Idag small det till rejält och mannen med den stora släggan mötte upp på dagens distansrunda. I början av passet så kändes det inte speciellt bra. Jag har haft en småkrånglig mage i ett par dygn så jag var väl mest nöjd över att i alla fall sitta på cykeln. Dessutom var det ju riktigt vackert ute. Men ganska svaga ben och magknip stup i kvarten var ju ingen höjdare. Tänkte på att skriva ett gnällinlägg här på bloggen. Men så efter ungefär tre timmar så försvann alla mina krämpor och jag kunde plötsligt köra på mer igen. Kände mig jättestark och tänkte på att skriva en hyllningsblogg till mig själv och min fantastiska fysik.
Men med drygt 30 minuter kvar av passet så gick rullgardinen ner. Rejält. Sedan jag 2012 cyklade 60 mil runt Dalarna så har jag haft en höjd lägstanivå när det kommer just till väggningssvackor och har kunnat köra på lite mer än tidigare. Men idag blev jag helt tom.
Dagens pulskurva är ett skolexempel på distanspass med väggning:
Jag kom hem, drack en massa glas med O'boy och åt sex till åtta Polarbröd. Tappade räkningen där. Efter det tog jag den varmaste duschen någonsin och skakade för att jag frös så förbannat. Efter lite mer macka la jag mig i soffan med en filt och det dröjde inte länge innan jag istället kände mig överhettad. Gött med väggning!
Vi får väl hoppas att jag är människa igen när jag vaknar imorgon. Nu blir det inte många knop innan sovdags.
Hela rundan med alla detaljer:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar