Bilder och resultat från SWE-Cup MTB i Säter - Klippingracet

Superstjärnan Jenny Rissveds innan start.

Herrarnas start 13:00

Damernas start, 13:01.

Jenny Rissveds tog kommandot tidigt och drygade sedan hela tiden ut luckan till de bakomvarande.

Förbundskapten Anders Ljungberg på plats.

Estländaren Martin Loo, rankad etta i startfältet och också snabbast idag.

Emil Lindgren tog ledningen tidigt i loppet, inspirerad av publikstödet på hemmaplan i Säter.

Sebastian Holm, tävlandes för Borlänge CK.

Jenny Rissveds.

Calle Friberg och Emil Linde höll ihop länge som trea och fyra i loppet. På slutet kunde dock Calle gå ifrån Emil.

Alina Johansson, tävlandes för Mjölby CK.

Emil Lindgren på andraplats.

Calle Friberg och Emil Linde på tredje och fjärde plats.

Snabbaste herren, Martin Loo, tävlandes för Hawaii Express.

Efter ett par säsonger med mycket problem så har Linn Gustafzzon fått bra fart på grejerna, tvåa idag!

Det var länge en ganska tät kamp om placeringarna 3-6 i damklassen. Här är Sara Öberg fyra, ungefär tio sekunder efter Åsa Erlandsson. Sara slutade som femma i loppet.

Det verkar finnas hur många snabba Palmberg som helst i OK Hammaren. Här är Johan Palmberg, han blev sexa idag.

Viktor Junell, tävlandes för IK Jarl.

Emil Lindgren inför en imponerad hemmapublik.

Audun Överbye-Hanssen från Norge blev femma idag. Här jagad av Martin Setterberg och Johan Palmberg.

En annan hemmaåkare, Matthias Wengelin. Startade snabbt, halkade bakåt ett tag och körde sedan upp sig igen till en sjundeplats.

Michael Olsson som vunnit landsvägs-SM två gånger, nu satsar på MTB och är uttagen till EM fick en framhjulspunktering.

Henrik Sparr, CK Ceres. Har faktiskt lyckats med bedriften att vinna både landsvägs-SM och MTB-SM i elitklassen.

Björnen från Barkhyttan, Johan Landström. Nu tävlandes för Team Ormsalva och har blivit tvåa på landsvägs-SM.

Jesper "Jeppman" Andersson med en blå pingvin på styret.

Emil Backlund tävlandes för CK Master.

Åsa Erlandsson gjorde ett stabilt lopp och blev trea idag.

Felicia Ferner, fyra idag.

Sara Öberg i en av dom tekniska passagerna.

Eftersnack med Oscar Ekstam och Emil Lindgren.

Martin Setterberg går i mål som åtta.

Konkurrenter på banan, kamrater före och efter tävlingen. Sara Öberg femma, Felicia Ferner fyra och Åsa Erlandsson trea. Alla inom ungefär en minut, om man ska tro tidsangivelsen i min kamera.

Dopingkontrollanter på plats i Säter idag.

Dom resultat jag fick med mig var...
1. Jenny Rissveds
2. Linn Gustafzzon
3. Åsa Erlandsson
4. Felicia Ferner
5. Sara Öberg
6. Alina Johansson

1. Martin Loo
2. Emil Lindgren
3. Calle Friberg
4. Emil Linde
5. Audun Överbye-Hanssen
6. Johan Palmberg
7. Matthias Wengelin
8. Martin Setterberg
9. Magnus Palmberg
10. Erik Gunnarsson

Lite senare så kommer ni kunna hitta fullständiga resultat från Klippingracet i Säter här.

Svensk MTB-cyklist till OS?!

Jenny Rissveds vinner i säsongspremiären i Milano, bilden har jag hittat på Jenny Rissveds blogg.

Hej!

I år är det ju OS-år och Sverige är väl sådär bra på att ta och förtjäna platser i cykel under detta mästerskap. Tänkte beskriva lite hur det ser ut på MTB-sidan i detta inlägg, med lite extra fokus på damsidan.

För att kvala till OS krävs två saker:
1. Att landet kvalificerar sig för en plats
2. Att SOK tycker att det finns någon cyklist som är värd att skicka dit.

