Bilder och resultat från SWE-Cup MTB i Säter - Klippingracet

Superstjärnan Jenny Rissveds innan start.

Herrarnas start 13:00

Damernas start, 13:01.

Jenny Rissveds tog kommandot tidigt och drygade sedan hela tiden ut luckan till de bakomvarande.

Förbundskapten Anders Ljungberg på plats.

Estländaren Martin Loo, rankad etta i startfältet och också snabbast idag.

Emil Lindgren tog ledningen tidigt i loppet, inspirerad av publikstödet på hemmaplan i Säter.

Sebastian Holm, tävlandes för Borlänge CK.

Jenny Rissveds.

Calle Friberg och Emil Linde höll ihop länge som trea och fyra i loppet. På slutet kunde dock Calle gå ifrån Emil.

Alina Johansson, tävlandes för Mjölby CK.

Emil Lindgren på andraplats.

Calle Friberg och Emil Linde på tredje och fjärde plats.

Snabbaste herren, Martin Loo, tävlandes för Hawaii Express.

Efter ett par säsonger med mycket problem så har Linn Gustafzzon fått bra fart på grejerna, tvåa idag!

Det var länge en ganska tät kamp om placeringarna 3-6 i damklassen. Här är Sara Öberg fyra, ungefär tio sekunder efter Åsa Erlandsson. Sara slutade som femma i loppet.

Det verkar finnas hur många snabba Palmberg som helst i OK Hammaren. Här är Johan Palmberg, han blev sexa idag.

Viktor Junell, tävlandes för IK Jarl.

Emil Lindgren inför en imponerad hemmapublik.

Audun Överbye-Hanssen från Norge blev femma idag. Här jagad av Martin Setterberg och Johan Palmberg.

En annan hemmaåkare, Matthias Wengelin. Startade snabbt, halkade bakåt ett tag och körde sedan upp sig igen till en sjundeplats.

Michael Olsson som vunnit landsvägs-SM två gånger, nu satsar på MTB och är uttagen till EM fick en framhjulspunktering.

Henrik Sparr, CK Ceres. Har faktiskt lyckats med bedriften att vinna både landsvägs-SM och MTB-SM i elitklassen.

Björnen från Barkhyttan, Johan Landström. Nu tävlandes för Team Ormsalva och har blivit tvåa på landsvägs-SM.

Jesper "Jeppman" Andersson med en blå pingvin på styret.

Emil Backlund tävlandes för CK Master.

Åsa Erlandsson gjorde ett stabilt lopp och blev trea idag.

Felicia Ferner, fyra idag.

Sara Öberg i en av dom tekniska passagerna.

Eftersnack med Oscar Ekstam och Emil Lindgren.

Martin Setterberg går i mål som åtta.

Konkurrenter på banan, kamrater före och efter tävlingen. Sara Öberg femma, Felicia Ferner fyra och Åsa Erlandsson trea. Alla inom ungefär en minut, om man ska tro tidsangivelsen i min kamera.

Dopingkontrollanter på plats i Säter idag.

Dom resultat jag fick med mig var...
1. Jenny Rissveds
2. Linn Gustafzzon
3. Åsa Erlandsson
4. Felicia Ferner
5. Sara Öberg
6. Alina Johansson

1. Martin Loo
2. Emil Lindgren
3. Calle Friberg
4. Emil Linde
5. Audun Överbye-Hanssen
6. Johan Palmberg
7. Matthias Wengelin
8. Martin Setterberg
9. Magnus Palmberg
10. Erik Gunnarsson

Lite senare så kommer ni kunna hitta fullständiga resultat från Klippingracet i Säter här.

Köttade igår, tittar på idag

Hej cykelvänner!

Idag är det soligt, faktiskt. Det känns dock inte som om det går att lita på vädret just nu eftersom dom senaste dagarna har bestått av regnsol där vädret växlat ungefär varannan minut. Hoppas ändå att vädret håller sig på den fina sidan för jag ska till Säter för att kolla Klippingracet, som är den första deltävlingen i SWE-Cup. Ska bli riktigt kul att hänga lite på tävling och se dom snabba flickorna och pojkarna göra upp. Kollade startlistan och det ser ut som om ALLA ska vara där idag.
Visst, jag borde kanske ha kört själv också men det får bli en annan gång.

