En härlig skolskensrunda

Vintercykeln gör sina sista pass på sin sista säsong. Ber om ursäkt för datumstämpeln, det kommer inte att ske fler gånger.

Sista bilderna med datumstämpel för idag. Har väl skaffat mig en ny sådan där actioncam och testade den för första gången på dagens pass. Har redan gått in i menyn och valt bort datumstämpeln.

Jagade ikapp några cyklister idag, alltid en skön känsla... Livet är en tävling!

Härliga färger, snart ska det studsas på två hjul i skogen också.

Det blev ett par avsnitt grusväg idag och även en kortare bit isgata.

Målet med dagen var att köra ett lugnt pass på platta och slingriga vägar, tycker att jag lyckades ganska bra.

Lyckades fånga mig själv på bild idag!

Ritade in en runda i Garmin Connect med sikte på Husby och dalälven. Försökte hålla ett jämnt tempo hela passet och bara njuta av solskenet. Hade lite drygt tio grader när det var som varmast och det var en riktigt fin vårdag.
Benen är fortsatt bra, men mitt tandproblem har gjort att jag tappat två kilo denna vecka och det kändes lite mot slutet av passet, behövde dock inte gå på någon av mina två nöd-gel som jag hade nedstoppade i ryggfickan.
Kom ifatt några cyklister under dagens runda, bland annat en kollega så jag fick en liten pratstund också. Han har fastnat för Bianchi han med och var ute och testade sina nya finhjul för första gången.

Nog bloggat för idag, nu ska jag slänga mellanbarnen i säng. Vi hörs!

Dagens runda:

Innebandy, bilköp och snöfallsdistans

Hej vänner!

Filip, Ebbah och jag fick skjuts av en förälder till en av Filips lagkompisar i morse. Det innebar att vi kunde åka 09:30 istället för att ta bussen klockan 08:00. Rätt skönt! När vi var på innebandyn så sms:ade Ronya om att hon var och köpte bil. Så hon kom och hämtade oss i den sen. Typiskt min fru det.
Filip gjorde tre mål och dom vann med 16-6 så det var solsken hela vägen hem.

Bilen. En Hyundai Santa Fe 7-sits.


När vi kom hem så åt jag ett par mackor, drack ett glas mjölk och stack ut på distans i snöfallet. Styrde till Sågmyra och backen över Solarvet. Undvek riksvägen på väg dit genom att köra via Lustebo och på väg hem så åkte jag Aspeboda-Hinsnoret. Hade ganska bra kräm i benen även om dom blev lite krokiga sista biten hem. Så som det ska vara.

Skönt ändå att känna att det är så mycket mer driv i benen nu än det var för bara några veckor sedan.

Kanske mitt sista vinterdistanspass på den här cykeln? En ny ska vara på ingång sägs det.

Andra som inte bekymras så mycket av snön.

Första passet med vintercykeln

Hej hej!

I morse så skissade jag på en runda och efter att jag lämnat barnen på skolan så åkte jag hem och bytte om. Stack iväg i långsam hastighet. Tänkte att hastigheten skulle öka lite när jag kommit igång men jag kom tydligen aldrig igång!? Blev tvungen att korta av passet och ändå kom jag hem senare än planerat då jag höll smått fantastiska 21.5 km/h idag.

Jösses.

Kanske kan jag aldrig mer cykla i sällskap av andra igen? Senaste utepassen har jag ju kört med min MTB och tyckt att det har gått okej. I söndags till och med mycket mer än okej. Fattade ju att det skulle gå lite tyngre med en vintercykel, men så här mycket tyngre??? Aja, det är väl bara att träna på så löser det där sig så småningom. Tålamod, är ju vinterns ord.

Eftersom vi fått några enstaka millimeter snö så blev det ju ett härligt vinterlandskap idag:

Rekordlåg återhämtningstid också enligt min Garmin Forerunner 920XT, kroppen blir allt bättre!

Garmin-data från passet:

Cyklade till jobbet

Hej hej!

Cyklade väl till jobbet idag. Skönt att vara tillbaka i sadeln igen. Fem vilodagar var nog precis vad jag behövde.

Bit ihop!

