Har du tränat idag?

Det har inte jag.
Den där extra timmen med sömn i natt gjorde att jag hade mycket mer energi idag. Välbehövlig energi. Att göra-listan har kortats av och jag känner att jag börjar komma ikapp mig själv igen. Vore trevligt om jag lyckades med det ganska snart så jag kan få koncentrera mig på att leva i nuet.
Ebbah somnade runt 22 i kväll. Ridå. Så ingen träning, men jag fick en massa skoljobb gjort. Vilket kändes bra. Och studier på kvällstid = bra med energi. Nu har jag dock kommit till den där kritiska två dagars-punkten igen. Nu har jag nämligen vilat onsdag och jag har vilat torsdag. För att inte få tre vilodagar så måste jag träna imorgon. Det måste bara ske. Två vilodagar är okej, men tre är inte okej. Och att vila två dagar mellan varje pass är inte heller okej egentligen, men jag kan inte ställa allt för höga krav på mig själv.
Nu är det dock bara 13 dagar kvar till jag ska springa Terräng-DM. Och jag som inte ens är i någon vettig cykelform. Löpform existerar inte ens på papperet just nu. Allt annat än tvärsist på DM är att anse som en stor skräll med andra ord.
Jag har i vinter funderat lite på att åka Billingeracet i Skövde som premiärtävling på cykel. Den tävlingen går den 16:e maj, det är jävligt snart, min form är usel och tävlingscykeln (om jag ska behålla den..) ligger utspridd i bitar.
Träningen har helt klart kommit mer i kläm än jag räknat med. Det är ganska mysigt annars att känna sig vältränad. Trots oförmågan till kontinuerlig träning så är jag fortfarande ganska snabb korta bitar på cykeln. Största problemet jag upptäckt med otillräckliga träningstimmar är återhämtningen. Pulsen störtdyker inte direkt efter en avslutad ansträngning.
Nu är det natt igen. Imorgon väntar alltså; firandet av Ronyas och min förlovningsdag, studier, träning och Möllers turné. Plus allt det där vanliga. Som att klä på sig strumpor, på bägge fötterna.