Igår så skrapade jag ihop några fler träningsminuter igen. Cyklade nämligen både till- och från jobbet och på hemvägen så tog jag en liten omväg via Långa Lugnets tredjeslinga som jag försökte köra i full fart. Med en lunch bestående av en bit vetelängd och ett äpple samt 4½ timmars sömn i kroppen och på den sjunde träningsdagen i rad så blev det där full fart kanske inte så imponerande... Men bra träning ändå och det blev förhoppningsvis bra effekt av det passet. Det lär väl visa sig snart.

Jag har medvetet grisat ner mig med träningen den senaste tiden och ska försöka locka fram lite form till ett par viktiga tävlingar i maj. Ska därför träna också idag och imorgon vilket kommer ge mig nio dagar i rad med träning och bra kvalitet på dom flesta passen. Nästa vecka har jag två vilodagar inplanerade och då ska benen börja vakna till liv igen. Min förhoppning är att vara i gott slag under Billingeracet och Långa Lugnet.

Ungefär här någonstans så fattade jag att jag inte skulle kunna klara mig hem torr igår. Kolla bara vimpeln till höger i bild så förstår ni åt vilket håll dom tunga regnmolnen förflyttade sig...

Det var inte bara regn, det var ju en hel del solsken och värme igår också. Omväxlande väder, som sagt. Tredjeslingan på Långa Lugnet var härligt blöt, hal och mjuk. Inte just här dock.

Nä, nu är det dags för mig att börja fundera på resten av dagen. Om någon cyklist behöver hjälp där nere i Säter med till exempel langning så hör bara av er. Vi ses kanske i eftermiddag då, annars hörs vi väl av här i bloggen senare idag igen.

Puss och kram!

Ridå

Alltså. I ett och ett halvt års tid har jag levt med någon slags andra andning eller bara mental styrka till att bita ihop när jag väggar. Allt sedan min 600+ km långa tur runt Dalarna så har ju väggen mest inneburit att jag tvingats sänka farten och intensiteten något. I år har jag kört två pass över fyra timmar och bägge gångerna har jag knappt haft styrfart och i princip vinglat fram på slutet. Idag behövde jag ringa min fru för att slippa cykla dom sista 20-45 minuterna. Då hade jag ändå hunnit stanna två gånger, sätta mig ner och funderat på hur fan jag skulle orka hem. Jag var så jävla sopslut att jag knappt trodde att det var sant. Det fina var att krafterna var nästan helt slut redan 35 km hemifrån, så jag gick tom rätt länge också...

Nåväl. Passet började med tre timmar med nästan bara motvind eller sidvind. Fostrande. Tänkte väl blogga lite om att jag bara hade 1½ km/h lägre snitthastighet än igår, trots att jag idag cyklade ensam och mycket längre. Dessutom med 20 slag lägre snittpuls. Men det där glömdes bort. När jag hade kämpat mot vinden i drygt tre timmar och äntligen svängde in i medvinden så hade jag redan slitna ben. När medvinden kom fick jag lite ny luft under vingarna, och det kanske var det som var felet. Jag körde på och såg snitthastigheten ticka uppåt. Sen började jag bli riktigt slut. Tog den sista sportdrycken och det sista av min energibar och hoppades att det skulle räcka hem. Det gjorde det inte.

När jag hade en sträcka som normalt tar 40 minuter hem så SMS:ade jag min fru om att jag skulle vara hemma 50 minuter senare. När jag sedan på 25 minuter tagit mig en sträcka som normalt tar 10 minuter så var det dags att fiska upp mobilen ur ryggfickan och använda min sista livlina: ringa efter skjuts. Hade väl kunnat vingla hem sista biten också antagligen, men jag kände dessutom lite (obefogad?) tidspress då jag skulle vara hemma 12 och jag snarare skulle komma hem klockan 13.

Det är väl så fint att vägga!? Nu hoppas jag att jag ganska så snart lär mig det här med att cykla distans igen. För så här kan jag ju inte hålla på så mycket längre.

Turen gick för övrigt på liknande vägar som igår, fast denna gång körde jag Långshyttan-Fäggeby-Säter-Torsång. Det är plattare där än på dom vägarna norr om stan som jag normalt cyklar på. Jag försöker vänja mig av med äventyrscyklandet och vill dessutom bättra på slätdraget något, därav plattare och asfalterade vägar istället för kuperad snöpulsning. Säsongen närmar sig ju med stormsteg. Distans är ju lite av det lättaste att lära sig, så det här borde jag kunna ganska snart om jag bara tränar ordentligt.

Pigg och glad