I OS-tävlingarna så finns 50 herrplatser och 30 damplatser, dessa fördelas kortfattat på följande vis:
1. Värdnationen får en plats i herr- och en plats i damfältet.
2. OS-rankingen, som baseras på att man lägger ihop nationsrankingen från 25:e maj 2015 och nationsrankingen för 25:e maj 2016.
3. Om landet inte kvalar in via OS-rankingen så kan landet ändå få en plats om man leder rankingen i Amerika, Afrika, Asien eller Oceanien. Om ledande land redan har en plats så blir tvåan erbjuden en plats. Detta alternativ är alltså inte aktuellt för européer.

Man kan alltså inte som cyklist kvala till OS utan det är länderna som får platser tilldelade och sedan är det upp till respektive land att skicka någon. SOK har tidigare haft som ståndpunkt att man lär vara topp-8 i världen eller visa att man kan nå ett sådant resultat för att man ska förtjäna sin plats till OS i MTB. Men man kan göra undantag för yngre åkare som är påväg uppåt i karriären.

För nationerna på herrsidan så gäller att 1-5 på OS-rankingen får tre platser, 6-13 får två platser och 14-23 får en plats. På damsidan så får länderna som ligger 1-8 två platser och 9-17 en plats. Det gäller alltså att fixa topp 23 på herrsidan och topp 17 på damsidan för att Sverige ens ska få en plats.

Sverige ligger just nu på 20:e plats på både dam- och herrsidan i  OS-rankingen. Poängen från de tre främst placerade cyklisterna från varje land räknas samman för nationsrankingen.
3:e mars 2015 så låg Sverige 10:a i världsrankingen för MTB på damsidan, så vi har rasat snabbt. Då låg vi fortfarande före starka nationer som Danmark, Tjeckien, USA och Italien. Då var Alexandra Engen 23:a, Jenny Rissveds 30:e och Kajsa Snihs 74:a i den individuella rankingen.
Sverige var faktiskt så bra som 5:a i världen under juni-juli 2014 med Alexandra Engen uppe på en fjärdeplats! Men där hände något. Alexandra Engen drabbades av utmattningssyndrom och började därför dala på rankinglistorna (man behåller poäng från en tävling i ett års tid, sedan försvinner dom). Alexandra började ju tävla i fjol igen (härligt att se henne tillbaka!), men det har ju inte alls varit i samma omfattning eller nivå som innan hennes sjukdomstillstånd. Nu ligger hon 186:a i världen.

Så med en cyklist i världselit och en cyklist strax efter så ser ju Sverige ut att kunna fixa OS-platser ganska enkelt på damsidan. Men nu ser det inte ut så längre. Jenny Rissveds är just nu 19:e i världen och på väg uppåt, men bakom henne gapar det ganska tomt. SCF har väl insett detta att Engen inte kommer nå världselit i rankingen innan 25:e maj och i allra sista stund så har man bestämt sig för att skicka ut Åsa Erlandsson i världen för att samla poäng. Åsa har nu klättrat upp till 125:e plats och är med det näst bästa svenska. Engen ligger trea på 186:e plats. Tretton poäng efter Engen och på 210:e plats ligger Felicia Ferner.

Det ser inte så ljust ut för en svensk damplats i OS-loppet.
Jenny öppnade dock med en seger nyligen och hennes framtid ser ju fortfarande väldigt ljus ut. Men hon kan i princip inte på egen hand få upp Sverige topp 17 i rankingen. Det krävs att Engen börjar klättra snabbt i listorna och att Åsa jobbar in så många pinnar som möjligt. För det är på denna trio som SCF lägger allt sitt hopp på. Inget ont om Åsa, hon är absolut en av sveriges bästa cyklister, men det hade ju varit lite roligare om SCF hade kunnat skicka iväg någon yngre cyklist (Felicia Ferner?) istället. Nu kanske det bara var Åsa som hade den möjligheten i livet att just nu flänga runt i världen och samla poäng. Kanske hade den uppgiften dessutom blivit lite för tuff för en ung och mer orutinerad cyklist. Men Åsa är 42 år, så SCF gör ju ingen investering för framtiden i och med detta utan här läggs alla ägg i en OS-korg och så håller vi tummarna att det räcker hela vägen.

