Nådde maxpuls idag

Blev inbjuden av Jonatan Steen att köra lite lagtempo med honom och Oscar Ekstam. Efter en stund så stod det också klart att Robert Österling skulle med. När det började dra ihop sig till samling så visade det sig att Jone och Oscar missförstått varandra angående tidpunkt för samling, så jag mötte upp Robban och Jone strax efter klockan 17.

Så här glada var Jone och Robban när de kom till samlingsplatsen. Bägge med fincyklar och Robban med snabbdäck. En annan hade ju vinterhoj med skärmar och dubbdäck fram. Min förhoppning var platta lagtempointervaller där jag skulle kunna sitta på sista rullen och försöka hänga med så länge jag orkade. Robban presenterade dock sin idé som gick ut på kuperade fyraminutersintervaller. Ridå. 

Under "uppvärmningen" hade jag ungefär 180 i puls långa stunder, samtidigt som Robban låg kring 145-150.

Nåväl, första intervallen smackades igång med mig på Robbans rulle, min plan var att jag skulle sälja mig dyrt. Kom upp på första krönet med 194 i puls, maxpulsen är 195 så jag hade ju ett helt till slag per minut att plocka fram om det skulle krisa... Lyckades hålla Robbans rulle hela första fyran, snittpulsen blev 186 (95% av maxpuls). Ganska så saftigt.

Andra intervallen hade en riktigt brant backe i inledningen och där fick jag på krönet lov att släppa Robban några meter, låg då på 194 i puls och hade två val; åka resten av intervallen själv eller göra ett desperat försök att försöka ansluta igen. Skickade på en kort spurt och kom upp i maxpuls och in på Robbans rulle. Andra intervallen var lite jobbigare än den första, nu satt ju syran redan i benen från start. Men också denna gång lyckades jag bita mig kvar på rulle, snittpulsen blev 189 (97% av max...).

Så här glada är Robban och jag när vi har kört två intervaller. Idag var det första dagen för mig utan mössa, utan långärmat underställ, utan ullstrumpor och utan vinterhandskar. Notera gärna Robbans Falu CK-färgade Oakleybrillor. Han ska ju tävla för Falu Cykelklubb i år, den gossen.

Precis innan sista intervallen skulle starta så hade tydligen pulsklockan tappat kontakten med bandet. Så där fick jag inga data. Halvvägs in i intervallen var vi på krönet av en backe och jag fick släppa lite igen, denna gång hade jag ingen spurt att ta till utan Jone passerade mig och körde ikapp Robban. Klassisk Jone-intervall alltså där han sparar på krutet till sista. Lyckades dock ansluta igen efter en liten jakt. Men det var helt klart en grisig intervall. 

Nu var vi klara och rullade lyckliga in mot stan igen. Där mötte vi Peter Vingstedt som rastat tempojonnen i två timmar.

Två rödvita grabbar som imponerat kollar in Peters båge.

Robban är ju elit, och därmed lite tunnare än oss motionärer, så han åkte hem. Jone och jag åkte ut mot Stennäset och Varpan där Oscar och Mattias Nilsson skulle vara för att köra intervaller. Vi kom dit och rullade den klassiska temposträckan lite sakta i hopp om att möta grabbarna. Men inga tempohästar syntes till. Så vi bestämde oss för att fortsätta runt Varpan och åka hem den vägen. Efter ett tag hördes rop bakifrån och där kom Oscar med Mattias på rulle. Jone och jag kastade oss in och vi fick därmed nio minuter bonusintervall. Snittpulsen blev _bara_ 183 (94% av max) denna gång. Men så var det ju platt nu och jag satt på tredje rulle. Oscar hade en cross med högprofilshjul och landsvägsdäck. Så vi andra behövde inte hjälpa till med dragjobbet. Istället kunde jag, då ansträngningen var så låg som runt 94% av max, plocka fram mobilen och ta några kort till bloggen.

Helt klart ett bra pass. Totalt lite drygt 28 minuter över 90% av maxpuls, för er som räknar sådan tid. Vill man ha bra träning så bör man träna med sådana som är bättre än en själv. Helst ska man också ha en sämre cykel. Då blir ansträngningen på topp. Kalaskul, helt enkelt. 

Blåa cirklar markerar där pulsklockan och bandet inte kunde nå varandra och den gröna lilla ringen markerar maxpulsnoteringen.