Framgångsrik dag för svensk cykelsport

Hej cykelvänner!

Helt sjukt vilken framgångsrik dag det varit för svensk cykelsport idag.

1. Emilia Fahlin har tagit ledningen i bergspristävlingen (!) i World Tour-loppet Tour of Chongming Island!

2. Tobias Ludvigsson från Huskvarna blev 4:a och tog den vita ungdomströjan efter den 9,8 km långa första etappen av Giro d'Italia!

3. I just Huskvarna så blev det idag två svenska medaljer på MTB-EM. Emil Linde vann sprinten före regerande världsmästaren Daniel Federspiel och med Martin Setterberg från en av arrangörsklubbarna på en finfin tredjeplats.

Svensk MTB-cyklist till OS?!

Jenny Rissveds vinner i säsongspremiären i Milano, bilden har jag hittat på Jenny Rissveds blogg.

Hej!

I år är det ju OS-år och Sverige är väl sådär bra på att ta och förtjäna platser i cykel under detta mästerskap. Tänkte beskriva lite hur det ser ut på MTB-sidan i detta inlägg, med lite extra fokus på damsidan.

För att kvala till OS krävs två saker:
1. Att landet kvalificerar sig för en plats
2. Att SOK tycker att det finns någon cyklist som är värd att skicka dit.

I OS-tävlingarna så finns 50 herrplatser och 30 damplatser, dessa fördelas kortfattat på följande vis:
1. Värdnationen får en plats i herr- och en plats i damfältet.
2. OS-rankingen, som baseras på att man lägger ihop nationsrankingen från 25:e maj 2015 och nationsrankingen för 25:e maj 2016.
3. Om landet inte kvalar in via OS-rankingen så kan landet ändå få en plats om man leder rankingen i Amerika, Afrika, Asien eller Oceanien. Om ledande land redan har en plats så blir tvåan erbjuden en plats. Detta alternativ är alltså inte aktuellt för européer.

Man kan alltså inte som cyklist kvala till OS utan det är länderna som får platser tilldelade och sedan är det upp till respektive land att skicka någon. SOK har tidigare haft som ståndpunkt att man lär vara topp-8 i världen eller visa att man kan nå ett sådant resultat för att man ska förtjäna sin plats till OS i MTB. Men man kan göra undantag för yngre åkare som är påväg uppåt i karriären.

För nationerna på herrsidan så gäller att 1-5 på OS-rankingen får tre platser, 6-13 får två platser och 14-23 får en plats. På damsidan så får länderna som ligger 1-8 två platser och 9-17 en plats. Det gäller alltså att fixa topp 23 på herrsidan och topp 17 på damsidan för att Sverige ens ska få en plats.

Sverige ligger just nu på 20:e plats på både dam- och herrsidan i  OS-rankingen. Poängen från de tre främst placerade cyklisterna från varje land räknas samman för nationsrankingen.
3:e mars 2015 så låg Sverige 10:a i världsrankingen för MTB på damsidan, så vi har rasat snabbt. Då låg vi fortfarande före starka nationer som Danmark, Tjeckien, USA och Italien. Då var Alexandra Engen 23:a, Jenny Rissveds 30:e och Kajsa Snihs 74:a i den individuella rankingen.
Sverige var faktiskt så bra som 5:a i världen under juni-juli 2014 med Alexandra Engen uppe på en fjärdeplats! Men där hände något. Alexandra Engen drabbades av utmattningssyndrom och började därför dala på rankinglistorna (man behåller poäng från en tävling i ett års tid, sedan försvinner dom). Alexandra började ju tävla i fjol igen (härligt att se henne tillbaka!), men det har ju inte alls varit i samma omfattning eller nivå som innan hennes sjukdomstillstånd. Nu ligger hon 186:a i världen.

Så med en cyklist i världselit och en cyklist strax efter så ser ju Sverige ut att kunna fixa OS-platser ganska enkelt på damsidan. Men nu ser det inte ut så längre. Jenny Rissveds är just nu 19:e i världen och på väg uppåt, men bakom henne gapar det ganska tomt. SCF har väl insett detta att Engen inte kommer nå världselit i rankingen innan 25:e maj och i allra sista stund så har man bestämt sig för att skicka ut Åsa Erlandsson i världen för att samla poäng. Åsa har nu klättrat upp till 125:e plats och är med det näst bästa svenska. Engen ligger trea på 186:e plats. Tretton poäng efter Engen och på 210:e plats ligger Felicia Ferner.

