Backintervaller i Baggbo med bra feeling och triathlontävling utanför huset

Tjänna cykelvänner!

Sitter nu med lite mat och glass i magen och känner mig, om möjligt, ännu mer nöjd nu än jag gjorde precis efter träningen. För dagens pass är jag riktigt nöjd med.

När jag kom upp till Bleckurs hoods så stod Lars Bleckur där tillsammans med Jimmy Bodin och Magnus Eriksson. Jag hade, i vanlig ordning, haft bråttom dit och inte hunnit med att kissa innan passet. Så när vi lämnade tätorten så gjorde jag så som man ska göra på träningar: frågade om någon annan var kissnödig. Ingen annan var kissnödig så jag stack iväg på egen hand före de andra, stannade, kissade och cyklade ikapp dom igen. 

Ingen annan ska behöva bli lidande och tvingas vänta bara för att jag behöver lätta på trycket. Här är jag på väg ikapp dom igen.

Vi cyklade lugnt och städat till Bjursås och körde direkt igång första intervallen uppför Baggbo. Jag hade på förhand trott att jag skulle bli avställd rejält av Jimmy och Lars. I det brantaste partiet i första branten kunde jag inte riktigt hålla Jimmys rulle utan släppte förbi Lars och tappade några meter. Lyckades bita mig in på rulle så jag kunde hänga med på det lite flackare partiet. När så avslutande branten kom så sprätte dom iväg och jag vispade mig upp. Kändes segt och pulsen var typ långlopps-intensitet så jag kände väl att jag borde ha kunnat pressa mig lite mer?

Här står Jimmy på toppen och kippar efter andan efter första intervallen. Han sa då också att intervall två skulle gå dåligt och sedan skulle han bli bättre och bättre igen.

Så, intervall två och Jimmy skulle köra dåligt? I första branten så kändes det att Jimmy inte hade samma pang, så istället för att släppa så gick jag förbi. Hamnade i dragposition på den flacka delen och ser till min förvåning att Lars släpper mot slutet. In i sista branten och Jimmy går förbi, jag känner ändå att det finns mer så jag passerar honom och är först upp!

I intervall tre så kör jag ifrån Jimmy i första branten och kör ifrån Lars i slutet av det flacka partiet. Sjuk känsla efter att ha haft några svaga veckor att plötsligt kunna inte bara jämföra mig med dessa starkingar utan även köra ifrån i vissa intervaller.

Intervall tre. Lars kommer upp som tvåa och Jimmy som trea.

När vi ska köra fjärde och sista intervallen så vänder Jimmy väldigt snabbt nere i botten och drar igång direkt. Jag kikar bak på Lars och drar igång med hopp om att få med mig honom. Jag lyckas jaga ikapp Jimmy i första branten och vi håller ihop in till sista branten där jag får ge mig. Kommer upp bra stum på dagens sämsta tid.

Jimmy blev också stum!

Trodde väl inför passet att jag skulle bli 3:a, 3:a, 3:a och 3:a upp på toppen. Istället blev det nu 3:a, 1:a, 1:a och 2:a! Men, så fort som Jimmy och Lars körde i första intervallen, så snabb var jag aldrig upp. Min bästa tid var 26 sekunder sämre än den tid Jimmy hade i första intervallen.
Så Jimmy och Lars var snabbare och den intensiva öppningen kostade säkert en hel del för deras ben, jämfört med mig som körde betydligt jämnare tider i varje intervall. Om jag hade lyckats pressa mig lika mycket så hade jag kanske blivit 3:a, 3:a, 3:a och 3:a.

Dagens pass i en höjd- och pulskurva. På väg hem från Baggbo och Bjursås så körde vi en liten lagtempointervall. Jag kände mig fortsatt stark och hade fått en självförtroende-boost, så jag kunde skicka på ganska bra hem.

Go känsla!

Här kommer lite hyperintressanta siffror från intervallerna:

Här kan ni grotta ner er ytterligare:

När jag kom hem och satte mig utanför huset så hörde jag hur en snabbcykel cyklade förbi och kort där efter så kom ett par till. Och ytterligare någon. Tänkte att det var någonting som var på gång så jag tog mig ut till cykelvägen och såg några triathleter blåsa förbi. Var det träning eller träningstävling?!
Tog mig bort till Gullnäsgården och träffade bland annat Daniel Olsson som berättade att det var den årliga triathlon-träningstävlingen hos Johan Kärner, som är från området. Jag har ju hört om/sett dom tidigare år också. Kul grej!

