Ingen hockey i Ludvika idag utan istället blev det en dag i fantastiska Falun. Slängde ut en spontan fråga på Facebook om det fanns någon som hade en biljett till valfri dag eller idag då det varit slutsålt sedan ett tag tillbaka just idag. Just på grund av högtrycket på biljetter till Skid-VM i Falun idag har ju gjort mig extra sugen på att gå just idag. Att få uppleva ett publikhav på Lugnet sker ju bara ungefär vart 20:e år. Dessutom så var det ju idag och på sprinten i torsdags som man kunde njuta av både dam- och herrtävlingar i längdskidor på en och samma dag.
Kan ju konstatera att det där med biljett löste sig ganska så bra.
Eftersom Ronya skulle jobba från ett och damerna startade ett så åkte vi tillsammans mot hennes jobb och hon släppte av oss i närheten av Lugnet. Smidigt. Dessutom jobbar hon på lasarettet som ligger nära Lugnet så det var nära till bilen efteråt också. Frida i bärsele och Ebbah vid min sida. Det blev lite drygt tre timmar på Lugnet och axlarna gick väl nästan av där på slutet. Inte nog med Frida i bärsele och budväska med Fridas alla nödvändigheter över ena axeln, Ebbah satt en del på mina axlar också för att se bättre.
Tur att jag är grov i överkroppen!
Garmin hade satt upp en mäktig förentré som inte gick att missa.
Om man sticker huvudet genom Garmins skärm och lägger upp bilden på Instagram med hashtag #GarminFalun2015 så kan man vinna en Vivofit. Fler borde passa på, chanserna är stora med tanke på att Garmin på Facebook sagt att tre vinnare koras varje dag och idag går det att hitta femton bidrag på Instagram. En på fem alltså!
Vi passade på att morsa på mina kollegor också.
Man känner knappt igen sig på Lugnet nu med alla läktare och tillfälliga byggnader som poppat upp. Mäktigt!
Dags för start i damernas skiathlon.
En törstig Charlotte Kalla.
Mest av allt imponerades jag av Sofia Bleckur som körde helt brutalt och blev femma och gjorde därmed sitt livs lopp. Kunde väl inte passa så mycket bättre än under VM på hemmaplan!
Inte ett öga torrt!
Charlotte Kalla och Astrid Jacobsen på väg mot spurten om silver och brons där Charlotte fick nöja sig med bronset. Ändå en sjukt bra insats och hennes första individuella VM-medalj!
Upploppet, där Therese Johaug går i mål ca: sex sekunder före Jacobsen/Kalla.
Charlotte Kallas tränare, Magnus Ingesson, intervjuas av SVT. Efteråt fick Ebbah och hennes skylt kamerans uppmärksamhet, men om det sändes vet jag inte...
Harvey, Hellner och Halvarsson är tre törstiga grabbar med efternamn som börjar på H.
Ebbah gjorde en skylt hos Vattenfall för att heja på svenskarna!
Manlig klunga. Calle Halvarsson hade otur, även idag, och bröt staven i slutskedet av loppet. Lyckades ändå bli bästa svensk på sjätteplats.
Totalt 44300 åskådare var på plats idag och det kändes så härligt att vi i Falun kunde bjuda skidvärlden på denna folkfest. Givetvis också kul att få vara en del av detta.
Även om man inte kollar på skidtävlingarna så kan man lätt spendera några timmar på Lugnet med allt som visas och pågår där just nu. Dessutom fullt av aktivitet på stan och ett partytält över en stor parkeringsplats. Untz-untz!
God afton vänner.
Känner mig fortfarande sliten och har någon irritation i luftvägarna, kanske är det en övre luftvägsinfektion som är på gång? Har faktiskt gubbvilat i soffan nu i kväll. Är hemma med småtjejerna då hustrun jobbar, Emily är i Stockholm och Filip har kollat Leksand-Örebro i Tegera Arena med en kompis. Skönt för oss tre att få hänga lite!
