Elcykel vs. tempopendling

Ni vet hur livet kan vara orättvist ibland?

Idag satt jag på ett viktigt och oplanerat möte med min chef och vår vice VD, som gjorde att jag kom iväg försent från jobbet. Vilket betydde att jag skulle köra en tempopendling hem för att minimera förlusterna... Så jag satte av i full fart från Södra Backa i Borlänge med sikte på Stennäset i Falun. När jag kommit typ en kvart in i pendlingen så tycker jag mig se en cyklist som närmar sig bakom mig.(!!!).
Men jag har ju cyklat så fort, trots motvinden?! Hur kan någon möjligtvis vara på väg ikapp mig? Det måste vara en snabb landsvägscyklist som jagar...

Det visar sig att det är Jesper Hjortsberg som är ute och fincyklar hem med sin elcykel. Där satt jag ihopkrupen med en puls kring 90% av max och han såg ut såhär:

Elcykel - Tempopendling 1 - 0.

Men, jag fick ju mer träning och så vidare. Under lite drygt 46 minuter så snittade jag 87.5% av max och hade då en snitthastighet på 32.2 trots motvind och givetvis några backar. Bra pass! Älskar ju egentligen att köra slut på mig sådär, det brukar bara vara så svårt att övertyga mig själv om att det är en så himla bra idé som det faktiskt är. Det är ju nämligen lite jobbigt också.

Dagen har rullat på. Först intensivt på jobbet, sedan stressigt hem och hemma. Nu har mellanbarnen precis lagt sig så jag ska blogga och ta hand om disken. Livet står aldrig stilla, det gäller att försöka hänga med!

Sålde ett par Oakley-brillor via min Facebook-sida tidigare idag. Nu kan ni köpa saker från 2XU:


Eventuellt så kommer fler saker ut till försäljning imorgon. In och gilla sidan om ni är sugna på en bra affär.

Två episka pass med helt olika karaktär

Igår körde jag fem timmar och fyrtiosex minuter med crossen på asfalt och grusväg. Delar av grusvägarna var frusna, för första gången denna vinter så såg jag snö på marken och det var en eller ett par plusgrader och regn.

Krispigt.

Här stannade jag till för att frugan ringde. Det var ett litet helvete att svara och det tog henne tre försök innan jag svarade. Fingrarna var delvis bortdomnade av kylan så det var lite svårt att fiska upp telefonen ur ryggfickan och sedan dessutom svara. Fötterna hade försvunnit för längesedan och bestod bara av två svullna klumpar i skorna. Men det man inte känner mår man inte dåligt av?

Här är jag på väg mot Marnäs, men tog höger vid skogspartiet där borta. Rundan gick Österå-Bjursås-Sörskog-Dådran-Fjällgrycksbo-Rog-Toftbyn och hem. Skulle egentligen ha fått med Skuggarvet också, men jag kom iväg lite för sent på passet så jag hann inte med allt skoj.
Kom hem, duschade, gjorde i ordning två dubbelmackor vörtbröd med ost och slet med mig Filip och Ebbah på hockey. Vi åkte till Leksand och såg Leksands IF - Linköping. En ganska bra match som leksand kunde vinna med 3-2 efter förlängning. I andra perioden började mina fötter återgå till det normala.


Idag var fokus flyttat från hårt slit och nötande, till lek och äventyr med sällskap. Jesper Hjortsberg och jag tog oss till Stångtjärn för att försöka hitta runt och klara av att cykla så mycket som möjligt av FIK15.

Starten ligger lite gömd till höger om parkeringen när man kommer till Stångtjärn.

Stökigt. Både i naturen och på stigarna. Vi fick gå en del, men det var vi förberedda på. En sådan som Emil Lindgren skulle nog älska FIK15. Här var det dock helt klart cykelbart!

Jeppe tog ett par bilder på mig också!

Jeppe matar på i en av backarna på FIK15.

Träffade Hendrik Sjölund ute i skogarna också. Han hade sällskap också i form av hund och annan löpare.

Det kunde ha gått! Lite mer fart nästa gång så... Cyklingen idag bestod av att försöka klara av så mycket som möjligt och inte att ta sig fram så snabbt som möjligt. Lek, skoj, svårigheter och vattenhål. Totalt blev det 2:19 idag med ett snitt på 11.6 km och då var nästan halva distansen transportsträcka.

Tack och hej!

Bit ihop!

Två Jeppar med pangpang i buggarna

Vi kan väl kanske inleda detta blogginlägg med att konstatera att både Jesper Larsson och Jesper Hjortsberg har bättre ben än jag. Jösses så jag fick bita i idag. En nyttig väckarklocka, det här med att vara kass ibland. Efter en knapp timme eller så mötte vi upp Fredrik Frykberg. Då var det tre starka och jag ute och cyklade.

Jag hade väl hopp om livet i en kvart eller så, sedan satte jag mig bakom och insåg att det skulle bli min plats idag. Det skulle nämligen bli lite för drygt att köra distanspass på tröskeln.

