Image-map Startsidan Startsidan Startsidan Presentation Länkar Kontakt Sponsorer Övrigt
Visar inlägg med etikett träningsbilder 2014. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett träningsbilder 2014. Visa alla inlägg

2014-12-28

Det var det kallaste...

Hej vänner!

De flesta av er följer säkert mig på andra sociala medier så som min Facebook-sida, mitt Instagram-konto och så vidare. Då har ni kunnat se en och en annan bild från mitt långpass idag. Det passade sig bra för fotografering idag, blå himmel, solsken, kallt satan och ett tag var det ett riktigt härligt ljus när lite snömoln drog in. 

Det här blev min kallaste cykeltur någonsin. Ett snitt på -16.9 grader och en bottennotering på -23.2. Kallt så in i norden, helt enkelt. När jag cyklade på juldagen så tyckte jag -16 var rena döden, idag var det helt okej. Men så var jag bättre klädd idag också. Körde fem lager på överkroppen, sånt hjälper. Händerna hölls varma med mina trefingrade GripGrab-handskar. Tårna frös dock. Förr brukade jag inte frysa speciellt mycket om fötterna men sedan något år tillbaka så fryser jag nästan alltid om fötterna. Behöver kanske bli en sådan där med vintercykelskor. 

Passet blev nästan sex och en halv timme långt, riktigt kul att hantera den långa träningstiden så bra som jag gjorde och dessutom i dödskyla. Vet inte om jag blev en så mycket bättre cyklist rent fysiskt, men det byggde nog lite karaktär i alla fall. Körde först en tvåtimmarsrunda för att sedan möta upp lite sällskap, men då sällskapen av olika anledningar inte skulle med så fick jag väl fortsätta ensam.

Med dryga timmen kvar så fiskade jag upp den Cola-burk jag hade haft med mig i ryggfickan. Det var nitton grader kallt då och jag cyklade väl kring 25 km/h just då. När jag öppnade burken så skvätte det ut lite och en droppe hamnade på min cykeldator, torkade bort den direkt och då hade den redan blivit till is. Försökte dricka så snabbt jag kunde men redan efter några klunkar bildades det is i colan och till sist var det bara slush kvar.  Imponerande kyla idag!

Här kommer några av dagens bilder:





2014-12-26

Rapha Festive 500, tur två

Här står jag och kurar. Tog på mig mina varma vintertights från Kalas idag, dom går upp på magen som ni kan se. Hade också på mig ett par ullstrumpor som jag fått i julklapp som går hela vägen över vaderna. Detta gjorde att det blev riktigt varmt och gott idag och anledningen till att jag stannade i denna busskur var faktiskt för att ta av mig en kortärmad cykeltröja som jag trodde skulle behövas. Blev dock för varm...

Vinterfint. Motivet på den nedersta bilden har ni sett några gånger i olika årstider nu, ni som följt mig ett tag. Idag körde jag norrut, det är ju mycket trevligare än att trampa söderut! Snitthastighet fick kvitta.

Tomtar i Perhansbodarna.

Hyttsjön, ca: 100 km från Älvdalen.

Backjävel. Kunde dock attackera den istället för att bara växla ner och ta mig upp. Det går framåt! Självförtroendet är bättre nu också och tre timmar kändes som en kort tid, till skillnad mot för någon vecka sedan då tre timmar var jättelänge. Hade inte med mig några nödraketer idag utan litade på att kroppen skulle fixa det här ändå.

Snitthastigheten blev 22,2 men då höll jag mig till en platt runda också för att behålla farten. Temperaturen var marginellt varmare idag än igår med -13.1 grader Celsius. Det blev 67 kilometer på lite drygt tre timmar. Nu har jag bara typ 327 kilometer kvar på fem dagar, det blir 65,4 km per dag det. Skulle behöva någon riktigt lång runda för att minska kilometerpressen...