I kväll blir det tidigt i säng och så ska jag försöka sova och hålla tummarna samtidigt. Imorgon vaknar jag antingen förkyld eller frisk, lite så är känslan. 08:30 ska sonen och jag infinna oss i Ludvikas ishall (där vid starten för Finnmarksturen är, nu vet?) så det blir ingen sovmorgon i alla fall så det gäller att komma i säng i tid i kväll. Ska bara få hem sonen så kan vi alla gå och lägga oss sedan.
Vaknar jag frisk imorgon så blir det kompiskampen mot kvällen någon gång. Garmin är ju på plats på VM så jag tänkte kika förbi där någon gång nu i helgen också, även om jag inte hinner se skidtävlingarna pga hockey.
Ett försök till självmedicinering i kväll. Ännu en av fördelarna med VM i Falun: massor av olika munkar!
Kul att få se cyklisten och falubon Robert Reyier Österling i VM-flödet nu i kväll. Robban ställde nämligen upp och tvättade kläder åt amerikanska landslaget idag:
Så här är det. I eftermiddag/kväll ska Ronya jobba, därför passar det dåligt för mig att träna idag. Planen var från början var annars vila igår och träna idag, men med hennes pass på jobbet så blev det lite stökigt med träningen så jag tänkte om och tränade därför en dag extra igår och tog vilodagen idag istället. Bra tänkt. Synd bara att benen var slitna och alla som haft slitna ben och kört högkadensintervaller vet ju hur ont det där kan göra. Så det blev lite pannkaka av passet igår kväll. Lite synd. Fick i alla fall straffa benen lite och jäklar vad det smärtade.
Nu har jag någon konstig känsla i luftvägarna så med lite oflyt så blir jag väl sjuk också. Siktar annars på Kompiskampen imorgon och jag tänker inte köra på säkra kort då inte utan denna gång blir det lite av en chansning. Det börjar ju bli vår. Plus åtta grader varmt igår, helt sjukt.
Grymt med silver för Stina igår på VM-sprinten och lite stolpe ut för herrarna. Grymt på olika vis. I helgen är Lugnets Riksskidstadion slutsåld på lördagen (37.500 sålda biljetter) och det lär bli en jäkla fest.
Själv kommer jag att befinna mig i Ludvika ishall hela helgen då det pågår något hockeyevent för barn där så Filip lirar på lördagen och Ebbah på söndagen. Från morgon till eftermiddag. Skönt att veta vad jag har att göra. Lite synd på distanspassen bara, alla helgaktiviteter med barnen har ju gjort att jag inte kört distans sedan 1:a februari och totalt har det blivit fyra distanspass i år. Meeen det kommer ju nya spännande tider och nästa vecka så tar jag ju ledigt måndag till onsdag, ska nog hinna smyga in ett distanspass där.
Kurbits-hästarna från Craft i full fart på kylskåpet.
Till skillnad mot kurbits-hästarna så har jag tagit det lugnt idag. Började med att sova över 8½ timme i natt så jag fick välbehövlig återhämtning. Helt sjukt egentligen att jag cyklade igår och att det nu känns som om jag haft en vilodag sedan dess bara för att jag fick sova som en normal människa. Borde testa det där oftare och kommer att testa det där oftare. Från och med mars så ska jag nämligen bara jobba 60% och vara föräldraledig 40%. Det blir fina tider.
Tog en sen frulle med sonen då vi åt risgrynsgröt och mackor. Sedan så fick jag spö i NHL15 en match, tränade en match på egen hand och lyckades vända 1-2 till 3-2 på dom sista 35 sekunderna i returmatchen mot Filip. Viktigt det där. Jag blir så grinig när jag förlorar nämligen...
Kollade på sprinten från VM på TV idag. Härligt med silvret till Stina! Trodde det skulle vara ganska snabbt avklarat eftersom det var sprint men det tog nog drygt 4½ timme från första start till att finalerna var avgjorda. Zappade lite till Eurosport 2 för att se Andalusien runt också. Det blir mycket cykel på TV från och med nu och dom första semiklassikerna är inte långt borta. Älskar't!
