Tempopendling med dålig känsla

Hej och godmorgon från omklädningsrummet!

Lyx med omklädningsrum på jobbet ändå, inte alla som har det tyvärr. Har du omklädningsrum på jobbet? Vi ska ju flytta företaget snart och det kommer finnas dusch där med. Men kanske inte lika bra cykelförvaring som jag har här. Det blir ett bekymmer att lösa. Här så ställer jag in den i ett låst och varmt förråd. På nya stället lär jag försöka hitta någon vrå någonstans... Alternativt bara skaffa en cykel som jag vågar ha utomhus med cykellås. Det börjar väl bli dags för en riktig vinter/pendlar-cykel som jag kan ha både som träningsmaskin och för civilt bruk.

Nåväl, jag tempopendlade hit och redan från första tramptagen så skrek benen. Jäklar så fet, slö och kass jag kände mig idag. En riktig rövkänsla på cykeln där jag helt saknade fart och tryck. Inte så kul, tur att det är ett par månader kvar till säsongen drar igång. Kom i alla fall ifatt en herre uppe vid Falukrossen och fick sedan sällskap in till Borlänge, bra för moralen!

Tack och lov så går det ju att ta i, även om känslan är bedrövlig.

Med tanke på att jag också ska cykla hem från jobbet så ser jag ut att få jobba helg... Bra träning!

Ja, sådär bra träning är det alltså att tempopendla till jobbet. Helt ärligt så tror jag mycket på den träningsformen. Jag vill helst få till fler sådana pass varje vecka då jag känner att det ger så mycket. Fullt ös i en knapp timme, svårt att få det mycket bättre än så. Minns också min cykelpendlingsommar 2010 där jag gick från skitkass till jättestark på bara en dryg månad med tempopendlingar.

Kallstart och pangpang, chock för kroppen! Snittpuls på 88% av maxpuls.

Stegrande distans

Tänkte att jag skulle köra en stegring på dagens distans. Det hela gick ut på att jag öppnade på en ansträngningsnivå som jag trodde att jag skulle kunna klara ett distanspass och sedan tog jag varvtider en gång i halvtimmen där varje halvtimme skulle ha högre snittwatt än föregående halvtimme. Det gick ju nästan. Mellan 1½ och 2 timmar in i passet så droppade jag en watt, men annars ökade jag passet igenom och den sista halvtimmen hade 13 watt högre snitteffekt än den första. Till saken hör också att den första halvtimmen hade 15 watt högre snitteffekt än mitt distanspass förra veckan. Kul när det går åt rätt håll!
Sista tio minuterna växlade jag ner och tog det lite lugnare.

Jag rullade iväg hemifrån ungefär samtidigt som solen gick ner, nästan hela passet i mörker alltså, men jag fick i alla fall se solnedgången. Benen var rätt krispiga mot slutet och sista halvtimmen gick rätt mycket på vilja. Precis vad benen behövde efter tre vilodagar.

Jag är så stark!

Igår höll jag på och ojade mig för om jag skulle kunna fixa 2x 20 min på 290 watt, eller om 280 watt kanske mer var min nivå. Det var ju ändå också oktober och allt det där så ingen stress med att försöka nå rekordnivåer nu. Men jag bestämde mig för att köra 290 watt och vet ni vad? Det var lite för lätt! Nu genomförde jag passet som planerat ändå, men visst hade nog jag kunnat gå upp någon watt, eller kanske höjt till 300 watt sista tio minuterna. Jag körde igenom passet som jag tänkt mig och gör glädjeökningarna på andra sidan årsskiftet istället. Det är kul när det går bra och det är kul nu så här i början på grund/vinterträningen att känna framstegen. Just nu är jag nog lika stark som jag var i slutet av februari i år och kan jag bara fortsätta utvecklas lite mer i vinter så kan nog det här bli bra. I våras körde jag mina tjugor på 300 watt, nästa gång jag kör tjugor så ska jag prova vingarna på just 300 watt.

Ni älskar ju också siffror, här är mina pulsvärden från mina senaste pass med tjugor, samt som referens mitt bästa pass på 300 watt och även mitt första pass på 300 watt. Bättre pulsvärden nu än för tre veckor sedan då jag dessutom körde på 280 istället för 290. Pulsmässigt ligger jag nära mitt bästa 2x20 någonsin, men 10 watt för lite. Det känns nära nu!

