En god start på 2024

Hej och god morgon på dig! 

Nytt år, nya möjligheter och jag fick till en riktig pangstart med tre mil skidåkning i pannlampans sken. Tanken inför dagen och ända in på förmiddagen var ett långpass på cykeln. Men lite ändrade förutsättningar och ett sug efter skidåkning efter en skidfri vecka gjorde att det blev längdskidor istället. Planen när jag åkte till Stångtjärn var att köra längsta dagspåret med alla extra-slingor, ca: 20 km då jag hade sett att Patrik Svensson nu spårat rubbet. 

Tidigare i vinter har jag åkt 16,5 km som längst. När jag var ute och åkte så slogs jag av hur fantastiskt härligt jag tycker det är att åka skidor. Jag hade tänkt två mil men när jag åkte så tänkte jag på hur jag skulle förlänga något så att det blev två timmar istället. När jag närmade mig Stångtjärn igen så var planen att förlänga lite på elljusspåret men så kom jag till Falun-Borlänge-spåret som hade blivit spårat. 

Det blev direkt höger ut på Falun-Borlänge-spåret efter 18 körda kilometer. Lite mjukare, lite knöligare och lite mer äventyr. Det här spåret spåras bara vid god snötillgång så det är inte alla vintrar som det är åkbart men nu gick det alltså och jag hade aldrig åkt skidor där. Bestämde mig för att köra 5 km bort och sedan vända. Det var riktigt roligt att få åka skidor på sina cykelstigar och att få åka nya skidspår.

Under skidåkningen så hann jag sortera några tankar, planera lite för framtiden men mycket av tankarna går också åt att bara njuta av att vara där i nuet. Tänka på hur jag ska ta mig fram, vilket spår jag ska åka och hur vackert allting är. 

En nöjd man med pannlampa. Bilden tog jag före jag åkte hemifrån.

Gårdagens runda:

Innan skidåkningen så hann jag kolla på crossen från Baal. Varje år detta lopp körs så gör jag en mental tillbakablick till hösten 2016 när jag var där i Baal för att testa banan och kika på Sven Nys Cycling Center som finns där. Igår var det riktiga cross-förutsättningar med lera och tungkörd bana. Jag kan lova att banan är ganska tungkörd även när det inte är så blött som igår... Värdiga segrare och en fin inramning! 


Bara två gånger tidigare har jag tränat längre distans på längdskidor, det var 2012 då jag åkte 36,5 km och 2017 då jag åkte 38,5 km. Sedan har jag också tagit mig igenom två seedningslopp och fyra Vasalopp men träningspassen blir sällan särskilt långa. En riktigt härlig start på 2024.

Ha nu en skön tisdag. På återhörande här imorgon igen, hoj! 

_____________
Vill du ha rabatt på cykelprodukter? Genom några av mina samarbeten kan jag erbjuda följande rabatter:

Den här länken ger 10% på Sirokos produkter: https://srko.co/henrikoijer 

Koden LIMAR30OIJER ger 30% på www.limar.com

Koden Henrik10 ger 10% på https://hypericenordic.com

Friskvård i naturen

Hej och god morgon!

Det var fint ute i Stångtjärnsskogarna igår. Inte överallt, men på många håll. Skogen är inte till 100% snö/isfri men det kommer och många av stigarna är redan i toppskick. Något som inte var toppskick igår var väl jag. Trött och energilåg så släpade jag mig fram i skogen. Hade för varma kläder. Kände mig lite stressad över träningen då jag kom ut mycket senare än planerat. Gubbgrinig pga trött och hungrig. Kände mig tung. Kändes som om cykeln var tung, inställningarna var fel och dessutom punkterade jag. Träd hade blåst omkull, det var lerigt, mjukt, tjällossning på vägarna och jag gjorde enkla misstag i skogen.

Inte ett av mina bättre pass men skönt ändå att få lite friskvårdstid ute i naturen. Kom hem och tänkte skarva med Wattbike/Zwift men sket i det och åt våfflor istället.

Försöker hitta balansen

Hej och god morgon på dig!

Nu är det dags för en ny, härlig, onsdag. Jag ska strax bege mig till jobbet men tänkte först berätta för er om min gårdag. För ni är väl intresserade?

Först så jobbade jag, det är kanske inte så kul för er att läsa, men det gjorde jag. Sedan skyndade jag hemåt för att kolla på Filip när han spelade sista matchen på sin hockeyturnering. Det blev en match om tredjeplats.

Om ni vill uppskatta värmen igen så kan ni spendera lite tid i en ishall iklädd T-shirt. Filip var givetvis nöjd som en speleman efter att ha fått spela hockey en hel dag.

Efter hockeyn så var det lite middag och sedan stack jag ut för att cykla en sväng. Hade siktat in mig på ett strava-segment som jag skulle köra full fart på men så hade dom satt en bom för grusvägen efter att segmentet hade börjat. Så det blev såklart ingen bra tid där. En liten besvikelse givetvis men det var väl bara att ladda om och fortsätta mitt pass. Försökte hitta balansen i åkningen. Hade inget vidare tryck i benen, dom känns liksom... trötta. Men, utför så försökte jag hitta flyt också för där behövde jag ju inte ta i.