Något annat jag älskar är ju dokumentärer. Nästan det enda som är värt att se på TV bortsett från sport då, förstås. Kombinationen dokumentär och sport är därför nästan oslagbar som ni kanske förstår och därför tittar jag nu ikapp på Norges damer mot Falun och Sveriges skidhjältar. Brukar ju sällan kolla på TV men det här kan man ju se när man har tid och lust. Dock så är det försent att se dom fösta avsnitten och avsnitt 2 av Svenska Skidhjältar kan man bara se i kväll. Skynda! Jag ser ett avsnitt per dag, det får räcka så.
Härligt att få se dessa idrottsstjärnor på ett annat vis än man fick på tex dagens VM-sändningar.
Nu i kväll så ska jag köra nioettor. Gjorde ju ett sådant pass i början av januari på hög kadens, tänkte testa att köra lika även idag. Men med lite bättre effektsiffror. Har tydligen kört nioettor på 311 watt förra året, vore ju kul att vara lika grym nu. Kanske är lite för hög ambitionsnivå med tanke på att jag senast snittade 287. Nioettor är lite jobbigare än åttatvåor, dels eftersom intervallerna är en minut längre men kanske framförallt eftersom vilan är en minut kortare. Träning på kadens över 100 brukar också bli något svettigare än att köra lägre kadens. Nu kör vi!
Alltså cykling är verkligen rogivande. Det spelar liksom ingen roll hur stressigt det varit på jobbet eller hur lite jag sovit, på cykeln kommer man snabbt till ro samtidigt som jag får förnyad energi. Som idag.
Härligt.
Flyt.
Kraft.
Då jag har jobbat ganska mycket ganska länge så har jag fått en del komptimmar. Passar på att ta ut ett helt koppel timmar nu under sport- och VM-lovet. Är därför ledig imorgon och måndag-onsdag nästa vecka. Ska bli skönt att faktiskt vila upp sig också, mer än dom där stunderna i sadeln. Samt att få spendera värdefull tid med familjen som är ledig.
VM-festen har börjat idag med kvaltävlingar till riktiga VM-loppen på dagen och invigningen nu på kvällen. Jag gjorde som många andra och såg invigningen på SVT Play. Har faktiskt inte köpt några VM-biljetter, men visst känner jag att jag vill uppleva stämningen på plats någon av dagarna.
Ska ni se tävlingarna live på Lugnet någon dag och i sådana fall, vilken?
Ni vet ju att jag igår kväll/natt körde styrkefyror. Efteråt så drack jag ett glas O'boy och i morse så stack jag ut för att cykla till jobbet utan frukost i magen. Fina grejer. Dammade av vintercrossen igen då det var hot om plusgrader på eftermiddagen och då är det ju alltid skönt med skärmar på cykeln.
På väg hem så var temperaturen fortfarande på rätt sida nollan och det kom en del snö.
Hittade ett VM-kit från CRAFT i postlådan. Skid-VM här i Falun startar ju med invigningen imorgon. Pepp!
Var givetvis tvungen att prova grejerna också. Med Richardsson sjuk och Jönsson skadad så är jag redo att hoppa in när Rikard Grip ringer!
Igår kväll så skulle jag köra styrkefyror, så det gjorde jag. Eftersom jag, via bloggen, vet hur jag genomförde dom senast så vet jag att det gick ganska så bra men att det var en smula (för) ansträngande. Så jag tänkte att det kanske är bäst att köra på samma motstånd och eftersom jag antagligen har blivit starkare på en dryg månad så blir det inte riktigt samma upplevda ansträngning.
6,2 kilos belastning förra gången och samma lika igår. Så långt, så bra.