Datum och effekt	31/10 (290w)	24/10 (290w)	10/10 (280)	14/5 (bästa på 300)	28/2 (första på 300)
	164 / 169	167 / 174	167 / 176	161 / 170	168 / 175
	168 / 175		173 / 179	168 / 176	174 / 179

Nu var inte ALLT guld och gröna skogar igår, sista nio minuterna så hade jag nämligen väldigt ont i mitt högra knä. Hoppas nu bara att det var något tillfälligt och inte något som tänkt att återkomma. När jag slutat cykla så blev det dock bättre och nu känner jag inget.

Avslutar detta blogginlägg med en obligatorisk pulskurva:

Backintervaller Högbo

Det blev en kvällsträning igår, skjuten från höften. Hade lika gärna kunnat ligga och sova istället, men att cykla är väl bara för roligt? Så jag stack upp till Högbo och klämde fyra intervaller på 5.24, 5.33, 5.29 och 5.24.

Jag tog denna, mycket konstnärliga, bild klockan 22:38 då jag var klar med intervallerna. Nu, sju timmar senare, försöker jag skrapa ihop resterna av mig själv för att cykla till jobbet.

En och samma väg både dit och hem. Blir mest symmetri i höjdprofilen då. Ganska tydlig juniorintervall i den sista där, men det får jag bjuda på denna gång. Nu är det hög tid att rulla till jobbet, hej!

Hemma!

Så här såg dagens hempendling ut. Att pulsen blev låg på slutet beror på att jag från centrum cyklade på frugans cykel och höll min egen i styrstammen. Lite kämpigt att åka fort då. Gick lite bättre att ta i idag än det gjort på ett tag men det tar ändå lite tid innan kroppen är riktigt igång som ni kan se på pulskurvan. Skulle kanske gå snabbare om jag stod upp och spurtade första kilometern, men orka. Fungerade länken till live-kartan? När jag kollar den nu så är bara biten från Falu centrum inritad, men jag vet att den fungerade när jag stoppade ner telefonen i Borlänge.
Snittade 31.0 km/h i motvinden från jobbet till Falu centrum.

Rekord!

Hemcyklingen idag blev ett årsbästa på tiden 50.14 vilket ger en snitthastighet på 30.4 km/h! Över 30 för första gången på ett pass i år! Snittpulsen på 146 säger att det finns några minuter att kapa på tiden, men april har ju bara börjat än. Kollade lite träningsmängd för året i Garmin Connect. I Januari fick jag ihop lite drygt fjorton och en halv timme, i februari fick jag ihop tio timmar och i mars hela tjugoåtta timmar. Så det tar ju sig. Tjugoåtta är faktiskt bra det. Inte elit, men precis lagom för mig tror jag. Även om jag gärna tränar fyrtio timmar i veckan givetvis.

Mängdkvalité

Alltså, jag är väl kanske i mitt livs form. Trots att jag tränar då och då. Så när tillfälle ges måste jag ju bjuda upp och ta till vara på möjligheten. Jag behöver inte tänka långsiktigt eller ha någon stor plan att följa, jag är väl ingen sådan där elitcyklist heller? För lite träningstimmar 2011 och två raka vilodagar gjorde att jag högpulsade 158 i snitt på dagens 100 km. Det är 81% av max det. Det var först i sista långa utförsbacken och inne i stan som pulsen låg ungefär på normal distansnivå. Som mest var vi 11 personer idag, även om siffran varierade något under passet. Benen var ganska pigga även om toppfart, tryck och uthållighet saknas just nu. Vi hade några spurtpriser idag och jag var med och sprätte på två av dom vilket gav mig en andra och en förstaplats. Kul att köra snabbdistans (för mig var det snabbt...) och kul att träna med så många andra, även om det var ganska så tyst i gruppen långa stunder. På slutet var nog jag tröttast, så det blev ju en helmysig runda helt enkelt.

Svenska exmästarn var med inledningsvis idag

Här har vi lämnat Leksand bakom oss och närmar oss Häradsbygden där ett spurtpris skulle vinnas

Och där dras spurten igång

På väg mot bergspriset i Rexbo efter lite drygt sju mil

Efter cyklingen blev det ett stort glas O'boy, några kakor, en varm dusch och de tre sista milen på Paris-Nice på Eurosport. Efter det var jag nästan människa igen. Åkte till Lugnet med familjen för att barnen skulle få åka Barnens Skidspel. Emily åkte långfilen (1500 m.), Filip åkte mellanfilen (600 m.) och Ebbah åkte Tigerspåret (200 m.) med viss hjälp av sin mamma och mormor....

