Jenny Rissveds vinner i säsongspremiären i Milano, bilden har jag hittat på
Jenny Rissveds blogg.
Hej!
I år är det ju OS-år och Sverige är väl sådär bra på att ta och förtjäna platser i cykel under detta mästerskap. Tänkte beskriva lite hur det ser ut på MTB-sidan i detta inlägg, med lite extra fokus på damsidan.
För att kvala till OS krävs två saker:
1. Att landet kvalificerar sig för en plats
2. Att SOK tycker att det finns någon cyklist som är värd att skicka dit.
I OS-tävlingarna så finns 50 herrplatser och 30 damplatser, dessa fördelas kortfattat på följande vis:
1. Värdnationen får en plats i herr- och en plats i damfältet.
2. OS-rankingen, som baseras på att man lägger ihop nationsrankingen från 25:e maj 2015 och nationsrankingen för 25:e maj 2016.
3. Om landet inte kvalar in via OS-rankingen så kan landet ändå få en plats om man leder rankingen i Amerika, Afrika, Asien eller Oceanien. Om ledande land redan har en plats så blir tvåan erbjuden en plats. Detta alternativ är alltså inte aktuellt för européer.
Man kan alltså inte som cyklist kvala till OS utan det är länderna som får platser tilldelade och sedan är det upp till respektive land att skicka någon. SOK har tidigare haft som ståndpunkt att man lär vara topp-8 i världen eller visa att man kan nå ett sådant resultat för att man ska förtjäna sin plats till OS i MTB. Men man kan göra undantag för yngre åkare som är påväg uppåt i karriären.
För nationerna på herrsidan så gäller att 1-5 på OS-rankingen får tre platser, 6-13 får två platser och 14-23 får en plats. På damsidan så får länderna som ligger 1-8 två platser och 9-17 en plats. Det gäller alltså att fixa topp 23 på herrsidan och topp 17 på damsidan för att Sverige ens ska få en plats.
Sverige ligger just nu på 20:e plats på både dam- och herrsidan i OS-rankingen. Poängen från de tre främst placerade cyklisterna från varje land räknas samman för nationsrankingen.
3:e mars 2015 så låg Sverige 10:a i världsrankingen för MTB på damsidan, så vi har rasat snabbt. Då låg vi fortfarande före starka nationer som Danmark, Tjeckien, USA och Italien. Då var Alexandra Engen 23:a, Jenny Rissveds 30:e och Kajsa Snihs 74:a i den individuella rankingen.
Sverige var faktiskt så bra som 5:a i världen under juni-juli 2014 med Alexandra Engen uppe på en fjärdeplats! Men där hände något. Alexandra Engen drabbades av utmattningssyndrom och började därför dala på rankinglistorna (man behåller poäng från en tävling i ett års tid, sedan försvinner dom). Alexandra började ju tävla i fjol igen (härligt att se henne tillbaka!), men det har ju inte alls varit i samma omfattning eller nivå som innan hennes sjukdomstillstånd. Nu ligger hon 186:a i världen.
Så med en cyklist i världselit och en cyklist strax efter så ser ju Sverige ut att kunna fixa OS-platser ganska enkelt på damsidan. Men nu ser det inte ut så längre. Jenny Rissveds är just nu 19:e i världen och på väg uppåt, men bakom henne gapar det ganska tomt. SCF har väl insett detta att Engen inte kommer nå världselit i rankingen innan 25:e maj och i allra sista stund så har man bestämt sig för att skicka ut Åsa Erlandsson i världen för att samla poäng. Åsa har nu klättrat upp till 125:e plats och är med det näst bästa svenska. Engen ligger trea på 186:e plats. Tretton poäng efter Engen och på 210:e plats ligger Felicia Ferner.
Det ser inte så ljust ut för en svensk damplats i OS-loppet.
Jenny öppnade dock med en seger nyligen och hennes framtid ser ju fortfarande väldigt ljus ut. Men hon kan i princip inte på egen hand få upp Sverige topp 17 i rankingen. Det krävs att Engen börjar klättra snabbt i listorna och att Åsa jobbar in så många pinnar som möjligt. För det är på denna trio som SCF lägger allt sitt hopp på. Inget ont om Åsa, hon är absolut en av sveriges bästa cyklister, men det hade ju varit lite roligare om SCF hade kunnat skicka iväg någon yngre cyklist (Felicia Ferner?) istället. Nu kanske det bara var Åsa som hade den möjligheten i livet att just nu flänga runt i världen och samla poäng. Kanske hade den uppgiften dessutom blivit lite för tuff för en ung och mer orutinerad cyklist. Men Åsa är 42 år, så SCF gör ju ingen investering för framtiden i och med detta utan här läggs alla ägg i en OS-korg och så håller vi tummarna att det räcker hela vägen.
På herrsidan så ser det ju ljusare ut när det gäller OS-rankingen. Mycket tack vare den fina placeringen på nationsrankingen 25:e maj 2015 där Sverige låg 16:e. I år är man faktiskt 28:a i OS-rankingen som ger den sammanlagda placeringen är 20:e. Risk för ytterligare tapp innan den 25:e maj i år alltså!
Emil Lindgren har ju länge varit bästa svensk i rankingen men han hade en rövsäsong i fjol till följd av skadeproblem. Just nu är han på väg uppåt igen och befinner sig på 95:e plats. Det som gör att det finns hopp på herrsidan är att det är fler cyklister ute och tävlar internationellt. Unge Emil Linde ligger på 115:e plats, Calle Friberg 134, Matthias Wengelin 182:a och Gustav Larsson 269:a.
Det som gör att det ser positivt ut för rankingen här är ju att Sverige just nu faktiskt ligger på en placering som ger en OS-plats. Återstår dock att se om SOK väljer att skicka någon. Emil var ju snubblande nära till OS i London, men nu är Emil fyra år äldre och kan inte längre leva på "ung och lovande". Det kunde han egentligen inte till London-OS heller och det var nog därför han inte fick åka... Den i rankingen som kan leva på ung och lovande är Emil Linde som bara är 22 år, för övriga svenskar är det nog bara att slå sig in topp-8 på någon världscup som gäller.
Det ser inte så ljust ut för en svensk herrcyklist i OS-loppet.
Det är bara att hoppas att de cyklister som är bäst också orkar och har möjlighet att tävla mycket internationellt framöver.