Sedan blev det som det brukar bli, jag höjde ganska omgående kadensen och sedan var det passet urspårat. När jag väl har börjat så kan jag inte gärna sluta. Nu blev det inte riktigt samma upplevda ansträngning som senast, trots höjningen av effekt, så jag hoppas väl att det indikerar starkare ben bara.
Monarksnittwatt i intervallerna (förra gången inom parentes):
347.2 (341)
353.4 (341)
353.4 (347.2)
359.6 (341)
353.4 (341)
359.6 (341)
353.4 (347.2)
365.8 (347.2)
Vilket ger ett totalt intervallsnitt på: 355.725 watt (343.325).
Alltså en ökning med nästan 12½ watt när jag skulle köra på samma lika som förra gången. En av mina svårigheter det där, att hålla igen, Går det att öka så gör jag väldigt gärna det. Rekordet för mig är annars 366 watt (men bara fyra intervaller) eller 360 watt (7½ intervall), så jag är inte långt borta nu.
Att dra ett likhetstecken mellan ansträngning och snittpuls går kanske inte riktigt att göra på ett bra sätt, men jag gör det ändå (förra gången inom parentes):
160 (165)
165 (169)
169 (173)
171 (174)
172 (175)
171 (174)
173 (174)
174 (172)
Lägre siffror rakt igenom alltså, bortsett från sista intervallen. Men så skiljde det 18.6 watt i effekt också så det är väl förståeligt att det borde bli något jobbigare med den ökningen.
Körde ett Åstrand-test som uppvärmning på 250 watt och med snittpulsen (jag kör 5 minuter med varvtid varje minut och tar snittpulsen från dom sista 4 minuterna): 141.25 (jämfört med 143.5 förra gången).
Många siffror blir det och innan jag har dragit vartenda nummer från passet så kan jag väl istället hänvisa mina allra nördigaste läsare till gårdagens pass på Garmin Connect: https://connect.garmin.com/modern/activity/666129284
Sammanfattat så blev det alltså mycket mer watt än för en dryg månad sedan och på något lägre upplevd anstränging. Alltså ett kliv framåt och ännu ett kvitto på att vinterträningen leder åt rätt håll. Så här nöjd var jag efteråt:
Nu ska jag cykla till jobbet, det kommer också att bli kul. Vi hörs väl kanske i kväll, hoppas jag!?
I natt var det -13.6°C och inte ett moln på himlen, så jag passade på att spola Öijer Arena. Den måste ju vara sportlovsfin nu och vem vet hur många fler chanser det bjuds att spola is!? Barnen har både VM-lov och sportlov så det blir två veckor ledigt för alla skolbarn i Falun. Lokalerna behövs för VM och i mitt fall så behövs även skolbussarna i jobbet för att sätta in extra resurser...
I normala fall så skulle jag ju redan vara på jobbet nu, istället så sitter jag hemma och har precis avslutat en monsterportion med risgrynsgröt. Ska till jobbet, men valde att sova lite längre på morgonen och inte hetsa till jobbet idag. Har väl flextid osv.
Drömde i natt att jag körde backintervaller med Team Tre Berg. Vi var utomlands någonstans och intervallerna skulle vara tio minuter långa. Hade givetvis inga problem att hänga med grabbarna i backarna, så drömmen kändes väldigt verklig.
I eftermiddag/kväll/natt så ska jag köra testcykel. Hade en liten plan på att eventuellt cykelpendla till och från jobbet idag, men det var för lång startsträcka och för kallt för att det skulle bli helt aktuellt. Intervaller på testcykeln känns ändå helrätt så här andra halvan av februari, nu gäller det ju att försöka bli både stark och snabb. Styrkefyror blir dagens utmaning.
Om några dagar så är det dags för Kompiskampen #4 också, ska bli spännande att se om utvecklingen fortfarande är positiv eller om jag stannat av nu. Det går ju inte att utvecklas varenda gång, det vet jag om. Men nog hade jag lite kvar senast när jag körde 316,8 Monarkwatt?
