Image-map Startsidan Startsidan Startsidan Presentation Länkar Kontakt Sponsorer Övrigt
Visar inlägg med etikett Träning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Träning. Visa alla inlägg

2019-05-01

Ett helt vanligt blogginlägg, om träning

Hej och god morgon!

Igår ställde jag en fråga i bloggen om vad ni ville att jag skulle skriva om. Pulskurvan (som är en riktig träningsnörd) önskade att jag skulle skriva fler detaljer om själva träningen.

Så min plan för gårdagen var att ta i lite mer. Det blev ju lätt och kort distans i söndags, i måndags blev det bara en timmes hemcykling från jobb och i lördags vilade jag. Alldeles för lite hårdkörning. I måndags hade jag väl tänkt köra hårt också, men på grund av för lite sömn och mycket jobb så valde jag att sova mer och inte köra typ Zwift också.

Men igår var det dags att stressa kroppen lite igen.

På morgonen ville jag köra lite kort och hårt. Inspirerad av min STRAVA-feed så tänkte jag köra hårt på ett par segment. Dels för att jag hade blivit av med (ännu-) ett KOM här om dagen men också för att jag ser andra ladda rejält. Dom senaste åren har jag nog bara blivit av med KOM men inte jagat några nya. Så jag tänkte att det var dags att öka min STRAVA-ranking något.

Det första segmentet låg bara någon minut hemifrån och Jonas Pettersson, det KOM-monstret, hade tagit det alldeles nyligen. Hans tid var 3.03. Jag flämtade in på 3.36. Ouch! En nyttig reality check. Jonas måste väl vara den med flest KOM av alla jag känner i alla fall. Han är en riktig KOM-dammsugare så jag hade inte förväntat mig att slå hans tid, men nog hade jag hoppats att jag skulle kunna vara närmre.

Nästa segment jag körde på var det jag förlorade mitt KOM på här om dagen. Det finns bara fyra registrerade tider där så det är allt annat än något prestigefyllt KOM. Kunde ganska lätt återta den kronan i alla fall efter 4:43.

Tredje och sista är en kort backe där KOM-tiden att slå är 24 sekunder, jag trillade in på 27 och förbättrade min tidigare bästa tid i alla fall. Bra gjort efter åtta minuters KOM-jakt innan och den spurten sved gött i benen.

Morgonens pendling:

Två segment i benen.

En spurt på 30 sekunder i hela kroppen. Ingen vacker syn. Kanske var det på grund av benvärmarna som jag inte var snabbare?

På väg hem från jobbet sedan så ville jag köra hårt men hade inte riktigt den där känslan för fullt ös i mig. Jag misstänker också att den här pollen-grejen sänkt mig något den senaste tiden. Så jag siktade in mig på att köra lite E2b, som jag kallar det. 80-85% av max. Ganska hårt men inte dödshårt alltså. När jag kommit ut ur Borlänge så gasade jag på. 25 minuter senare så var det dags att rulla ner genom Falun. Det blev 25 minuter på 81% av max i snittpuls (157).

Eftermiddagens pendling:


Körde via Ingarvet igår men var inte med på Ingarvet GP. Har barnen och hade annat planerat för kvällen.

Totalt i april fick jag ihop 2302 minuter, målet är 2000 minuter i månaden så det klarade jag med råge. Har faktiskt inte tränat så här mycket sedan april förra året och det känns ju riktigt bra!


Här hemma grillade vi hamburgare och bacon som vi åt utomhus. Sedan så gick vi till Gullnäsgården för att se på valborgsmässofirandet. Eldförbudet hävdes igår morse! Fint och skoj.
Linda överraskade också genom att komma hit igår, så nu har vi en härlig och ledig dag tillsammans. Vi ska bli klara med häcken mot vägen!



Majbrasa.

2016-02-09

Tankarna om den där podden med Mattias Reck


Hej och godmorgon cykelvänner!

Jag lovade ju för längesedan att jag skulle skriva lite om mina tankar efter den där podcasten med Mattias Reck. Det blev nog aldrig av tyvärr, så jag tänkte ta dom nu istället. Har ni inte redan lyssnat på den, så gör det nu: http://oijer.blogspot.se/2016/01/ni-maste-lyssna-pa-denna-podcast.html

Det här blir långt, så duka fram lite fika först...

I början av podcasten så pratar de mycket om Mattias tidigare karriär inom Taekwondo innan man styr över samtalet till Vätternrundan. Det där lämnar jag i detta inlägg.

Sedan kommer de in på snack om blockträning och att cyklister gärna tävlar sig i form. Det där har jag tänkt på förut och kommer bara på klassiska lagsporter som ishockey, fotboll och innebandy där man kan behöva matchtempo för att komma igång. Men finns det någon sport där man i samma utsträckning som i cykel använder tävlingar för att komma igång eller i form? I många andra sporter tävlar man ju väldigt sparsamt istället, medan det i (landsvägs-) cykel gärna kan bli upp emot 100 tävlingar per år.

