Sedan kunde jag avsluta med ett varv runt Varpan och vips så hade jag fått ihop dagens pass. 

Började med att fylla på med lite tätningsvätska i däcken. Det hade nog torkat lite sedan i höstas när jag använde cykeln senast. 

Jag stannade till på Jungfruberget och knäppte bilderna ovan. Ville få med mig något att visa upp. 

Cykeln på en stig på Jungfruberget. Det syns såklart inte, men det var ganska så brant här och värre blev det.

En bild på mig också så att ni kommer ihåg hur jag ser ut. Sportade Biketown-kit igår. 

En till bild på min cykel. Nu kanske jag är något partisk här men jag tycker att den är väldigt fin. Vad tycker du? 

Efter att ha cyklat på Jungfruberget och Källviken så cyklade jag från Övre Gruvriset till Götgården och vidare mot Gamla Berget innan jag cyklade ner till Bojsenburg och tog den långa vägen runt Varpan för att komma hem. 

Apropå Varpan och fin cykel så delade Visit Dalarna min bild från i måndags på sitt Instagram-konto igår. Stort, tyckte jag. Här är deras inlägg: 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Visit Dalarna (@visitdalarnasweden)

Gårdagens cykling blir kanske inte ett pass för historieböckerna. Inte mycket att skriva hem om och inget anmärkningsvärt. Men jag tog mig igenom det, fick ihop 3:18 att lägga till träningskontot och fick lite nyttig tid på tävlingshojen. Igår var det verkligen trampa, trampa, överlev. Och jag överlevde. Så på så vis så blev det ju ändå ett lyckat pass. 

Idag ska jag också cykla. Sista dagen på mitt hemmaläger med cykling i massor. Jag ska bara bestämma mig för vilken cykel det blir och vilken typ av cykling som väntar. Jag tänker mig att det blir runt fyra timmar i riktigt varmt och behagligt väder. 

Har du fått till något bra pass nu under påsken? 

Ni får ha det så gott nu så hörs vi snart igen, hoj!

MTB-Kåsan i Älvdalen

Hej och god morgon på dig! 

Gårdagen spenderades i Älvdalen där Älvdalens CK arrangerade MTB-Kåsan. Upplägget var att man skulle köra 2x10 km i dagsljus och sedan var det ett uppehåll till solen gått ner. I mörkret kördes sedan 1x10 km med lampor. Ville man inte köra 10 km så fanns en klass med 6 km och en med 3 km också. 

Stigarna i Älvdalen är superfina och gårdagens bana gick på deras Biking Dalarna-led MTB-Kåsan. Den tycker jag att ni kan åka dit och testa. Väldigt fina stigar i fin terräng. Leden är röd och även om det nästan bara var stig så var det inte så många svåra partier utan det mesta gick fint. 

Älvdalens CK är den lilla klubben med det stora hjärtat. Engagerade eldsjälar som ser till att det finns en väl fungerande cykelverksamhet på orten och som arrangerar lopp och events så att det alltid finns något att se fram emot. Bara stigarna i sig är ju värda ett besök men passa gärna på när Älvdalens CK arrangerar ett av sina lopp där också. 

Vi var en liten men tapper skara deltagare till start igår. Jag tog det lugnt i starten, tog mig sedan framåt och kom iväg. In mot varvningen så var skyltningen lite otydlig (för oss som inte hittade..) så tvåan och jag körde lite extra. Ut på andra varvet som tvåa och trea istället men jag hade farten uppe och kunde rulla ifrån igen. Lyckades slå i pedalen i en sten, föll hastigt och slog i mina knän rätt mycket. Samlade ändå ihop mig själv och är helt okej idag.

Efter första etappen så bjöds det på fjällgulasch, bröd, kaffe, saft, kakor och bullar. Lite gemensamt häng i en lokal vid målet helt enkelt. Linda och jag passade sedan på att se oss om i Älvdalen också och handlade lite på Coop så att vi skulle ha något i bilen på väg hem. 