Två Jeppar med pangpang i buggarna

Vi kan väl kanske inleda detta blogginlägg med att konstatera att både Jesper Larsson och Jesper Hjortsberg har bättre ben än jag. Jösses så jag fick bita i idag. En nyttig väckarklocka, det här med att vara kass ibland. Efter en knapp timme eller så mötte vi upp Fredrik Frykberg. Då var det tre starka och jag ute och cyklade.

Jag hade väl hopp om livet i en kvart eller så, sedan satte jag mig bakom och insåg att det skulle bli min plats idag. Det skulle nämligen bli lite för drygt att köra distanspass på tröskeln.

Det blåste ganska så mycket idag och övriga skulle trampa längre än vad jag skulle göra. Så efter två timmar så skiljdes våra vägar åt, då hade jag 160 i snittpuls och hade väl suttit på rulle ungefär 75% av tiden. Tänkte först gå ner på distansintensitet, men så tänkte jag att om jag pallat med att sitta med 160-puls i två timmar så är det väl lika bra att tugga på och få ett fint pass "snabbdistans". När jag kom hem efter 3:04 så landade snittpulsen på 161, vilket motsvarar 82% av max. Kan väl bara konstatera att jag inte är på topp just nu men hoppas att dom två återstående månaderna inför säsongen blir mina bästa och att jag är tillbaka i gammalt gott slag ganska så snart.

Nu ska jag se på cyclocross, live här: http://www.vier.be/streaming/veldrijden.html

Dagens runda:

Vinternattdistanscykellöpning

Stack ut strax före tio, igår kväll. Det hade ju kommit en del blötsnö å så under gårdagen. Här är jag på väg upp till Lugnet för att där köra en "backintervall". I själva backintervallen så gick det väl rätt tungt, som sig bör. Hade tänkt köra upp till hopptornen, men vände strax efter sista korsningen. Då hade jag redan haft en fotnedsättning.

Sånt här är ju kul och ger bra högkadensträning och rundtrampsträning.

Slush! Här någonstans hade väl alla drev i kassetten utom ett gett upp så det var väl bara att tugga på med den växeln som fungerade.

Jag tänkte testa en annan väg hem...
Det började ju rätt okej, sedan blev det snabbt sämre och fotnedsättningarna avlöste varandra. Borde givetvis ha vänt på en gång, men kom på det först en stund senare och då var det ju för jobbigt att vända.
På bilden ovan har jag precis gett upp allt vad cykling heter och insett att jag lär springa om jag vill komma hem och få någonting tränat. Racerpedaler och vintercykling: inte helt kompatibelt...

Cykeln på samma plats som ovan, fast från annan vinkel.

Det gick ju inte direkt lätt att springa heller. Upp till två decimeter blöt tösnö och på en del ställen så var det is under snön. Och med racerskor... Sträckan som jag inte riktigt kunde cykla mätte 6.44 kilometer och tog 56 minuter och 42 sekunder. Ja, ni hör ju. Hela passet fick en snitthastighet på 13.5 km/h.

Sådana här pass kan vara bra för pannbenet och moralen. Det blir liksom svårt att få det jävligare på någon tävling i sommar. Så jag kan tycka att något sådant här äventyrspass per år bara är nyttigt och något som fler skulle våga sig på. Många håller sig inom sin trygga komfortzon och nöter snöfria bilvägar och det kan väl vara bra. Men ibland måste det får vara lite överjävligt också.

Data från passet:

Väggad

Ja, jösses.
Idag small det till rejält och mannen med den stora släggan mötte upp på dagens distansrunda. I början av passet så kändes det inte speciellt bra. Jag har haft en småkrånglig mage i ett par dygn så jag var väl mest nöjd över att i alla fall sitta på cykeln. Dessutom var det ju riktigt vackert ute. Men ganska svaga ben och magknip stup i kvarten var ju ingen höjdare. Tänkte på att skriva ett gnällinlägg här på bloggen. Men så efter ungefär tre timmar så försvann alla mina krämpor och jag kunde plötsligt köra på mer igen. Kände mig jättestark och tänkte på att skriva en hyllningsblogg till mig själv och min fantastiska fysik.
Men med drygt 30 minuter kvar av passet så gick rullgardinen ner. Rejält. Sedan jag 2012 cyklade 60 mil runt Dalarna så har jag haft en höjd lägstanivå när det kommer just till väggningssvackor och har kunnat köra på lite mer än tidigare. Men idag blev jag helt tom.