Rasmus Andersson var snabbast.

Clas Björling var näst snabbast.

Hemmahoppet Johan Kärner som finfin trea.

Ah, det var väl en härlig kväll det där. Nu släcker vi ner datan å så hörs vi väl imorgon igen?! Hej!

Långpass på MTB

Hej cykelvänner!

Känner mig så himla trött just nu på grund av dagens cykling. Det blev ju inget sextimmarspass även om vi var ute i över fem och en halv. Fick dock bara fem och elva på klockan. Ändå första passet i år över fem timmar och det femte som är över fyra timmar. Det har inte blivit så många långpass helt enkelt och det känner jag nu. Senast jag cyklade över fyra timmar var 16:e april, alltså över två månader sedan. Är både redo för sömnen och konstant fikasugen. Gött pass!

Det blev inte bara Lars Bleckur som sällskap hela vändan idag, utan även Robert Österling hängde glatt på hela vägen. Alltså cykling till Rättvik, cykling på Mörksuggejaktens bana och sedan hem till Falun igen.

Robert har en ny och fräck cykel, så vi stannade ganska tidigt för en sadeljustering.

Eftersom vi skulle cykla så länge så var det ju klokt med en lugn inledning på passet. Därför körde vi på och snittade 30,7 km/h första 80 minuterna av passet.

Vi stannade till vid vätskekontrollen i Nedre Gärdsjö för att vänta in dagens sällskap.

Där var det fullt med folk och vi fick hembakt kanelbulle!

Ett gott gäng, redo för avfärd!

Mörksuggejaktens bana var, precis som alltid, väldigt fin. Troligtvis Sveriges finaste långloppsbana. Det var lite nytt på årets bana, kändes som förbättringar rakt igenom. Om det passar mig eller ej låter jag vara osagt dock... Det lär ju visa sig.

Nu ska vi se om jag får namnen rätt här, men vi som höll ihop hela vägen från Nedre Gärdsjö var Tomas, Lars, Robert, Emil och Matts. Å så jag då...

Robert var fikasugen efteråt, jag ville i vanlig ordning inte fika under ett träningspass så Lars förhandlade ner det till en ståfika. Fricks hade lång kö så det blev ett besök på Wasakiosken istället. Jag nöjde mig med en Powerbar och en och en halv flaska idag men pojkarna handlade upp veckopengen.

Lars och jag växeldrog en del längs med banvallen och jag hamnade kring 80-85% av maxpuls i ansträngning. Skönt att växla tempo och vrida ur lite efter drygt fyra timmar... Lars drog längst och hårdast, mina förningar var mer avlastningsförningar även om jag tyckte det gick hyggligt.

Sista timmen eller så tog vi det lite lugnare. Lars var lite starkare i allt hela tiden, men så ligger han på en annan nivå också. Ändå ett riktigt bra pass för mig och jag tycker mig liksom vara på uppåtgående igen med några riktigt bra pass denna vecka.

Lite synd att det inte blir fler långpass, jag gillar dom och vet att min form förbättras av dom. Men det är ju det där med familjeliv och tid också. Sedan jag kom hem har jag i princip ätit och druckit hela tiden, brände väl en del energi idag.

Det blev totalt 14 mil med ett snitt på lite drygt 27 km/h och en snittpuls på 72% av max. Här hittar ni all hyperintressant data:

Intervallmix med Boddan och Bleckur

Hej vänner!

Ännu en arbetsdag hemma på semestern är lagd till handlingarna. Igår kom Ronyas syster med barn och svärmor hit. Så vi kör fullt hus i några dagar nu. Härliga tider! Idag jobbade jag på från frukost till klockan 17 med paus för lunch. Där vid 17 så bytte jag om till cykelkläder och stack iväg för att möta upp Lars Bleckur och Jimmy Bodin. Dom skulle köra lite olika intervaller och jag skulle få vara med!