Jag känner igen det där med att träna i block, alltså flera dagar i rad och jag blir också bättre om jag kör hårt flera dagar i rad. Däremot brukar jag inte behöva den där lugna veckan efteråt i samma utsträckning som många andra. Minns till exempel förr i tiden då Magnus Darvell och jag tränade tillsammans mer, vi hade samma tränare och körde samma upplägg för att toppa oss till SM. När vi var i slutet på hårdträningen så hade jag blivit så pass bra att jag faktiskt ibland kunde vara starkare än Magnus. Men när vi sedan släppte på träningen inför SM så blev han jättesnabb och jag tyckte att jag gick bakåt i form. Ett bra bevis på att vi alla är olika och behöver träna olika.

Just det där tror jag väldigt många missar, att de är unika och att det även gäller vad eller hur de ska träna. Det är så mycket lättare att kopiera andras upplägg och många försöker träna som proffs. Men i själva verket är de långt ifrån proffs och det finns därför ingen anledning att försöka träna som ett proffs om man tex ska köra något motionslopp bara. Utöver att kravprofilen skiljer sig väldigt mellan en proffskarriär och en motionär så tillkommer ju dom där personliga egenskaperna. Vad man själv är bra på, vad man är mindre bra på och hur man reagerar på olika former av träningsupplägg.

Mattias säger dock också att det är svårt att träna fel, så länge man inte blir skadad och det håller jag med om. Så länge du tränar cykling så blir du troligtvis en bättre cyklist. Även Eddy Merckx har väl svarat så på frågan om hur man blir så bra som honom: "Ride lots". Hemligheten till att bli bra på cykel är att cykla mycket. Du kanske inte blir bäst genom att träna massor, men det är svårt att träna jättemycket och ändå vara dålig.

Viktigt dock att komma ihåg att man bör träna lite olika beroende på vad man är eller vill bli som cyklist. Spurtare, hjälpryttare, motionärer, MTB-cyklister, Långloppscyklister och bergsgetter behöver träna olika. Sedan kan man givetvis köra en hel del träning tillsammans ändå, men man måste åtminstone som tävlingscyklist fundera på sin specialisering.

"It's easy to fuck up a sprinter", säger Mattias i podcasten och det där kan jag faktiskt koppla till min egen cykling. Nu säger jag inte att jag varit någon storspurtare. Inte alls. Men när jag var färsk i cykelsporten så var spurta det enda jag var bra på. Många sa faktiskt också till mig att jag borde satsa på landsväg istället för MTB eftersom jag hade mer talang för det.
Men på ett pass så fick jag höra från en av de äldre i klubben att det ju inte var någon poäng i att vara bra på att spurta om jag inte orkade hänga täten till slutet av tävlingen där spurten om segern ägde rum.
Så istället för att kanske ta till vara på den lilla spurtförmåga jag hade och träna för att bli bättre på det, så la jag om träningen helt för att istället orka mer, bli starkare och så där. Typiskt svensk hjälpryttarträning där alla ska vara okej på tempolopp. Jag blev onekligen en cyklist med mycket högre kapacitet, men spurtförmågan försämrades snabbt.

Nu har jag ju i nästan alla år satsat på MTB för att jag tycker att det är roligare, så det var kanske rätt att släppa det där spurttänket redan i tidiga år. I alla fall för mig.

En annan grej som jag fastnade för av allt som Mattias sa under det över två timmar långa snacket var att man i proffsvärlden/ute i Europa inte fokuserar så mycket på vad man bör träna för att förbättra hjärta/lungor, utan att det istället är fokus på hur man får bra ben. Det där gillar jag också, alldeles för många tränar utan att tänka på vad de borde träna för, att bli snabbare. Det är ju snabbhet och bra ben som gäller om man ska bli en duktig cyklist. Speciellt på landsväg, i MTB har du lite större nytta av dom där lungorna och det där hjärtat.
Väldigt många cyklister verkar dock träna för att bli bra på att träna och missar det där med att man som tävlingscyklist tränar för att prestera på tävlingar.

Ett klassiskt exempel är hur ofta man hör att cyklister kör träningstävlingar på ett speciellt vis, för att få bra träning. Istället borde man väl träna på att tävla på träningstävlingar?!

Mattias säger också att styrketräning nu slagit igenom mer eller mindre hos alla proffs. Jag tränar aldrig på gym. Aldrig. Jag är dock helt övertygad om att jag skulle kunna bli en bättre cyklist av styrketräning, men jag är inte ett dugg intresserad av styrketräning utan cyklar för att jag gillar att cykla. Mitt hopp står helt enkelt till att jag är en av dom där få individerna som inte svarar på styrketräning, så att det ändå inte hade gjort någon större skillnad för mig...

De säger också att proffscyklister (på landsväg) tränar 800-1100 timmar per år. Jag tränar ca: 400 timmar. Ytterligare en anledning till att inte träna som proffs gör. Deras träning är upplagd för ca: 1000 timmar per år och passar därför inte alls lika bra för någon som tränar betydligt mindre.