På herrsidan så ser det ju ljusare ut när det gäller OS-rankingen. Mycket tack vare den fina placeringen på nationsrankingen 25:e maj 2015 där Sverige låg 16:e. I år är man faktiskt 28:a i OS-rankingen som ger den sammanlagda placeringen är 20:e. Risk för ytterligare tapp innan den 25:e maj i år alltså!
Emil Lindgren har ju länge varit bästa svensk i rankingen men han hade en rövsäsong i fjol till följd av skadeproblem. Just nu är han på väg uppåt igen och befinner sig på 95:e plats. Det som gör att det finns hopp på herrsidan är att det är fler cyklister ute och tävlar internationellt. Unge Emil Linde ligger på 115:e plats, Calle Friberg 134, Matthias Wengelin 182:a och Gustav Larsson 269:a.
Det som gör att det ser positivt ut för rankingen här är ju att Sverige just nu faktiskt ligger på en placering som ger en OS-plats. Återstår dock att se om SOK väljer att skicka någon. Emil var ju snubblande nära till OS i London, men nu är Emil fyra år äldre och kan inte längre leva på "ung och lovande". Det kunde han egentligen inte till London-OS heller och det var nog därför han inte fick åka... Den i rankingen som kan leva på ung och lovande är Emil Linde som bara är 22 år, för övriga svenskar är det nog bara att slå sig in topp-8 på någon världscup som gäller.
Det ser inte så ljust ut för en svensk herrcyklist i OS-loppet.

Det är bara att hoppas att de cyklister som är bäst också orkar och har möjlighet att tävla mycket internationellt framöver.

Som en kalv på grönbete

Hemmastigen på kullen där vi bor.

Idag cyklade jag distans utomhus. På MTB. I skogen. Eller tja, det mesta var i skogen i alla fall och det var ju riktigt härligt. Jag började med att snurra runt på hemmastigarna i 15-20 minuter, sedan drog jag vidare till Jungfruberget. Körde runt lite där och bestämde mig för att köra andraslingan på Långa Lugnet. Det gick ju både bra och dåligt. Kan väl konstatera att det än så länge är snöfritt i vissa områden, men inte överallt.

Skogsväg på andraslingan.

När jag hade harvat mig igenom det mesta av andraslingan så körde jag asfalt i typ 40 minuter innan jag svängde av vägen och in på Långa Lugnets förstaslinga. Körde sedan en bit på den också. Det är ju alltid bra att träna lite på hemmabanan. Precis som man inte vinner E3 Harelbeke enbart på watt-siffror så vinner man inte heller MTB-tävlingar med watt-siffror. Att kunna tävlingsbanan utantill ger en klar fördel och den vill jag ha när det är dags för Långa Lugnet den 28:e maj.

Idag kändes det faktiskt ganska bra i skogen. Det var ju blott mitt andra pass i skogen detta år men jag känner mig ändå ungefär lika bra som jag var i typ juni i fjol. Då hade jag tre säsonger med fokus på landsvägscykling bakom mig, en vinter där jag körde cyclocross som vinterhoj och bara något enstaka skogspass innan säsongen drog igång.
Kan helt ärligt säga att jag var riktigt dålig i skogen i början av förra säsongen.
Nu har jag istället kört en säsong med MTB-fokus, i höstas så höll jag igång MTB-cyklingen så långt in på vintern som det var möjligt och dom pass jag har cyklat utomhus i vinter har uteslutande varit på min MTB. Så, jag går liksom in i säsongen med en bättre MTB-grund. Det kände jag idag. Så oavsett om jag är starkare eller ej, så borde jag i alla fall vara en bättre MTB-cyklist denna säsong.

Hade närkontakt med ett träd idag... Hade en smula tur och en stor dos skicklighet som höll mig på cykeln trots den ganska rejäla smällen. Det gick ganska fort, som ni kanske kan ana med tanke på underlaget och skadan på styret.

Om man vill utvecklas när man tränar så måste man pressa sig själv och prova nya saker. Samma sak gäller ju den tekniska förmågan, kör man bara komfortzon så utvecklas man inte. Därför körde jag så fort att jag tappade linjen och touchade trädet...
En annan positiv sak från idag var att jag hoppade över en stock som jag aldrig hoppat förut. Åkte förbi den flera gånger förra säsongen och tänkte att den kanske skulle kunna gå att hoppa, men att den såg för hög ut för att jag skulle vilja prova. Idag bara hoppade jag.

Skogssjälvförtroendet på topp!

Långpass med Dalaserie

Hej!

Christian Hjelte, Daniel Olsson och jag cyklade igår från Falun till Skräddarbacken i Borlänge där vi körde Dalaserien. Sedan cyklade vi via skogen hem. Skitfint pass med riktigt grisiga ben på mig efter Dalaserie-tävlingen.