Idag var jag med KFUM Falun F07-08 i Vikmanshyttan för tre matcher mot Leksand, Hedemora 1 och Hedemora 2. Ebbah började som målvakt och räddade 16 skott mot Leksand.
Sedan skulle Hedemora x2 mötas och här gjorde Ebbah sitt första mål någonsin i en innebandymatch!
Ååååå KFUM!!!
Sista matchen så spelade Ebbah center och vann 6 av 8 tekningar.
Ja, det fanns givetvis guldkorn att plocka ur denna innebandykaka men dom har det tufft i matcherna i KFUM. Ska inte säga att det bara beror på det, men dom spelar ju nästan uteslutande mot pojkar. Det har givetvis ingenting att göra med vilket kön man är född med i den här åldern, men om ni tittar på en skolgård så är det nästan enbart pojkar som spelar med klubba och boll i den här åldern och det syns på innebandyplanen.
Tjejerna har blivit bra mycket bättre bara under denna säsong och nu blev det faktiskt mål i samtliga matcher. Sju åtta stycken totalt faktiskt. Dessutom tar de för sig mycket mer nu och fegar inte i duellerna. Kul att se utvecklingen! I den här åldern så redovisas inga resultat överhuvudtaget, så det är bara på skoj.
Vi åkte väl före nio och kom hem vid sexton. Nu på kvällen har jag gubbsovit i soffan, trötting som jag är. Just nu är det -9 grader ute och det ska vara kallt även imorgon. Läge för att spola Öijer Arena igen alltså.
Idag blir det ingen medalj för min del, men Ebbah och Filip ska i alla fall sporta. Filip blev nyss hämtad av en kompis och hans förälder för vidare färd mot Leksand och Tegera Arena. Där ska Falu IF's pojkar spela matcher mot Leksand och Säter.
Jag tar Ebbah och Frida och styr bilen mot Viksmanshytans sporthall där Ebbah ska spela tre innebandymatcher. Det ser ut att bli en toppendag helt enkelt. Ronya har jobbat natt så hon får sova istället.
Eftersom vi kom iväg lite sent så åkte vi till IKEA för att käka middag. Jag tog pasta bolognese och två sorters efterrätt.
Vi kom ju fram till Högbo Brukshotell ganska sent, men jag ville ändå ut för att köra banan och väcka kroppen något inför dagens tävling. Jag hade ju ändå vilat hela onsdagen och torsdagen.
Jag var inte ensam ute för att kvälls-reka. Claes och Robert från Östersund var också ute för att kolla banan.
Väckningspasset där jag körde 2½ varv och tryckte på lite på det andra varvet:
Efter cyklingen så blev det en hamburgare och lite mer efterrätt.
Ebbah och jag på väg till frukosten.
Så var det väl dags för själva tävlingen också. Vi bodde ju precis bredvid banan vilket var väldigt behändigt så trots att jag kände mig lite stressad och tyckte jag blev klar sent så var det ju bara att rulla ut på banan och börja värma upp. Hängde på Vilhelm Ohlsson (Ville) som också skulle köra ett varv och tyckte att det var bra ansträngande att försöka följa honom. Fick till 12 bra uppvärmningsminuter.
Träffade Jesper Andersson (Jeppman) vid start/målområdet, klämde lite på hans däck och beslutade mig för att fylla på mina slangar med lite mer luft. Eller ganska så mycket mer. Kanske var det på grund av däcktrycket som det varit så jobbigt att hänga på Ville under uppvärmningen? Testade dock Jeppmans hoj någon minut innan start och oj, det var inte bara däcktrycket som skiljde... Grym hoj!