Det blåste ganska så mycket idag och övriga skulle trampa längre än vad jag skulle göra. Så efter två timmar så skiljdes våra vägar åt, då hade jag 160 i snittpuls och hade väl suttit på rulle ungefär 75% av tiden. Tänkte först gå ner på distansintensitet, men så tänkte jag att om jag pallat med att sitta med 160-puls i två timmar så är det väl lika bra att tugga på och få ett fint pass "snabbdistans". När jag kom hem efter 3:04 så landade snittpulsen på 161, vilket motsvarar 82% av max. Kan väl bara konstatera att jag inte är på topp just nu men hoppas att dom två återstående månaderna inför säsongen blir mina bästa och att jag är tillbaka i gammalt gott slag ganska så snart.

Nu ska jag se på cyclocross, live här: http://www.vier.be/streaming/veldrijden.html

Dagens runda:

Dubbelpunka

Idag var planen tre timmar lätt distans. Jesper Hjortsberg ville också ut och lufta sig lite så vi sällskapade ut på en mysrunda. När vi kom till Norlingberg så råkade det bli backintervall och jag kom upp smått överraskad på 4:08. Enligt STRAVA så har jag åkt på 4:03 med min MTB, då var det betydligt varmare och mindre kläder på. Å andra sidan så hade jag CX idag och den är ju lättare än min MTB. Bra besked så här i inledningen av vinterträningen.

Utförskörningen efter Norlingberg har en del stora och vassa stenar så jag tog det lugnt. Vi fortsatte till Törnbergs väg och där är det ju betydligt svårare att ta det lugnt. Det finns en liten utförsbit som har en del stenar men jag såg Jeppe styra ner sin 29:a så lätt och jag ville väl inte direkt släppa iväg honom så jag körde lite fortare än vad som skulle visa sig vara lämpligt. Kände ett genomslag i bakhjulet och kort därefter så var det slut på luft. När jag stannade och gnällde över det så passade luften i framdäcket också på att smita. Så där stod jag halvvägs ut på Törnbergs väg med dubbelpunka. Ganska snabbt så beslutade jag mig ändå för att åka på grejerna hem.

Bild på besvikelsen från mitt Instagram-flöde, följ mig gärna där!


Jesper Hjortsberg filmade lite och la upp festen på sin Instagram:

När vi började närma oss Falun så sa jag att jag ju faktiskt kunde byta hjulset och ändå köra den sista timmen. Jeppe var inte sen att hänga med och vips så blev det inte ett avbrutet pass, bara med en kort hjulbytarpaus. Att köra 23.5 kilometer med dubbelpunktering var inte helt lätt, men jag höll ändå 23.1 km/h så det gick ju inte jättesakta ändå. På med nya hjul, ut en sväng till Sundborn, hem igen och vips så hade vi nästan tre timmar på klockan.

Jag lät Jeppe roa sig lite i en riktigt brant och stenig backe på väg mot Sundborn, själv hade jag fått nog av stenar för dagen och tog ett par kort innan vi drog vidare.

En sista bild på grundaren av Flow CTRL

Garmindata från passet:

Lagtempopendling till jobbet idag

I morse var jag inte speciellt pigg. Det är jag kanske inte nu heller om jag ska vara ärlig. Inte var jag speciellt pigg under lagtempointervallen heller, men det där är ju ett väldigt relativt begrepp. Då jag hade det mesta som jag behövde på jobbet så behövde jag bara ta med T-shirt, strumpor och kalsonger. Rullade ihop dom tajt, stoppade i en fryspåse som jag tömde på luft och så gick den ner i ryggfickan. Skönt att slippa ryggsäck, kände jag. Mina kamrater, Jesper Hjortsberg, Jonas Djurback och Lars Bleckur hade alla något på ryggen.

Jag, som bor närmast, kom till samlingsplatsen 06:01 och då mötte jag Lars som trodde att vi redan lämnat. Skönt med sällskap som normalt kan det här med att passa tiden. Kort därefter kom också Jesper och Jonas som fått ligga på lite från Galgberget.

Flytande margarin, 5:-!

Lite uppvärmning ut mot Hedemoravägen

Vi tar det lite lugnt i början och så kan vi öka mot slutet istället, sa Jonas innan vi startade. Antingen så struntade vi alla fyra i det, eller så är "lugnt" ett alldeles för relativt begrepp för jag fick då ont i benen från start.

Bilderna blev lite suddiga, men det bjuder jag på. Vi hade ett bra flyt under hela körningen och alla gick runt bra. Jesper var stark och jag fick alltid ta i för att passera honom när det var min tur. Vi körde "upp och åt sidan" så vi var inte på ett led, utan mer en liten roterande grupp. Gick smidigt och det märktes att det var duktiga cyklister som jag hade äran att cykla med idag. Snabbt och säkert.

När vi kom till Torsång så kände jag att det inte skulle bli en allt för lång väg till jobbet om jag blev avhängd och ensam. Och vi skulle väl öka på slutet? Så jag testade att höja intensiteten något. Ack så lite, men det lilla kan göra mycket när man redan cyklar fort. Nu behövde ingen bli avhängd och jag kunde gå med runt i alla mina förningar. Det var riktigt skönt med nästan 40 minuter lagtempo innan jobbet och jag var härligt mosig när jag kom fram. Toppstart på denna dag!

