Väckningspass på Långa Lugnets bana

Hej och god kväll!

Tidigare idag så cyklade jag runt första loopen på Långa Lugnet under mitt väckningspass. Det var skönt att få se den i all sin prakt också. Det var nog första gången någonsin som jag åkte på vissa partier där. I det stora hela är den lika som i fjol, men med vissa förändringar. Idag kombinerade jag alltså bancheck med att försöka väcka kroppen. Kroppen var slö, benen sega och känslan var segelbåt. Ingen vidare känsla alltså, men skönt att ha det dagen innan en tävling och inte på själva tävlingen. För att sota ur systemen ordentligt så körde jag 3x10 minuter idag. Pulsen var i stort sett omöjlig att få upp men jag gjorde ett gott försök och tog i alla fall i under 3x10 minuter.

Puls å så.

Värmen har kommit till Falun så jag passade på att bättra på brännan genom att köra kort-kort.

Naturlig stenkista på loop 1, här kör vi utför imorgon.

Här vill jag alltid ta en bild, håll med om att det är lite vackert ändå?

Vi har också varit på Robban Reyier Österlings 40-årskalas på eftermiddagen och nu på kvällen så har Linda cyklat en sväng med landsvägscykeln. Topp dag!

Frida och Linda på väg hem från cykelturer. Bilden har jag tagit men sedan snott från Lindas Instagram-konto.

Tävlingsträning Jungfruberget

Robert Reyier Österling och Jocke Persson.

Hej och god kväll!

Min mamma och Lasse kom och vaktade barnen en stund i kväll så att jag kunde köra tävlingsträning på Jungfruberget. Stort tack för det! Vi blev tre stycken som körde tre heat och jag kom iväg med tre segrar. Det rullar på och är stabilt med träningen. Ännu ett bra pass lagt till handlingarna. Imorgon ska nog Linda och jag köra lite backe och trötta ut oss, sedan blir det snabb återhämtning inför torsdagsmorgonens Le Peloton.

Det börjar bli dags att ladda upp mer inför tävlingssäsongen också. Köpte tätningsvätska, patron och däcktrycksmätare idag. Tänkte kapa gaffelröret lite också och göra styret något smalare innan det blir premiär. Sedan måste jag fundera lite mer på hur jag får ner cykeln under åtta kilo också...

Fyra och tretton

Hej vänner!

Idag när jag skulle ut på distans så hade jag sådan tur att jag fick sällskap! Det var Christian, Robert och Pontus som skulle ut på en tur och jag fick följa med. Inledningsvis så trodde jag att dom inte ville ha mig med för jösses så snabbt det cyklades. Jag fick bita i ganska bra och det där med form verkar vara långt borta.
Men omgivningarna var fina, sällskapet bra och vädret var på topp så det var bara att ta tjuren vid hornen och ta i så mycket som det krävdes.

Pontus i svart-rött, Christian i svart-svart och Robert i svart-blått.

Fyra glada pojkar i Sågmyra, på väg till backen upp till Solarvet.

Ni vet, den här backen:

Om det var jobbigt innan backen så blev det givetvis inte lättare i själva backen. Vilket betydde att jag fick en intervall på 11:20. Gött!

Upp kom vi och utför åkte vi.

När vi kom tillbaka till Falun så var Robert nöjd, Christian och Pontus följde med mig en liten bit och sedan så skarvade jag själv via Hosjö-Danholn-Sundborn-Skuggarvet och långa vägen runt Varpan till mitt hem.

Jag vet inte om det syns, men det var en riktigt härlig dag ändå och jag fick ju ihop fyra och tretton. Vilket ger 11 träningstimmar denna vecka och det är väldigt mycket för att vara jag. Så det är jag helt klart nöjd med. Känslan på cykeln under torsdagens Le Peloton och dagens distanspass har ju varit allt annat än formtoppskänsla. Men det är bara januari än och lång tid kvar att vända på steken. Dessutom så föregicks bägge dessa pass av kvällsträning.

Christian tog också några bilder idag:

Idag blev jag riktigt distanstrött och somnade en stund i soffan när jag kollade på världscupen i cyclocross. Har eldat riktigt mycket i eftermiddag och temperaturen har stigit så mycket att det nästan är jobbigt att vistas på nedervåningen.

Nu ska jag försöka få Frida i säng och städa köket. Wish me luck!

Långpass på MTB

Hej cykelvänner!

Känner mig så himla trött just nu på grund av dagens cykling. Det blev ju inget sextimmarspass även om vi var ute i över fem och en halv. Fick dock bara fem och elva på klockan. Ändå första passet i år över fem timmar och det femte som är över fyra timmar. Det har inte blivit så många långpass helt enkelt och det känner jag nu. Senast jag cyklade över fyra timmar var 16:e april, alltså över två månader sedan. Är både redo för sömnen och konstant fikasugen. Gött pass!