När starten gick så kom jag iväg som femma. Ville, Emil Linde, Jeppman, Magnus Palmberg och jag bildade tätkvintett. Det kändes väl rätt intensivt och jag fick slita rätt bra där på min femteplats. Banan bestod av en mer lättåkt del och en mer slingrande del. När vi körde på den mer tekniska delen av banan så kände jag att jag nog hade lite bättre kontroll än ett par av konkurrenterna vilket gjorde mig något mer trygg och jag hängde med första varvet. Ute på andra varvet så ökade först Magnus Palmberg och sedan Emil Linde farten, det blev för mycket för först mig, sedan fick även Jeppman och Ville ge sig. De släppte lagom till partiet där jag kände mig trygg så jag lyckades ansluta till de övriga två avhängda. Att ta upp någon jakt på Emil och Magnus var dock aldrig aktuellt i mitt fall...
På slutet av varv två så tappade jag lite till Ville och Jeppman igen och fick spurta ut på tredje varvet för att ansluta igen. Det är ju alltid bättre att sitta med än att inte göra det. I motlutet på den lätta delen av banan så kände jag att grabbarna nog fått bränna en del krut i Emil och Magnus fartökning, så jag tänkte att det var läge för mig att dels skrämma dem lite och även komma först in i skogsdelen av banan så jag gjorde en ganska rejäl fartökning. Först var jag lite besviken då bägge hängde på i mitt tycke lite för enkelt. Men jag tänkte att om jag ligger på gränsen så måste ju även de göra det. Så jag fortsatte att köra hårt. Till slut så tappade Jeppman en lucka, kanske var det efter någon miss för det blev ganska snabbt ganska många meter. Ville bet sig dock fast. På slutet av varv tre så passerade han mig, vet inte om det var för att få bestämma tempo eller om han ville skrämmas.
Tyckte ändå det var skönt att få sitta bakom lite och dels få hjälp att distansera Jeppman. Kände fortfarande bra kontroll i skogsdelen av banan och bestämde mig för att bara följa med Ville under den lätta första delen av banan på fjärde och sista varvet. Klarade jag bara det så borde jag hänga med honom i skogen och då skulle jag sätta in min attack på tredjeplatsen i sista spurtbacken med ett par hundra meter till mål.
Så blev det också. Sista varvet blev väl lite passivt. Tyvärr tappade jag lite på slutet av sista varvet så jag fick lägga in en långrökare bara för att kunna ansluta inför den sista spurtbacken. Trodde ändå att jag skulle kunna knäppa honom i backen. Kom in med bra fart, tog mig tid att ropa "kommer vänster" (vem gör sådant i ett försök till avgörande på slutet av en tävling?) men då svarade Ville upp bra. Det blev lite armbåge mot armbåge, styre mot styre men jag fick fördelen av en innerkurva och sedan kunde jag ta mig förbi honom innan sista 90-graderskurvan ner mot målområdet. Då visste jag att med en tvär högerkurva och en hårnålssväng innan det korta upploppet så var det klart. För att inte Ville skulle köra någon chansning på innerkurvan så stängde jag till den ordentligt. Ville körde in i mitt bakdäck, tappade all fart och då var det klart:
Trea på Högbo Fatbike Challenge!
Inför loppet så trodde jag att topp fem skulle vara möjligt och att chansen även fanns på en pallplats. Att det blev så är jag otroligt nöjd med och det var ju riktigt kul att få tävla igen.
Även Ebbah fick åka fatbike och tyckte det var riktigt kul. Hon ville ha en så vi frågade vad den kostade och det visade sig ligga på ungefär nio veckopengar.
Här är Garmin-data från dagens intensiva tävling. Drygt 92% av max i snittpuls i 45 minuter gav 62 timmars rekommenderad vila från min Garmin-klocka:
¨
Att cykla fatbike var faktiskt skitkul. Visst, det var inget sprätt- och fartmonster. Men man kör liksom över allt och precis som i cyclocross så går det att trampa igenom kurvor med sladd och tävlingen var ju fullt ös nästan hela vägen från start till mål.
Cyklarna från topp-5 idag:
Testkörning av banan. Min första åktur med en fatbike. Banan var kul. Omväxlande och ändå snabb på grund av det relativt hårda underlaget.