40/20-intervaller nämns som den mest typiska intervallformen nere i europa. Dels nämner han intervallblock om 6 minuter men även 20 minuter långa intervaller i denna 40/20-form. Det har varit riktigt kul att se så många på sociala medier som nu börjat träna 40/20 och jag blev faktiskt riktigt sugen på att testa det själv. Jag har testat 20/10, 15/15, 30/15, 60/30 och 70/20. Men aldrig denna gyllene 40/20-form.
Det hela går ut på att köra intervaller där första siffran anger tid i sekunder som man kör riktigt hårt och den andra siffran anger tiden i sekunder som man vilar aktivt. Sedan upprepar man detta tills man kört det i ett antal minuter. Till exempel sex minuter, tio minuter eller kanske i 20 minuter. Tänket är att man kan få högre intensitet/effekt i träningen vilket ska ge bättre ben. Säg att jag har en tröskel på ca: 300 watt, då kör ju jag mina långa intervaller på ungefär 300 watt. Skulle jag istället kunna köra 40/20 på 400 respektive 200 watt så skulle min snitteffekt bli 333.33 watt.
Fler watt = bättre ben?!
En annan fördel med detta jämfört med att köra på en jämn belastning i hela intervallen är att tävlingar sällan har någon jämn belastning, utan att det går upp och ner hela tiden i intensitet. Så då borde ju tävlingscyklister också träna på det som är mest tävlingslikt.

En annan grej som jag tänkt en del på i vinter är det här med vilan mellan intervaller. Många gånger ska det ju tävlas i att vila lite, det är liksom "hårdare" ju kortare vila man har mellan intervaller. Men i många fall så skulle nog lite extra vila göra gott för träningseffekten. Speciellt om intervallen går ut på hög effekt/intensitet. För med mer vila så orkar man trycka på mer under intervallerna också. Många gånger kan ju vilan ha sin speciella roll i träningen, som i 40/20-intervallerna. Men om du kör fyra minuter långa intervaller, varför vila två eller tre minuter om du kan köra med 10-30 watt mer om du vilar i fyra minuter?

Ja, det fanns ju rätt mycket att "snacka om" från den där podden. En grej jag reagerade på var att man i deras lag inte jobbade aktivt med koffein. Alltså man har det i sportdryck, gels och bars men man verkade inte lägga något speciellt fokus på det från lagets håll. Med tanke på hur positivt koffein kan vara för prestationen så tyckte jag det var lite märkligt att ett proffslag inte la någon större vikt vid det.
Jag använder koffein när jag tävlar och undviker det faktiskt i stor utsträckning annars. Just för att inte vänja kroppen vid det, utan för en större effekt av det när jag tävlar. Å andra sidan så kanske jag skulle ha nytta av det i större utsträckning vid träningar också eftersom jag kanske skulle kunna ta i mer = fler watt.
Bikarbonat pratades det lite om och det använde tydligen specialisterna i laget vid korta tempolopp. Jag har aldrig provat, men har hört andra i min närhet som provat och det verkar inte vara speciellt roligt...
Rödbetsjuice har jag testat. Körde det rätt intensivt inför en viktig tävling men tyckte att jag presterade sämre än normalt. Nu behöver det inte ha berott på rödbetsjuicen, men eftersom tävlingen gick "dåligt" så var det inte någon mirakelkur i alla fall.

Träning med högt kolhydratintag eller med låga energinivåer nämndes också. Tyckte det var skönt att höra att man inte bara tänkte på att träna lugna pass med tomma depåer, utan att man också körde träningar där man försökte "trycka i sig så mycket kolhydrater som möjligt".
Kolhydrater är bra, speciellt om man vill vara snabb. Dessutom kan man träna kroppen så att den kan ta upp mer kolhydrater vilket alltså ger mer snabbhet. Värt att tänka på.

Det finns mycket annat som det snackades om också, men det vet ni ju eftersom ni väl har lyssnat på podcasten? Annars gör det nu. Har ni några synpunkter kring det som sades under snacket, eller kanske om det jag skrivit? Lämna en kommentar!

Avslutningsvis så vill jag bara säga att ha en tränare, coach eller bollplank är guld värt. Jag hade det några år från junioråldern och upp i U23-klassen. Då lärde jag mig om träning och hur jag fungerar och genom erfarenhet också vad som fungerade bra eller mindre bra på mig själv.
Nu tycker jag att jag kan lite om träning, har ju ändå tränat på en ganska hög nivå sedan slutet av 90-talet. Men jag tror att även den som utbildat sig och som har lång erfarenhet har nytta av ett bollplank, en tränare eller en coach.
När jag sätter ett träningsprogram och tar med olika saker att tänka på under resans gång så blir man ändå ibland lite blind för saker som påverkar en. Man kanske viftar bort trötthetstecken som kan vara en början på en överansträngning och man är liksom för inne i smeten för att få en bra överblick över hela situationen.
Jag kan många gånger känna att det skulle ha varit bra med en tränare faktiskt. Om inte annat så skulle det nog vara nyttigt att komma bort från sitt egna tänk ett tag, prova lite nytt och få nya influenser. Av samma anledning så tror jag inte att man ska ha samma tränare hela karriären, om nu inte tränaren också utvecklas och testar nya saker då förstås. Så som en bra tränare ska göra.

2016-01-22

Ni måste lyssna på denna podcast

Hej vänner!