Andra etappen kördes när solen precis gått ner. På med lampor på styren och hjälmar. Jag tänkte denna gång ge full gas från start. Tyvärr så visade det sig att stigen svängde men det gjorde inte Henrik. Jag hoppade av cykeln och skulle springa tillbaka in på stigen, halkade in och var kanske en smula i vägen. Upp på cykeln och iväg igen. Hann dock inte långt innan jag slog in något med pedalen och föll pladask på stigen igen. Landade på mina redan blåslagna knän. Kom ändå iväg som tvåa igen. Missade/körde av en smal spång och därefter fick jag liksom skärpa till mig. Tryckte på lite mer på sista etappen ändå och kunde komma in i ett skönt flyt. 

Kunde njuta av senare delen av banan och hade nog min snabbaste varvtid i mörkret. 

Ett lopp som bjuder på godis vid nummerlappsutdelningen, bara en sån sak.

Inför första starten.

Bild från pågående tävling, första bilden högst upp i inlägget är faktiskt också den från loppet.

Linda och jag var redo för etapp två.

Efter målgång så åkte jag tillbaka till starten av upploppet. Fint upplägg med marschaller och små eldar vid målområdet. 

Med få deltagare och många utlottningspriser så lyckades både Linda och jag vinna ett varsitt pris. Jag fick ett smörgåsjärn i gjutjärn. Linda vann en kasse med godsaker och dricka från lokala matbutiken. Nöjda och belåtna kunde vi rulla söderut till Falun igen efter ännu en lyckad dag i Älvdalen.

Lite smygsnabb ändå!

Hej och god måndagsmorgon på dig! 

Ny vecka med nya möjligheter och i vanlig ordning så blickar vi bakåt för att se vad jag hittade på igår. Men först, gårdagens blogginlägg har ni väl läst? 

Om vi tar det något sånär från början av dagen så blev det lite städ och hemmafix på förmiddagen. Såsom städning av kök, sopade av uteplatser från alla barr som hade blåst ner den senaste tiden. Klippte gräset också, vilket jag hoppas lite att jag slipper göra mer i år. Men vi får se, en vända till kan det nog bli. Vädret ska ju bli kalas den närmaste tiden. 

Efter en lunch så var det dags för mig att bege mig ut på en liten tur. Stångtjärns blåa lockade i finvädret så jag spanade in rundan på STRAVA för att se vad jag borde ha för tid när jag korsar Lövbergsvägen. Alltid bra med någon riktmärke när man är ute och pressar sig. 

En liten Strava-check innan avfärd.

Känslan i kroppen på väg till Stångtjärn var väl inte fantastisk. Jag kände mig trött och seg. Lite dålig nattsömn i kombination med fem dagars Zwift-tävlande hade väl inte gjort underverk med benen och huvudet.

Det var samma sak när jag inledde Stångtjärns blåa. Även om cykeln kändes fantastisk så hade jag ingen sprätt alls utan bara seg-gnetade mig fram, gjorde dåliga spårval och saknade flyt i åkningen. Kroppen bara gnällde. Trött och dessutom ont i den där häst-trampade tån fortfarande vilket gjorde sig påmint i den tekniska terrängen. 

Korsade Lövbergsvägen efter 13:10, jag hade tänkt 13 blankt för att slå mitt personbästa. Så då gick det ju ganska så rackarns fort ändå, trots känslan?! Jag bestämde mig för att fortsätta strunta i känslan och köra på så gott det gick. Hade fortsatt trött kropp och även ryggen gnällde väl lite, tappade kontrollen och körde in i en ungbjörk och fick stopp. Ut och iväg igen. 

Korsade den sista bron och hade ungefär fem minuter på mig att slå personbästa. Så himla långt borta är ju ändå inte målet, tänkte jag och fick upp ytterligare hopp igen. Hade ganska bra tryck uppför men blev kanske något rullande ner på slutet. 

Kom hem, laddade upp passet och missade mitt personbästa med en sekund. Det är inte långt borta nu att det där tre år gamla personbästat ryker all världens väg. Jag ska dit en gång med pigga ben, med ett väckningspass dagen innan, tävlingspepp och torra stigar. Då kan jag not kapa en minut känns det som. 