Ur spår!

Filip och jag gick direkt från Lugnets Riksskidstadion till Falukuriren Arena där vi såg IBF Faluns damlag besegra Pixbo med hela 8-3 och därmed kvittera till 1-1 i matcher i denna kvartsfinalserie. På slutet av tredjeperioden kom innebandyintresserade Ebbah och Ronya förbi också.

Det är fler än bara Ebbah i familjen Öijer som är lite trötta i kväll, så god natt!

Dagens träning: 4x4 @ 333 W

Börjar ju bli lite standard nu. Idag kändes det ändå som om jag snart är redo för en höjning. Ska bara bli lite starkare först. Kanske att jag kan höja om jag skulle råka träna på en humanare tid på dygnet, men sådant där sysslar jag inte med. I helgen tänkte jag smaka två till testcykelpass, så nästa vecka är jag nog skitstark. Jag väger ju runt 70 och kör alltså på lite drygt 330W, som en jämförelse väger väl Darvell runt 63-64 kg och kör väl kring 400W nu. Det är motionär och svenska mästarn det.

Min tröskel är ungefär här

Med en kadens av 100 rpm så tycks min tröskel ligga där någonstans. Åtminstone för tröskelintervaller. Nära 300 W, men ändå långt ifrån 300 W.

Första, andra och tredje intervallen på ovan visade motstånd gick bra, så i sista vågade jag kliva upp på 300 W. Benen surnade till mot slutet men det gick ju ändå. Sista minuten körde jag på 330-340 W, sedan var det bara att sjunga lite i duschen efter fullbordat verk.

Träningsdata

Watt's up!? 

Ni vill ju givetvis veta vad och hur jag tränade i morse! Här kommer sanningen i siffror å sånt. Jag bestämde mig för att köra fyror på låg kadens. Det blev fem fyror med en kadens på 60 rpm, en effekt på 350 Watt vilket med min vikt ger ungefär 4.93 W/kg. Efter första intervallen vilade jag två minuter vilket resulterade i sura ben under intervall två som jag tvingade justera ner effekten på till ca: 340 W. Mellan resterande intervaller vilade jag tre minuter vilket var lagom och det gick bra att tugga vidare på 350 W.

Hade tyvärr klockan inställd på "smart" dataregistrering igen så kurvan stämmer kanske inte helt överrens med verkligheten slag för slag. Men ni får ju en hint i alla fall. Ni får lov att påminna mig att ändra inställning mellan korta och långa pass. Okej?

3nat

Ute och rider min cykel

Pizzabacken i sikte

Såg här såg träningen ut. Jag försökte ta i här och var för att bli trött i benen. Har hört att det skall vara bra om man vill bli en duktigare cyklist. Tre ganska elaka backar besegrades och jag fick se mycket grusväg och skog.
Använde mest min nya kamera för att ta stillbilder men provade att filma en stig också för att se hur bra kameran är en gråmulen höstdag i skogen. Den filmen får ni se lite senare när Youtube funderat klart. Nu skall jag hämta mina barn.

Bontrager RXL Mountain 2011

Ingen helt vanlig pendling ändå. Testade kameran i mörkret, fick 1.55 GB film i 960p. Någon som vill köpa den filmen? Ruskigt intressant givetvis. Dessutom åkte jag med nya MTB-skor. Japp, hämtade hem nya pjuck igår. Inga speciella skor egentligen, bara de snyggaste MTB-skorna som finns att köpa just nu:

Bontrager RXL Mountain 2011 

Tidigare har jag haft cykelskor från Diadora, Northwave, Shimano, TIME och DMT. Ska bli kul att testa något nytt. Och eftersom dom är nya för mig så vet jag inte om skorna är bra eller dåliga ännu, det lär ju visa sig. Denna gång gick jag inte på erfarenhet eller viktuppgifter utan ville bara ha dom snyggaste. Frågade Calle på TREK Sverige om de hade några 2011 i storlek 42 hemma redan nu, och det fanns. Så då behövde jag inte fundera mer på vilka skor jag skulle ha på lördag, och nästa sommar. Återkommer väl med något utförligare när jag använt dom lite mer. De sitter skönt på mina fötter i alla fall, men alla fötter är ju olika så det där får man ju känna efter själv. 