Ni måste lyssna på detta podcast-avsnitt. Det är Mattias Reck som är med i ett avsnitt från podden Tyngre Träningssnack. Mattias Reck är tränare/coach i proffslaget Giant-Alpecin, för er som inte visste det. Podcast-avsnittet är visserligen över två timmar långt, men gillar ni cykelsport, träning, kost eller watt så är det värt varenda minut. Jag hade tänkt lägga upp det så att jag skulle lyssna på det i olika etapper men i förmiddags så lyssnade jag igenom hela i ett svep.

Jag tycker sånt här är väldigt intressant och när kunniga personer som Mattias Reck snackar, ja då lyssnar jag. Jag har en del tankar om det som sägs, känner igen mig i det allra mesta men har inte tid att skriva ner så mycket om det nu.

Lyssna på avsnittet så kan vi snacka om det senare i helgen, okej? Lyssna! Avsnittet heter "Så tränar en proffscyklist" och ni kan läsa lite om det här och också se när i programmet man pratar om vad: http://tyngre.se/podcasts/tyngre-traeningssnack/saa-traenar-en-proffscyklist/

2015-04-14

BACKRACE!

Finns också som evenemang på min Facebook-sida där du kan ange att du kommer: https://www.facebook.com/events/775734155875684/

Vi kör. Imorgon ska vi se om någon fixar att cykla hela backen. Det borde ju gå, någon ska väl kunna klara av den? Om du inte vill, eller kan, cykla så kan du ju dyka upp för att se när andra försöker sig på "den omöjliga backen". Jag lovar att det blir kul!

2013-10-08

Ett inställt träningspass är också ett träningspass

Med dom orden sparkar jag igång vinterträningen inför säsongen 2014. Egentligen så tjuvstartade jag redan igår, med en vilodag. Ni hör ju, det här luktar succé lång väg.

Allvarligt skojat så ville jag inte komma blöt till jobbet utan kör dagens pass i eftermiddag/kväll istället. Har faktiskt gjort ett träningsprogram åt mig själv för första gången sedan typ 2009. Jag har sedan dess tränat när jag haft tid och lust. Med ett program så kommer motivationen och lusten att träna öka. Jag vill försöka få lite mer struktur på träningen och inte bara köra vad som helst och när som helst. Nu vet jag vad jag förväntar mig av mig själv varje vecka och då blir det lättare att motivera mig att sticka ut när jag vet vad som ska köras under veckan. Med en planerad träning så kommer jag få med dom pusselbitar som jag vill ha och slipper komma till en säsong och känna att jag borde ha kört mer av det ena eller det andra passet. 

Frågor på detta?

2013-03-04

Tävlingsförberedande träning i Falun

Säsongen närmar sig och det är dags att förbereda både ben och huvud för stundande cykelallvar. Ni som varit med i gemet sedan Sundsvall brann känner kanske igen detta koncept, även om det nu blir en varvbana istället för ett enda långt varv. Ni som kört Ingarvet GP, eller har koll på dess regler, hittar också likheter.

Vad? Spurt- och bergspristräning med en eller ett par totalsegrare vid varje träningspass.
Var? I fantastiska Falun, givetvis. Samling utanför gruvmuséet, karta nedan för exakt sträcka.
När? Onsdagar kl. 17:00 - ca: 18:30, med start den 6:e mars.
Hur? Två spurtpriser och två bergspriser per varv, varvet mäter drygt 9 kilometer och vi kör tre varv. 5 poäng till ettan, 3 till tvåan, 2 till trean och 1 till fyran.

Dom rosa pilarna markerar var farten blir fri och spurt- och bergspris finns.

Banprofil

Säkerhet och annat: Efter varje spurt- eller bergspris väntar vi in varandra innan vi rullar vidare mot nästa frifartsträcka. Träningen bedrivs delvis på trafikerad väg som inte på något vis är avstängd för trafik. Det är upp till oss att följa trafikreglerna och cykla säkert. Ordning och reda i leden, tänk säkerheten först. Ingen vill komma hem uppskrapad eller något ännu värre. Om man avviker från träningen så se till att övriga gruppen vet om detta. Cykeln behöver lyse både fram och bak då det kommer hinna bli mörkt innan vi avrundar och rullar hem. Långa skärmar behöver du på cykeln för att visa respekt mot dina träningskamrater.

2012-12-29

Jag har nått mitt träningsmål

Inför året så satte jag upp några mål. Bland annat lite tävlingsrelaterade målsättningar, men även ett mål med min träning och det var att träna i snitt en timme per dag under 2012. I och med gårdagens pass så nådde jag upp till dom 366 timmar som jag behövde för detta!
Dagens och morgondagens träningar med elitlaget blir alltså ren bonus, ska försöka tänka på det när det går tungt...

Att jag hade ett mängdmål med min träning var för att det annars blir lätt att vara lat. Skippa den där pendlingen och liknande. Förra året fick jag ihop 290 timmar och kände att det var bra, men inte jättebra. Kunde jag träna mer så skulle jag bli piggare, starkare och må bättre, så jag bestämde mig för att försöka öka till en timme om dagen. Detta har gjort att jag under året tänkt på detta mål och därmed också kanske gjort några obekväma träningar för att kunna nå dit. Målsättningar är guld värt om man är ute efter förbättring.

2012-07-19

Resultat Ingarvet GP

Damklassen:
Jenny Rissveds 46 p
Lisa Ström 37 p
Angelica Edvardsson  18 p

Herrklassen:
Johan Landström 45 p
Jag 22 p
Robert Reyier Österling 16 p
Peter Vingstedt 12 p
Daniel Rytz 9 p
Lars Bleckur 6 p
Pontus Johansson 3 p
Adam Steen 1 p

Vann den första spurten, blev väl trea eller fyra i den andra. Bägge omgångarna tyckte jag benen var jättebra. Sen gick det utför. Hämtade lite krafter till sista spurten där jag blev tvåa, men annars hade jag det lite halvsvårt idag tyckte jag. Pigga ben men dålig tajming liksom.
Bra fart på damklassen tyckte jag, det var fyra tjejer men en åkte hem lite tidigare. Bra med separat damklass så de får ge allt förbi målet och inte "bara" rulla med. Maximala antalet poäng man kan få på Ingarvet GP är 55. Är lite osäkra på hur många vi var som mest idag, ett tjugotal i alla fall. Inför sista spurten var vi nog 13-14 kvar bara. Jag såg inte mindre än fyra systemkameror längs banan, så jag hoppas på fina bilder lite senare.
Tills vidare får ni hålla tillgodo med Adam Steen, Jenny Rissveds och mina mobilbilder:
Foto: Jenny Rissveds

Tre foton från Adam Steen

 Före ösregn

Ösregn. Tack och lov höll sig regnet borta under nästan hela träningen. Det var först på slutet det började regna, när alla poäng räknats och alla muffins blivit uppätna som det började ösa ner.

Två idoler på en och samma bild, stort!

2010-11-22

En plan

Det här med att göra träningsprogram blir ju bara svårare och svårare med åren.. Förr, när jag var ung och överladdad var det ju bara att bestämma när jag ville träna vad och sedan anpassa livet efter vad som skulle tränas. Nu är jag klokare, har mer i livet och därmed svårare att ens kunna träna. När jag ska göra ett träningsprogram (vilket jag gör otroligt sällan...) så börjar jag med att placera ut de tävlingar jag vill åka och kategorisera dom efter hur viktiga de är för mig. Tre kategorier duger gott.
Kategori 1 är tävlingar som betyder mest. Vissa vill bara ha en tävling per säsong att lägga allt krut på, jag har gärna kört med ungefär tre race där jag verkligen verkligen vill göra något bra. Inför dessa planerar jag träningen väldigt noga veckorna inför tävlingen så att jag får den uppladdning som jag tycker passar mig och som jag tror på.
Kategori 2 är tävlingar som är ganska viktiga, men allt kretsar ändå inte kring dom. Här kan sista veckan vara lite extra kinkig för att det skall kännas bra i skallen när jag står på startlinjen.
Kategori 3 är tävlingar där resultatet inte spelar någon roll utan kan mest ses som en del i träningen. Här tas det inte ut någon extra vilodag eller tränas extra inför tävlingen, utan dessa race är mer att se som bra tillfälle att öva i skarpt läge.
När jag placerat ut tävlingarna i kalendern så är det dags att kolla på andra dagar som är viktiga. Så som födelsedagar, konferenser, skolavslutningar och dagen efter firmafesten, där det kanske inte kommer gå att träna alls. Går man i skolan eller jobbar så lär den tiden också in i kalendern och när det är klart börjar man få en översikt om när man kan träna hur mycket.
Periodisera. Som cyklist brukade jag dela in vintern i tre delar. En komma igång igen efter föregående säsong-del, en försöka bli starkare, lättare, snyggare, uthålligare-del och så när det börjar närma sig vår kommer bli snabb-delen. Utöver detta brukade jag dela in träningen i ett treveckorsschema där jag hade en lätt, en medel och en hård vecka. Detta eftersom jag inte pallar att bara köra hårda veckor men tror att det är bra för utvecklingen att köra riktigt mycket ibland. Därför kommer en lättare vecka efter en hård för att kroppen skall ta till sig av träningen och utvecklas istället för att bara brytas ned. Så i första perioden funderar jag på vilka typer av träningspass som är lämpliga och slänger ut dom på tre olika tuffa veckor. Sedan gör jag samma sak med period två och period tre.
Nu är det bara att försöka passa in träningspassen under de dagar som jag har möjlighet att träna. Hur enkelt som helst! Nu ska jag väl ärligt talat säga att jag nöjer mig med väldigt lite i år och är mest glad om jag kan träna. Har jag inte tid att träna på dagen så kan jag ju alltid gå upp halv fem och träna innan jobbet.
Nu lever jag efter lite enklare standard och har inte så höga krav på mig själv längre...
Träning 0 gånger i veckan: Katastrof.
Träning 1 gång i veckan: Värdelöst.
Träning 2 gånger i veckan: Fungerar lite som bromsmedicin; blir inte bättre, men blir inte heller sämre lika snabbt som om jag skulle gå utan utan träning.
Träning 3 gånger i veckan: Bibehåller ungefär den nivå jag var på veckan innan.
Träning 4 gånger i veckan: Nu börjar det likna något, med denna mängd går det ju att utvecklas.
Träning 5 gånger i veckan: Riktigt bra, nästan optimalt faktiskt.
Träning 6 gånger i veckan: Elitfasoner.
Träning 7 gånger i veckan: Dags att skaffa ett jobb.