Det ser inte så ljust ut för en svensk damplats i OS-loppet.
Jenny öppnade dock med en seger nyligen och hennes framtid ser ju fortfarande väldigt ljus ut. Men hon kan i princip inte på egen hand få upp Sverige topp 17 i rankingen. Det krävs att Engen börjar klättra snabbt i listorna och att Åsa jobbar in så många pinnar som möjligt. För det är på denna trio som SCF lägger allt sitt hopp på. Inget ont om Åsa, hon är absolut en av sveriges bästa cyklister, men det hade ju varit lite roligare om SCF hade kunnat skicka iväg någon yngre cyklist (Felicia Ferner?) istället. Nu kanske det bara var Åsa som hade den möjligheten i livet att just nu flänga runt i världen och samla poäng. Kanske hade den uppgiften dessutom blivit lite för tuff för en ung och mer orutinerad cyklist. Men Åsa är 42 år, så SCF gör ju ingen investering för framtiden i och med detta utan här läggs alla ägg i en OS-korg och så håller vi tummarna att det räcker hela vägen.

På herrsidan så ser det ju ljusare ut när det gäller OS-rankingen. Mycket tack vare den fina placeringen på nationsrankingen 25:e maj 2015 där Sverige låg 16:e. I år är man faktiskt 28:a i OS-rankingen som ger den sammanlagda placeringen är 20:e. Risk för ytterligare tapp innan den 25:e maj i år alltså!
Emil Lindgren har ju länge varit bästa svensk i rankingen men han hade en rövsäsong i fjol till följd av skadeproblem. Just nu är han på väg uppåt igen och befinner sig på 95:e plats. Det som gör att det finns hopp på herrsidan är att det är fler cyklister ute och tävlar internationellt. Unge Emil Linde ligger på 115:e plats, Calle Friberg 134, Matthias Wengelin 182:a och Gustav Larsson 269:a.
Det som gör att det ser positivt ut för rankingen här är ju att Sverige just nu faktiskt ligger på en placering som ger en OS-plats. Återstår dock att se om SOK väljer att skicka någon. Emil var ju snubblande nära till OS i London, men nu är Emil fyra år äldre och kan inte längre leva på "ung och lovande". Det kunde han egentligen inte till London-OS heller och det var nog därför han inte fick åka... Den i rankingen som kan leva på ung och lovande är Emil Linde som bara är 22 år, för övriga svenskar är det nog bara att slå sig in topp-8 på någon världscup som gäller.
Det ser inte så ljust ut för en svensk herrcyklist i OS-loppet.

Det är bara att hoppas att de cyklister som är bäst också orkar och har möjlighet att tävla mycket internationellt framöver.

Trea på Högbo Fatbike Challenge (inofficiella fatbike-SM)

På väg till Högbo igår.

Eftersom vi kom iväg lite sent så åkte vi till IKEA för att käka middag. Jag tog pasta bolognese och två sorters efterrätt.

Vi kom ju fram till Högbo Brukshotell ganska sent, men jag ville ändå ut för att köra banan och väcka kroppen något inför dagens tävling. Jag hade ju ändå vilat hela onsdagen och torsdagen.

Jag var inte ensam ute för att kvälls-reka. Claes och Robert från Östersund var också ute för att kolla banan.

Väckningspasset där jag körde 2½ varv och tryckte på lite på det andra varvet:

Efter cyklingen så blev det en hamburgare och lite mer efterrätt.

Ebbah och jag på väg till frukosten.

Så var det väl dags för själva tävlingen också. Vi bodde ju precis bredvid banan vilket var väldigt behändigt så trots att jag kände mig lite stressad och tyckte jag blev klar sent så var det ju bara att rulla ut på banan och börja värma upp. Hängde på Vilhelm Ohlsson (Ville) som också skulle köra ett varv och tyckte att det var bra ansträngande att försöka följa honom. Fick till 12 bra uppvärmningsminuter.

Träffade Jesper Andersson (Jeppman) vid start/målområdet, klämde lite på hans däck och beslutade mig för att fylla på mina slangar med lite mer luft. Eller ganska så mycket mer. Kanske var det på grund av däcktrycket som det varit så jobbigt att hänga på Ville under uppvärmningen? Testade dock Jeppmans hoj någon minut innan start och oj, det var inte bara däcktrycket som skiljde... Grym hoj!