När Johan Widén dök upp så förstod jag att det skulle bli en jobbig tävling. Banan som Borlänge CK har fått till där bakom Skräddarbackens skola är riktigt teknisk. Inte supersvår, men hela tiden stök med rötter och stenar. Både uppför och utför. Fyra varv skulle vi köra på denna tuffa bana.
Redan tidigt så tappade jag några sekunder på Johan och Anton Olstam. I hälarna hade jag Christian och Tommy Olsson. En bit upp i banan så passerade Christian mig men kort därefter så fick han något problem med växlarna, så jag passerade honom. Fick upp ångan lite i backarna och kunde lämna övriga bakom mig och även passera Anton.
När vi närmade oss högsta punkten på banan så kom jag ifatt Johan också. Funderade en snabbis på att passera honom innan krönet för att ha ledningen utför. Men, jag ville se hur han körde, vilka spårval han tog och jag ville ju utmana mig själv. Så jag skulle åka bakom honom ner. Det höll väl i några sekunder innan han hade kört till sig en lucka. Jag var stel som en pinne utför och tappade rejält med tid.
Andra varvet så var det lugnt bakåt för mig och Johan var långt före. Körde ändå på bra och hårt hela vägen upp och utför så gick det nu mycket bättre. Kunde släppa på mer och prickade linjerna som jag tänkt mig.
Min förhoppning då var att Johan eventuellt skulle bli tröttare än mig på slutet så att jag kunde komma ifatt honom. Ut på tredje varvet så tog jag plötsligt in tid på Johan. Var ca: 30 sekunder efter och fick upp hoppet rejält. Eldade på rejält men kom aldrig ifatt, blev mest stum och stressad i åkningen.
Sista varvet så hade jag istället tröttnat och tappade mycket. Blev till slut hela 1:54 efter Johan. Bakom mig blev det DNF-fest och endast 4 av 8 i elitklassen tog sig runt alla fyra varven.

Mina mål med Dalaserien var att:
- köra mig trött
- få hetscykla stig
- stå upp mycket och cykla
- hitta lite flow på stigarna

Tyckte att jag lyckades med gårdagens Dalaserie.Visst, att vinna är ju alltid lite roligare men Johan var för bra för mig igår. Kanske hade det gått om jag tagit mig förbi honom på första varvet,  "blockat" honom utför och sedan kört ifrån honom uppför, men hur kul hade det varit?
Nu fick jag en lektion på första varvet och hittade flytet på andra. Nog så nyttigt och det var riktigt kul att ta in lite grann i alla fall.

Här hittar ni resultat från Dalaserien MTB i Skräddarbacken, Borlänge.

Totalt blev det 13.7 kilometer med 508 höjdmeter och 13.5 km/h i snitt. Snittpulsen blev 165 (hade 167 efter tre varv..) och max blev 180.

På väg hem så blev det lite banvall, rullstensbacke +ANNAT. Då jag slaktat benen på dalaserien så var nödgelen riktigt nära att komma till användning, men det räckte med att tömma flaskan för att hålla ihop hyfsat. Daniel körde på riktigt hårt stundtals.

Daniel tog denna bild på mig, mig och mig när vi cyklade hem.

Totalt blev det nästan fyra timmar effektiv tid med dryga timmens tävling mitt i. Bra pass med rätt tomma ben på slutet. Jag älskar ju kombinationen långt och hårt, så det här var ett guldpass för mig.

Dalaserien MTB 2015

Bilder från Dalaserien i MTB 2014

Idag startar Dalaserien i MTB med CK Natén som arrangör. Jag hade själv gärna varit med men har inte möjlighet idag. Ska dock försöka köra så många som möjligt av deltävlingarna. Det är bra träning, det är kul att tävla och ju fler vi är desto roligare blir det. Perfekt språngbräda ut i riktiga tävlingsvärlden för den som är färsk i cykelsporten.  Passa på att vara med du också.

28 April CK Natén MTB
5 Maj Ludvika CK MTB
19 Maj Jarl Rättvik MTB
2 Juni XCE Källviken Dalarnas Cykelförbund
30 Juni Rembo MTB
14 Juli Falu CK MTB
28 Juli Borlänge CK MTB
11 Augusti Orsa SK MTB
20 Augusti CK Natén

Information från Dalarnas cykelförbund om bland annat Dalaserien i mountainbike hittar ni här: www.scf.se/dalarna För detaljerad information kring varje deltävling så får ni besöka respektive klubbs hemsida när det börjar dra ihop sig.

