Äventyrscykling, idag igen!

Dagens plan:

Kollade Kartsök och ortnamn på ett område som jag intresserat mig för. Valde ut några vägar och stigar att följa och så var det givetvis fritt fram att improvisera också. Äventyrscykling, helt enkelt.

Hade faktiskt aldrig tidigare cyklat på någon av platserna i dom fem bilderna ovan, innan idag.
Den första vägen var visserligen bara en avverkningsväg som ledde till en vändplats.
På bild 2 så är det en 800 år gammal väg, riktigt häftigt!
Bild 3 och 4 var i samma område och dit ska jag definitivt igen. Det fanns flera stigar/körvägar där som jag måste kolla närmre på.
Bild 5 är egentligen från inledningen av passet. Stigen började skitfint, jag blev lyrisk och sedan blev stigen sakta men säkert sämre till den blev ungefär som på bilden. Äventyrscykling!

Bron på den andra bilden har ni cyklat över om ni körde gamla Långa Lugnet. Mer välbekanta områden alltså.

Törstig, någon?

Svart asfalt mellan Rostberg och Toftbyn.

Note to self: cykla här.

Det är ju mest kul det här med att leta nya stigar och vägar som duger att cykla på. Hittade ju några riktigt fina idag, vilket kanske inte tillhör vanligheterna då jag cyklat i så många år nu. Den där backen där jag blev med på bild hade några stigar att välja på, jag valde en som jag tyckte var fin. Plötsligt blev den hastigt sämre. Sedan delade den sig och jag tog höger. Stigen blev fin igen och jag kom ut på en skogsväg som gick mot en väg jag redan cyklat på. Så jag spanade efter alternativ, hittade någon halvdålig stig/avverkningsväg. Eländet tog givetvis slut efter ett tag, jag chansade och cyklade lite obanad terräng och kom ut på en liten skitstig. Var ju ändå glad över att ha hittat något mer lättcyklat än mossa så jag trampade på. Kom sedan plötsligt ut på en större stig med blåa markeringar. Halleluja!
Hann dock inte följa dom länge innan det kom ett hygge där man förstört stig, markeringar och lämnat skiten på marken. Blir så trött på sådant där. Kan man inte se att det går en stig med markeringar när man avverkar skog?! Fortsatte ändå i riktningen jag börjat stigen på, gick över någon blötmark och doppade bägge skorna i iskallt vatten. Inte så skönt. Släpade cykeln över lite svår terräng och cyklade sedan i mossa. Plötsligt så fanns dom där blåa markeringarna igen! Gött skit det, för jag började bli sen hem.
Ronya hade sagt att hon skulle ta bussen som går 14:30 och jag hade sagt att jag skulle komma hem före dess. "Kom inte hem en minut före bara" hade hon sagt. Men med lite mer tryck på pedalerna på väg hem så kom jag ju hem med hela fyra minuters marginal till dess att bussen skulle gå!

Utöver det jag skrivit om ovan så fann jag också en fin backe på en gammal skogsväg. Faktiskt fint i själva backen, även om det var väldigt blött uppe på toppen. Men skitsamma. Idag åkte jag den utför, men åt andra hållet så blir det nog en fin intervallbacke då den innehöll 98 höjdmeter på 710 meters cykling, 13.8% i snitt alltså! Dessutom ligger den på en plats så att det går att göra ett alternativ på en runda som vi ibland kör. Kul kul!

Backen. Brant. Nu ligger backen dryga milen hemifrån mig, så det lär ju inte bli ett besök där varje gång det ska köras backintervaller. Men någon gång per år måste jag väl ändå ta mig dit.

På upptäcksfärd med Jens

Hej cykelvänner!

Igår hade jag väl egentligen ingen plan för idag, men jag kom fram till att tre timmar ganska lätt distans vore fint. Ingen större ansträngning, men ändå får röra på mig Jens var sugen på att utforska lite stigar och det blev ju precis vad jag behövde. Autopausen på våra Garmin-datorer gick varm då stigarna ibland var väldigt långsamma eller svårnavigerade. Ibland fick vi använda fötterna också, men det gör ju inget när man är på upptäcksfärd.

Jag är egentligen väldigt allergisk mot lågpulscykling och håller helst pulsen över 65% när jag är ute. Nu sjunker dock pulsen rätt snabbt och den senaste tiden så har det ju varit rätt ansträngande bara att hålla pulsen uppe. Beslutade mig för att skita i det där och utvecklas som person med lite mental träning. Pulsen fick vara låg! Snittpulsen på passet blev 118 (62,4% av årsmax) med autopaus vid stopp på cykeldatorn . Så egentligen blev snittet ännu lägre från dörr till dörr.
Jag dog inte av det och det blev ett riktigt kul pass. Kanske inte tack vare lågpulsen, utan just för att vi lekte på stigar som vi sällan eller aldrig cyklat på.

Vi hittade en vildsvinsåtel och en gammal gruva, spännande grejer!