Sådana här svärmorsdrömmar till cykelproffs tar tid till uppvärmning och annat under passen. Väldigt lyxigt för en småbarnspappa som jag. Jag brukar på min höjd värma upp till en backe där jag ska köra intervaller. Jag fick faktiskt ihop 44 minuters cykling innan det var dags för själva träningen att starta!

Fokus idag var låg kadens/tung växel. Det blev ca: 30 minuters med den varan innan vi "rullade ur" benen med en högkadensintervall i mediumintensitet längs med Varpan. Efter att först ha snittat 46-56 i kadens under intervallerna så blev det en omställning för benen när jag avslutade med ett snitt på 106 i 15 minuter. För intervallerna så körde vi Högbobacken en gång och sedan åkte vi fram och tillbaka mellan Lugnet och Skuggarvet för att samla ihop träningstiden i backarna där. Bände mig upp för backen från Lugnet mot Skuggarvet på tyngsta växeln en gång, fint fläsk.

Skuggarvet.

Två färdiga killar efter sista lågkadensintervallen.

Imorgon tänkte jag faktiskt göra ett avbrott i semestern och ställa klockan på typ 05:20 för att köra Le Peloton Falun klockan 06 på morgonen. Jag  försöker ta alla tillfällen jag kan att få träna med andra. Behöver det så in i bombens mycket.

För er som önskar att grotta ner er i siffror så kan ni hitta allt från dagens pass här:

Intervju med segraren i Finnmarksturen; Lars Bleckur

Hej!

För egen del så blev det ett långt lidande idag. Hade inga pangpangben och fick kriga sista 60 kilometerna av loppet för att minimera förlusterna. Slutade till slut 16:e. Kunde ha varit värre, även om jag inte är nöjd med min prestation idag. Filmade hela loppet och det kommer väl troligtvis ut imorgon bitti eftersom det är rätt mycket data som ska flyttas hit och dit innan det är klart.

Jag återkommer senare idag med mer ord, kanske bilder (var har ni dom?), data och vinnarna från Cykelvasa-tävlingen! Resultat från Finnmarksturen 2015 hittar ni här.

Hann med ett kort snack med segraren Lars Bleckur innan batteriet i min Garmin VIRB dog:

Imponerande resultat och taktisk finess på Mörksuggejakten

God förmiddag!

Det var ju inte bara vi Mörksugge-motionärer som cyklade i helgen, världseliten i MTB körde ju världscup i Schweiziska Lenzerheide. Där lyckades falucyklisten Jenny Rissveds med att vinna den tredje raka världscupsegern i damernas U23-klass! Vilken säsong detta har utvecklat sig till för denna supertalang.

Foto: Scott Racing.

I totala världscupen ser det givetvis väldigt bra ut efter att Jenny nu har vunnit första halvan av den. Nu återstår alltså tre tävlingar:

1	RISSVEDS Jenny	SWE	SCOTT-ODLO MTB RACING TEAM	270
2	KELLER Alessandra	SUI	STRUEBY-BIXS TEAM	160
3	COURTNEY Kate	USA	SPECIALIZED RACING	155
4	FORCHINI Ramona	SUI	STRUEBY-BIXS TEAM	135
5	MOSCHETTI Margot	FRA	BETCH.NL SUPERIOR BRENTJENS MTB RACING TEAM	110
6	RABENSTEINER Lisa	ITA	FOCUS XC ITALY TEAM	103

En annan tjej som imponerade var Gunn-Rita Dahle Flesjå som vann sin 29:e världscupseger och blev därmed vinstrikast genom tiderna. Jag trodde faktiskt att hon gått miste om den chansen och har tyckt synd om henne senaste säsongerna när hon blivit tvåa. Tiden står ju inte stilla direkt och det gäller även denna supersnabba 42 åring.
Juliana Furtados "oslagbara" 28 segrar i världscupen är nu slaget, mycket imponerande!

