Därifrån kom vi och målgången var mellan dom två skyltarna som varnade för vägarbete. Fanns dock inget vägarbete längs med vägen men däremot 2.4 km svart och slät asfalt på slutet av varvet...
Strech och häng innan start.
Svett och häng efter målgång.
Resultat:
Damer
1. Louise Rundquist
Herrar
1. Johan Landström
2. Per Strömblad
3. Robert Reyier Österling
4. Oskar Djärv
5. Jan Jakobsson
6. Henrik Öijer
7. Stefhan Andersen
8. Martin R Andersen
9. Magnus Darvell
10. Viktor Knutsson
Poäng för fullföljt lopp: Joakim Berggren, Jonas Axforsen, Tommy Runkrantz, Niclas Brus, Henrik Plyhm, Sten Nerell, Adam Steen, Martin Eriksson
Motion:
Björn Ragnelind
Efter ett par varv med småattacker så kom den avgörande fartökningen ute på tredje varvet av fyra där en grupp med Johan Landström, Per Strömblad, Robert Reyier Österling och Martin Eriksson fick en lucka. Samarbetet i gruppen bakom var okej men inte mer än så. Darvell blev nervös och ut på sista varvet så stötte han ikapp tätgruppen så det blev fem superstarka i täten. Klungan bakom organiserade sig i jakten och i tätgruppen blev det attacker. Detta gjorde att Landström kom iväg solo, Strömblad/Reyier Österling bildade en duo bakom och Eriksson/Darvell bildade ytterligare en duo.
Klungan kom ikapp Darvell/Eriksson men kunde inte nå Strömblad/Reyier Österling eller solokörande Landström som höll undan och vann.
För egen del så gick det till så här idag: Planen var att vara lite offensiv. Hittills så har jag ju mest varit ganska defensiv, sett till att klungan jag befunnit mig i samarbetat och sedan hade jag väl tänkt hänga med när snabbingarna sticker. Tyvärr har jag ju aldrig kunnat gå med riktigt när snabbingarna sticker. På alla dom fem inledande deltävlingarna så har jag hamnat på placeringarna 4-6 och det ville jag ändra på. Det skulle få bära eller brista. Bli lite som jag var förr när jag bara älskade att attackera men sällan fick några resultat eftersom jag alltid attackerat mig för stum.
Första attacken var min. Hoppades på sällskap men blev ensam och bak i klungan fanns bara pigga ben så den var tyvärr dödsdömd. Ute på andra varvet så tänkte jag attackera i ett motlut när jag hade Landström på rulle, hoppades på så vis kunna lura med mig honom men istället så ser jag Magnus Darvell lasta watt på andra sidan gruppen precis när jag tar fart för min attack. Det var ju bara till att fullfölja för att försöka gå med när Dalacup-kungen såg ut att vilja skapa något allvarligt. Men helvete vad ont det gjorde i benen!
Nu har jag lite dålig koll på mina siffror på 30 sekunder sedan jag fick effektmätaren, men det här är troligtvis rekordet. Tyvärr blev vi ganska omgående inhämtade då fler förstod allvaret...
Någon kilometer senare ute på slutet av det andra varvet så stack jag iväg solo igen. Den här gången fick jag lite lucka men försökte köra kontrollerat för att inte riskera att spränga mig om någon eller några skulle få för sig att brygga ikapp. Tyvärr så kan jag efter ett tag se att det är en grupp som jagar och att klungan jagar dessa. I åtta kilometer får jag vara ensam, grupperna bakom går ihop vilket för en stund fick mig att tro att det skulle slå av igen. Men nej.
Det avgörande rycket kommer kort därefter. Eller jag vet inte ens om det var ett ryck eller bara en fartökning. Men pang så har fyra av de starkaste fått en lucka. Jag hamnar nere vid Darvell och Viktor Knutsson som sitter längst ner i klungan. Tänker att Darvell nog inte kan vara nöjd med att släppa iväg dessa fyra så jag bestämmer mig för att följa honom. Efter att vi försökt få lite fart på klungan så sticker så Darvell i igångdraget efter varvningen ut på sista varvet. Jag har ju hans rulle och behöver bara gå med.