Nu ska jag gå och kasta barnen i sjön. Sedan lär jag nog handla något också och frugan tycker tydligen att dammsugning bör ske när man är föräldraledig?! Hon verkar inte ha förstått att jag tar hand om Frida 100% av min tid? Utom kanske när jag cyklar lite då, förstås.

Så här gick turen idag:

Kartsök och ortnamn

Hej!

Det var längesedan det kom något vettigt ur den här bloggen, men nu tänker jag bjuda på världens bästa tips för er som vill cykla på nya vägar och stigar. Vem vet, ni kanske vill leta lite bra backar att träna i också? Funkar även för löpning, om ni nu skulle vara intresserade av sådant...

Hur som helst. När jag var riktigt ung och precis hade börjat med det här med cykling så tyckte jag att det var kul att testa nya vägar och "utforska världen". Okej att det mestadels rörde sig om Faluskogarna, men det är alltid kul att hitta nya fina ställen att vara på oavsett om det är i ett annat land eller ett par kilometer hemifrån. När jag tröttnat på att irra runt så köpte jag dels en stor karta över kommunen och även ett par mer detaljerade kartor för områden som jag gärna cyklade i. Letade på speciella ställen att cykla till och sedan så försökte jag hitta dit. 

Kartorna kunde jag ju också använda för att hitta nya stigar, backar och vägar som blev målet på mina distanspass. Såg jag till exempel något som verkade vara en jobbig backe så kunde jag lägga upp ett distanspass med den backen som mål, på så vis blir också distanspassen lite roligare än att man bara sitter och trampar för trampandets skull.

Väldigt många timmar av mitt tidiga cyklande kunde bestå av att cykla en väg och testa alla stigar/vägar som var avstickare ifrån den vägen. Testade allt. Allt! Kartorna innehåller dels inte alla stigar, och dels kan de vara baserade på ganska gammal "fakta" vilket betyder att vägar/stigar kanske inte finns längre och det kan ha tillkommit en del nytt istället. Genom att nöta igenom så många vägar och stigar så har jag hittat en hel del kul cykling och jag kan fortfarande idag väldigt många vägar/stigar i stora delar av Falun. Även om det givetvis finns enormt mycket som jag fortfarande aldrig har cyklat på.

Kartor var ju kul men dom kostade en del pengar och ibland ville jag kanske cykla i områden utanför mina kartor. När det här Internet hade växt sig lite större så lyckades jag finna en sida som hette Kartsök och ortnamn. Jag vill minnas att det var en skitliten kartbild så man kunde bara se ett väldigt begränsat område i taget. Men där fanns mina kartor, i digital form. 

Till min glädje kan jag konstatera att Kartsök och ortnamn fortfarande finns kvar, men nu täcker kartan hela skärmen så man får både detaljer och överblick på en och samma gång! 

Besök sidan, hitta stigar, backar, nya vägar och bege dig sedan ut och utforska världen! 

Dagens tips från mig till dig: http://kso2.lantmateriet.se/

Vinternattdistanscykellöpning

Stack ut strax före tio, igår kväll. Det hade ju kommit en del blötsnö å så under gårdagen. Här är jag på väg upp till Lugnet för att där köra en "backintervall". I själva backintervallen så gick det väl rätt tungt, som sig bör. Hade tänkt köra upp till hopptornen, men vände strax efter sista korsningen. Då hade jag redan haft en fotnedsättning.

Sånt här är ju kul och ger bra högkadensträning och rundtrampsträning.

Slush! Här någonstans hade väl alla drev i kassetten utom ett gett upp så det var väl bara att tugga på med den växeln som fungerade.

Jag tänkte testa en annan väg hem...
Det började ju rätt okej, sedan blev det snabbt sämre och fotnedsättningarna avlöste varandra. Borde givetvis ha vänt på en gång, men kom på det först en stund senare och då var det ju för jobbigt att vända.
På bilden ovan har jag precis gett upp allt vad cykling heter och insett att jag lär springa om jag vill komma hem och få någonting tränat. Racerpedaler och vintercykling: inte helt kompatibelt...

Cykeln på samma plats som ovan, fast från annan vinkel.

Det gick ju inte direkt lätt att springa heller. Upp till två decimeter blöt tösnö och på en del ställen så var det is under snön. Och med racerskor... Sträckan som jag inte riktigt kunde cykla mätte 6.44 kilometer och tog 56 minuter och 42 sekunder. Ja, ni hör ju. Hela passet fick en snitthastighet på 13.5 km/h.

Sådana här pass kan vara bra för pannbenet och moralen. Det blir liksom svårt att få det jävligare på någon tävling i sommar. Så jag kan tycka att något sådant här äventyrspass per år bara är nyttigt och något som fler skulle våga sig på. Många håller sig inom sin trygga komfortzon och nöter snöfria bilvägar och det kan väl vara bra. Men ibland måste det får vara lite överjävligt också.

Data från passet: