Rapha Festive 500: check!

Mysig morgoncykling på den nya cykelbanan mellan Bergsgården och Grycksbo.

Efter cykelbana och riksväg var det här väldigt välkommet. Småvägar is the shit!

Ett "naturligt stopp".

Torrberg, med utsikt ner mot Leksand.

Någonstans i Häradsbygden utanför Leksand.

Flottbron över Österdalälven i Gagnef.

Älvmötet i Djurås, här möter Västerdalälven (vänster i bild) Österdalälven (höger i bild) och bildar Dalälven (rakt fram).

Här var jag klar med mina 500 kilometer från julafton till nyår. Då hade jag nästan 20 km kvar hem...

Alltså, jag förespråkar användande av cykelbanor, men ibland finns det tillfällen då jag istället väljer vägen. Som när man inte snöröjt cykelbanan på hela vintern, men valt att snöröja körbanan på bekostnad av cykelbanan. Skämmes, Borlänge kommun!

Sådär, då var Rapha Festive 500 avklarat även detta år. Har nu deltagit alla fem år och också kört 500+ km varje år. Enligt Garmin Connect så blev det 518,76 km på 23 timmar och tio sekunder. Ett snitt på 22.6 km/h. Det tyngsta av dessa fem Festive-500 år var det första år 2010 då jag snittade 21,6. I fjol och 2011, då jag också vann hela Festive 500, höll jag 24.9 km/h i snitt.

Olika väder och underlag ger helt klart olika hastighet, inget konstigt med det. Igår hade jag ritat in en tolvmilarunda för att klara av utmaningen med lite marginal och samtidigt få en fin tur. Till skillnad mot dom fyra kalla turerna så fick denna en snittemperatur på -0,9, rena rama sommarvärmen! Hade faktiskt 3,5 plus som varmast, i närheten av älven. Den värmer väldigt mycket den där Dalälven, för så fort jag kom en bit därifrån så sjönk temperaturen igen. När jag kom hem så var det minus 1,2. Värmen igår gjorde dessutom att farten blev betydligt högre än tidigare dagar då jag skrapade ihop 24,7 kilometer i timmen på passet.

Ber om ursäkt för alla siffror, men jag älskar ju sånt. Känslan på passet var jättebra, helt klart den bästa sedan... Ja, sedan någon gång tidigt i höstas kanske. Benen hade tryck och kroppen ville verkligen cykla. På slutet verkligen stampade jag på pedalerna, fin känsla det. Turen var kuperad i inledningen och slutet, men för det mesta så var det ganska platt. Fina omgivningar och många cykelminnen längs den här rundan.

Nu ser jag det som att jag kommit igång med träningen och fått en grund att bygga vidare på. Skönt det efter en skräpig höst!

Garmin-data:

Väggad

Ja, jösses.
Idag small det till rejält och mannen med den stora släggan mötte upp på dagens distansrunda. I början av passet så kändes det inte speciellt bra. Jag har haft en småkrånglig mage i ett par dygn så jag var väl mest nöjd över att i alla fall sitta på cykeln. Dessutom var det ju riktigt vackert ute. Men ganska svaga ben och magknip stup i kvarten var ju ingen höjdare. Tänkte på att skriva ett gnällinlägg här på bloggen. Men så efter ungefär tre timmar så försvann alla mina krämpor och jag kunde plötsligt köra på mer igen. Kände mig jättestark och tänkte på att skriva en hyllningsblogg till mig själv och min fantastiska fysik.
Men med drygt 30 minuter kvar av passet så gick rullgardinen ner. Rejält. Sedan jag 2012 cyklade 60 mil runt Dalarna så har jag haft en höjd lägstanivå när det kommer just till väggningssvackor och har kunnat köra på lite mer än tidigare. Men idag blev jag helt tom.

Dagens pulskurva är ett skolexempel på distanspass med väggning:

Jag kom hem, drack en massa glas med O'boy och åt sex till åtta Polarbröd. Tappade räkningen där. Efter det tog jag den varmaste duschen någonsin och skakade för att jag frös så förbannat. Efter lite mer macka la jag mig i soffan med en filt och det dröjde inte länge innan jag istället kände mig överhettad. Gött med väggning!

Vi får väl hoppas att jag är människa igen när jag vaknar imorgon. Nu blir det inte många knop innan sovdags.

Hela rundan med alla detaljer: