8½ timme nattsömn och trasigt knä

Bild från natten till igår

Ja, i natt så sov jag länge. Ca: åtta och en halv timme skapade jag ihop. Dock med några korta uppvaknanden på grund av knäsmärta. Det gör riktigt ont i mitt högra knä nu och det bekräftar ju bara det vi alla vet: att man inte ska springa. Förhoppningsvis går det över under dagen, annars borde lite cykelträning kunna ställa allt till rätta igen.

På tal om träning så börjar mitt nya träningsprogram idag, block två denna vinter. Hade funderingar på att köra tre block men bestämde mig sedan för två. Nu har jag ungefär två månader på mig att förbereda mig för tävling, ska bli skitkul!

Jag är så stark!

Igår höll jag på och ojade mig för om jag skulle kunna fixa 2x 20 min på 290 watt, eller om 280 watt kanske mer var min nivå. Det var ju ändå också oktober och allt det där så ingen stress med att försöka nå rekordnivåer nu. Men jag bestämde mig för att köra 290 watt och vet ni vad? Det var lite för lätt! Nu genomförde jag passet som planerat ändå, men visst hade nog jag kunnat gå upp någon watt, eller kanske höjt till 300 watt sista tio minuterna. Jag körde igenom passet som jag tänkt mig och gör glädjeökningarna på andra sidan årsskiftet istället. Det är kul när det går bra och det är kul nu så här i början på grund/vinterträningen att känna framstegen. Just nu är jag nog lika stark som jag var i slutet av februari i år och kan jag bara fortsätta utvecklas lite mer i vinter så kan nog det här bli bra. I våras körde jag mina tjugor på 300 watt, nästa gång jag kör tjugor så ska jag prova vingarna på just 300 watt.

Ni älskar ju också siffror, här är mina pulsvärden från mina senaste pass med tjugor, samt som referens mitt bästa pass på 300 watt och även mitt första pass på 300 watt. Bättre pulsvärden nu än för tre veckor sedan då jag dessutom körde på 280 istället för 290. Pulsmässigt ligger jag nära mitt bästa 2x20 någonsin, men 10 watt för lite. Det känns nära nu!

Datum och effekt	31/10 (290w)	24/10 (290w)	10/10 (280)	14/5 (bästa på 300)	28/2 (första på 300)
	164 / 169	167 / 174	167 / 176	161 / 170	168 / 175
	168 / 175		173 / 179	168 / 176	174 / 179

Nu var inte ALLT guld och gröna skogar igår, sista nio minuterna så hade jag nämligen väldigt ont i mitt högra knä. Hoppas nu bara att det var något tillfälligt och inte något som tänkt att återkomma. När jag slutat cykla så blev det dock bättre och nu känner jag inget.

Avslutar detta blogginlägg med en obligatorisk pulskurva:

Krämpor av 60 mil cykling..

Nu har det gått tre dygn sedan jag cyklade nästan ett dygn. Tänkte väl rapportera om hur kroppen mår tänkte jag. Cyklade ju till jobbet igår och cyklade hem idag. Igår tog jag mig bara till jobbet, idag försökte jag hålla lite högre intensitet i alla fall för att få igång kroppen lite mer.
Det kändes faktiskt bra.
- Sedan den långa cyklingen har jag haft ont först i båda mina knän och igår i mitt högra. Idag är knäna bra. Att jag fick ont i knäna beror kanske på att det är jobbigt att cykla 60 mil ensam. Det kan också bero på att jag gick på ganska tunga växlar när jag blivit lite trött och att jag stod mycket och cyklade. En annan sak som kan ha bidragit är ju att jag flyttade bak sadeln 5 mm dagen innan min långtur, för att få plats med sadelväskan...
- Idag var mina fötter väldigt svullna och mina ben var också lite svullna. Brukar aldrig hända mig så jag funderar lite på varför det blivit så. Cykelskorna satt sjukt tajt på fötterna idag. En del av mina tåspetsar saknar känsel sedan långcyklingen, men jag räknar med, hoppas på och tror att det kommer tillbaka snart.
- Rumpan har återhämtat sig och idag gjorde det inte ont att sätta mig på sadeln.
- Händerna känner jag bara av lite när jag cyklar, annars är dom okej.
- Benen har blivit mycket piggare till idag än vad dom var igår. Ändå känner jag att det sitter ett motstånd i dom. Det är liksom ingen sprättighet direkt och benen drar snabbt på sig en syreskuld.
- Trött är jag också. Men det beror ju bara på att jag sover för lite om nätterna. Skärpning.

Direkt efter turen hade jag som mest ont i alla delar som haft kontakt med cykeln. Alltså rumpan, händerna och fötterna. Riktigt ont. Förutom benen (som givetvis tagit stryk) så var jag öm i ryggen och mina triceps. Axlar och nacke trodde jag skulle få jobbigt men där höll jag bra.

Skulle jag tävla idag skulle det inte gå speciellt bra. Nu ska jag istället tävla på söndag och hoppas det kan gå hyfsat. Vilodag väntar imorgon som gör underverk med mina slitna ben. På lördag cyklar jag lite lätt en timme för att se till att systemet är vaket och hålls igång och på söndag har jag fått vila ännu en natt. Blir kalas!

Nu är det er tur, har ni några frågor om mina 60 mil runt Dalarna? Vad som helst. Fråga på i kommentarerna så ska jag svara. Sen försöker jag släppa detta och komma vidare...