Fin kväll och ett visst flyt infann sig då och då, det finns hopp! Balansen hittade jag ju, som ni kan se ovan...

SOP-spåret

Hej Cykelvänner!

Sjukt det här med våren som kom idag då? Hade över åtta grader på termometern när jag stack ut och över nio när jag kom hem. Översta lagren av marken hade smält men under var det hårt. Detta betydde att grusvägarna var väldigt mjuka men att stigar fortfarande var hårda. Dessutom så var vanliga blöthål och våtmarker nu frusna så att det gick faktiskt mycket lättare att cykla vissa partier än det brukar gå. Istället för att köra fast så rullade man bara över avgrundsdjupa lerhål. Väldigt behändigt.
Stenar och rötter var givetvis såphala, men ingen kan väl begära något annat i slutet av november?

Som rubriken skvallrar om så körde jag SOP-spåret idag. Dock inte början, utan jag hoppade in på det där elljusspåren är som längst bort från Stångtjärn. Har kanske aldrig någonsin kört hela? Om jag har gjort det så var det minst tio år sedan så det var kul med lite nya stigar. På vissa håll (som i bilden) så var det lite väl mycket Ljung vid stigarna, men allt var åkbart och hela spåret ska vara 10 kilometer. Lär väl dit och köra den från början någon gång så att jag inte missar något.

Hade alltså en stigcyklardag idag. Först SOP-spåret och sedan inledningen på röda FIK15 innan jag var tvungen att avbryta genom att ta blå spåret till Slättaskogen och vidare hemåt. Det var ju viktigare att frun fick göra sig i ordning för att gå på stan och jobba än att jag skulle cykla två timmar i skogen, givetvis.

En timme och 46 minuters cykling med en snitthastighet på 12.3 km/h avslöjar väl lite om att det var riktig MTB med tekniska stigar och lite utmanande terräng. Fint fläsk och en riktigt bra tur med lite ömmande händer som resultat.

Videoblogg

Hej!

Jag vet ju att det finns ett litet antal av er som önskar mer rörligt bildmaterial (videoblogg) här på bloggen. Jeppe Hjortsberg filmade faktiskt mig i en av uppförsbackarna igår och här är resultatet:

Helt underbar höstcykling med @henrikoijer i Stångtjärn idag!

Ett filmklipp publicerat av Jesper Hjortsberg (@jeppehjortsberg) den Nov 11, 2014 at 3:33 PST

Idag drar en ny arbetsvecka igång, men idag är också starten på vinterträningen inför 2015. Jag inleder årets vinterträning med en vilodag!

Två episka pass med helt olika karaktär

Igår körde jag fem timmar och fyrtiosex minuter med crossen på asfalt och grusväg. Delar av grusvägarna var frusna, för första gången denna vinter så såg jag snö på marken och det var en eller ett par plusgrader och regn.

Krispigt.

Här stannade jag till för att frugan ringde. Det var ett litet helvete att svara och det tog henne tre försök innan jag svarade. Fingrarna var delvis bortdomnade av kylan så det var lite svårt att fiska upp telefonen ur ryggfickan och sedan dessutom svara. Fötterna hade försvunnit för längesedan och bestod bara av två svullna klumpar i skorna. Men det man inte känner mår man inte dåligt av?

Här är jag på väg mot Marnäs, men tog höger vid skogspartiet där borta. Rundan gick Österå-Bjursås-Sörskog-Dådran-Fjällgrycksbo-Rog-Toftbyn och hem. Skulle egentligen ha fått med Skuggarvet också, men jag kom iväg lite för sent på passet så jag hann inte med allt skoj.
Kom hem, duschade, gjorde i ordning två dubbelmackor vörtbröd med ost och slet med mig Filip och Ebbah på hockey. Vi åkte till Leksand och såg Leksands IF - Linköping. En ganska bra match som leksand kunde vinna med 3-2 efter förlängning. I andra perioden började mina fötter återgå till det normala.


Idag var fokus flyttat från hårt slit och nötande, till lek och äventyr med sällskap. Jesper Hjortsberg och jag tog oss till Stångtjärn för att försöka hitta runt och klara av att cykla så mycket som möjligt av FIK15.

Starten ligger lite gömd till höger om parkeringen när man kommer till Stångtjärn.

Stökigt. Både i naturen och på stigarna. Vi fick gå en del, men det var vi förberedda på. En sådan som Emil Lindgren skulle nog älska FIK15. Här var det dock helt klart cykelbart!

Jeppe tog ett par bilder på mig också!

Jeppe matar på i en av backarna på FIK15.

Träffade Hendrik Sjölund ute i skogarna också. Han hade sällskap också i form av hund och annan löpare.

