Fyra och tretton

Hej vänner!

Idag när jag skulle ut på distans så hade jag sådan tur att jag fick sällskap! Det var Christian, Robert och Pontus som skulle ut på en tur och jag fick följa med. Inledningsvis så trodde jag att dom inte ville ha mig med för jösses så snabbt det cyklades. Jag fick bita i ganska bra och det där med form verkar vara långt borta.
Men omgivningarna var fina, sällskapet bra och vädret var på topp så det var bara att ta tjuren vid hornen och ta i så mycket som det krävdes.

Pontus i svart-rött, Christian i svart-svart och Robert i svart-blått.

Fyra glada pojkar i Sågmyra, på väg till backen upp till Solarvet.

Ni vet, den här backen:

Om det var jobbigt innan backen så blev det givetvis inte lättare i själva backen. Vilket betydde att jag fick en intervall på 11:20. Gött!

Upp kom vi och utför åkte vi.

När vi kom tillbaka till Falun så var Robert nöjd, Christian och Pontus följde med mig en liten bit och sedan så skarvade jag själv via Hosjö-Danholn-Sundborn-Skuggarvet och långa vägen runt Varpan till mitt hem.

Jag vet inte om det syns, men det var en riktigt härlig dag ändå och jag fick ju ihop fyra och tretton. Vilket ger 11 träningstimmar denna vecka och det är väldigt mycket för att vara jag. Så det är jag helt klart nöjd med. Känslan på cykeln under torsdagens Le Peloton och dagens distanspass har ju varit allt annat än formtoppskänsla. Men det är bara januari än och lång tid kvar att vända på steken. Dessutom så föregicks bägge dessa pass av kvällsträning.

Christian tog också några bilder idag:

Idag blev jag riktigt distanstrött och somnade en stund i soffan när jag kollade på världscupen i cyclocross. Har eldat riktigt mycket i eftermiddag och temperaturen har stigit så mycket att det nästan är jobbigt att vistas på nedervåningen.

Nu ska jag försöka få Frida i säng och städa köket. Wish me luck!

Crossdistansrundan på MTB

Hej vänner!

Igår kväll blev det ett varv runt crossdistansrundan. Den rundan började en gång i tiden som en distansrunda på cross och blev sedan mitt lopp som inte är något lopp men som ändå är som ett lopp. Hittade på denna något år innan Cykelvasans födelse som ett svar på Långloppscupens allt enklare banor. Om motionärerna vill åka lätt och snabbt så gör något riktigt lätt då, tänkte jag och skissade ihop denna bana.

Christian, Daniel och Hendrik var dagens cykelsällskap och vi möttes vid gruvan. Jag testade en ny variant på starten. Blev väl inte någon tiopoängare, men alltid kul att testa lite nytt. Christian var bara med oss en timme idag. Efter ungefär en och en halv timme så mötte vi upp Jens som åkte cross. Efter ungefär två och en halv timme så tackade Daniel och Hendrik för sig och efter tre och en halv timme så skiljdes även Jens och min väg åt. Slutet fick jag alltså åka ensam, men det gick ju bra det med. 

Hade ont i benen mest hela tiden igår, det är liksom jobbigt att cykla men det går bra ändå. Aldrig nära att gå i väggen eller så men det är liksom jobbigt för benen. Lite vila på det här sedan så kommer nog komaformen som ett paket på posten.

Men inte idag, för idag ska jag köra långa tröskelintervaller med Jens. Fick för övrigt hem ett par Garmin Vector 2-pedaler idag som jag ser fram emot att testa också:

Här kommer några bilder som jag tog igår. Filmade lite också, så det kan komma rörliga bilder sent ikväll eller imorgon. Prenumerera bara på min Youtube-kanal så hänger du enkelt med i mitt video-flöde.

Rundan blev såhär igår och jag cyklade ca: 20 minuter före och 10 minuter efter också:

Långpass med Dalaserie

Hej!

Christian Hjelte, Daniel Olsson och jag cyklade igår från Falun till Skräddarbacken i Borlänge där vi körde Dalaserien. Sedan cyklade vi via skogen hem. Skitfint pass med riktigt grisiga ben på mig efter Dalaserie-tävlingen.