Foto: Merida

Å så tar vi ändå lite långloppsbloggning och jag tänkte bjuda på ett par taktiska finesser från loppet som syns i filmen från min Garmin Virb ELITE.
59:30 in i klippet så går Fredrik Edin och Lars Bleckur in i skogen som etta och trea och höjer farten. Jag flyger ju av efter några minuter, men även andra får det tufft att följa med. Det här var deras plan för att grilla landsvägsproffset Jonas Ahlstrand, men även oss andra.
Men det var inte den finessen jag tänkte skriva om. Istället vill jag berätta om Cykloteket Racing Teams fördel av hemmaplan. Eftersom bland annat vinnaren Lars Bleckur och många från serviceteamet är från Rättvik så hade man langning på platser där andra inte langade. Fördelen med att ha det så är att man istället kunde köra riktigt hårt förbi vanligare langningsplatser för att försvåra langningen för konkurrenterna. Med lite tur så missar någon sin flaska och även om konkurrenterna får sina flaskor så kräver det en större insats än om det gått lugnt förbi. Jag kände det direkt vi passerade den klassiska langningsplatsen och intensiteten var hög, att nu ska de försvåra för langning...
45:55 in i klippet så passerar vi tre av deras langare (syns lite dåligt eftersom jag är lite till vänster i klungan, men ni ser dom om ni kollar noga.
47:30 kommer vi till den mer klassiska langningsplatsen och här är Cykloteket etta och tvåa i klungan och håller intensiteten hög. Allt för att försvåra langning.
49:50 här kommer vi ut på en asfaltsraka där det inte finns någon som helst anledning till att vi ska hålla 45-50 kilometer i timmen. Men, det står en del langare även här, så Cykloteket-åkarna ser till att hålla hög fart.
50:33 så lyckas jag fånga min flaska ändå. Lite räddad av att langningen sker i slutet av rakan där det går lite mer uppför och vi ska svänga direkt efter.

Den där klassiska langningsplatsen 47:30 in i klippet har faktiskt vi i Falu CK gjort samma sak på för många år sedan. Det var när Magnus Darvell, Mattias Nilsson, Jens Westergren, Oscar Ekstam och jag körde i Faluns grönvita kläder på långloppen. Vi gasade på förbi langningssträckan och tog sedan flaskorna efteråt.
En varm dag och en missad flaska kan vara katastrof för en cyklist, så visst kan man jävlas lite...

Glutarsyrauri typ 2 och distans

Hej vänner!

I eftermiddags så har vi fått ett väldigt skönt besked. Vår lilla Frida är nämligen frisk. Inget konstigt i det egentligen och de allra flesta som läser här är nog friska och brukar inte jubla över det. Vår värld vändes dock upp och ned i tisdags då doktorn ringde och sa att vi var tvungna att komma in till lasarettet på en gång. Det var tydligen så akut att han ringde två gånger för att se till att vi verkligen åkte in direkt.
Det visade sig att de hade fått larm från resultatet av det PKU-prov som man tar på alla nyfödda i Sverige och som givetvis även Frida hade tagit. Det handlade om den allvarliga och ovanliga sjukdomen Glutarsyrauri typ 2.

"Glutarsyrauri typ 2 orsakas av ett fel i bildningen av kofaktorn FAD. Detta leder till en blandad bild av glutarsyrauri, isovaleriansyrauri och fel i nedbrytningen av fettsyror. Sjukdomen är behandlingsbar med viss framgång genom tillförsel av karnitin och kofaktorn riboflavin. Glutarsyrauri typ 2 är extremt ovanlig, långt färre än ett barn föds med sjukdomen i Sverige varje år"

När vi kom dit så blev det ett antal blodprov, nytt PKU-prov, leverprov och muskelprov. Sedan så skulle blodsocker kollas av en gång i timmen under 16 timmar. Stackarn blev så nålstucken under dom där hemska timmarna den natten. Anledningen till det intensiva testandet var att om hon hade en allvarlig variant av sjukdomen så skulle hon omedelbart upphöra med bröstmjölken och istället få specialersättning som vi då skulle bli tvungna att åka till Uppsala för att få. Doktorn som informerade oss hade googlat sjukdomen innan hon kom till oss, den är ju så pass ovanlig så det är inget man stöter på speciellt ofta ens inom vården.
När jag själv googlade så förstod jag att väldigt få får den diagnosen och de flesta lever inte speciellt många dagar eller veckor. Om man får en lindrigare släng av sjukdomen så kan man med specialkost kunna leva ett relativt normalt liv.