2014-12-25

Juldagscykling = Rapha Festive 500

God afton vänner!

Idag har jag cyklat må ni tro. Länge. Rapha's Festive 500 startade ju igår och jag startade traditionsenligt med juldagscykling. Det blev en kall tur, riktigt kall till och med efter att solen gått ner. Inledningsvis låg den kring 13-14 minusgrader men på slutet var temperaturen nere på -18.8. Lätt att hålla sig för skratt då, speciellt med tanke på att ansiktets alla muskler frusit fast så att jag inte ens kunde le. Det var först när jag stod i duschen efteråt och värmde mina röda ben som jag kom på att jag kanske borde ha tagit mina varmaste cykeltights idag. Tyckte ändå att jag överlevde kylan rätt bra. Fick en genialisk idé (jodå...) alldeles innan jag skulle ut, som gick ut på att ta på mina GripGrab RaceAqua över mina vanliga skoöverdrag. Tajt satan, men dom håller ju vinden borta genom att vara så täta som dom ändå är och det hjälpte nog en hel del.

Jag fick väl ungefär 2½ timme i ljus och resterande tid i mörker. Känns ändå lyxigt att cykla i ljus. Sånt brukar jag inte vara bortskämd med.

Om man bortser från kylan så kändes det faktiskt ganska bra idag, kul det. Jag har ändå kunnat träna på ganska bra nu i två veckors tid så det borde ju börja lyfta lite snart. Hade ju vilodag igår och fräsch skalle och sådant hjälper givetvis till.

Körde söderut idag, brukar ju annars mest trampa norr om Falun eftersom det är lite roligare terräng där. Men idag ville jag ha hög snitthastighet före härliga vägar. Allt för att få så många kilometer på så kort tid som möjligt. Vilken hastighet det blev sedan, snittade hela 22.6 km/h! Kul med cykling i rysskyla...
Körde Olsbacka-Torsång-Säter-Skedvi-Milsbo-Vika-Hem, för er med lokalkännedom och totalt blev det alltså drygt 106 kilometer. Klart godkänd förstatur, nu krävs bara fyra lika långa turer på dom återstående sex dagarna.

Några bilder från dagen:

Lite Garmin-data från idag:

2014-12-21

Fyra timmar med sällskap

Inledde morgonen med Jimmy Bodin och lite senare även Jens Westergren.

Vi körde en timme innan vi var åter i stan för att möta upp det lite mer morgontrötta DSA-gänget.

Erik Wallén hade en fin skärmprydnad. Fler borde ta efter detta koncept!

Premiär för mig på den nya cykelbanan mellan Bergsgården och Grycksbo, vilken succé!

I backen mellan Sågmyra och Solarvet så attackerade jag, fick sällskap av Jens och Jimmy. Sedan köttade vi på hela vägen upp till toppen, svinfint och rätt så jobbigt. Klarade ändå av att ta några bilder med 180-puls.

Backen. Ca: 3,5 km lång och 170 höjdmeter. Gav mig 10 minuter över tröskel.

Emil Gabrils jagar lite på väg ner mot Rexbo.

Mellan Smedsbo och Aspeboda.

Dessa små raringar räddade mig idag. Lyckades ändå bli trött på slutet!

Alltid härligt med sällskap och kul att få ihop över fyra timmar. Inte helt oväntat så var det mycket jobbigare att cykla i sällskap med vintercykeln med dubbdäck, jämfört med min tävlings-MTB. Kunde ändå hålla ihop trots att jag blev lite hungrig i benen kort efter den där backintervallen.

Nu ser jag fram emot nästa söndag, tack alla inblandade för idag!

Garmin-data:

2014-12-17

Första passet med vintercykeln

Hej hej!

I morse så skissade jag på en runda och efter att jag lämnat barnen på skolan så åkte jag hem och bytte om. Stack iväg i långsam hastighet. Tänkte att hastigheten skulle öka lite när jag kommit igång men jag kom tydligen aldrig igång!? Blev tvungen att korta av passet och ändå kom jag hem senare än planerat då jag höll smått fantastiska 21.5 km/h idag.