Det blev inte bara Lars Bleckur som sällskap hela vändan idag, utan även Robert Österling hängde glatt på hela vägen. Alltså cykling till Rättvik, cykling på Mörksuggejaktens bana och sedan hem till Falun igen.

Robert har en ny och fräck cykel, så vi stannade ganska tidigt för en sadeljustering.

Eftersom vi skulle cykla så länge så var det ju klokt med en lugn inledning på passet. Därför körde vi på och snittade 30,7 km/h första 80 minuterna av passet.

Vi stannade till vid vätskekontrollen i Nedre Gärdsjö för att vänta in dagens sällskap.

Där var det fullt med folk och vi fick hembakt kanelbulle!

Ett gott gäng, redo för avfärd!

Mörksuggejaktens bana var, precis som alltid, väldigt fin. Troligtvis Sveriges finaste långloppsbana. Det var lite nytt på årets bana, kändes som förbättringar rakt igenom. Om det passar mig eller ej låter jag vara osagt dock... Det lär ju visa sig.

Nu ska vi se om jag får namnen rätt här, men vi som höll ihop hela vägen från Nedre Gärdsjö var Tomas, Lars, Robert, Emil och Matts. Å så jag då...

Robert var fikasugen efteråt, jag ville i vanlig ordning inte fika under ett träningspass så Lars förhandlade ner det till en ståfika. Fricks hade lång kö så det blev ett besök på Wasakiosken istället. Jag nöjde mig med en Powerbar och en och en halv flaska idag men pojkarna handlade upp veckopengen.

Lars och jag växeldrog en del längs med banvallen och jag hamnade kring 80-85% av maxpuls i ansträngning. Skönt att växla tempo och vrida ur lite efter drygt fyra timmar... Lars drog längst och hårdast, mina förningar var mer avlastningsförningar även om jag tyckte det gick hyggligt.

Sista timmen eller så tog vi det lite lugnare. Lars var lite starkare i allt hela tiden, men så ligger han på en annan nivå också. Ändå ett riktigt bra pass för mig och jag tycker mig liksom vara på uppåtgående igen med några riktigt bra pass denna vecka.

Lite synd att det inte blir fler långpass, jag gillar dom och vet att min form förbättras av dom. Men det är ju det där med familjeliv och tid också. Sedan jag kom hem har jag i princip ätit och druckit hela tiden, brände väl en del energi idag.

Det blev totalt 14 mil med ett snitt på lite drygt 27 km/h och en snittpuls på 72% av max. Här hittar ni all hyperintressant data:

Tre timmar slakt som avslut på en tuff period

God kväll vänner!

Idag körde jag som rubriken säger, tre timmar. Att det blev slakt av det hela var för att jag hade sprättsuget och jämnstarkt sällskap, så vi gasade på i vissa skogspartier och i backar så mjölksyran bara sprutade. Trots att det här var nionde dagen i rad med träning så lyckades jag jaga upp pulsen i 97% av max. Bra hetsnivå!
Det blev ett riktigt bra pass och inget som jag skulle ha kunnat få till på egen hand.

Premiärkörde mina nya skor idag. Några gram tyngre än föregångaren men kändes styvare. Kanske är där grammen sitter? Kändes i alla fall lika sköna som skorna jag haft i ett par år nu och det är ju det viktigaste. Riktigt snygga också, tycker jag.

Dagens träningssällskap; 27.5:orna Robert Reyier Österling och Jonatan Steen. Vi körde på Långa Lugnets bana, ingen skräll för er som läser min blogg. Jag nöter och nöter på den just nu.

Full fart i Jämmerdalen.

Robban lyckades bli sliten på slutet, men Jonatan kunde jag aldrig skaka av mig. Hur mycket jag än försökte. Det bådar gott inför hans långloppscyklande det.

Där vinkade vi av varandra och så fortsatte jag en timme till på egen hand. Knappt styrfart på slutet dock eftersom benen var darriga och kroppen tom. Ett riktigt bra pass, det tål att upprepas. Det här lär vi göra om!

På slutet så passade jag på att kika på lite olika spårval och gjorde en liten insats för Långa Lugnet.

Imorgon har jag vilodag och det ska bli hur skönt som helst!

Distans på Långa Lugnet

Hej Cykelvänner!

Hade egentligen planerat för en heldag i Mora med tre barn, varav ett som innebandyspelare på Buster Cup. Men nu blev det inte så utan istället fick jag möjligheten att cykla distans och en sådan möjlighet får man ju bara inte missa. 

Styrde upp mot Lugnet för lite nötande på Långa Lugnet-banan igen. Det är ju lika bra att träna på banan inför tävlingen så att jag tar vara på den fördel som hemmaplan ger. Tyvärr så skulle det lekas krig på övningsområdet och även om jag inte hörde något pangande så kändes det dumt att chansa med tanke på skarpladdade vapen, så jag körde runt skjutövningsområdet. 