Vi är som ni förstår på Högbo Bruk nu. Banan går några meter från fönstret och start och mål ligger kanske 300 meter bort. Att åka fatbike är lite som att cykla traktor. Den går överallt och man kan trampa i princip hela tiden eftersom man har stora däck och bra grepp. Skitkul även om det inte går speciellt fort.
Visst, tävlingen pågår bara i en timme men för maximerad prestation krävs välfyllda depåer.
Är på väg till ett möte och käkar godis på bussen. Ska prata skoltrafik. I förmiddags var det möte om VM-trafik. Det är varierat även om trafiken är gemensam faktor, givetvis. Samma grundidé men med väldigt olika förutsättningar.
Igår kväll la jag fram nästan allt som jag behöver ha med mig idag. Efter mötet så ska jag hem för att packa ner allt, ta med mig stora delar av familjen och dra till Högbo. Ska bli riktigt kul. Jag tränar ju för att tävla. Extra kul givetvis när familjen kan följa med också.
Fick en kartong GripGrab-produkter idag. Skoöverdrag, strumpor, kepsar, flaskor och givetvis handskar. Beställde det tidigare i veckan med (litet) hopp om att få det innan helgen så jag kunde använda några av produkterna på helgens Högbo Fatbike Challenge. Tack vare en snabb leverans så blir det nu verklighet.
Jimmy Bodin har sex vörbrödlimpor i frysen och en halv limpa framme. Imponerande lagersaldo så här i mitten av februari!
Vi har sagt att jag ska kika förbi honom någon gång sedan han flyttade hit under senhösten. Men ni vet hur det är, livet. Därför bestämde vi nu bara för att köra i eftermiddag så att det blev av någon gång. Det blev vörtbrödmackor och mycket cykelsnack. Riktigt trevligt!
Mmm... vörtbröd!
Väl hemma så fick jag snusa bebisfot, snäppet härligare än vörtbröd det!
Nu börjar det bli dags att fundera på vilken utrustning jag ska ha med mig för att genomföra en tävling i vinterklimat också. Och helst packa den. Imorgon blir det väl förhoppningsvis mest att slänga in allt i bilen och åka till Högbo Brukshotell. Inser nu att det kanske krävs att jag tvättar lite kläder också, bäst att inventera cykelrummet innan det blir alldeles för sent på kvällen. Barnen ska ju i säng också...
Emil Lindgren utför sitt bästa test någonsin på LIVI.
Emil Lindgren och Jenny Rissveds har testat sig på LIVI efter ett tre veckor långt höghöjdsläger i Sierra Nevada. Bägge gjorde fantastiska resultat på testerna vilket ju lovar gott. En nyttig erfarenhet och intressant att också en sådan som Emil som tränat och tävlat i 100 år kunde göra ett så bra test.
Läs mer här:
Emils test: http://emillindgren.com/2015/02/livi-test/
Jennys test: http://www.jennyrissveds.se/2015/02/livi-pt-19/
Traditionsmat på Lager 157 innan Leksand-matchen igår.
Besvikna Leksand-fans efter matchen. Tyvärr gjorde Leksands IF en riktigt dålig match så det blev liksom aldrig riktigt roligt. Men vi fick ju äta på Lager 157 i alla fall och i Tegera Arena så gick både hamburgare och popcorn ner. Dessutom inhandlades Leksandhalsduk, Leksandflaggor och hockeykort!
Dagens lunch. Fisk, ris och GRÖNSAKER! För att vara bloggare så har jag ju varit rätt dålig på matbilder. Idag får ni två matbilder bara för att kompensera för detta. Hade ju en period med bilder på dagens lunch, men det tröttnade jag tack och lov ganska så snabbt på.
Ni läste ju i morse om att jag sov i soffan i natt. Tydligen så blev det 8½ timme sömn och jag hade somnat mitt i ett samtal. Hårda bud. Har noterat andra sömnbristrelaterade symptom på sistone. Det skulle ju kunna vara att jag börjar bli gammal och senil också, eller att vi har fått en bebis. Men det skulle faktiskt också kunna vara på grund av att jag sover för lite som jag den senaste tiden har:
- Åkt med barnen till Filips innebandymatch på en lördag, när matchen skulle spelas på söndagen.