Jösses.

Kanske kan jag aldrig mer cykla i sällskap av andra igen? Senaste utepassen har jag ju kört med min MTB och tyckt att det har gått okej. I söndags till och med mycket mer än okej. Fattade ju att det skulle gå lite tyngre med en vintercykel, men så här mycket tyngre??? Aja, det är väl bara att träna på så löser det där sig så småningom. Tålamod, är ju vinterns ord.

Eftersom vi fått några enstaka millimeter snö så blev det ju ett härligt vinterlandskap idag:

Rekordlåg återhämtningstid också enligt min Garmin Forerunner 920XT, kroppen blir allt bättre!

Garmin-data från passet:

2014-12-15

Glutarsyrauri typ 2 och distans

Hej vänner!

I eftermiddags så har vi fått ett väldigt skönt besked. Vår lilla Frida är nämligen frisk. Inget konstigt i det egentligen och de allra flesta som läser här är nog friska och brukar inte jubla över det. Vår värld vändes dock upp och ned i tisdags då doktorn ringde och sa att vi var tvungna att komma in till lasarettet på en gång. Det var tydligen så akut att han ringde två gånger för att se till att vi verkligen åkte in direkt.
Det visade sig att de hade fått larm från resultatet av det PKU-prov som man tar på alla nyfödda i Sverige och som givetvis även Frida hade tagit. Det handlade om den allvarliga och ovanliga sjukdomen Glutarsyrauri typ 2.

"Glutarsyrauri typ 2 orsakas av ett fel i bildningen av kofaktorn FAD. Detta leder till en blandad bild av glutarsyrauri, isovaleriansyrauri och fel i nedbrytningen av fettsyror. Sjukdomen är behandlingsbar med viss framgång genom tillförsel av karnitin och kofaktorn riboflavin. Glutarsyrauri typ 2 är extremt ovanlig, långt färre än ett barn föds med sjukdomen i Sverige varje år"

När vi kom dit så blev det ett antal blodprov, nytt PKU-prov, leverprov och muskelprov. Sedan så skulle blodsocker kollas av en gång i timmen under 16 timmar. Stackarn blev så nålstucken under dom där hemska timmarna den natten. Anledningen till det intensiva testandet var att om hon hade en allvarlig variant av sjukdomen så skulle hon omedelbart upphöra med bröstmjölken och istället få specialersättning som vi då skulle bli tvungna att åka till Uppsala för att få. Doktorn som informerade oss hade googlat sjukdomen innan hon kom till oss, den är ju så pass ovanlig så det är inget man stöter på speciellt ofta ens inom vården.
När jag själv googlade så förstod jag att väldigt få får den diagnosen och de flesta lever inte speciellt många dagar eller veckor. Om man får en lindrigare släng av sjukdomen så kan man med specialkost kunna leva ett relativt normalt liv.

Ni förstår kanske att det har varit jobbigt ett tag. Idag fick vi dock svaret från det nya PKU-provet och det, samt alla övriga prover visar på ett friskt barn. Om PKU-provet hade bekräftat Glutarsyrauri typ 2 så hade det troligtvis blivit den värsta dagen i mitt liv, nu blev det istället en oerhörd lättnad.
Nu i kväll så har vårt friska barn badat för första gången, verkade trivas!


Igår så cyklade jag i tre och en halv timme. Sedan den 19:e oktober så har jag inte cyklat längre än 2½ timme så jag var lite osäker på hur det skulle gå. Det hela gick dock väldigt bra och det var först under sista kvarten som jag kände mig lite tunn i buggarna. Då hade jag inte ätit eller druckit något under passet heller så det var väl kanske inte så konstigt.
Körde i sällskap med Jens Westergren hela passet och en stor del av passet med Lars Bleckur och Jimmy Bodin. De sistnämnda skulle dock cykla längre så våra vägar skiljdes åt i Marnäs. Där cyklade de mot Dådran samtidigt som Jens och jag styrde mot Fjällgrycksbo.