När starten gick så kom jag iväg som femma. Ville, Emil Linde, Jeppman, Magnus Palmberg och jag bildade tätkvintett. Det kändes väl rätt intensivt och jag fick slita rätt bra där på min femteplats. Banan bestod av en mer lättåkt del och en mer slingrande del. När vi körde på den mer tekniska delen av banan så kände jag att jag nog hade lite bättre kontroll än ett par av konkurrenterna vilket gjorde mig något mer trygg och jag hängde med första varvet. Ute på andra varvet så ökade först Magnus Palmberg och sedan Emil Linde farten, det blev för mycket för först mig, sedan fick även Jeppman och Ville ge sig. De släppte lagom till partiet där jag kände mig trygg så jag lyckades ansluta till de övriga två avhängda. Att ta upp någon jakt på Emil och Magnus var dock aldrig aktuellt i mitt fall...

På slutet av varv två så tappade jag lite till Ville och Jeppman igen och fick spurta ut på tredje varvet för att ansluta igen. Det är ju alltid bättre att sitta med än att inte göra det. I motlutet på den lätta delen av banan så kände jag att grabbarna nog fått bränna en del krut i Emil och Magnus fartökning, så jag tänkte att det var läge för mig att dels skrämma dem lite och även komma först in i skogsdelen av banan så jag gjorde en ganska rejäl fartökning. Först var jag lite besviken då bägge hängde på i mitt tycke lite för enkelt. Men jag tänkte att om jag ligger på gränsen så måste ju även de göra det. Så jag fortsatte att köra hårt. Till slut så tappade Jeppman en lucka, kanske var det efter någon miss för det blev ganska snabbt ganska många meter. Ville bet sig dock fast. På slutet av varv tre så passerade han mig, vet inte om det var för att få bestämma tempo eller om han ville skrämmas.
Tyckte ändå det var skönt att få sitta bakom lite och dels få hjälp att distansera Jeppman. Kände fortfarande bra kontroll i skogsdelen av banan och bestämde mig för att bara följa med Ville under den lätta första delen av banan på fjärde och sista varvet. Klarade jag bara det så borde jag hänga med honom i skogen och då skulle jag sätta in min attack på tredjeplatsen i sista spurtbacken med ett par hundra meter till mål.

Så blev det också. Sista varvet blev väl lite passivt. Tyvärr tappade jag lite på slutet av sista varvet så jag fick lägga in en långrökare bara för att kunna ansluta inför den sista spurtbacken. Trodde ändå att jag skulle kunna knäppa honom i backen. Kom in med bra fart, tog mig tid att ropa "kommer vänster" (vem gör sådant i ett försök till avgörande på slutet av en tävling?) men då svarade Ville upp bra. Det blev lite armbåge mot armbåge, styre mot styre men jag fick fördelen av en innerkurva och sedan kunde jag ta mig förbi honom innan sista 90-graderskurvan ner mot målområdet. Då visste jag att med en tvär högerkurva och en hårnålssväng innan det korta upploppet så var det klart. För att inte Ville skulle köra någon chansning på innerkurvan så stängde jag till den ordentligt. Ville körde in i mitt bakdäck, tappade all fart och då var det klart:

Trea på Högbo Fatbike Challenge!
Inför loppet så trodde jag att topp fem skulle vara möjligt och att chansen även fanns på en pallplats. Att det blev så är jag otroligt nöjd med och det var ju riktigt kul att få tävla igen.

Även Ebbah fick åka fatbike och tyckte det var riktigt kul. Hon ville ha en så vi frågade vad den kostade och det visade sig ligga på ungefär nio veckopengar.

Här är Garmin-data från dagens intensiva tävling. Drygt 92% av max i snittpuls i 45 minuter gav 62 timmars rekommenderad vila från min Garmin-klocka:
¨
Att cykla fatbike var faktiskt skitkul. Visst, det var inget sprätt- och fartmonster. Men man kör liksom över allt och precis som i cyclocross så går det att trampa igenom kurvor med sladd och tävlingen var ju fullt ös nästan hela vägen från start till mål.
Cyklarna från topp-5 idag:

Emil Linde med en On-One Fatty

Magnus Palmberg körde en Specialized Fatboy.

Jag körde Marvil Snow Cross.

Ville körde nog tävlingens lättaste hoj, ett specialbygge från Twenty2Cycles på under 11 kilo.

Jeppman har också en grymt fin fatbike, denna pimpade Corratec Roar väger knappa 13.