När Johan Widén dök upp så förstod jag att det skulle bli en jobbig tävling. Banan som Borlänge CK har fått till där bakom Skräddarbackens skola är riktigt teknisk. Inte supersvår, men hela tiden stök med rötter och stenar. Både uppför och utför. Fyra varv skulle vi köra på denna tuffa bana.
Redan tidigt så tappade jag några sekunder på Johan och Anton Olstam. I hälarna hade jag Christian och Tommy Olsson. En bit upp i banan så passerade Christian mig men kort därefter så fick han något problem med växlarna, så jag passerade honom. Fick upp ångan lite i backarna och kunde lämna övriga bakom mig och även passera Anton.
När vi närmade oss högsta punkten på banan så kom jag ifatt Johan också. Funderade en snabbis på att passera honom innan krönet för att ha ledningen utför. Men, jag ville se hur han körde, vilka spårval han tog och jag ville ju utmana mig själv. Så jag skulle åka bakom honom ner. Det höll väl i några sekunder innan han hade kört till sig en lucka. Jag var stel som en pinne utför och tappade rejält med tid.
Andra varvet så var det lugnt bakåt för mig och Johan var långt före. Körde ändå på bra och hårt hela vägen upp och utför så gick det nu mycket bättre. Kunde släppa på mer och prickade linjerna som jag tänkt mig.
Min förhoppning då var att Johan eventuellt skulle bli tröttare än mig på slutet så att jag kunde komma ifatt honom. Ut på tredje varvet så tog jag plötsligt in tid på Johan. Var ca: 30 sekunder efter och fick upp hoppet rejält. Eldade på rejält men kom aldrig ifatt, blev mest stum och stressad i åkningen.
Sista varvet så hade jag istället tröttnat och tappade mycket. Blev till slut hela 1:54 efter Johan. Bakom mig blev det DNF-fest och endast 4 av 8 i elitklassen tog sig runt alla fyra varven.

Mina mål med Dalaserien var att:
- köra mig trött
- få hetscykla stig
- stå upp mycket och cykla
- hitta lite flow på stigarna

Tyckte att jag lyckades med gårdagens Dalaserie.Visst, att vinna är ju alltid lite roligare men Johan var för bra för mig igår. Kanske hade det gått om jag tagit mig förbi honom på första varvet,  "blockat" honom utför och sedan kört ifrån honom uppför, men hur kul hade det varit?
Nu fick jag en lektion på första varvet och hittade flytet på andra. Nog så nyttigt och det var riktigt kul att ta in lite grann i alla fall.

Här hittar ni resultat från Dalaserien MTB i Skräddarbacken, Borlänge.

Totalt blev det 13.7 kilometer med 508 höjdmeter och 13.5 km/h i snitt. Snittpulsen blev 165 (hade 167 efter tre varv..) och max blev 180.

På väg hem så blev det lite banvall, rullstensbacke +ANNAT. Då jag slaktat benen på dalaserien så var nödgelen riktigt nära att komma till användning, men det räckte med att tömma flaskan för att hålla ihop hyfsat. Daniel körde på riktigt hårt stundtals.

Daniel tog denna bild på mig, mig och mig när vi cyklade hem.

Totalt blev det nästan fyra timmar effektiv tid med dryga timmens tävling mitt i. Bra pass med rätt tomma ben på slutet. Jag älskar ju kombinationen långt och hårt, så det här var ett guldpass för mig.

Startbacken på Öijer XC-arena har stått emot två nya utmanare

Ser ni den där färglada jackan inne i skogen? Så här nära startbacken på min XC-slinga bor jag.

Daniel Olsson, 14:e på Västgötaloppet i fjol försökte.

Christian Hjelte, 6:a i elitklassen på Engelbrektsturen 2014 försökte.

Det var alltså två duktiga MTB-cyklister som var hit och provade startbacken på min tänkta XC-slinga idag. Till deras försvar ska väl sägas att det var blött underlag idag. I fredags så provade också Jens Westergren lyckan utan att lyckas.

Det här börjar ju blir riktigt spännande, vem ska bli först med att cykla upp för backen?