- Glömde Filips skridskor när vi skulle till hans matcher i helgen och kom på det när vi hunnit åka en mil.
- Glömde hockeybiljetterna igår men kom på det ca: 4 km hemifrån och kunde vända snabbt.
Jag tycker annars att jag brukar kunna ha bra koll på grejerna och planera väl.
Har ju haft vilodag idag. Är fortsatt lite sliten och trött men om jag bara går och lägger mig typ nu och vilar också imorgon så är jag nog med i matchen igen till helgen. Ska bli skitkul att åka Fatbike. Såg startlistan till inofficiella Fatbike-SM och har hittat en storfavorit i Emil Linde.
Sa jag att jag var sliten? Efter hockeyn så lämnade jag barnen hemma, åkte och handlade, kom hem igen, packade upp matvarorna och la mig i soffan för att prata med Ronya och kolla sociala medier.
Där somnade jag varpå Ronya twittrade bilden på mig.
Typ åtta timmar senare så väcktes jag, fortfarande i soffan och med jacka på, av Emily och nu är jag på väg till jobbet.
Förhoppningsvis lite mindre sliten idag då.
Sista minuten-laddning av Kina-lampans batteri. Dom här äventyrspendlingarna tenderar ju att dra ut på tiden och det kan bli en mörk avslutning på hempendlingen om jag har "otur". Batteriet räcker ju egentligen gott och väl till två dagars pendlande om jag bara kör raka vägen hem utan storm eller större snöfall. Men nu när jag leker på skoterspår och annat så tar pendlingen lite längre tid. Därför laddade jag batteriet under tiden jag bytte om idag, kanske räcker det hela vägen hem?
Jag ska ju å andra sidan åka hem i tid idag för att hinna med att åka till Leksand via Rättvik för att se Leksands IF - Färjestad i kväll. Lampan kanske inte ens behövs? Via Rättvik är p.g.a. Ronya bad om skjuts dit igår och jag var snäll nog att säga ja.
Ett brantare parti på dagens pendling. Skoterspår i 35 km/h är rätt härligt måste jag säga.
Om det var mjukt igår och en del promenad/jogging ingick i jobbpendlingen så var det desto hårdare idag. Skillnaden var som natt och dag och det gick att stå på mer.
Jag sover bra på nätterna, men för lite. Eftersom jag tänker mig att tävla på lördag så kan jag inte fortsätta så här hela veckan, som jag kanske annars skulle göra. Nu tar jag två vilodagar med lite bättre sömnmängd så ska nog kroppen vara i bättre balans till helgen.
Idag var jag nämligen bara seg. Dessutom så är jag ju rätt bra med i träningen för att vara jag (48 timmar, 18 minuter och 32 sekunder i år), så hjärtat slår inte en massa slag i onödan. När jag hade bytt om så satt jag på min IKEA-pall i källaren och funderade på livet och hur förbannat jäkla halt det skulle vara och plötsligt så var pulsen nere på 48. Låter kanske inte skitlite för er vältränade atleter, men vilopuls mäter jag inte eftersom den alltid var så hög på den tiden då jag ville kolla av den. Det var liksom inte så kul att hamna på 45-50 när man ville se 30. Min skidåkarfar lär ha haft under 30 i vilopuls men alla bra gener hamnade tydligen inte hos mig.
Totalt fick jag nog ihop drygt sju kilometer skoterspår idag av totalt 29.91 km cykling. Dels dom jag körde igår, men även ett par andra delar som inte var cykelbara igår morse. Flytet var helt okej. Plan A var egentligen en timme på ca: 85% av max, men eftersom jag tänkte mig att köra odubbat och allt som smälte igår fryst på under natten så blev det skoterspårsmorgon istället.
Planen är nu istället att kötta hem när plusgraderna tinat vägytan.