Dagens pulskurva är ett skolexempel på distanspass med väggning:

Jag kom hem, drack en massa glas med O'boy och åt sex till åtta Polarbröd. Tappade räkningen där. Efter det tog jag den varmaste duschen någonsin och skakade för att jag frös så förbannat. Efter lite mer macka la jag mig i soffan med en filt och det dröjde inte länge innan jag istället kände mig överhettad. Gött med väggning!

Vi får väl hoppas att jag är människa igen när jag vaknar imorgon. Nu blir det inte många knop innan sovdags.

Hela rundan med alla detaljer:

Gooooooooooodmorgon!

Ny dag, nya möjligheter.

Vaknade i morse och kände mig lite piggare än jag gjort dom två senaste dagarna vilket känns väldigt bra. Kände mig annars som ett riktigt vrak igår eftermiddag/kväll och var rätt säker på att jag skulle vakna med dödsförkylning idag. Åt mycket godis och drack mycket vatten igår, tror det är hemligheten. Godis alltså. Varje dag som man är frisk är bra dagar!

Här står min Zurigo utan bromsar, för dom ska Cavarian få. Har tröttnat på mina usla bromsar på tävlingshojen så till i helgen ska jag kunna dämpa farten när jag tävlar. Ska bli intressant.

Igår skickade förbundet ut första infon om dom chip som man beslutat att införa:

Spontant tycker jag att 1000:- känns väldigt mycket för ett chip. För egen del är det väl inte så mycket att bråka om då jag troligtvis kommer att tävla i många år till och dessutom jobbar heltid och så där. Kan tänka mig att en och annan cykelfamilj med många barn får en oväntat dyr säsong. Alla unga och satsande cyklister som lägger ner varenda krona på sporten, kanske studerar eller jobbar timmar/deltid jublar nog inte över att behöva lägga ner ca: 1000:- på ett chip.
I fallet med barnfamiljerna så vet man ju dessutom inte om barnen tänker cykla ett eller massor av år. Borde finnas möjlighet att hyra chip säsongsvis också?
Spontant känner jag att vi inte behöver ännu en tröskel för ungdomar att börja med sporten. Antingen får förbundet bjuda på chip i ungdomsklasserna, eller så inför vi inte chip i ungdomsklasserna bara. Ungdomsklasserna är ju tyvärr inte så stora, eller jämna, så det borde gå att kunna hantera med ett tidtagarur och två personer vid målet. Förhoppningsvis hinner förbundet fundera ut något bra för ungdomsklasserna till 2013.

Planen för veckan

Måndag: Vila
Tisdag: Cykla till jobbet, hårt dit och lugnt hem
Onsdag: Onsdags-VM
Torsdag: Vila
Fredag: Köra något lätt, alternativt vila om det blir stressigt
Lördag: Göra mitt livs lopp
Söndag: Se lördag

Igår hann jag få dit bakskärmen med sin eleganta reflextejp på B-crossen. Så jag slipper idag oroa mig för att bli blöt underifrån på pendlingen, värre blir det väl att försvara sig mot det som kommer uppifrån... När denna gamla vän fått ny kedja och kassett ska det bli åka av, hela vintern lång. Allt på cykeln utom växelöra,  däck och slangar har gått 19 månader nu. Evighetsmaskin.

Som jag har längtat...

Bild från igår

Igår kom första synliga bevisen på vinter. Och som jag har längtat efter att få vintercykla! Så, igår efter att barnen somnat och jag förhört Ronya inför hennes tenta idag (lycka till!) så rotade jag fram dubbdäcken och monterade dom på ett par hjul. Nu sitter det dubbade däck (och nytt växelvajerhölje!) på B-Crossen (Zurigon) och jag ska åka med den till jobbet. Ska bli så härligt att höra dubbdäckens sång när jag rullar fram Falun-Borlänge. Tyvärr hade jag inte tid med skärmarna som låg där och tittade på mig med valpögon. Men, en sadelväska hann jag i alla fall montera. Nu är det bara att hoppas att vintern kommer på riktigt snart så vi kan få ut och rasta våra vintercyklar tillsammans.
Kom då ihåg: dubbdäck och långa skärmar är det som gäller.