Jeppman bjuder på en hel del bilder här: http://jeppman88.blogspot.se/2015/02/fatbike-sm-och-bilder.html
Här hittar ni resultat från Högbo Fatbike Challenge.

Film från målgången, filmad av Daniel Eriksson:



En del bilder från olika Instagram-konton:

Pallen i elit i fatbike på #HögboMTBarena #MTB2015 #mtb #HögboBrukshotell

Ett foto publicerat av Andreas (@aandreashedlund) Feb 14, 2015 kl. 4:33 PST

Start för Sveriges första Fatbiketävling 🚴💨 Lineup for Swedens first Fatbike race 🚴💨 #fatbike #fatbikesm #högbo #högbomtbarena #specialized #ppcykel #gopro #sandviken

Ett foto publicerat av Niklas Wahlman ™🚵 (@bajkrajder) Feb 14, 2015 kl. 2:11 PST

Dagens tre snabbaste 🏆🚵💨 #fatbikesm #fatbike #högbo #högbomtbarena #ppcykel

Ett foto publicerat av Niklas Wahlman ™🚵 (@bajkrajder) Feb 14, 2015 kl. 3:20 PST

Sprattelvatten, CXVM & Vinterdistans

Oscar fyllde år i måndags och firade det igår med lite mat och annat. Jag hade lovat att komma och bjuda på sprattelvatten om jag vann Rapha-tävlingen. Hade därför inte räknat med någon utgång alls men när jag vann så var det väl lika bra att åka ner på byn och göra Oscar och Johan sällskap. Träffade på min förre innebandytränare Bernt och supertalangen Jone också så det blev ju heltrevligt det där. 

Häller upp lite bubbelvatten, foto: Oscar
Jag var bara nere på byn i ett par timmar men det var himla trevligt ändå. Lär göras om!

Idag då. CXVMFTW! Alltså cykelcross-VM for the win. Kollade först juniorernas lopp där Belgien dominerade i antal (fyra cyklister topp sex) men lyckades "bara" få en silverpeng med sig därifrån. Emil Linde blev 29:a vilket jag tycker är bra och Dennis Wahlqvist var dryga minuten efter Emil på en 37:e plats.
I U23 loppet hade jag Lars van der Haar som storfavorit och redan under inledningen av första varvet så körde han till sig en lucka. Lite senare så anslöt störste hotet om segern, Wietse Bosmans och efter att de halvkört en stund så kom också Lars landsman Michiel Van der Heijden ikapp och det blev en tättrio som bjöd på en riktig CX-show. Det var två i bredd, det var tre i bredd, full attack och cyklisterna behärskade olika delar av banan olika bra vilket gjorde att det ibland blev små luckor som skulle täppas till.
Bakom dessa var det först en lite större grupp men Arnaud Jouffroy förstod att det skulle bli svårt att få den att samarbeta och attackerade därför. Ute på sista varvet kom han nästan ikapp tättrion vars attackcykling inte direkt främjade bra varvtider. In i sista svåra sandpassagen så sprang Michiel och Wietse sida vid sida och Wietse tog ett kliv åt höger för att springa i spåret och klämde därmed in Michiel mot nätstaketet varpå holländarens reglage fastnade och han tappade några meter. Klart då att det skulle stå mellan Wietse och Lars. Wietse tog initiativet men Lars gav allt på sista gräspartiet, kom ut på upploppet i tätposition och vann spurten. Holland-Belgien-Holland på pallen i U23-loppet alltså. Franske Jouffroy kom i mål som fyra, endast fem sekunder från VM-guldet.
Detta var en av de absolut bästa CX-tävlingar jag sett, grabbarna bjöd verkligen upp till spännade racing. Svenske Ludwig blev varvad ganska tidigt i loppet och hade kanske hoppats på bättre resultat.
Det var kul att följa andra, helt lyriska, CX-människor på Twitter samtidigt och Amerikanske Cannondalecyklisten Tim Johnson sammanfattade loppet på följande vis: "What a race...top-3 of all time.". Och jag är beredd att hålla med. Helt klart en av de bästa CX-tävlingar jag sett.

Imorgon tänkte jag prova på att hänga med på distanspasset. 09:00 från Gamla Postenparkeringen och jag räknar med att sitta på rulle hela tiden. Åtta vilodagar har nog inte gjort underverk med min fysik direkt så det kan nog bli tufft.