Öijer the ethiopian

Idag ökade jag årets löpmängd med ungefär 33%. Sprang alltså ungefär en timme igen. Precis som de tidigare gångerna i år. Jag kommer hålla igång med lite löpning under sommaren, egentligen är det inte alls speciellt trevligt som träningsform. Men gillar man att bli trött och få ont så är det väldigt bra. Det finns faktiskt en "vettig" anledning för mig att springa lite i sommar och inte bara cykla. Jag har ju nämligen inte bara korta Terräng-DM (4000 m) i början på maj framför mig, jag är ju dessutom anmäld till 50 000 m dårskap. Eller Sörmland Ultra Marathon som det heter. Fem. Mil. Ska jag springa i oktober. Och det är på en vandringsled dessutom. Det är ju som att springa till min mormor i Rättvik, och lite till. Via skogen. Det kommer nog göra brutalt ont.
Nåväl, tillbaka till nuet där vi faktist befinner oss. Och jag börjar med att blicka tillbaka till kvällens träning... Det gick lite bättre än passet jag sprang här om dagen. Det kändes mer som om jag kom någonstans idag. Fick faktiskt förlänga mitt tänkta pass två gånger. Så snabb var jag. Eller, så fel hade jag beräknat rundan. Sprang ganska mycket asfalt, vilket borde slita en del på benen. Men jag springer så mjukt och lätt så. Lite som etiopiska skolbarn på väg över savannen mot skolan i grannbyn 15 km bort.

Så här såg det ut, på ett ungefär, när jag skulle påbörja den långa utförslöpningen i slutet av passet. Se gärna banprofil och pulskurva senare i inlägget.

Och så här såg Falun ut från Lustigknopp. Rätt mörkt. Ett tag hade jag faktiskt en tanke om att springa i skogen på Jungfruberget, i mörkret. Det var väldigt tur för mina fotleder, knän, handleder, ben och övriga lättskadade kroppsdelar att jag lyckades övertala mig själv om att det var en dum idé.

Här ser ni faluns svar på Haile Gebrselassie som är ute i mörkret och nöter. Mil efter mil, timme efter timme. Eller nåt.

Som ni ser så sprang jag sju stycken trettiosekundare idag. Ungefär så länge kan jag springa utan att armar och ben får eget liv, eller snarare förlorar allt liv. Allt över 30 sekunder handlar mest om överlevnad i dagsläget. Så min enkla plan är att springa kort men fort som fan. För att få kroppen att fatta lite hur man gör när man springer. När jag lär mig det kan jag sedan utöka intervallerna lite. Jag kommer givetvis att springa lite längre intervaller ibland också, men då handlar det bara om fysik och inte ett skit om teknik.