Tyvärr hittade jag aldrig mina bromsskor igår, trots intensivt letande. A-crossen (Cavarian), behöver dom. Jag hade dom när jag byggde ihop crossen inför denna säsong, men saknade då bromsbelägg så jag la dom på ett bra ställe. Sedan köpte jag bromsbelägg och har inte hittat bromsskorna igen. Misstänker att frugan städat undan dom till "en bra plats". Hade tänkt byta kedja också på fincrossen, men man kan ju tyvärr inte hinna allt.

Fick sova lite drygt fem timmar i natt, det är svårt att hinna med allt när man vill göra så mycket hela tiden. Nätterna känns som en bra tid att hinna göra saker som jag inte hinner annars, men när ska jag sova då?

Hur som helst, nu väntar en trögrullad och högljudd pendling till jobbet på aluminuim-monstret. Vi hörs!

Vilken bike till Stockholm?

Racern?

Cykelcrossen?

Eller kanske min MTB?

Alla dessa svåra val man ställs inför här i livet hörrni. Finns det några gruppcyklingar eller cykel-event som jag inte vill missa i hufvudstaden torsdag-söndag?

Första haveriet på crossen

Utöver några slangar så har min cross hållit ihop bra under ett drygt års tid. Har faktiskt inte ens bytt en wire eller ett bromsbelägg trots att cykeln också gått som vintercykel. Igår ville crossen inte riktigt växla varken upp eller ner, det gick men inte helt smärtfritt. Idag när jag tvättade cykeln så blev det uppenbart varför, då jag upptäckte att framväxeln gått av.
Funderade lite på att uppgradera när den ändå skall bytas men prylbloggaren Jonas påpekade för mig att det inte skiljer något mellan SRAMs Apex, Rival och Force-framväxlar. Så om jag ska uppgradera så skulle det bli en SRAM RED, frågan då om det är värt det?

CX-distans

Sonen var ute och cyklade med en av hans kompisar här på gården och jag var på andra sidan av gården med dottern när jag hörde en smäll och två skrikande pojkar. Hastade dit och fann inte helt oväntat de två gossebarnen med sina cyklar på marken. Bägge hade väl gjort illa sig en del men för att försöka få reda på om någon gjort sig riktigt illa så försökte jag lugna ner dem. Sonens kompis blev dock aldrig riktigt lugn så jag ringde hem Ronya och kompisens mamma som umgicks hemma hos dem. Det blev en tur till akuten för dem och det visade sig att armbågen var bruten.
Sonen och dottern skjutsades till deras farmor och farfar och när Ronya kom hem var hon något stressad eftersom det var spa-kalas på g för den stora tjejen. Jag "hjälpte till" en stund innan jag fick klartecken att sticka ut och cykla. Var väl portad från kalaset!
Kom iväg senare än jag hoppats men bestämde mig för att försöka åka den planerade rutten ändå, i värsta fall skulle jag ju kunna svänga hem lite tidigare bara. Frun tog min kamera för att fota kalaset, min mobilkamera vill ju som bekant inte längre så jag stod plötsligt utan. "Du behöver väl inte fota varje cykeltur", klämde Ronya ur sig. Jag blev stum och visste inte vad jag skulle ta mig till innan jag kom på att jag hade en GoPro liggandes i någon låda...

Banvallen mellan Aspeboda och Smedsbo

"Flytta på dig, du sabbar ju snittet!"

Dagens cykel: Bianchi Zurigo

Solsken!

Sliten cyklist i motvind

Alltså det här med att cykla cross är ju fantastiskt kul. Men med stel ram och tre och ett halvt kilo i de gamla kanttrådsdäcken får man verkligen känna underlaget. Det sliter på kroppstackarn. Sista fyra milen fick jag uppleva medvind, en fantastisk solnedgång samt se sex rådjur och en räv. Fick ihop ca: 11½ mil och lite drygt 4½ timme och kom hem precis innan mörkret föll också. Kunde väl inte bli mycket bättre än så här?

Backarna efter ungefär sju mil satte mig verkligen på plats, men sedan gick det ju mest utför och i medvind dessutom.