Tyvärr så har jag inte ben nog för att svara riktigt utan får istället se honom glida iväg decimeter för decimeter och jag tvingas inse att jag får backa ner till klungan igen samtidigt som Darvell eldar ikapp gruppen.
Viktor Knutsson gör även han ett försök att brygga upp men fastnar i ingenmansland. Jag eldar på gruppen med några fina förningar och peppande ord för att alla ska vilja dra hårt. Kanske kan vi komma ikapp någon, några eller hela gruppen om deras samarbete inte blir bra nog. Vi får igång samarbetet hyfsat men jag känner samtidigt att det lär skita sig rejält i täten för att vi ska ha någon chans. Viktor håvar vi i alla fall in.
Strax därefter så ser jag att Landström har attackerat och att det bildats två duopar bakom honom. Vi närmar oss dessa och fångar in Darvell/Eriksson. Trodde där att vi skulle hämta in även Strömblad/Reyier Österling men det var lite för trötta ben i vår grupp för att samarbetet skulle bli riktigt bra.
Med 2.5 km kvar till mål så attackerar Adam Steen från vår grupp. Han får en liten lucka och Darvell piper iväg med Knutsson på rulle, tyvärr går ingen på direkt utan jag hojtar lite glada tillrop och så sticker Martin Eriksson. Min chans var att hänga med Martin så jag stöter ikapp.
Tittar ner och ser på skuggorna att jag har ett antal cyklister på rullen, oklart hur många. Stumma ben när en attack får med sig hela gruppen, tänker jag. Jag spelar lite kall och låter Eriksson köra sig trött sedan stöter jag när han viker åt sidan. Spurtar ikapp Steen som tappat någon meter på Darvell/Knutsson. Försöker hojta åt Steen att han får täppa den luckan men tvingas inse att han nog är rökt för dagen och stöter ikapp det sista till Darvell/Knutsson. Även denna gång kikar jag lite åt sidan och ser ett gäng skuggor bakom mig...
Det är kanske en en och en halv kilometer kvar nu och Darvell har tydligen bestämt sig för att försöka hämta in Strömblad/Reyier Österling med en riktig monsterförning. Kanske vet han inte att det är ett pärlband med cyklister bakom honom, kanske så skiter han fullständigt i det och bara kör. Tacksamt för mig på tredjehjul att bara få åka med och sedan knäppa till med en slutrökare tänker jag. När målet närmar sig så inser väl Darvell att det är kört och viker åt sidan. I en drömvärld så hade Knutsson här dragit igång en långspurt men tyvärr så viker även han åt sidan. Själv så känner jag att jag inte också kan vika åt sidan för då passerar nog hela kopplet med skuggor mig utan jag brakar igång en långspurt med det sista jag har kvar i benen.
Tyvärr så var inte benen bra nog, eller helt enkelt motståndet för bra. Tvingas stumsitta sista biten innan mål och precis innan linjen så passerar Oskar Djärv och Jan Jakobsson mig i en photofinish om fjärdeplatsen.
Så. Det blev en lång RR (race report) idag. Men det har ju varit lite torftigt i bloggen på sistone så nu fick ni åtminstone något att läsa. Det var kul att attackera, synd att jag återigen inte kunde gå med i avgörandet men riktigt kul med så intensiva slutkilometrar med tokstumma ben. Fyra rejäla igångdrag där på slutet satt som en smäck och i spurten kunde jag bara notera 887 watt som absolut högsta värde. Att jämföra med min 30-sekundare på 882 lite tidigare i loppet. Sådan skillnad är det alltså mellan hyfsat fräscha ben och rökta ben.
Adam Steen har fått upp några bilder och lite text på sin blogg, kolla den här:
http://www.adamsteen.se/2014/07/dalacupen-6-dalig-kansla.html Bland annat hittar man denna bild där jag figurerar:
Även Jan Jakobsson är med på bilden och han har bloggat om Dalacupen här:
http://jannejsplace.blogspot.se/2014/07/pingis-lunga.html
All data från dagen finns som vanligt på Garmin Connect så det är bara att bege er dit och grotta ner er i mina siffror:
.JPG)