2010-11-20

Tre timmar distans på vintriga vägar

Första kvarten gick långsamt, då stannade jag och pumpade i lite mer luft i bakdäcket. Sedan rullade det på bättre. Kände mig nästan som en duktig cyklist under den första timmen. Strax efteråt började mitt knä göra ont och efter en och en halv timme så började energin ta slut så jag fick slå av något på farten. Passet blev betydligt längre i tid än jag ett tag trodde att det skulle bli. Men det är väl bara bra egentligen då jag behöver varenda minut träning jag kan få. Lite drygt tre timmar blev det i sadeln idag. KING!
Varpan i snöfallet

Rättviksvägen

Mack i korsningen Rättviksvägen/Sågmyravägen

Sågmyravägen

Damm

Solarvet mellan Sågmyra och Rexbo

Vilda djur(!?) i skogen

Skönt när man är trött, det är motvind och 3-4 centimeter snö på cykelbanan

2010-10-23

Inte riktigt som Lance

Inte riktigt samma uppslutning som när Lance bjuder in till cykelturer. Men jag fick i alla fall sällskap av Lars Bleckur, och det har Lance Armstrong aldrig haft! Vi (jag åtminstone...) hade jättetrevligt och vi pratade mer eller mindre oavbrutet i två och en halv timme. Lars är trevlig, ödmjuk, vettig och med hjärtat på rätta stället. Vi pratade mycket om skidor, jobb, föreningsliv, cykling å sånt trams. 

Rundan höll på att bli för kort, så jag förlängde den lite så att den istället blev för lång. Men det var ju fint och trevligt och allt sådant där. Så det var bara bra. Jag fick inte skriva något om att han hade plastskyddet kvar bakom kassetten, så det låter jag väl bli att nämna då.

2010-10-18

3nat

Ute och rider min cykel

Pizzabacken i sikte

Såg här såg träningen ut. Jag försökte ta i här och var för att bli trött i benen. Har hört att det skall vara bra om man vill bli en duktigare cyklist. Tre ganska elaka backar besegrades och jag fick se mycket grusväg och skog.
Använde mest min nya kamera för att ta stillbilder men provade att filma en stig också för att se hur bra kameran är en gråmulen höstdag i skogen. Den filmen får ni se lite senare när Youtube funderat klart. Nu skall jag hämta mina barn.

2010-05-04

Fredrik Ericsson in action


Jag straffade MTB-motionsgänget med en backintervall i Högbo som avslutning. Vi fick då se Fredrik Ericsson träna. Det är väl ingen som läser här på bloggen som trodde att han lagt av? Han tog, som ni kanske kan se, en fjärdeplats i motionsgänget på MTB. Inte illa för en före detta svensk mästare på landsväghoj.

Mer bilder och text om cyklingen kommer senare. Ronya tycker tydligen att jag måste duscha efter träningarna. Är det någon av er som tvingas till sådant?

2010-04-13

Dagen i korthet

Ebbah står här och spanar ut på livet utanför fönstret, det är många spännande saker som händer där på andra sidan glaset.

Jag fick resultatet av det prov jag gjorde i förra veckan, kan mycket nöjt konstatera att jag fick 84 poäng av 90 möjliga vilket gav mig MVG på så väl prov som i kursen Småföretagande A. Studier har varit lite av temat för dagen, träning sker därför efter avslutat blogginlägg. Att sitta inne och studera en dag som denna gör lite ont i cyklistsjälen. Men sådant är livet.

Har spridit lite info om Cykelbytardag och vår säsongsupptakt i klubben. Här följer lite info om Falu CKs upptakt:
Nu på Söndag startar vi officiellt vår säsong med upptakt för alla medlemmar, samt ni som vill börja cykla med oss. Vi kommer att cykla i olika grupper, allt från nybörjare till ungdom och motionärer. Efter träningen duschar vi och äter sedan gemensam lunch kl 14.00 i Gamla Fängelsets matsal.
Vi träffas vid Gamla Fängelset på Villavägen 17, ombytta och klara.
Tider: 
10:00 Långtur landsväg motion
11:00 Träningstävling MTB Elit och tävlingscyklister
11:00 Lugn MTB-tur ungdom, motion och veteran
11:30 Nybörjare (barn) MTB eller valfri cykel
14:00 Mat på Gamla Fängelset

Alla som kommer anmäler sig till mig innan Fredag för att kunna planera mat. Varmt välkomna till säsongen 2010.
Mats Sjögren
070-3284039
trollbacken@gmail.com

Jag försöker hålla Falu Cykelklubbs Facebooksida aktiv, just nu har vi faktiskt hela 111 "fans" anslutna till sidan. Har också skickat några Falu CK-relaterade mejl. Det är mycket som är på gång så här på vårkanten.