Info om dagens deltävling hittar ni här: http://www8.idrottonline.se/CKNatenSater-Cykel/Nyheter/EgnaNyheter/DalaserieGustafs284kl1745/

Kontrollerade fyror och tävlingsträning på MTB coming up!

God morgon vänner!

Igår kväll körde jag en omgång 4x4 igen. Senast så blev det ju bara 3½x4 då jag gjorde ett rekordförsök som inte höll. I det inlägget så skrev jag att jag borde kunna köra 4x4 på 380 watt ganska så kontrollerat. Det högsta jag någonsin noterat är 388 watt i april förra året, det näst högsta är 378. Att skriva att jag skulle göra mina näst bästa fyror någonsin på ett kontrollerat vis var ju lite att sticka ut hakan och igår var det upp till bevis.

Effekten blev 380, 384, 380 och 388 Monarkwatt i intervallerna och därmed nytt näst bästa någonsin på 383 watt. Skönt att kunna damma av ett sådant pass utan att behöva ta livet av mig och ändå vara så nära det absolut bästa jag någonsin gjort. Samtidigt som jag borde vara nöjd över detta så kunde jag inte hålla borta viss känsla av besvikelse efteråt. Varför bara nöja sig med näst bästa, varför tog jag inte i mer?
Den här egenskapen jobbar jag lite på... Gör man sitt näst bästa resultat någonsin så är det ju bra, inget att vara besviken över.

Garmin-klockan rekommenderade 19 timmars återhämtning efter passet, men redan 10 timmar efter att jag stängde av klockan så är det dags igen. Idag blir det nämligen tävlingsträning på Jungfruberget. Det känns som hundra år sedan jag körde MTB på barmark och hetsade, så det ska bli riktigt kul att prova på det igen.
Dock så var det mer än nio grader kallt när jag klev upp!? Nu är temperaturen på väg upp i raketfart och det ska väl hinna bli åtminstone kring noll innan vi samlas klockan 10. http://www.temperatur.nu/falun.html

Jag minns att senast vi körde där så kände jag att mina kamrater försökte ta livet av sig när vi körde utför. Tyvärr har jag väl inte direkt prioriterat teknikövningar sedan dess heller, så det lär väl bli en upplevelse även idag. Hoppas att jag överlever. Och hoppas att vi blir några stycken.

Några bilder från 2009 då vi var mer aktiva i tävlingstränandet på Jungfruberget.

Förr i tiden, när jag använde min GoPro-kamera, så gjorde jag detta videoklipp från en av tävlingsträningarna. Jag jagar Fredrik Ericsson i fyra minuter.

Det går inte snabbt, men det går långsamt framåt

Lite så kan man väl sammanfatta dagens MTB-tur. Det gick inte speciellt fort, men så hade jag inte speciellt bråttom heller. Tekniken kändes okej, men det kan den ju lätt göra när man cyklar ensam. Det är ju när man cyklar i sällskap som man vet hur man ligger till egentligen. Frun tog ungarna några timmar och stack iväg med bilen så jag valde att styra ut min MTB mot favoritstigar från förr.

Redo för avfärd.

Sedan följde ungefär tre timmar av detta:

Dumt att klaga, så jag låter bli. Det där gjorde väl inte allt för ont i ögonen? Jag hade hur kul som helst idag, att ingen har sagt åt mig att köra MTB tidigare!?

Såg väl den största orm jag någonsin sett i vilt tillstånd idag, en mäktig huggorm som slingrade sig in i blåbärsriset framför mig på ett motionsspår. 

Träffade en bekant ute i Källslätten. Snackade bort en del tid där men det är väl så trevligt!? Och du Per, efter endurostigarna så kom jag ut på vägen som du snackade om, två gånger, så  andra gången så åkte jag också upp till toppen och vidare in på stigen. Fint skit. 

Skogen växer snabbt, eller så börjar jag bli gammal?

Mountainbike är ju svinbra träning och redan efter en dryg timme började jag bli lite småkrispig. 

Kroppen kändes helt okej, pulsen flög aldrig iväg och återhämtningen fungerade bra efter backar och forceringar. Det kanske äntligen är så att formen är på gång tillbaka?