Ni förstår kanske att det har varit jobbigt ett tag. Idag fick vi dock svaret från det nya PKU-provet och det, samt alla övriga prover visar på ett friskt barn. Om PKU-provet hade bekräftat Glutarsyrauri typ 2 så hade det troligtvis blivit den värsta dagen i mitt liv, nu blev det istället en oerhörd lättnad.

Nu i kväll så har vårt friska barn badat för första gången, verkade trivas!


Igår så cyklade jag i tre och en halv timme. Sedan den 19:e oktober så har jag inte cyklat längre än 2½ timme så jag var lite osäker på hur det skulle gå. Det hela gick dock väldigt bra och det var först under sista kvarten som jag kände mig lite tunn i buggarna. Då hade jag inte ätit eller druckit något under passet heller så det var väl kanske inte så konstigt.
Körde i sällskap med Jens Westergren hela passet och en stor del av passet med Lars Bleckur och Jimmy Bodin. De sistnämnda skulle dock cykla längre så våra vägar skiljdes åt i Marnäs. Där cyklade de mot Dådran samtidigt som Jens och jag styrde mot Fjällgrycksbo.

De övriga körde med dubbdäck och jag körde tävlings-MTB med sommarsulor. Anledningen till det var att jag under morgonen hade sulat om vinterhojen så den skulle vara helt redo för vintern. När jag skulle iväg så upptäckte jag att vevlagret nog sett sina bästa dagar och stått still lite för länge, för det kärvade riktigt mycket. Så det blev en sistaminuten-ändring till MTB:n.
Gitvetvis hjälpte cykeln mig med den fina känslan, så jag gissar att verkligheten kommer ikapp mig nästa gång jag cyklar med sällskap och har dubbdäck själv. Ser fram emot det!

Vädret var fint, om än något kallt med en bottennotering på -10.0 grader Celcius. Lite sol har dock väldigt få dött av och vi klagade inte. När vi lämnade Marnäs så blev det mer snö och området kring Bjursås är ett område med snö på marken just nu, i övrigt har vi barmark fortfarande.

Sköt några bilder från höften:

Utöver dessa bilder finns lite exklusivt material i min Instagram-feed också: http://instagram.com/henrikoijer

Garmin-data:

Lagtempopendling till jobbet idag

I morse var jag inte speciellt pigg. Det är jag kanske inte nu heller om jag ska vara ärlig. Inte var jag speciellt pigg under lagtempointervallen heller, men det där är ju ett väldigt relativt begrepp. Då jag hade det mesta som jag behövde på jobbet så behövde jag bara ta med T-shirt, strumpor och kalsonger. Rullade ihop dom tajt, stoppade i en fryspåse som jag tömde på luft och så gick den ner i ryggfickan. Skönt att slippa ryggsäck, kände jag. Mina kamrater, Jesper Hjortsberg, Jonas Djurback och Lars Bleckur hade alla något på ryggen.

Jag, som bor närmast, kom till samlingsplatsen 06:01 och då mötte jag Lars som trodde att vi redan lämnat. Skönt med sällskap som normalt kan det här med att passa tiden. Kort därefter kom också Jesper och Jonas som fått ligga på lite från Galgberget.

Flytande margarin, 5:-!

Lite uppvärmning ut mot Hedemoravägen

Vi tar det lite lugnt i början och så kan vi öka mot slutet istället, sa Jonas innan vi startade. Antingen så struntade vi alla fyra i det, eller så är "lugnt" ett alldeles för relativt begrepp för jag fick då ont i benen från start.

Bilderna blev lite suddiga, men det bjuder jag på. Vi hade ett bra flyt under hela körningen och alla gick runt bra. Jesper var stark och jag fick alltid ta i för att passera honom när det var min tur. Vi körde "upp och åt sidan" så vi var inte på ett led, utan mer en liten roterande grupp. Gick smidigt och det märktes att det var duktiga cyklister som jag hade äran att cykla med idag. Snabbt och säkert.

När vi kom till Torsång så kände jag att det inte skulle bli en allt för lång väg till jobbet om jag blev avhängd och ensam. Och vi skulle väl öka på slutet? Så jag testade att höja intensiteten något. Ack så lite, men det lilla kan göra mycket när man redan cyklar fort. Nu behövde ingen bli avhängd och jag kunde gå med runt i alla mina förningar. Det var riktigt skönt med nästan 40 minuter lagtempo innan jobbet och jag var härligt mosig när jag kom fram. Toppstart på denna dag!