På eftermiddagen hämtade Ronya och jag barnen på dagis och skola. Emily cyklade iväg till kompisar och var på dans från klockan fem. Småbarnen var ute en stund och lekte direkt efter dagis. Sedan har det varit mat, bad och nyligen läggdags för de små.

Nu blir det lite löpning på Jungfruberget. Tänkte, precis som Adam Steen, kolla snöläget lite där. Jag gör det för att reka inför den träningstävling i MTB som vi ska ha där på söndag. Men mest gör jag det givetvis för mitt egna välmående.

2010-04-11

Öijer the ethiopian

Idag ökade jag årets löpmängd med ungefär 33%. Sprang alltså ungefär en timme igen. Precis som de tidigare gångerna i år. Jag kommer hålla igång med lite löpning under sommaren, egentligen är det inte alls speciellt trevligt som träningsform. Men gillar man att bli trött och få ont så är det väldigt bra. Det finns faktiskt en "vettig" anledning för mig att springa lite i sommar och inte bara cykla. Jag har ju nämligen inte bara korta Terräng-DM (4000 m) i början på maj framför mig, jag är ju dessutom anmäld till 50 000 m dårskap. Eller Sörmland Ultra Marathon som det heter. Fem. Mil. Ska jag springa i oktober. Och det är på en vandringsled dessutom. Det är ju som att springa till min mormor i Rättvik, och lite till. Via skogen. Det kommer nog göra brutalt ont.
Nåväl, tillbaka till nuet där vi faktist befinner oss. Och jag börjar med att blicka tillbaka till kvällens träning... Det gick lite bättre än passet jag sprang här om dagen. Det kändes mer som om jag kom någonstans idag. Fick faktiskt förlänga mitt tänkta pass två gånger. Så snabb var jag. Eller, så fel hade jag beräknat rundan. Sprang ganska mycket asfalt, vilket borde slita en del på benen. Men jag springer så mjukt och lätt så. Lite som etiopiska skolbarn på väg över savannen mot skolan i grannbyn 15 km bort.

Så här såg det ut, på ett ungefär, när jag skulle påbörja den långa utförslöpningen i slutet av passet. Se gärna banprofil och pulskurva senare i inlägget.

Och så här såg Falun ut från Lustigknopp. Rätt mörkt. Ett tag hade jag faktiskt en tanke om att springa i skogen på Jungfruberget, i mörkret. Det var väldigt tur för mina fotleder, knän, handleder, ben och övriga lättskadade kroppsdelar att jag lyckades övertala mig själv om att det var en dum idé.

Här ser ni faluns svar på Haile Gebrselassie som är ute i mörkret och nöter. Mil efter mil, timme efter timme. Eller nåt.
Som ni ser så sprang jag sju stycken trettiosekundare idag. Ungefär så länge kan jag springa utan att armar och ben får eget liv, eller snarare förlorar allt liv. Allt över 30 sekunder handlar mest om överlevnad i dagsläget. Så min enkla plan är att springa kort men fort som fan. För att få kroppen att fatta lite hur man gör när man springer. När jag lär mig det kan jag sedan utöka intervallerna lite. Jag kommer givetvis att springa lite längre intervaller ibland också, men då handlar det bara om fysik och inte ett skit om teknik.

2010-04-07

Nådde maxpuls idag

Blev inbjuden av Jonatan Steen att köra lite lagtempo med honom och Oscar Ekstam. Efter en stund så stod det också klart att Robert Österling skulle med. När det började dra ihop sig till samling så visade det sig att Jone och Oscar missförstått varandra angående tidpunkt för samling, så jag mötte upp Robban och Jone strax efter klockan 17.
Så här glada var Jone och Robban när de kom till samlingsplatsen. Bägge med fincyklar och Robban med snabbdäck. En annan hade ju vinterhoj med skärmar och dubbdäck fram. Min förhoppning var platta lagtempointervaller där jag skulle kunna sitta på sista rullen och försöka hänga med så länge jag orkade. Robban presenterade dock sin idé som gick ut på kuperade fyraminutersintervaller. Ridå. 
Under "uppvärmningen" hade jag ungefär 180 i puls långa stunder, samtidigt som Robban låg kring 145-150.
Nåväl, första intervallen smackades igång med mig på Robbans rulle, min plan var att jag skulle sälja mig dyrt. Kom upp på första krönet med 194 i puls, maxpulsen är 195 så jag hade ju ett helt till slag per minut att plocka fram om det skulle krisa... Lyckades hålla Robbans rulle hela första fyran, snittpulsen blev 186 (95% av maxpuls). Ganska så saftigt.
Andra intervallen hade en riktigt brant backe i inledningen och där fick jag på krönet lov att släppa Robban några meter, låg då på 194 i puls och hade två val; åka resten av intervallen själv eller göra ett desperat försök att försöka ansluta igen. Skickade på en kort spurt och kom upp i maxpuls och in på Robbans rulle. Andra intervallen var lite jobbigare än den första, nu satt ju syran redan i benen från start. Men också denna gång lyckades jag bita mig kvar på rulle, snittpulsen blev 189 (97% av max...).
Så här glada är Robban och jag när vi har kört två intervaller. Idag var det första dagen för mig utan mössa, utan långärmat underställ, utan ullstrumpor och utan vinterhandskar. Notera gärna Robbans Falu CK-färgade Oakleybrillor. Han ska ju tävla för Falu Cykelklubb i år, den gossen.