Jag tar med mig att farten finns där, trots känslan. Det är bara det där lilla extra som fattas för att det ska gå riktigt fort. 

Det är fint där i Stångtjärn. Snudd på heltorrt, men där det finns risk för lera var det väldigt blött och lerigt istället. Det märktes att det kom mycket regn i förra veckan och att det inte riktigt torkar upp som under varma sommardagar när solen står högt. 

Kvällen avrundades med Zwift-race. Ja, samma kläder på som under eftermiddagen. Det fanns saker att göra här hemma också så duschen fick vänta. Lyckades bli trea i en klungspurt med ca: 30 åkare så det fanns lite kvar också till kvällen. Lyckades ta mig in i level 47 också, börjar bli rutinerad även på Zwift...

Fick med mig en jordgubbe till förmiddagens gräsklippning och mot kvällen så plockade jag några äpplen och gjorde en äppelpaj till kvällsfika. 

Anders C var hit och vägde sin Supercaliber också, den vägde in på 10.02 med cykeldator och dubbla flaskställ, bra vikt också på den hojen. 

Igår var också första rundan med nya sadeln från SQ Labs. Inga konstigheter där utan jag satt skönt och bra. Har, efter passet, flyttat fram sadeln lite så jag kommer nog att sitta riktigt bra framöver. 

Om ni ger inlägget en tumme upp på Facebook så hjälper ni faktiskt mig lite. Ha nu en riktigt härlig måndag och ta hand om er så hörs vi snart igen! 

Snabb på Stångtjärns blåa och har jag OS-planer?

Hej och god morgon på er! 

Vi börjar med OS denna gång. Drömde nämligen att jag blev så inspirerad av OS i år att jag bestämde mig för att satsa till nästa OS, bara att få vara med är ju riktigt häftigt. Eftersom jag ändå insåg att jag kommer att vara 42 år när det är dags så var det landsvägscykling som skulle bli min väg in till OS. Spontananmälde mig till SM som gick någon dag senare och jag blev jättesur när jag bara blev tolva. Tolva på SM hade ju varit helt fantastiskt bra för mig men det kommer man inte till OS med! 

Jag är en väldigt målmedveten person och jag brukar kunna kriga mig fram till mina målsättningar när det är saker som jag själv påverkar. Men någon verklig OS-satsning blir det dock inte. Någon måtta får det vara. 

Skulle man satsa på just OS bara så är kanske velodrom vägen in, inte samma konkurrens men tusenmiljarder möjligheter till medalj. Tror inte jag följer någon cyklist som kört OS i velodrom som inte tog medalj i år. Men om jag inte håller måttet på MTB, inte heller landsväg så är det ju än värre med velodrom. Jag har gått grundkursen, men allt snurrande gör mig yr och illamående. Så det blir nog tufft det med... 

Jag kanske får byta sport helt och hållet samt även byta nationalitet kanske till ett land med lite lägre ställda krav. Man kanske kan köpa sin plats i något mindre land..? 

Annars om vi ska tillbaka till verkligheten så körde jag Stångtjärns blåa igår, lite som OS på hemmaplan det kan man säga. Jag höll också precis på att skriva att det var inte igår jag körde där, men det var ju just igår.  I år har mina tillfällen med högfartscykling på stig varit i princip noll. Kanske inte riktigt noll, jag körde ju race i Älvdalen och har väl siktat på något KOM också. Men tillfällena är lätträknade och Långlopps-SM körs på söndag... Så jag ville få mig ett bra pass med intensitet på stig för att lära mig det där igen. Att det regnade innan jag körde gjorde ju att möjligheten till fantastiska tider försvann, men det gjorde inget igår. Det tog snarare bort pressen med tider och det fick bli den tid som det blev. Senaste dagarna har jag inte känt mig i form heller utan har snarare haft en rätt dålig känsla. Först tänkte jag skita i det eftersom det regnade, men sedan tänkte jag om. Dels kunde jag ju åka utan att behöva skämmas för tiden (det hade ju precis regnat) och dels så kan det ju bli skitigt på SM också och man måste tydligen kunna cykla även när det är lerigt och blött...?!