Frukost på jobbet

Avslutar med lite siffror:

Resultat Finnmarksturen 2012

Foto på resultatlista: Team Corratec Swedens Facebooksida

Herrklass:
1. Lars Bleckur
2. Magnus Darvell
3. Magnus Palmberg

Damklass:
1. Ann Berglund
2. Emmy Thelberg
3. Jennie Stenerhag

Kompletta resultat från Finnmarksturen 2012 hittar ni här.

Tävlingsträningen tidigare idag

Jag stack ut lite tidigare än nödvändigt idag, hade kapat sadelstolpsröret lite och ville testa på det här med MTB innan träningstävlingen. Så jag drog upp till Lugnet med ett kort stopp för att flytta klossarna under skon en centimeter... Detta var mitt andra pass med skorna och jag var väl allt annat än nöjd med min tidigare klossplacering. Körde lite av SM-banan från -99 och mindes Roger Perssons framhjulspunktering innan han skulle ut på slutrundan. Stackarn. Det kändes ändå rätt okej när jag var ute och det här med 29" är ju så förlåtande i skogen. 

Vi samlades vid hästskon och vi blev sex personer varav fyra är eller har varit svenska mästare i MTB. Rätt inspirerande och bra träningssällskap jag får uppleva i denna fantastiska stad ändå. 

Bansträckning diskuteras innan start, det var lite blött i skogen och vi ville inte åka sönder de handbygda stigarna så vi valde ett torrare parti att köra på. Det blev till slut fyra heat om två varv plus målbacke och ett heat tog mig lite drygt fem minuter att cykla. Det var bara pangpang som gällde alltså.
Mina placeringar blev:
4:a på tiden 5:00 (183/189 i snitt/maxpuls, det motsvarar 93.4% / 96.4% av max det)
2:a på tiden 5:02(Darvell vurpade...) (181/189)
5:a  på tiden 5:34 (172/183)
4:a på tiden 5:09 (178/192 - 90.8% / 98%)
Jens och Pontus fick turas om att slå mig utom i det där andra heatet då jag lyckades bli första förlorare. Helt klart nöjd med dagen och det kan nog bli lite bättre också även om jag givetvis aldrig kommer rå på Darvell eller Bleckur.

Trötta cyklister, och en Jens Westergren som begår stilbrottet att sporta benvärmare utan att ha armvärmare på. Man kunde ju tro att en sådan rutinerad gamling skulle ha mer koll än så.

Lite lek på hemvägen hann några av oss med också. Jag nöjde mig med att fota.

Data:

Nöjdast med dagen är jag ändå med att vinna KOM för den handbyggda stigen "The Enemy Within" på STRAVA. Har just nu också KOM på Halloween Knights där vi träningstävlade idag.

Vinterdistansat, första passet på 9 dagar

Har inte tränat sedan förra fredagen så det var väl på tiden nu kände jag. Minus tio på hemmatermometern i morse, det är väl som alltid när jag ska cykla. Vi var fyra från start men i Enviken någonstans vände Martin då han inte kände sig tiptop och frös, det var -14.5 grader då. Strax innan Enviken hade jag gått upp för min första förning för dagen då jag höll på att frysa ihjäl. Så jag gick upp och höjde pulsen och temperaturen en smula. Vi frös väl oss ut till Marnäs men när vi tog oss ann backarna upp mot Fjällgrycksbo så blev vi lite varmare och temperaturen steg också när vi började åka mot Falun igen. Jag hade förväntat mig kaosusla ben men dom höll ihop förvånansvärt bra faktiskt, riktigt kul. Fick ihop tre timmar och femton minuter med 25 i snitt och 149 i snittpuls. Fin dag också för övrigt:

På väg mot Kvarntäkt

Jesper och Lars

Fjällgrycksbo

Dödsvarg!

Ut ur skuggan och in i solen!

Fint skit

Men vi kunde ju haft det mycket sämre än så här faktiskt. Vintercykling i Dalarna är fantastiskt!