Precis innan sista intervallen skulle starta så hade tydligen pulsklockan tappat kontakten med bandet. Så där fick jag inga data. Halvvägs in i intervallen var vi på krönet av en backe och jag fick släppa lite igen, denna gång hade jag ingen spurt att ta till utan Jone passerade mig och körde ikapp Robban. Klassisk Jone-intervall alltså där han sparar på krutet till sista. Lyckades dock ansluta igen efter en liten jakt. Men det var helt klart en grisig intervall. 
Nu var vi klara och rullade lyckliga in mot stan igen. Där mötte vi Peter Vingstedt som rastat tempojonnen i två timmar.
Två rödvita grabbar som imponerat kollar in Peters båge.

Robban är ju elit, och därmed lite tunnare än oss motionärer, så han åkte hem. Jone och jag åkte ut mot Stennäset och Varpan där Oscar och Mattias Nilsson skulle vara för att köra intervaller. Vi kom dit och rullade den klassiska temposträckan lite sakta i hopp om att möta grabbarna. Men inga tempohästar syntes till. Så vi bestämde oss för att fortsätta runt Varpan och åka hem den vägen. Efter ett tag hördes rop bakifrån och där kom Oscar med Mattias på rulle. Jone och jag kastade oss in och vi fick därmed nio minuter bonusintervall. Snittpulsen blev _bara_ 183 (94% av max) denna gång. Men så var det ju platt nu och jag satt på tredje rulle. Oscar hade en cross med högprofilshjul och landsvägsdäck. Så vi andra behövde inte hjälpa till med dragjobbet. Istället kunde jag, då ansträngningen var så låg som runt 94% av max, plocka fram mobilen och ta några kort till bloggen.


Helt klart ett bra pass. Totalt lite drygt 28 minuter över 90% av maxpuls, för er som räknar sådan tid. Vill man ha bra träning så bör man träna med sådana som är bättre än en själv. Helst ska man också ha en sämre cykel. Då blir ansträngningen på topp. Kalaskul, helt enkelt. 
Blåa cirklar markerar där pulsklockan och bandet inte kunde nå varandra och den gröna lilla ringen markerar maxpulsnoteringen. 

2010-04-02

Naturliga intervaller Toftbyn-Sundborn-Skuggarvet-Falun

Tid i Pulszon 3 (85.6%-90.8%): 7.58
Tid i Pulszon 4 (91.3%-100% av maxpuls): 23.18
Fem stycken 30 sekundersintervaller på tokmax, några kortare och några längre intervaller. Det mesta i motlut eller backar. Bra straffning för benen med 30-sekundersintervaller och bra straffning för hjärta och lungor med de längre intervallerna. Det sköna med att vara motionär är att det är så lätt att komma upp högt i puls. 17-18 km in i passet mötte jag Anders "Dallas" Lindgren som var ute på en crosstur. På toppen av den där näst sista långa backen, där är Darvells familjehem beläget och ungefär 30 km in i passet är familjen Steens familjehem.
30 km in i passet, här går det snabbt in i den sista långa backen. En backe som Darvell tog sig över på väg till varje träning som ung. Och sedan skulle han över berget på väg hem igen... Adam Steen har blivit uppfostrad i ett hus till höger om vägen.
Så här kränkt var jag efter den sista intervallen. Originalbilden var givetvis i färg, grisrosa färg. Så jag gjorde bilden svartvit, höjde ljuset en aning, ökade kontrasten och sänkte skärpan ett hack i mobilens bildredigeringsprogram. Och plötsligt så såg jag inte längre ut som en gris.

2010-03-23

Jag har en plan

Tänker åka till klubblokalen idag, för att träna! Ställer pendeln på 3 kp och försöker sedan hålla 100 i kadens. Beroende på hur länge jag står ut avgör jag vilka intervaller som skall köras. Jag hoppas orka 15 minuter. Då kör jag så många kvartar jag orkar. Back in the days var sex kvartar på 315 watt inga större bekymmer. Nu har ju träningen efter Vasaloppet varit lite dålig. Först en hel veckas vila och sedan bara två pass förra veckan. Hade hellre kört ute idag, men det är lite för vintrigt för att jag ska känna något större sug.
En annan anledning till att besöka klubblokalen är för att se om min smäckra laptop kan fungera med den enorma skrivare vi har där. Och kanske plocka lite, så det ser okej ut till det extra årsmöte vi ska ha i kväll. Det kan bli så att jag blir vald ordförande i Falu Cykelklubb. Jag blev ju med i styrelsen i höstas, och när vår förre ordförande hoppade av så blev jag som vice ordförande plötsligt tillförordnad ordförande. Valberedningen hade nog inte mig i tankarna för ordförandeposten i höstas, eller tidigare heller. Men nu är jag nog en kandidat. Jag har inte hört att någon annan ska vara aktuell, men man kan ju aldrig vara helt säker heller.
Dags att packa en väska och ge sig ut i snöfallet.