SOP-spåret

Hej Cykelvänner!

Sjukt det här med våren som kom idag då? Hade över åtta grader på termometern när jag stack ut och över nio när jag kom hem. Översta lagren av marken hade smält men under var det hårt. Detta betydde att grusvägarna var väldigt mjuka men att stigar fortfarande var hårda. Dessutom så var vanliga blöthål och våtmarker nu frusna så att det gick faktiskt mycket lättare att cykla vissa partier än det brukar gå. Istället för att köra fast så rullade man bara över avgrundsdjupa lerhål. Väldigt behändigt.
Stenar och rötter var givetvis såphala, men ingen kan väl begära något annat i slutet av november?

Som rubriken skvallrar om så körde jag SOP-spåret idag. Dock inte början, utan jag hoppade in på det där elljusspåren är som längst bort från Stångtjärn. Har kanske aldrig någonsin kört hela? Om jag har gjort det så var det minst tio år sedan så det var kul med lite nya stigar. På vissa håll (som i bilden) så var det lite väl mycket Ljung vid stigarna, men allt var åkbart och hela spåret ska vara 10 kilometer. Lär väl dit och köra den från början någon gång så att jag inte missar något.

Hade alltså en stigcyklardag idag. Först SOP-spåret och sedan inledningen på röda FIK15 innan jag var tvungen att avbryta genom att ta blå spåret till Slättaskogen och vidare hemåt. Det var ju viktigare att frun fick göra sig i ordning för att gå på stan och jobba än att jag skulle cykla två timmar i skogen, givetvis.

En timme och 46 minuters cykling med en snitthastighet på 12.3 km/h avslöjar väl lite om att det var riktig MTB med tekniska stigar och lite utmanande terräng. Fint fläsk och en riktigt bra tur med lite ömmande händer som resultat.