Just ja, jag cyklade ju också. Mörkerpendling med ganska mycket vind, mestadels medvind faktiskt. Så nu har jag tränat tre gånger på fem dagar, för jag försökte faktiskt träna lite också. Komfortzonen är svårare för mig att lämna som motionär har jag märkt, som elitsatsande älskade jag att trasa sönder benen i stenhårda intervaller. Men utan riktiga mål eller riktig satsning har jag märkt att jag lätt tar det lite lugnare, pressar mig inte lika hårt i intervaller och mesar mig i största allmänhet. Har alltså gått från 110% ner till bara 100%, eller något sådant. Rätt skönt. Eftersom jag ändå vill försöka träna de gånger jag kommer ut så provade jag på några sådana där intervaller. 

Har idag fått nys om möjlighet till omklädning ca: 20 meter från min arbetsplats, så det kanske kan bli lite mer pendlande i framtiden. Ska bara gå över dit  någon gång och höra mig för om man kan få låna deras dusch på morgnarna. Men först väntar nu sex dagars ledighet. 

Över maxpulsträning

Som en före detta cyklist en gång kallade sin träning då han låg "över maxpuls" och tränade. Något man givetvis inte kan göra eftersom maxpuls är det högsta man kan ha.
Först och främst måste ni inför detta inlägg tänka att jag i tisdags räknade med att min maxpuls låg på 195. Vilket var det högsta uppmätta pulsvärdet som jag haft under de senaste tre åren. Sedan råkade jag ju stressa hjärtat till 196 i onsdags. Efter sex timmars träning i tisdags var jag lite förvånad över att jag kunde nå den pulsen. Med tre timmar i onsdags varav en timme träningstävling så trodde jag på slitna ben inför Ingarvet GP igår. Men jag kände mig faktiskt piggare än på länge. Trots att jag plötsligt tränat jättemycket och dessutom hårt två dagar i rad.
När jag var loss med Adam inför tredje spurtpriset så låg pulsen ganska stadigt över 190, och jag kände att jag inte gav allt utan kunde pressa lite till. Bland annat hade jag 45 sekunder i följd på 195/196 i puls. När jag sedan attackerade ifrån honom, för att försöka undvika en spurt, så har jag nu sett att jag i 45 sekunder hade ÖVER 196 i puls. Alltså det jag sedan i onsdags trodde var min maxpuls. Totalt igår hade jag tre minuter och 20 sekunder på och över vad jag i tisdags trodde var min maxpuls. Och vad nådde jag för maxpuls igår då undrar givetvis ni. Jo, jag toppade 199. Jag förstår det inte riktigt själv, om jag ska vara ärlig. När jag var loss med Adam och kollade på klockan så trodde jag något var fel.

Så här ser en pulskurva ut från ett Över maxpulsträningspass. Det var i den tredje spurten som Adam och jag var loss. 199 i puls hade jag dels under den tredje spurten, men också i den sjätte var jag uppe i 199. Totalt 15+20 sekunder på 199 igår. Bra träning, helt klart.

Grillkväll

Dagens tramspass. Sex olika intervaller av olika längd. Från 25 sekunder till fem minuter. Kändes ändå okej. Mellan typ 10 minuter och 50 minuter höll jag hyfsad halvfart mellan intervallerna också. Lite dip där runt 45 minuter då jag talade i telefon.

Efter träning bar det av till Bojsen Beach där Emilys klass hade grillkväll. Emily är tjejen i luften och en av hennes kompisar fryser i vattnet. Bra självplågare de där barnen. Badar fast det är isjävlafryskallt i vattnet.

Fick ett mejl nu på kvällen från en deltagare i MTB-motionsturen. Succé som alltid, 9 tappra som cyklade mycket, blev trötta och hade skoj.