Robert Österling hörde av sig och frågade om jag ville cykla. Jag svarade att jag var på Lugnet och att han skulle komma dit. Så efter ungefär en timmes cyklande så träffades vi och jag fick sällskap! 

Redo för cykling.

Loop 2. Tror jag. Det tycks vara lite hemligt det där. Innan jag mötte Robban så hann jag cykla lite på Jungfruberget och ut på loop 1.

Mötte två hästar (med ryttare på) i skogen och stannade till och pratade högt och vänligt för att hästarna skulle chilla lite. Tyvärr lugnade hästarna aldrig ner sig utan de stampade mest runt där borta.

Så jag föreslog att jag skulle gå ut i skogen mot en väg istället så att de kunde passera utan att jag stod där och såg ut som en läskig utomjording. Det gäller ju att visa varandra respekt och vara ödmjuk i "trafiken".

Fick lite snö och hagel på mig idag. Ändå verkar ju vi i Falun ha klarat oss ganska lindrigt idag om jag ska tro allt jag läst på sociala medier. Tydligen så ställdes en massa klasser in på Kinnekulle idag på grund av snö. Synd det, hade blivit episka tävlingar annars.

Inte många minuter senare så var det soligt och varmt igen.

På Lugnet så finns det bitvis väldigt mycket snö kvar. Här är det väl ungefär två meter djup snö...

Robban ute på slinga två. Lite längre upp i backen ser ni en annan cyklist. Kul det där med att man möter andra cyklister ute i skogarna när man tränar nu för tiden. Det hände ju typ aldrig förr.

Idag hade jag med mig både nöd-gel och en powerbar. Körde ju ett slaktpass igår och hade ätit en rätt snål frukost i morse. Det hann bli så pass illa så att Robban frågade mig om jag ville ha en gel innan jag tog den där. Robban som påstår sig vara otränad är ju talang å så, verkar dessutom som om dom där Le Peloton-cyklingarna varit bra för honom...

Idag hade jag alltså ingen vidare känsla. Benen var styva, stela och jag kände mig som ett kylskåp på cykeln. Men bara man vet varför så är det ju inte så farligt. Så jag fortsätter att grisa på ett tag till.

Imorgon tänkte jag köra backintervaller innan jobbet. Siktar på att rulla härifrån ca: 05:30 om någon vill haka på?

Sällskapsintervall

Kväll!

I morse var det tungt att cykla till jobbet må ni tro. Fyra timmars nattsömn, sliten kropp, motvind, lite drygt nollan i luften och duggregn. Jösses, ett tag funderade jag på att vända hem och lägga mig under täcket istället. Det gick så sa-ah-ha-akta! Men skam den som ger sig och efter en lång kamp så kom jag fram.

Robert Österling Reyier hörde av sig igår och ville ta sällskap från Borlänge och hem i eftermiddag. Som tur var så passade det väldigt bra med mitt schema idag då jag gick hem lite tidigare just idag. Sällskapscykling är ju ändå bästa formen av cykling.

Vi möttes upp i Borlänge och rullade iväg mot Falun. Med tanke på känslan i morse så hade jag väl tänkt att bara transportcykla mig fram och tillbaka idag men jag hörde på Robban att han var sugen på mer än så. Så jag föreslog att vi skulle köra samma intervall som jag gjorde igår.
I Ornäs så träffade vi på Stickan Eriksson och fick sällskap mot intervallen. När vi drog igång så tyckte jag att Robban hängde med lite för lätt och ganska snart så gick han upp för att ta en förning. Trodde väl att han skulle ställa av mig direkt, men jag lyckades bita mig kvar på hjul. Vi fortsatte med växelförningar fram till den riktiga backen började på slutet av intervallen. Där fick vi nog båda två gå oss stumma och det är ju det fina med att träna med sällskap, det går lite lättare att pressa sig då. Jag höll ju högre intensitet idag trots mer sliten kropp och hade jag cyklat ensam så hade jag väl knappt kommit upp för backen ens.

Vi hade ju en rätt fin medvind idag och det samt sällskapet gjorde att jag nådde toppen på 12:01, jämfört med gårdagens 14:41.

Fin backintervallselfie...

Stickan fick ta i han med.

Precis som igår så blev jag kallsvettig och svag när jag närmade mig hemmet. Vi har haft lite sjuka barn här hemma och jag trodde igår att jag kanske åkt dit. Samma känsla idag så vi får väl se var det här tar vägen.

Se så orättvist. En körbana helt fri från grus och så en grusväg till cykelbana. Det går långsamt, däcken förstörs och det är ju dessutom mycket farligare med denna stenkross på vägarna. Borde givetvis sopas bort så snart som möjligt. Varje dag så ser jag cyklister som väljer vägen före cykelbanan och jag förstår dem.

Nu på kvällen har jag varit på middag för att fira min mors 60-årsdag.