Frukost på jobbet

Avslutar med lite siffror:

Min långloppsbana för cykelcross

Hela glada gänget innan avfärd, från vänster: Joel Håland, Magnus Darvell, Jag, Jesper Hjortsberg, Jens Westergren och Janne Jakobsson

Här lämnar vi gruvan bakom oss

Magnus tar ansvar direkt vid Krondiket

Med solsken i blick, precis som MIK

Krispigt och fint i Götgården

Istället för pavé-avsnitt: frusen sandbanvall mellan Aspeboda och Smedsbo

På väg mot Vallmora

Punktering #1 mellan Billingsnäs och Kavelmora

Punktering #2, strax efter Kavelmora...

Banvallen mellan Lustebo och Sågmyra

Små hästar

Motljus i Bjursås

Törnbergs väg

Darvell i motlutet bort från Uggelviken, sista milen nu och trötthetstendenser hade blivit uppenbara hos Joel. Vi kom upp till riksvägen, Joel var borta. Vi väntade en stund och började sedan rulla tillbaka för att se om det hänt något...

Är det inte något rött och vitt där bredvid vägen? Är det Joel? Kan han ha ramlat på isen? Frågorna var många...

Där satt han i diket minsann, hade drabbats av en härlig väggning och mumsade på godis. Livet är bra härligt ibland!

Vi började som sex tappra, ganska snart blev vi fem. Innan vi hunnit halvvägs så var vi fyra, med timmen kvar blev vi tre och när vi kom tillbaka till Falu Gruva så var det bara Magnus och jag. Klassiskt fint slaktpass i Falun alltså. När CX:andet är över så ska jag börja köra lugn distans. Prova på det där.
För egen del kändes det ganska bra idag. Kunde ta några förningar och dessutom sitta bredvid Darvell långa stunder. Annars brukar jag ju vara bäst och mest på rulle. Turen mätte 111 sköna kilometer där backarna duggade tätt efter att halva sträckan avverkats. Darvell var ju i Norge och vann igår så han hade väl anledning att inte vara på topp kanske...
Nu ska jag försöka hålla mig frisk och hoppas på lite snabbhet till på lördag, önska mig lycka till!

Halalslaktad av Jeppe

Inte den mest vanliga samlingsplatsen, men en väldigt trevlig sådan, utanför Gruvmuseet. Planen var att cykla min 110-115 kilometer långa crossdistansrunda med våra 29:ers.

Däcksponsrade Jeppe sladdar in med sina fina tävlingshjul

Om vi jämför Jeppes och mina styrkor så var jag bäst på grusiga kurvor och Jeppe bäst på allt annat. Här har han tidigt på träningen lagt sig, hann tyvärr inte fota för han var så snabbt uppe på cykeln igen för att undvika total bloggförnedring.

Här har vi cyklat en timme ungefär och jag gömmer mig lite på rulle när Jeppe eldar på

Här lånade Jeppe min mobil för att jag skulle få någon bild på mig själv till bloggen också. Tydligen dög det att använda sin egna telefon lite senare...

Vid sista bilden här så hade Jeppe precis eldat lite på vägarna mot Grycksbo. Farter på över 40 km/h på grusväg med MTB var lite jobbigt, tyckte jag.

På väg mot Sågmyra så tyckte Jeppe att det kändes så bra när han tryckte på, så han gjorde just det. Då hade vi väl hunnit dryga 50 km och två timmar in på rundan. Vid denna bild började jag känna svaghet i kroppen och då hade vi bara hunnit knappa 58 km...

Snällt av Jeppe att elda sönder mig på platten, precis innan vi kom till den backiga delen av turen. Backen på sista bilden användes som målbacke på Långlopps-SM 2009 där jag blev 8:a. Det var då det... Ni ser en prick uppe på krönet, det är givetvis Jeppe.

Så här pigg och spänstig såg jag ut när jag kom upp till Dössberget. Helt slut efter 69 cyklade kilometer.

Jeppe hade väl så kul idag och utnyttjar här åter sin åkstyrka med mig på hjul

Kämpa Henke!

Efterlängtad brunn vid Lundbergs fäbodar längs Törnbergs väg. Här tyckte jag att vi inte skulle köra alla kilometer utan ta sikte mot hemmet, jag var ju helt under isen.

När Jeppe fyllde våra flaskor så passade jag på att försöka få i mig en kalori eller två genom dom blåa väggbären. Inga konstigheter.

Den här skylten sitter väl dryga kilometern från mitt hem och säger väl det mesta om min känsla på slutet...

Det här är vad jag slängde i mig direkt vid hemkomst. Återhämtning är viktigt!

Ja, det var väl länge sedan jag var så här slut efter en träning. Måste ha varit i vintras någon gång. Totalt fick jag 98.5 kilometer på mätaren och var alltså krispig redan efter 57 km. Det blev ett jävla slit, men sånt är ju skönt det med. Det var väl inget drömbesked så här veckan innan Cykelvasan att jag är klen på snabbåkt MTB-cykling. Får se till att stansa det där bakdäcket så vänder det säkert...