Kort, intensivt och händelserikt

Japp, jag har tränat idag. Igen. Tre dagar i rad nu, är nog någon slags rekord. Men säsongen är ju igång så varför inte? Med tanke på att det är säsong och jag faktiskt tänkt tävla själv så ville jag kolla min kapacitet genom att köra något varv på vår tävlingsträningsbana på Jungfruberget. Först tänkte jag köra ett varv full gas och sedan leka runt lite, sedan bestämde jag mig för att försöka köra fyra varv i följd. Lika bra att kötta när jag inte har så mycket träningstid.
Efter 5.35 in i det första varvet punkterade jag. Inget ovanligt på Jungfruberget, men irriterande då jag hade lite tidspress för att klara mina varv innan jag var tvungen att vara hemma. Punkteringen tog mig 6.01 från stopp till att jag rullade igen. Har nog sagt det förut, men det tål att upprepas; min pump är liten, lätt, snygg och skitkass. Jag rullade iväg och försökte hålla ett bra tempo även utför ner mot varvningen men flytet i stenkistorna var inte speciellt bra. Fotnedsättningar och elände. Mötte Lars Bleckur som var ute och sprang(!). Han tror nog nu att han ska få läsa i bloggen att jag krossade hans banrekord på 7.48, men det gjorde jag inte. Inte riktigt... Andra varvet hade jag lite bättre flyt, även om uppförsbackarna kändes lite jobbigare än de gjorde varvet innan med fräscha ben. På andra halvan av andra varvet märkte jag att jag hade fått pyspunktering men jag kunde ta mig runt på ett bra sätt ändå. Tyvärr tvingades jag avbryta träningen där och fick bara två istället för fyra hårda varv. Men hellre ett kort och hårt pass än inget pass.
Rullade hem med tyngden på framhjulet och konstaterar att jag är ungefär halvminuten långsammare än förra året vid den här tiden. Med lite mer träning och, framför allt, sällskap så tar jag nog den där halvminuten. Eller okej, 20 sekunder iaf.
Sammanfattningsvis: Borde byta bakdäck och är inte fruktansvärt kass, men inte heller speciellt snabb.

Bjuder på kurvan för hastighet idag, så ni kan se när jag stod stilla för punkteringen.

Fantastisk träning

Gårdagen var ren misär. Löpning, regn, tunga ben, otränad kropp, löpning, håll och sa jag löpning? Ja, fy för fan. Det kanske är effektivt med löpning, men att kalla det kul är nog att gå för långt. Idag ägnade jag mig istället åt min paradgren, cykel. Hade fantastiskt roligt, fantastiska ben, fantastisk teknik och fantastiskt tryck på pedalerna. Nu var jag visserligen ensam, så egentligen kanske jag var skitkass. Men det jag inte vet mår jag inte dåligt av. Så vi säger att jag var bra idag. Funderade en sekund idag på varför det går så bra i skogen för att vara första skogspassen, tänkte ett tag på om skidåkningen gjort min bål och överkropp så pass stark att det blir lättare i skogen för det. Sedan kom jag ju på att min tränings-MTB ju är gjord för att åka stig med. 

Faktiskt den bästa stigåkarcykel jag någonsin haft. Och det säger jag inte på grund av någon gammal sponsorgrej, för Cyclecomponents säljer inte längre Rocky Mountain. Så de skulle inte tjäna något på att jag skriver detta. Men min Vertex 50 är fan riktigt kul att ha i skogen.

Hjulen är för tunga för att den ska vara tävlingshoj, hela hojen är väl inte direkt viktoptimerad. Men för lite stigcykling är den fantastisk för ett svetto som jag. Så nu vet ni det.

Jag var ute i Hälsingbergsskogarna och återupplevde lite favoriter. Ingen stor skog, men fin MTB-åkning. Hade så kul att jag inte stannade och fotade så mycket som jag kanske brukar. Tog bara ett par bilder vid klassisk Falu CK-mark. Nämligen från vår Gåbingo. Tror att Falu CK hade Gåbingopromenader i 25 år eller något liknande. Det hela lades dock ner för några (5? 8? 10?) år sedan. Följande bilder borde väcka lite minnen hos er som är uppfostrade i Falu Cykelklubb:

I denna korvkiosk har jag stått några gånger. Ungefär halvvägs ut på Gåbingopromenaden hade vi nämligen korvgrillning och pilkastning. Prislistan sitter kvar där inne.

Bänkarna där deltagarna åt sin korv, drack sin dricka och vilade sina ben. Barnen kastade pil och föräldrarna ville alltid få sina små att stå lite längre fram än vad reglerna tillät.

Så här såg det alltså ut idag. De pulstoppar ni ser skall rädda mig från total förnedring på de tävlingar jag kommer att köra i år. Vi får väl se om dom duger.