Värktabletter, idrott, Stefan Holm och Twitter

Läste denna artikel om att Värktabletter ökar risken för muskelskador på DN. Tänkte när jag läste den att jag åtminstone skulle slippa läsa om cykel i samband med läkemedel och idrott i svensk media. Men av någon anledning så är det tydligen också utbrett inom cykling att man tar smärtstillande. Inget jag har märkt av dock, tack och lov.
Twittrade då ut följande, eftersom jag gillar att twittra:

I min värld så vilar man nämligen om man är skadad, möjligtvis tränar på ett sätt så att man inte fortsätter nöta på en skada. Att ta smärtstillande inför tävlingar för att inte känna smärtor som är relaterade till ansträngning är något jag inte tycker är okej och förstår inte varför man skulle vilja göra så.

Lite oväntat var det oneklingen att just OS-guldmedaljören Stefan Holm, som är en av anledningarna till artikeln, hamnade i en dialog med mig på Twitter igår. Se gärna denna dokumentär, Medaljens pris, på SVT Play för bättre bakgrund till det här med smärtstillande och (fri-)idrott. Kan ses i 6 dagar till, så skynda på!

Nåväl, här följer lite diskussion kring idrott, smärtstillande och olika idrottsvärldar mellan mig och Stefan Holm:

Att vissa av inläggen kan tyckas lösryckta ur sitt sammanhang har att göra med att fler än bara Stefan och jag var inne i denna diskussion. Landslagscyklisten Sara Olsson och superkunnige cyklisten Jens Westergren flikade också in med ett par inlägg.

Efter denna diskussion så funderade jag en hel del på det vi precis diskuterat och kom ganska snabbt fram till att det ju ändå skiljer en hel del mellan olika idrotter och att en idrott som cykel är väldigt skonsam till skillnad från många grenar i friidrotten där hela resultatet hänger på ett steg, avstamp eller kast. Där skall all kraft som krävs för att vinna tävlingarna pressas ur kroppen inom loppet av någon hundradels sekund.

Det är klart att det gör ont då. Eller måste det göra ont? Tränar friidrottare fel, eller är det själva idrotten som det är "fel" på? Ska vi förbjuda idrotter där skador är en del av idrottandet, ska vi försöka utveckla träningsmetoder som inte skadar våra idrottare eller ska vi helt enkelt bara konstatera att det är just "Medaljens pris"?

Oavsett vad man kommer fram till så tycker jag fortfarande inte att man ska använda smärtstillande som en rutin i sitt idrottande och framför allt inte för att förebygga eller ta bort smärtan från skador. Då "botar" man bara symptomen istället för att ta hand om bakgrunden till problemet. Att försvara det med att "alla andra" gör det betyder inte att det är rätt att göra det.

Åtta timmar nattsömn

Barnen cyklade till dagis och jag gick i dimman som lättade

Att få sova så länge var verkligen välbehövligt, känner mig nästan som en ny människa. Smärtan i axlarna och nacken från helgens vurpa sitter nu bara kvar i höger axel, så det där är nog snart ett minne blott. När vi ändå är inne på hälsa så pratade jag med läkaren på vårdcentralen igår angående mitt öga, nu ska jag få en remiss och träffa en ögonläkare. Vore ju för härligt om jag kunde bli helt bra i ögat igen.

Igår cyklade jag ju till jobbet. Det blev en blöt tillställning och istället för att ta på mig dom blöta cykelkläderna och cykla hem i mer regn så tog jag bussen. Så idag ska jag cykla hem crossen, i solsken! Taktiskt slipad, det är jag det.

Nästa race för mig blir nog 9:e september då det bjuds på sverigecupavslutning i landsväg. Klassiska Anundsloppet i Västerås är det som står för den tillställningen och jag vill attackera där och jobba utbrytning.

Knä-Henrik

Bild från lördagens Siljantur

Efter lördagens cykeltur runt Siljan har jag nu fått ont i båda mina knän. Inte helt oväntat faktiskt då jag inte har så mycket racervana ännu och turen var både lång och hård. Jag kände hur det började växa fram igår eftermiddag/kväll. Borde väl, med min rutin från tidigare tillfällen då detta drabbat mig, tagit ett varmt bad på kvällen och strechat. Men inte då. Istället vaknade jag idag med gnälliga knän. Att ställa mig upp, sätta mig ner, gå i trappor, gå och cykla gör ganska så ont.
Musklerna har väl dragit ihop sig en smula från turen och knäna tar smällen. Går dock ganska lätt att bota med cykling/varma bad och streching efteråt. Brukar ta ett par dagar, men sen är det bra igen och jag tror att jag ska vara helt bra i god tid innan Vättern. Cyklade faktiskt till jobbet i morse även om det inte gick snabbt och jag trampade trekanter hela vägen. Så länge jag inte trampade gick det bra att cykla... All smärta skall inte vilas bort. Tog en varm dusch efter pendlingen och strechade lite, känns redan lite bättre. Körde Oltren, men det hade gått snabbare med en MTB och hela knän.
Tips till er som drabbas av "utmattade" knän efter långturer alltså; värm upp musklerna genom cykling (gärna MTB!) i en halvtimme eller så, strecha, bada varmt och strecha igen. Ta gärna ett till bad eller en varm dusch innan ni lägger er och strecha ytterligare en gång. Brukar fungera för mig.