Det kunde ha gått! Lite mer fart nästa gång så... Cyklingen idag bestod av att försöka klara av så mycket som möjligt och inte att ta sig fram så snabbt som möjligt. Lek, skoj, svårigheter och vattenhål. Totalt blev det 2:19 idag med ett snitt på 11.6 km och då var nästan halva distansen transportsträcka.

Tack och hej!

Gårdagens kvällspass

Börjar inlägget med lite mer om den här arrangörskrocken Engelbrektsturen/Långlopps-SM. Yvonne Mattsson som är cykelförbundets ordförande säger i en artikel nu att förbundet tar på sig MTB-krocken. Man tar alltså på sig den, sväljer denna sura karamell och så har vi glömt detta om ett par veckor.
Det är förövrigt inte bara de sju elitcyklisterna i gårdagens artikel som väljer att inte starta i något av loppen. Hela Team Cykloteket Racing Team väljer att inte starta och fler med dom. Trist givetvis att det blir så här och att det innebär tunna startfält i båda tävlingarna.
Jag skrev igår två inlägg på min Facebook-sida i ärendet. Det ena har setts av över 6000 personer och det andra har setts av över 9500 personer så det är ju en rejält stor spridning på detta och många har fått upp ögonen för denna tråkiga situation.

Om man nu väljer att inte köra Engelbrektsturen eller Långlopps-SM så kan man istället ta sig till Örnsköldsvik och köra Tolvtjärnsloppet där. Tävlingar i norra Sverige bör uppmuntras och den svenska eliten kan gott passa på att tävla på ny mark. Verkar ju helmysigt!


Mer som är helmysigt är väl att cykla på kvällen. Gäller bara att hinna ut ur skogen innan det blir allt för mörkt om man cyklar utan lampa. Dagsljus är nog inte helt fel vid skogscykling ändå...
Igår kväll körde jag ännu en Kvällscykling MTB™, men denna gång utan Jens. Vi har ju annars kört MTB tillsammans varannan kväll, men nu ska ju han ner till SM i Jönköping och ställa skåp så då fick jag cykla själv. Slängde därför ihop ett enkelt framgångsrecept:
1. Cykla till Stångtjärn
2. Hetsa runt Blå spåret
3. Cykla hem.
Klart på ungefär timmen och ger både trötta ben, ömma händer och omskakade armar.

Körde Stångtjärns blåa med Jens i fredags och då släpade vi oss runt på fyrtioen och en halv minut ungefär. Igår ville jag hetsa lite mer så jag försökte väl stampa på så gott jag kunde. Tiden blev ju i alla fall klart bättre och om man bortser från att jag fick stanna och kliva över ett par träd så klarade jag det helt utan fotnedsättningar!
Så här ser det nu ut på Strava:

Men den där Jesper Hjortsberg ska väl dit idag och sprätta till förmodar jag.

162 i medelpuls hade jag under mitt varv runt blå spåret, borde gå att klämma ur mer men det får jag ta vid ett senare tillfälle med piggare kropp och bättre teknik. När jag stökat runt så passade jag på att försöka ta några bilder för att ni ska stå ut med denna blogg:

Det gick väl inte helt bra kan vi väl konstatera:

Efter att denna fars utspelat sig i Faluskogen kring elva på kvällen och fotografen blivit uppäten av mygg så brände jag av en bild på cykeln istället....

Ta-da!

Långpass MTB

Ok, så himla långt blev det kanske inte. Men det är i alla fall mitt längsta MTB-pass i år. Det blev totalt tre och en halv timme effektiv tid, eller fyra timmar ineffektiv tid om ni så önskar. Jag rullade ut Gamla Fruns väg mot Grycksbo för att möta upp Jens. Sedan körde vi till Stångtjärn och körde några av mina utslitna gamla favoriter bort mot Källslätten och vidare mot Skog, Valsansjöarna, Oxberg och Lustebo. Från Lustebo hade jag tänkt vända tillbaka mot Oxberg och kör lite annat också men tiden går ju fort när man har roligt så det blev till att borra hemåt istället.
Jag hade lite för mycket luft i däcken igår. Det funkade ju ändå helt okej så länge som det var torrt ute men det blev lite mer pingisbollkänsla när regnet kom. Jösses vad det regnade ett tag. Blev ett sådant där episkt pass när man nästan får kallsup av att andas in allt vatten.

Några bilder:

Källslättenspåret baklänges, helt crazy!

Med lite ny färg så...

En liten tall.

Det gråa vädret gjorde att några av bilderna gjorde sig bäst i svartvitt.

Jens tog en del bilder också, här är ett urval:

Grusvägsrally är också kul!

En av mina stigar hade tydligen vuxit igen lite... Ser ni mig?

Inte bara en dans på rosor...

Jag hade som sagt tänkt att lämna Jens och sedan cykla lite längre men det började bli mörkt och dessutom så var det ju bara tretton grader varmt och regn så jag grusvägade mig hem istället.

Actionfoto med blixt!

Efter träningen då jag kom hem blöt och kall så satt detta ganska så fint.

Nu ska jag skrapa färg, vi hörs!