Dagens motionerande

Premiär för Falu CK´s MTB-motionsgrupp och vi var sju stycken inklusive mig som gav oss iväg. Hyfsat fint i skogarna även om vissa partier var mjukare än vanligt. Några snöfläckar fann vi också men det handlade bara om korta snuttar. Jag hade planerat en rutt i skallen som jag trodde skulle kunna fungera, hade dock ingen aning om hur lång den var eller hur lång tid den skulle kunna tänkas ta. Men den blev ganska perfa. Avslutningsstigen från Stångtjärn och ner till Gamla Fruns väg var pricken över i idag. 

Johan Eriksson i täten på en bred och fin favoritstig mellan Kårarvet och Hemingsbo. Jag passerade hela gruppen i detta motlut för att ta någon bild och noterade 190 i puls efter den ansträngningen. Livet som motionär tycks innehålla väldigt mycket högpulsning.

Torrt, snabbt och stenigt. Mumma.

Ännu snabbare gick det utför, av förklarliga skäl.
För att vara årets första skogspass så tyckte jag att tekniken var helt okej. Visst, lite oslipad var jag, men jag hade förväntat mig sämre flyt. Om det inte vore för att jag är i så dålig form just nu så skulle jag nog vara ganska snabb. Just precis. Om inte om fanns.
Efter avslutad tur så fuskade jag och två av herrarna med en sväng på Jungfruberget där vi åkte runt tävlingsträningsbanan. Tävlingsträningsbanan på Jungfruberget syns i banprofilen nedan, mellan punkt två och tre. 2.7 kilometer lång och skapligt kuperad.

80% av maxpuls i fem timmar, åtta minuter och femtio sekunder

Ganska jämn och hög puls idag, en liten svacka pågick mellan 95 och 105 km, men en liten påse bilar och en halvliter Cola fick fart på kroppen igen och passets högsta puls nåddes i sista backen. Spurtade ensam på Tallenspurten, och vann!

Turen idag blev Grusväg till Bjursås-Norr Lindberg-Leksand-Djura-Gagnef-Djurås-Bäsna-Borlänge-Smedsbo-hem. Det var också årets första tur utan dubbdäck, vilket var skönt för öronen. Jag tog en hel del bilder idag och har valt ut ungefär 25 som jag vill visa er, alla kommer dock inte i detta inlägg då det skulle bli lite för mycket av det goda då.

Grusväg mellan Falun och Bjursås, här gick Långlopps-SM i höstas.

Ca: 45 minuter in i passet var jag fortfarande tjock och glad.

Här ska målgången på GP-loppet vara i mitt etapplopp. På ett mysigt litet krön.

Bortsett från några rödvita byar så består Dalarna mest av skog, skog och skog.

Fint väder hela dagen, och mera skog. Det var nästan så att jag inte hade behövt ullstrumpor och skoöverdrag idag. Det var ändå 9-13 grader under hela passet. Men jag frös i alla fall inte om fötterna.

Där nere vid pölen (Siljan), till vänster i bild, ligger det samhället med sveriges mest allsvenska hockeylag. På banprofilen i början av inlägget hittar ni Leksand ungefär 57 km in i passet.

Kepsen var på. Det var däremot lite kallt idag. Frös en del om öronen under de första två timmarna med motvind. Sedan blev det lite bättre. Hade med mig en buff, men orka byta.

Efter Leksand blev det platt.

Jodå så att. I bild ser ni platsen där Leksands Knäckebröd tillverkas.

Dom här vägarna, med lite medvind i ryggen, var inte helt fel kan jag lova.

En bro över Österdalälven, med räcke i Falu CK:s färger.

En annan bro, samma älv. Denna är en flytande bro som finns i Gagnef, för er som vill turista flytande broar.

Inga konstigheter, bara skog.

Lika härligt att se varje gång, Falun i all sin prakt. Hopptornen gömmer sig lite bakom de två tallarna lite till vänster i bild.

Myste hem längs Faluån, trött och glad.

Har ju några fler bilder också. Ska bjuda på någon enstaka till bild i ett senare inlägg och tala lite cykelminnen med er. Sånt gillar ni ju att läsa om. Det blir lite Landström, lite Team Mälarenergi, Lite Team Bianchi och mycket Darvell.