De övriga körde med dubbdäck och jag körde tävlings-MTB med sommarsulor. Anledningen till det var att jag under morgonen hade sulat om vinterhojen så den skulle vara helt redo för vintern. När jag skulle iväg så upptäckte jag att vevlagret nog sett sina bästa dagar och stått still lite för länge, för det kärvade riktigt mycket. Så det blev en sistaminuten-ändring till MTB:n.
Gitvetvis hjälpte cykeln mig med den fina känslan, så jag gissar att verkligheten kommer ikapp mig nästa gång jag cyklar med sällskap och har dubbdäck själv. Ser fram emot det!

Vädret var fint, om än något kallt med en bottennotering på -10.0 grader Celcius. Lite sol har dock väldigt få dött av och vi klagade inte. När vi lämnade Marnäs så blev det mer snö och området kring Bjursås är ett område med snö på marken just nu, i övrigt har vi barmark fortfarande.

Sköt några bilder från höften:
Utöver dessa bilder finns lite exklusivt material i min Instagram-feed också: http://instagram.com/henrikoijer

Garmin-data:

2014-11-02

Två episka pass med helt olika karaktär

Igår körde jag fem timmar och fyrtiosex minuter med crossen på asfalt och grusväg. Delar av grusvägarna var frusna, för första gången denna vinter så såg jag snö på marken och det var en eller ett par plusgrader och regn.
Krispigt.

Här stannade jag till för att frugan ringde. Det var ett litet helvete att svara och det tog henne tre försök innan jag svarade. Fingrarna var delvis bortdomnade av kylan så det var lite svårt att fiska upp telefonen ur ryggfickan och sedan dessutom svara. Fötterna hade försvunnit för längesedan och bestod bara av två svullna klumpar i skorna. Men det man inte känner mår man inte dåligt av?

Här är jag på väg mot Marnäs, men tog höger vid skogspartiet där borta. Rundan gick Österå-Bjursås-Sörskog-Dådran-Fjällgrycksbo-Rog-Toftbyn och hem. Skulle egentligen ha fått med Skuggarvet också, men jag kom iväg lite för sent på passet så jag hann inte med allt skoj.
Kom hem, duschade, gjorde i ordning två dubbelmackor vörtbröd med ost och slet med mig Filip och Ebbah på hockey. Vi åkte till Leksand och såg Leksands IF - Linköping. En ganska bra match som leksand kunde vinna med 3-2 efter förlängning. I andra perioden började mina fötter återgå till det normala.


Idag var fokus flyttat från hårt slit och nötande, till lek och äventyr med sällskap. Jesper Hjortsberg och jag tog oss till Stångtjärn för att försöka hitta runt och klara av att cykla så mycket som möjligt av FIK15.
Starten ligger lite gömd till höger om parkeringen när man kommer till Stångtjärn.

Stökigt. Både i naturen och på stigarna. Vi fick gå en del, men det var vi förberedda på. En sådan som Emil Lindgren skulle nog älska FIK15. Här var det dock helt klart cykelbart!

Jeppe tog ett par bilder på mig också!

Jeppe matar på i en av backarna på FIK15.

Träffade Hendrik Sjölund ute i skogarna också. Han hade sällskap också i form av hund och annan löpare.

Det kunde ha gått! Lite mer fart nästa gång så... Cyklingen idag bestod av att försöka klara av så mycket som möjligt och inte att ta sig fram så snabbt som möjligt. Lek, skoj, svårigheter och vattenhål. Totalt blev det 2:19 idag med ett snitt på 11.6 km och då var nästan halva distansen transportsträcka.

Tack och hej!