Jag startade i ett hyggligt tempo och kom in på stigarna, Stångtjärns blåa är en teknisk slinga på nästan bara stig, för er som inte vet. Kände ganska snart att känslan var att jag körde ungefär lika snabbt med min Epic Expert där det var blött som jag kunde göra med HT när det var torrt. Gjorde inga större misstag, hade ett par fotnedsättningar men det var snabba händelser. Hade ingen koll på vilka tider jag haft på olika ställen innan när jag körde men tyckte ändå att första halvan hade gått rätt snabbt. Så jag fortsatte väl att mosa på och sista biten mot målet så förstod jag att tiden skulle bli bra. 

Hade inte helt koll på min bästa tid och trodde för ett ögonblick att jag faktiskt hade slagit mitt personbästa, på ett blött spår. Det visade sig dock att mitt personbästa var bättre än jag trodde så jag var 20 sekunder långsammare. Körde runt på 29:46 mot personbästat 29:26. Helt sjukt nöjd med den tiden! 

Efteråt så tittade solen fram och när jag kom hem så förevigade Linda mig. 

Sjukt nöjd med cykeln som går så lätt och säkert i skogen, givetvis så bidrar jag ju själv också men den har verkligen överraskat positivt på mig. Tillsammans med dom lätta hjulen så dansar jag fram i skogen. Tiden gör att jag känner mig trygg i min egen förmåga och hoppas kunna ta ett nytt personbästa innan året är slut. 

Men först Cykelvasan och Långlopps-SM! 

Planen denna vecka:

Måndag: Bila till Evertsberg efter jobbet (hoppas budgetmötet inte drar ut på tiden..) för att köra tömningspass på Cykelvasa-spåret.

Tisdag: Vila eller lätt cykling med Linda

Onsdag: Väckningspass, med fördel på morgonen.

Torsdag: Cykelvasan! 

Fredag: Vila, alternativt lätt rull. 

Lördag: Väckningspass, förhoppningsvis på banan för Långlopps-SM

Söndag: Långlopps-SM i Alliansloppet

Nya hjulen - 9TH Wave Ninefold Bourne 29 från Lerdala Sport

Hej!

Igår så fick jag hem mina tävlingshjul från Lerdala Sport, det är ett par 9TH Wave Ninefold Bourne 29-hjul. Det är deras lättaste MTB-hjul och med fälgband och ventiler så vägde mitt par in på 1224 gram. 

Fälgvikt: 315 gram

Fälghöjd: 24 mm

Bredd: 24,5 mm inner och 30,5 mm ytter

Nav: DT Swiss 180 med keramiska lager

Ekrar: DT Swiss Revolution

Pris: 18990:-  (16990:- med DT Swiss 240-nav) hos Lerdala Sport: https://www.lerdalasport.se/sv/9th-wave/mtb/ninefold-bourne.html

9TH Wave är ett företag som specialiserat sig på hjul och har, förutom till MTB och landsväg, också hjul för gravel-cykling och även strandcykling (MTB med högprofil) som är stort i Nederländerna. Med hög kvalité och låg vikt så ska det bli riktigt kul att få testa dessa raketer i skogarna. Dom här hjulen kommer att komplettera min tävlingscykel på ett mycket fint vis och dom blir perfekta till både Cykelvasan och Långlopps-SM i nästa vecka. 

Det finns också MTB hjul som bara väger 1405 gram till en kostnad av 13990:-, ett väldigt konkurrenskraftigt alternativ för många som vill lätta sin cykel och få en rappare känsla i skogen.

Om ni köper hjulen från Lerdala Sport så hälsa från mig, det går givetvis bra att höra av sig direkt till mig med frågor också om ni vill. 

Om ni följer 9TH Wave och Lerdala Sport på Instagram så hänger ni med på nyheter och produktuppdateringar:

https://www.instagram.com/9thwave_cycling/

https://www.instagram.com/lerdala_sport/